Krönika: Vad varje riktigt Färjestadfans bör veta…
Jodå, jag har sett kommentarerna på faceboksidor och forum. Oroliga, arga, frustrerade och (ofta) mycket engagerade röster från FBK-fans som med stigande oro följt årets silly season. Tunn trupp, avsaknaden av stjärnglans och så rädslan för att gå miste om mångåriga publikfavoriten Jonas Frögren sammanfattar i grova drag det missnöje som fansen ger uttryck för.
Visst kan jag förstå oron. Att mista ligans bäste back och ligans bäste svenska back, ligans bästa målvakt och lagets poängbäste forward på ett bräde är ett hårt slag för vilken klubb som helst. Men det är samtidigt den realitet som alla svenska elitklubbar lever med i dagens hockey. Vi har inte längre bara Den Stora Ligan i väst som dammsuger upp alla talanger, vi har också Den Stora Ligan i öst som lockar de lite mer etablerade spelarna med lönecheckar som ingen svensk klubb kommer i närheten av. Dessutom börjar övriga ligor i Europa haka på – det är inte alls längre någon återvändsgränd eller tecken på att karriärens avslut närmar sig att spela på kontinenten.
FBK kan inte längre leva på sitt namn och sitt goda rykte, det finns så många faktorer som spelarna med sina korta karriärer måste ta hänsyn till och där svenska klubbar med en ansvarsfull ekonomi inte kan matcha de upptrissade kraven.
Och någonstans där ligger problemet med det bakvända resonemang som många fans (?) tycks föra: “Värvar inte FBK tillräckligt bra tänker inte jag köpa något årskort eller lägga någon tid eller några pengar på att åka på matcherna.”
Här pratar vi verkligen om ett moment 22. Vikande publikintäkter är det största hotet mot FBK:s (och övriga lag också förstås) ekonomi. Får man inte in de pengar som man budgeterat för MÅSTE man som ansvarig klubbledning dra i bromsen och tänka lite extra innan man förköper sig genom en dyr spelartrupp. Vi har sett många elitsatsande klubbar på fallrepet under de senaste åren, och flera lag i elitserien balanserar på en farligt slak lina. Det är här vi fans kan, och måste, bidra för att skapa förutsättningarna för framgång. Så krasst fungerar det.
För kärleken till klubben, både hos spelare och fans! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
En viktig skillnad mot andra mer penningstarka ligor är att där går företag på ett helt annat sätt – till exempel genom ägande – in med stora belopp i klubbarna. Då vi i Sverige av tradition föredrar folkrörelsetanken blir publikintäkterna mer direkt avgörande för verksamheten. Brinner man verkligen för FBK handlar det därför snarare om att dra sitt strå till stacken och masa sig i väg till arenan så ofta man har möjlighet! Hur ska vi annars få möjlighet att njuta av FBK:s framgångar både nu och framöver?
_ _ _
Apropå det här med förväntningar: Jag minns en säsong för inte alltför länge sedan. Jag har följt FBK på plats i många år, och just den här hösten var det ärligt talat vissa kvällar ganska motigt att bege sig till arenan. För att göra en lång historia kort kan man lindrigt sagt säga att den stora gröna maskinen, av olika skäl, hackade rejält. Ingen hade några större förväntningar på det här laget, men någonstans kring jul vände det på grund av just stora hjärtan och hårt jobb. På våren 2006 bärgade man så sitt sjunde guld…
Och, handen på hjärtat: Finns det något vackrare än ett riktigt Buster-slut – när laget man följt genom hopp och förtvivlan under hela säsongen, mot experternas tips och med den beslutsamhet och styrka som föds genom att man slår i underläge, tar hem guldet i april?
_ _ _
Vad är det då egentligen som stör de fans som klagar på årets trupp? Jag har listat de vanligast förekommande:
1. Jonas Frögren.
Jag har sagt det förut, och säger det igen: Visst vill jag, precis som de flesta (FBK-ledningen inräknad) gärna se Frögren i FBK. Men den spelartyp man förlorat och så desperat behöver ersätta är en offensiv back, och detta måste givetvis prioriteras först. Frögrens vara eller inte vara handlar också förstås om det ekonomiska – prislappen kommer att bli ganska viktig med tanke på det ekonomiska läget och övriga, mer akut viktiga värvningar. En annan faktor är förstås Tollefsens vara eller inte vara. Frögren är inte heller formellt löst från ryska Atlant ännu.
