Luleå i semin: Dags för revansch, Färjestad!
Semifinal väntar, och därmed också en mycket efterlängtad chans till revansch för Färjestad! Regerande Europa-mästarna Luleå lär dock inte bli någon lätt nöt att knäcka, och semifinalserien lär kräva både hjärta, hjärna och hårt arbete. Lägg därtill en spännande kval till Elitserien – vi som lever för hockey kommer att ha fullt upp under de kommande veckorna!
_ _ _
Jag satt på en pub i centrala Örebro igår och såg Örebro ta en viktig seger över SSK. Halva kvalserien till Elitserien är nu avklarad, och jag vill poängtera att inget är klart. Men när serien nu vänder på tisdag har både Örebro och Leksand skaffat sig ett riktigt bra utgångsläge.
Även om jag redan innan säsongen insåg att det skulle bli kval för Timrå var jag tämligen säker på att laget skulle bli kvar i elitserien. Nivåskillnaden mellan allsvenska lag och lag som har spelat i elitserien under den gångna vintern brukar bli tydlig i kvalserien, men jag tyckte inte att Timrå uppträdde som ett elitserielag i matchen mot Leksand häromdagen. Psykologin i kvalserien ska dock förstås inte underskattas – de allsvenska lagen har allt att vinna medan elitserielagen har allt att förlora.
Igår satt jag omgiven av segerrusiga, hängivna och hungriga Örebro-supportrar. Precis som när det gäller Leksands fans var passionen var tydlig, vilket bådar gott för framtiden. För säga vad man vill om Leksands tveksamma affärer eller om risken att rookien Örebro bara blir en slagpåse i en serie som inte kommer visa någon nåd: det vore bra för Elitserien och Färjestad om vi fick se de här två lagen i elitserien nästa år.
Varför? För det första behöver både Färjestad och serien i övrigt höja sitt publiksnitt. Med en konkurrent (Örebro) bara lite över en timme bort kan man räkna med en hel del tillresande supportrar även från bortalaget en vanligt tisdagkväll. Dessutom blir det lättare för hemmaklacken att hänga på vid bortamatch än om matcherna går av stapeln i till exempel Sundsvall eller Ängelholm. Leksands brukar lyftas fram som laget som har flest fans runt om i Sverige, vilket också det bådar gott för besökssiffrorna och dynamiken i arenan.
För, handen på hjärtat, det som skapar bäst drag i hallen är tveklöst när det är mycket folk och två rivaliserande klackar på plats. Det är sådana kvällar som lockar publiken kommer tillbaka.
_ _ _
Luleå, alltså. Det snackas redan om statistik, inbördes möten och hemmaplansfördelar. Återigen finns det förstås ett psykologiskt värde i att veta att man har ett övertag sedan tidigare, men samtidigt är slutspelet något helt annat än grundserien.
Se bara på Modos kniven-på-strupen-hockey i kvartsfinalen. Färjestad hade inte den lätta väg till semifinal som siffrorna 4-1 antyder. När Modo väl vaknade till pressade man Färjestad på ett sätt som gjorde lagmaskinen ganska skakad. Det krävdes en hel del av Färjestads ackumulerade styrka för att vinna över Modo. Vi som följer laget väljer att kalla det för ”det som sitter i väggarna.” Men det hann bli lite väl nervöst mellan varven.
Mot Luleå måste man helt klart upp ett snäpp till. Vi vet alla hur svårspelade Luleå är, inte minst som de inte släpper till en enda millimeter i defensiven. De är jobbiga (ja, stundtals rent av frustrerande) att möta, och ytterst tålamodskrävande. Leif Carlsson pratade om de små marginalerna och vikten av tålamod senast lagen möttes i slutspelssammanhang. Den gången handlade det om European Trophy-slutspelet nere i Bratislava och slaget gällde den inofficiella titeln ”Bästa klubblag i Europa”. Förlusten i den matchen var en riktig prestigeförlust för Färjestads spelare och organisation – en fantastisk långhelg fick ett snöpligt slut – och det kändes lite som en fräck stöld trots att det inte var något snack om att Luleå vann själva matchen.
Den här krönikan skrev jag efter finalförlusten i Bratislava. ”Torka tårarna, Färjestad har något stort på gång” löd rubriken. Vi som var på plats, och ni som följde laget via tv-sändningarna , kunde se ett Färjestad som svetsats samman efter en tuff start och trots skador och annan frånvaro på viktiga spelare. PW kom in då Salák var på landslagsuppdrag och gjorde en fantastisk turnering, och Chris Lee presenterade sig på allvar efter att ha valts till turneringens bäste back. Det var där och då jag själv först visste att årets upplaga av Färjestad har precis allt som krävs för att nå hela vägen i år.
Spelarna har själva pratat om Bratislava som ett fantastiskt minne från den här säsongen och som en viktig teambuildingaktivitet. Det gäller att plocka fram de här känslorna nu. Glädjen som bar laget genom slutspelet, och ilskan och den knutna näven efter finalförlusten mot Luleå. För det är de här känslorna som kan bli nyckeln till den eftertraktade finalplatsen.
Det är dags för revansch mot Luleå. Dags att visa var skåpet ska stå.
På fredag kör vi! Vi ses väl där?