Rickard Wallin om en tuff säsong, viktiga lärdomar och ljuset i tunneln
Jag träffade Rickard Wallin efter tisdagskvällens övertidsvinst mot Brynäs och vi pratade om säsongens prövningar, kaptensrollen, viktiga lärdomar och försiktigt positiva besked.
Nio ordinarie spelare borta inför de två avslutande matcherna inför OS-uppehållet! Ni fick en kort uppdatering på skade-/frånvarofronten i gårdagens snack med Leif Carlsson, där han öppnade för förstärkning ifrån bland annat juniorleden. Tufft läge, utan tvekan, med viktiga pjäser ur spel. Men idag kom uppgiften om att Fröberg kallas hem från SSK för att förstärka laget, och jag misstänker att vi lär få se en riktigt motiverad kille som tänker ta chansen att visa vad han går för inför nästa säsong. Positivt är också att Rickard Wallin gjorde en riktigt bra match igår mot Brynäs, och efter matchen tog jag ett litet snack med den sistnämnde om läget och laget.
Hej Rickard, först måste jag få fråga dig om matchen idag: i tredje perioden satt jag och kände att det kunde sluta lite hur som helst…
”Ja, det kändes väl lite så under hela matchen! Efter att de fick sitt första mål, på en konstig studs blev det nog lite oroligt i båda lagen. Sedan fick vi ett konstigt kvitteringsmål… Men det var ju mycket chanser, det blev inte det där vanliga ställningskriget. Fram till den där femminutersutvisningen kändes det nästan som om vi var på väg att ta över, men så fick de ledningen och då var vi riktigt dåliga där ett tag. Sedan tog vi tag i det, fick ett powerplay, och även om det satt långt inne var det skönt att vi så småningom fick med oss de här två poängen från matchen! Inte minst med tanke på att serien ser ut som den gör just nu!”
Såg du något av situationen med Connolly (som ju ledde till den omtalade 5+20 för en spearing, min anm)?
”Ingenting! Det verkar inte som om någon har sett den!?”
Nej, för det visades inga repriser av den heller, vilket är lite anmärkningsvärt! Jag frågade Michael Sundlöv uppe på pressläktaren förut, och de hade inte heller en aning…
”Nej, jag blev väldigt konfunderad! Han (Connolly, min anm) är ju inte en sån kille, heller, som gör sådana grejer eller som blir arg särskilt lätt. Jag har lite svårt att tänka mig att han helt oprovocerat skulle göra sådär! Men jag såg inte ens var han var på banan!”
Ja, för som jag förstod det var det bara de båda spelarna och domaren kvar därnere? Och inte ens Cmore verkar ha lyckats plocka fram en bild av det som hände!
”Mm, och med tanke på att det var storsändning och allt så borde väl någon kamera ha plockat upp den… Men, men, det var en konstig match, som sagt!”
Ni kan hitta Connollys egen beskrivning av händelsen på Färjestads hemsida. Enligt amerikanen höll motspelaren i hans klubba efter en situation framför målet och när han skulle dra loss klubban blev det en spearingliknande rörelse som domaren, strategiskt placerad bara en dryg meter bort, tog för.
Men nog sagt om den händelsen, Rickard, det jag vill prata med dig om är DIN match. Du gjorde en riktigt bra match idag, tycker jag!
”Haha, ja faktiskt!” Han skrattar, uppenbart lättad. ”Nu ska man väl inte säga så egentligen, men mina krav på mig själv är kanske lite lägre nu än vad de var i fjol vid den här tidpunkten eller i början av säsongen. Av förklarliga skäl… Men idag tyckte jag att det kändes riktigt… kul att spela hockey! Det kändes bra, jag vågade göra grejer, hålla i pucken och, ja… Får man sedan lite flyt med att någon puck studsar in här och där kanske man får ännu mer självförtroende. Men det viktiga idag var att det kändes bra i kroppen!”
”Sedan är det förstås så att en svala gör ingen sommar, eller vad man nu brukar säga. Men det är jäkligt kul i alla fall!”
Ja, jag tänkte faktiskt på det, jag tyckte att det syntes att du hade roligt! Energin och spelglädjen kändes ända upp på läktaren! För det måste ha varit en jobbig säsong för dig så här långt, laget har haft en tung säsong vilket gör att du har fått dra ett tungt lass som lagkapten. Lägg till det att du själv har en skada som har försvårat för dig, det kan inte ha varit så lätt?
