Eftersnack och intervjuer FBK-SAIK 1-4 Carlsson: “Ibland måste man erkänna att man möter ett bättre lag!”
Det finns ingen anledning att bli långrandig här. Faktum är att jag skulle kunna sammanfatta kvällens möte mellan FBK och Skellefteå i ett enda ord: Klasskillnad. Det var ordet som slog mig under matchen, och det var samma beskrivning som Leif Carlsson använde efter matchen. Det finns en anledning till att Skellefteå leder tabellen på överlägsna 63 poäng medan Färjestad ligger 8:a med sina 38 poäng.
En mållös första period där skottstatistiken skrevs till 5-16 ger en liten hint om hur viktig målvakten Fredrik Pettersson-Wentzel är för Färjestad. En andraperiod där Färjestad visserligen försökte skapa lite bättre avslut gav visserligen en jämnare skottstatistik, men medan Färjestads avslut var tämligen menlösa kom Skellefteå med både fart och den beslutsamhet som kännetecknar ett effektivt anfallsspel.
0-2 var resultatet efter två spelade perioder, och oavsett om det nu var knutna nävar och peptalk i omklädningsrummet inför tredje dog ändå matchen tämligen brutalt när Skellefteå tämligen enkelt gjorde sitt tredje mål en dryg minut in i tredje perioden. Även om Färjestad aldrig gav upp utan fortsatte försöka, var det snarare det faktum att Skellefteå slog av på takten som gjorde att det såg ut som man skapade lite mer. Ett tröstmål, då comebackande Nygga fick avlossa sin patenterade bössa, blev det. Målet kom efter en snygg öppnande pass av Lundh, och tack vare fin screening av Åslund. Ett skolboksexempel på vad som krävs för att göra mål på dagens täta målvakter. Men tyvärr var det alldeles för få sådana avslut idag.
PW, som helt rättvist mottog priset som matchens lirare, var inte glad i omklädningsrummet efteråt. Killen som alltid är trevligheten personifierad gick tyst, med tunga steg och mörka ögon förbi oss, och det räcker att tänka på 1-4-målet som Skellefteå tryckte in med dryga minuten kvar för att förstå precis hur han känner. Det måste vara ruskigt otacksamt att kämpa på när det är så tamt framför en!
Leif Carlsson:
”Det är inte mycket att säga! Vi möter ett mycket bättre lag än oss idag, och vi kom inte upp i den nivå som krävs för att ha en chans att ta poäng. Vi möter ett väldigt bra och svårforcerat hockeylag, där vi hamnar mycket på utsidan. Det är precis det de vill – de stänger av oss helt enkelt. Vi förlorar för mycket puck och ger Skellefteå för mycket isyta i första perioden, som gör att vi får jaga. När vi får jaga ser det ut som om vi åker långsamt eftersom Skellefteå transporterar pucken väldigt snabbt. Vi hänger helt enkelt inte med. Sedan kommer vi liksom inte in där man behöver vara, istället blir vi mycket ensamma därute. Vi tittar på lite för mycket… Ibland måste man erkänna att man möter ett bättre hockeylag, de var i stort sett bättre på varenda punkt idag. För oss gäller det att summera det här och gå vidare härifrån. Det är ny match på lördag, och då kan vi inte hålla på att älta den här matchen. Vi får jobba vidare, och vi är medvetna om att vi har en del att arbeta med.”
Han utvecklar: ”Vi skapade inte de här farliga chanserna, och det ser vi ju på att vi bara hade fem skott i första perioden, varav ett kanske som var lite nära. I övrigt var det alldeles för enkla avslut från vår sida, för att det ska kunna bli mål. Om vi vill vara med och slåss i toppen måste vi upp på den här nivån (som Skellefteå har, min anm). Nu är gäller det att anta utmaningen och jobba vidare, det är det som det handlar om!”