Vår nya sportchef får oförskyllt mycket skit av fansen. Jönsson ligger knappast obekymrad i en hängmatta i sommarvärmen, om nu någon trodde det. Han är nog minst lika frustrerad som oss andra över att truppbygget drar ut på tiden, men faktum är att han inte kan något åt att överenskommelsen ser ut som den gör.
Att Tollefsen har till 15:e juni på sig att bestämma sig för om han ska bryta kontraktet är den regel alla sportchefer har att rätta sig efter. Tollefsen sade till media häromdagen att han fortfarande inte fått något nytt kontraktsförslag från Nashville, och att han fortfarande är inställd på att spela i FBK i vinter. Samtidigt vet vi alla att NHL är kända för sina sista-minuten-anbud, och jag skulle bli förvånad om han inte får något förslag med tanke på intresset förra året. Sedan är frågan om kontraktsförslaget är tillräckligt attraktivt för att vår käre norske hårding ska välja att rycka upp familjen med allt vad det innebär.
2. Stjärnglans och heta namn
Jag har sagt det förut, och säger det igen: Tiden när elitserielagen värvade stjärnor av varandra och från utlandet är utan tvekan förbi. De lag som har nått framgång under senare säsonger (Skellefteå och Brynäs är några exempel) är de som valt att satsa på unga talanger som man utvecklar inom den egna verksamheten. De som hållit fast vid det gamla – Frölunda är väl ett ganska bra exempel på detta – har tvingats tänka om. Inte minst äventyrar man ekonomin när man bygger lag på långa, guldkantade kontrakt till väletablerade, äldre spelare, och erfarenheterna visar också att så kallade ”stjärnspelare” inte behöver vara synonymt med framgång. Jag valde Frölunda då deras senaste säsonger är ett skolexempel på detta med både en skakig ekonomi och ett underpresterande lag.
Den enda nackdelen med det här “talangförädlandet” som ligger i tiden är förstås att man snabbt förlorar dem till ”dammsugar-ligorna”. Å andra sidan kommer det förhoppningsvis bli bättre i och med det nya NHL-avtalet, där NHL-lagen har längre tid på sig innan man måste sajna ”sina” spelare och där utlåningsmöjligheten ökar.
Målvakten Daniel ”Danny” Taylor har jag skrivit om tidigare, och är det något som man blivit bortskämd med som FBK-supporter så är det organisationens och Granqvists osvikliga förmåga att hitta och förädla målvakter. Hur många av de senaste årens ”monster” har haft något stjärnkantat förflutet innan de kom till FBK? Nej, just det.
Våra unga spelare visade redan förra året att de har det som krävs för att klara omställningen till elitserien, och både Ludwig Byström och Pontus Åberg är spelare med kapacitet att blomma ut och göra skillnad i vinter.
Pontus Åberg är ett av flera unga, lovande nyförvärv! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Den 20-årige tjeckiske tryout-spelaren Tomas Hyka kan mycket väl bli en joker med tanke på hans framfart i kanadensiska juniorligan med 64 respektive 54 poäng under de senaste två säsongerna. Hyka gjorde i JVM i vintras 5 poäng (3+2) på sex matcher, och det sägs att det endast är hans modesta storlek (180 cm/76 kg) som får NHL-klubbarna att tveka. Mixen mellan rutinerade spelare och nya, hungriga spelare i årets trupp tycker jag är både spännande och lovande!
3. Tiden går…
Prio nu är förstås en ersättare till Lee och Nygren: en offensiv, erfaren back med bra skott, som ska kunna vara med och dirigera och producera i PP. Färjestad gick häromdagen ut med att man ”har några namn” som man arbetar med, och att man är inne i ett ”intensivt och känsligt skede” där man inte vill släppa något namn. Den här spelartypen letar i stort sett varje lag efter, och med tanke på det ekonomiska läget har det blivit viktigt att försöka hitta och knyta till sig guldkornen innan någon annan hinner före.