”Nej, det är klart att man har blivit lite mer ödmjuk inför sin situation… Det är klart att jag funderar över både det ena och det andra när det inte funkar som man vill. Nu har jag i alla fall fått lite svar på varför det ser ut som det gör därute, och jag tycker att jag har en plan för hur jag ska göra för att bli helt hundra igen. Det känns jäkligt skönt!”
”Sedan var det ju en bra grej att jag tog beslutet att avsäga mig kaptensrollen, så att jag kan fokusera helt på att göra min match och spela min hockey. Sedan är jag ju naturligtvis samma kille ändå i omklädningsrummet, som snackar och peppar och så där…”
Men det är väl egentligen inte så viktigt vem som har det där C:et på tröjan?
”Nej, det är ju mer en statusgrej som media gillar att måla upp… Men jag kände i alla fall att det släppte lite mental press av det beslutet. Ingen ska ju tro att jag är nöjd med hur det ser ut därute, jag vill ju naturligtvis vara med och hjälpa till som jag har gjort tidigare under åren. Jag känner mig absolut inte färdig, utan det är bara mer frustrerande att det här har tagit längre tid än jag trodde!”
Det är alltså Ole-Kristian Tollefsen som har fått ta över kaptensrollen. Men om jag förstår dig rätt kan beslutet att släppa C:et vara en del i att det har börjat lossna för dig?
”Ja, det mentala är en väldigt stor del av elitidrotten så en liten push i rätt riktning kanske det var att slippa ha det hängande över sig. Vissa matcher har det inte fungerat så bra för mig, och då är det svårt att lägga fokus på de andra killarna på ett sätt som en kapten gör.”
Sedan är ni ju ett ungt och ganska ”nytt” lag, som dessutom har haft en tuff säsong… Det ställer höga krav på kaptenen!
”Javisst, så är det ju. Det har ju varit en konstig säsong ända sedan det var vattenläckage i omklädningsrummet under första veckan. Men vi är på väg uppåt, näsan är över ytan nu och får vi upp hela huvudet över ytan då jäklar ska vi simma som sjutton här på slutet!”, säger han med eftertryck.
”Vi kan spela jämnt med de flesta när vi spelar som bäst, så det handlar om att höja vår lägstanivå. Kan vi bara få tillbaka våra skadade spelare, så att vi inte går så hårt på folk som vi bitvis har tvingats göra har vi ett ganska bra lag!”
Ja, för ni har ju haft svajiga säsonger förut som har slutat bra, och det är trots allt inte förrän i april som medaljerna delas ut!
”Nej, och det här är ju faktiskt den jämnaste serien i mannaminne, och det är bara Skellefteå som har seglat iväg. Men det är ju samma sak där, de har ju inte vunnit något än mer än den där miljonen…” (Han syftar på den prissumma som laget som vinner serien får, min anm)
Ja, slutspel är ju slutspel! Jag tänker till exempel på när Luleå var så överlägset i grundserien, för att sedan göra en snabb sorti i slutspelet…
”Mm. Vi försöker se att det finns möjligheter fortfarande, men samtidigt är vi ju inte i någon SM-final ännu! Vi är i nästa-match-läge, och har varit så egentligen ända sedan i november. Det gäller att försöka ta så mycket poäng man kan, därför var det skönt med två idag!”
Tillbaka till din skada, är den läkt nu?
”Skadan är läkt men eftersom det tog tid har jag tappat mycket muskelkraft. Kanske skulle jag ha vilat längre, det är svårt att säga, men det tar ett tag att bygga upp kroppen eftersom det är svårt att göra det samtidigt som man spelar. Det är en svår balansgång! I och med att säsongen har sett ut som den gjort har man ju velat vara med och bidra därute… Och sedan, när man varit med, har man ibland inte kunnat bidra som man vill, och då har det ju känts fördjävligt!”
Utan att gå in på detaljer, visst är det ju så att det påverkar farten på grillorna?
”Så är det ju förstås. Det och att jag blir väldigt trött!”
”Men nu har jag en ny plan för hur jag ska kunna ta mig tillbaka, där jag själv känner att jag har tagit några små steg. Nu handlar det mer om att jag ska hantera min egen frustration, att jag inte kan riktigt…. Eller att jag inte är riktigt där jag vill vara, speciellt vid den här tiden på säsongen.” Han skakar på huvudet. ”Det här uppehållet kommer ganska lägligt för mig, jag får chansen att verkligen träna igen och inte känna den här pressen…”
Åker du med till Kanada eller blir du kvar hemma?