En sammanbiten Leif Carlsson på presskonferensen efter förlusten mot Skellefteå 3/12 Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Carlsson väljer att lyfta fram två spelare i kvällens lag:
“PW håller oss kvar i matchen, speciellt i första perioden då han gör mycket bra räddningar på klara chanser. Sedan är det roligt att Nygga får komma in och göra ett mål. Det är ett skott som… ja, det är precis det som vi vill att han ska göra. Han kommer hjälpa oss i framtiden!”
Magnus Nygren gjorde mål i debuten. Ett typiskt “Nygga-mål”! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Magnus Nygren var, tillsammans med backkollegan Niclas Arell, inne på alla fyra baklängesmålen. Det gav -3 i återkomsten, men Leif Carlsson är inte orolig:
”Jag tyckte att han var helt okej idag. Han är duktig med pucken och kan hitta de där passen. Det är väldigt distinkta pass, inga halvmesyrer utan det är hårda pass. Med tanke på att han inte har spelat på ett par veckor får han klart godkänt!”
”Vad gäller -3; ibland blir det så här, och det är inte kul, men det gäller att glömma det och gå vidare Sedan, vid det första är han ju ensam back kvar i ett två mot ett läge, beroende på att vi går fel där framme, så det är inte mycket att göra något åt. Vid andra målet bryter Skellefteåspelaren in från kanten och det blir en platsväxling vid blålinjen. Där blir det lite för mycket man mot man. När man hamnar efter vid en platsväxling, måste man släppa och försöka styra dem längre ut. Nu fick han (Erik Andersson, min anm) bryta in alltför fritt och enkelt.”
_ _ _
“Man är ju aldrig nöjd när man förlorar”, konstaterar Magnus Nygren när jag frågar honom om hur han upplevde premiärmatchen. ”Vare sig med lagets eller min egen insats. Jag tycker att vi möter ett lag som är mycket bättre än oss idag. De är ruskigt effektiva, och vi gör det för enkelt för dem. Det är några mål där som de får alldeles för enkelt, men de är ju samtidigt brutalt effektiva när de får lägena. Det tar inte många sekunder innan de har bestämt sig vad de ska göra, de kommer med bra trafik och idag fick de fyra alldeles för enkla men snygga mål.”
Nygren är väl medveten om det tuffa läget som laget levt med, och fortfarande delvis lever med, under årets säsong:
”Det är klart att det blir lite negativ tjat när vi ligger där vi ligger, men vad ska vi göra? Vi ligger där vi ligger, och jag hoppas kunna komma in och bidra med lite positiv energi. Jag tror inte allt är så illa som det kanske ser ut ibland. Med lite medflyt är vi uppe på topp fem…”
”Jag ska göra mitt bästa” konstaterar han när han får frågan om hur pressad han känner sig av den frälsarroll som många fans och en hel del hockeyexperter har tilldelat honom. ”Men samtidigt får det inte gå överstyr, jag ensam kan inte vända på det, det är hela laget som måste göra det tillsammans. Just idag tycker jag väl inte att vi spelar så mycket tillsammans… Men jag har ändå en positiv känsla, det är skönt att vara hemma och vi ska vända den här trenden!”
Han har följt laget i sitt hjärta så gott det nu har gått från andra sidan Atlanten:
”Ja, jag har försökt. Det blir lite svårt med tidsskillnaden, när Färjestad spelade tränade jag oftast. De matcher som jag har kunnat se har jag i alla fall sett. Jag kommer aldrig att släppa Färjestad, oavsett var jag är eller vad jag gör. Jag kommer alltid att bli förbannad när laget förlorar, och jätteglad när det vinner!”
Vad är det som är så speciellt med att spela i Löfbergs Arena, och för Färjestad?”
“Jag har följt föreningen sedan jag var nyfödd, och LA är väl egentligen den allra första riktiga arenan jag spelade i. Det är Färjestad som alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Det är något speciellt, en skön familjekänsla… När man åker hemifrån, från sin vanliga familj, kommer man hit till sin andra familj!”