Ta Lee som exempel: inte ens de så kallade experterna var särskilt imponerade när FBK förra året knöt till sig den lille kanadensaren. 32 år gammal, aldrig mer än en säsong i samma klubb som senior och direkt från – ta dah – den tyska ligan! Boork var väl den som gick längst i sin kritik, vilket han sannerligen fick äta upp. Jag fick aldrig se den där omtalade dumstruten, men det spelar ingen roll. För mig bevisar Lees säsong två saker: dels ÄR FBK duktiga på att vaska fram talanger, och dels finns det inget som säger att vi inte kan få uppleva fler framgångssagor a la Chris Lee igen! Varför inte redan i vinter?
Ni som följer oss på twitter såg ryktet om den transatlantiske backen som enligt vår kollega, Luleåbloggaren ”tekarn”, så gott som ska ha kritat på. Riktigt så nära var det nog inte med tanke på att vi inte hört något från en FBK-organisation som är väl medveten om att fansen är i stort behov av besked. Av respekt för processen tänker jag inte nämna något namn, men killen passar väl in på beskrivningen ovan. Och även om det nu inte skulle bli just den här killen är det ingen högoddsare att det blir en transatlant. De senaste årets trend pekar i den riktningen, och med begränsningen kring antalet spelare utanför EU borttagen, har en ny marknad öppnat sig.
Får vi se en ny motsvarighet till Lees framgångssaga redan i vinter? Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Bilden av en tung, trött och överårig transatlant på Europasemester börjar suddas ut, nu ser unga, hungriga och välutbildade nordamerikaner Elitserien som ett sätt att utveckla sig och visa upp sig för att få en chans i NHL. De spelar ofta underhållande, och kan mycket väl bli attraktioner i elitserien. En win-win-situation, med andra ord. Det är nog inte många av sportcheferna som inte varit och ”grävt guld i USA” i år, om man säger så!
Och vad farhågorna för att våra egna ungdomar ska hamna på undantag beträffar är jag i nuläget inte ett dugg orolig. Med de begränsade ekonomiska resurser som lagen har idag, det nya NHL-avtalet och framgångssagor som tidigare nämnda Skellefteå på näthinnan är det inget elitserielag som vågar missa det tåget. Även de här spelarna tenderar som bekant att bli publikfavoriter. Tittar man på FBK:s värvningsstrategi för i år är det ingen kvalificerad gissning att man kommer att satsa mer på de unga spelarna i år. Den läxan lärde man sig nog under slutspelet.
_ _ _
I skrivande stund är det den sjätte juni. Solen flödar, studentfiranden och avslutningsceremonier står som spön i backen och sommaren verkar äntligen vara här är på allvar. Färjestad har i dagarna genomfört teambuilding i Sälen, en succé från fjolåret som ser ut att bli en ny tradition.
Även om det en sån här dag, när solen steker från en i stort sett molnfri sommarhimmel, kan vara svårt att föreställa sig det, närmar sig säsongen 13/14 med stormsteg. Redan före den inspirerande elitseriestarten, där FBK i de tre första hemmamatcherna möter Örebro (14/9), Leksand (21/9) och suveräna SM-guldvinnarna Skellefteå (26/9), händer det en hel del intressant för oss som följer laget.
Om bara 53 dagar är det ispremiär (29/7), därifrån är det bara fem dagar till första matchen (3/8, mot norska mästarna Stavanger Oilers i Arvika) och ett par veckor till årets upplaga av fjolårets succé European Trophy drar igång (13/8). Mötet med hårdsatsande Stavanger lär bli en prestigefylld och spännande historia, och gruppspelet i ET är ännu bättre i år då det är mer centrerat. Det avslutas dessutom med back-to-backmöten med Frölunda 6-7/9 som kan bli direkt avgörande. Mumma.
“Get involved, be a winner, have fun” Texten i omklädningsrummet gäller både spelare och fans! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Självklart kommer fbkbloggen finnas på plats för att rapportera – vilda hästar kan inte hålla mig borta! Givetvis hoppas jag få se så många som bara möjligt på plats för att stötta och lyfta fram laget i våra hjärtan.
Det är ju trots allt där, på läktarna, som vi fans drar vårt stå till stacken!