”Nej, jag följer med! Det gör jag!”
För det blir inte så blodigt där borta…?
”Nej, det blir det ju inte. När vi är här ute nu (han nickar i riktning åt isen) så är det, om inte på liv och död, så i alla fall väldigt viktiga matcher hela den här veckan!”
Och ni har haft kniven på strupen ett bra tag nu! Större delen av säsongen, om vi ska vara ärliga!
”Ja, och det är ju inte så att när till exempel Basse har gått skadad också, att man bara kan säga att jag tar en vecka och kör lite extra… Men jag har fått den här rollen att stänga ned, och vara ansvarsfull bakåt. Det är inte så glamouröst som jag är van vid, men det är ganska nyttigt att se att det finns ett jobb att göra i den änden av isen också. Det behövs i laget, vi har olika rollspelare, och jag har kommit till sans i att veta att det spelar ingen roll vilken del av jobbet som jag gör. Det är ju så vi vinner våra poäng, att jag gör mitt jobb bakåt!”
Och det jobbet är ju precis lika viktigt som jobbet vi gör framåt!
”Precis, så är det ju! Det här är en läropeng på alla sätt, och om jag krigar mig igenom den här skadan tror jag att den förhoppningsvis kan hjälpa mig förlänga min karriär både kroppsligt, i och med att jag lär mig hur jag bäst bygger upp min kropp, och mentalt, i att jag har en till växel att peta i för att hantera den här typen av saker. Att man har lärt sig att man inte kan ta för givet att allt ska fortsätta att vara som de alltid har varit.”
Du sa att du hade en ny plan för din rehab, har du förändrat din träning. Jag har sett att du kör extraträning vid sidan om isen men i övrigt?
”Ja, extraträning har jag ju kört hela tiden ända sedan jag blev skadad. Men jag har fått lite extern konsultation av folk som är experter på just mina problem.”
Nästa säsong… Du har ett utgående kontrakt, är det extra tufft med tanke på skadan?
”Nej, jag tror inte att det hade varit ett dugg roligare om jag hade haft ett år kvar på kontraktet…” Han skrattar.
Fast pressen blir kanske större på att snabbt komma tillbaka? Du hade kanske kunnat ta det lite lugnare och kanske kliva av några månader för att satsa helt på rehab?
”Nej, för mig är det viktigaste hur det går för Färjestad, inte vart jag har kontrakt nästa år. Jag vill naturligtvis spela kvar här, och jag vill vara med och spela om jag ska spela hockey, det är som det är. Så sånt här kommer aldrig lämpligt!”
Har du och Färjestad börjat prata något om framtiden än?
Wallin skrattar: ”Det vi har sagt är att jag ska ta mig tillbaka först, så att jag är mig själv igen.”
Inte läge att prata kontrakt ännu, kanske?
”Nej, inte för min del. Jag har fullt upp med att kriga mig igenom det här!”
Skönt då att du fick några försiktigt positiva besked ute på isen idag!?
”Ja, det kändes ju, som sagt, bättre idag. Jag vill inte ropa hej och säga att allt är över än, men jag har lärt mig att ta de små, positiva bitarna med mig och känslan idag var… ja, det kändes riktigt kul därute! Jag är helt säker på att farsan kommer att ringa och säga att ’idag gjorde du som vi brukar säga!’. Det är ett konstigt spel det här!”, skrattar han.
Ja, för man kan ju jobba hur hårt som helst och inte få med sig något, och så ibland känns det som om allt lossnar!
”Ja, så är det ju! Jag har träffat tre, fyra, ribbor sedan jag kom tillbaka och den vill verkligen inte studsa in för mig heller, tycker jag! Men då gäller det att fortsätta att jobba på, bara!”
Tack för att jag fick prata med dig, jag förstår att du är trött på alla frågor om din skada!
”Nja, jag har väl egentligen inga problem med att prata om situationen. Men det kan bli lite tråkigt när man känner att det hela tiden ska grottas i det, som det kan bli ibland i media… Men det känns som om man sviker laget, att det skulle vara mitt fel och… ja. Men jag försöker bara göra allt jag kan för att det ska bli bra!