Kärt återseende! Magnus Nygren kramas om av forne lagkamraten Jonas Frögren efter matchen Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Skellefteås coach Hans Wallson var av förståeliga skäl nöjd med tisdagskvällens match och med sina spelare:
”Vi visste vad som skulle komma, Färjestad är ett bra lag som har en del nytt. Men jag tycker att vi startar matchen riktigt bra, tar kommandot och har mycket puck”, summerar han. ”Det gör att vi kan styra matchen lite som vi vill, och vi skapar också mycket klara målchanser i första vilket ger bra självförtroende. Sett över sextio minuter tycker jag att vi vinner välförtjänt mot ett bra Färjestad, och vi är jättenöjda över våra tre poäng!”
”Det är kul att se Axel Holmström, b-junior, som kommer in och gör sin första match i den här jättearenan. Det är inte lätt men han gör det fantastiskt bra. Sedan Markus i mål, som vi trodde att det var ’ten and out’ för (låg utslagen efter kollision med Niclas Arell i första perioden, min anm) men som steppar upp och gör en stabil match. Men vi har ett mycket ungt lag på benen i kväll idag, och jag tycker att alla hanterar matchen fantastiskt bra. Sedan vill jag också nämna Bud Holloway, han var riktigt, riktigt bra matchen igenom. Jag skulle kunna nämna många idag, men det får bli de…”
Skellefteås Hans Wallson var nöjd med lagets insats Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Vad är då hemligheten med Skellefteås digra målskörd – 19 mål på fyra matcher är ett strålande facit!
Wallson: ”Vi har ett bra passningsspel, där vi förflyttar pucken bra och med högt tempo. Det gör att vi skapar mycket. Sedan har vi skickliga, kreativa spelare förstås, men framför allt är det passningsspelet som det hänger på!”
_ _ _
Klasskillnad. Uppvisning. Tamt hemåt och ännu tamare framåt.
Är det läge att ritualbränna årskortet, klä sig i säck och aska och undvika jobbets personalrum de närmsta tio månaderna.
Nej, kom igen. Aldrig! ”Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen” som de sjunger i den där julsången som radion spelar sönder vartenda år. Jag ger ALDRIG upp även om den här säsongen har varit en prövning så här långt.
Ha lite tålamod med Nygga – vi vet vad han kan när jetlaggen ebbat ut och han är inne i matchtempot igen. Låt all turbulens som varit kring laget lägga sig en smula. Och njut av det faktum att Arell börjar bli riktigt kreativ framåt, att Gulas har både blick för öppnande pass och drivet mot mål och att vi har två riktigt bra målvakter.
Det stora mörka molnet på min himmel är att vi, vecka efter vecka, återkommer till att vi måste kommamed fart och bli hungrigare, mer desperata och mer distinkta framför målet. Ibland glimrar laget till, men allt som oftast faller man tillbaka i gamla hjulspår. Den här bleka ineffektiviteten är lagets stora nöt att knäcka i år.
Och det var följaktligen också temat för tisdagskvällens lektion.
Matchfakta:
Färjestad–Skellefteå AIK 1–4 (0–0, 0–2, 1–2)
Andra perioden: 0–1 (10.53) Petter Emanuelsson (Melker Karlsson, John Norman), 0–2 (17.03) Erik Andersson (George Holloway, Oskar Sundqvist).
Tredje perioden: 0–3 (1.17) Melker Karlsson (Niclas Burström, John Norman), 1–3 (9.38) Magnus Nygren (Patrik Lundh, Per Åslund), 1–4 (19.01) Pierre–Edouard Bellemare (George Holloway).
Skott: 21–30 (5–16, 7–6, 9–8).
Utv, Färjestad: 3×2. Skellefteå AIK: 2×2.
Domare: Morgan Johansson, Ljungby, och Sören Persson, Lidköping.
Publik: 5 430.
