Ole-Kristian Tollefsen: “Har man inte ont nu har man gjort något fel tidigare under året”
Det har gått nästan en timme sedan matchen tog slut, och omklädningsrummet ligger tomt och snudd på öde. En ensam spelare är kvar, och det är Ole-Kristian Tollefsen, lagets kapten och en av lagets viktiga härförare. Han blöder från ett otäckt jack på näsan, och alla känner väl till dramatiken kring det där benet som kom illa i kläm i förra matchen och frågetecknen kring norrmannens medverkan i dagens match. Men just nu är sådana saker det sista ”Tolle” tänker på.
Kapten Tollefsen gnäller inte trots ett smärtande ben och ett blödande jack i näsryggen: “ingår i slutspelet”, konstaterar han. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Från “sjuksängen” och rakt in i hetluften: Tollefsen spelade 24.22 i tisdagkvällens match, överlägset mest av alla i hela laget. Han såg dessutom pigg ut och oberörd ut, trots skadan, och tacklade, tjafsade och gjorde livet framför PW svårt för Brynäsanfallet. Jag fick ett litet snack med honom efteråt.
Hej Ole-Kristian! Alla pratade om en enda sak inför kvällens match – skulle Tollefsen spela? Till och med domarna uttalade sig ju om din status efter förra matchen.
Haha, ja, jag såg det. Sedan kan jag ju tycka att det blir lite fel fokus när det handlar om en enskild spelare sådär, men så blir det väl kanske lite mer under slutspelet. Jag förstår ju media också, det blir ju en nyhet när en spelare blir skadad.
Men jag tänker inte så mycket på just media här, utan på fansen. Jag fick en del frågor om jag hört något om din medverkan av oroliga läsare och följare.
Aha, ja det är ju gott att höra. Det är klart att jag tycker att det är kul att fansen vill att jag ska spela. Bättre det än att de inte vill att jag ska spela… Han skrattar, och det är inget ovanligt. Norrmannen har alltid nära till skratt.
För du är ju väldigt viktig för det här laget, och inte minst under de här täta slutspelsmatcherna när man verkligen behöver spelare som kan stå upp för laget och kompisarna.
Man vill ju helst vara en viktig spelare, och gärna få vara med i de situationer som betyder något. Det sätter jag stort värde på, och jag vill gärna vara en spelare som går i första ledet och krigar. Speciellt som i slutet av matchen idag, när man får chansen att vara en av dem som hjälper laget att ta hem segern. Vi har ju offensiva spelare som bidrar till vinst på sitt sätt, och det är kul för mig att också få vara med och bidra någon gång ibland…, säger han blygsamt.
Carlsson berättade att det in i det sista var oklart om du skulle kunna vara med och spela. Han sa att de satte upp dig i laguppställningen (som offentliggörs en timme före matchstart, min anm) men var redo att stryka dig. När togs egentligen beslutet?
Det var faktiskt under värmningen alldeles innan matchen. Det var egentligen då jag bestämde mig, eftersom jag inte ville riskera att förstöra något mer. Jag ville ha kontroll på kroppen, och det visade sig att det fungerade helt okej idag.
Vad tänkte du när du fick smällen i söndags? Blev du orolig? Kände du direkt att det var illa?
Ja, det gjorde jag. Att jag spelar idag är jag väldigt glad för!
Hade du spelat om det inte hade varit slutspel?
Jag tror nog att det hade varit lite skillnad, säger han diplomatiskt och skrattar.
En sak som jag tänkte på efter smällen i Gävle i söndags: du satt kvar i båset istället för att åka ut till omklädningsrummet som brukligt. Varför?
Nej, jag ville vara med i båset till slutet. Det var ju bara tre -fyra minuter kvar och jag ville vara med och se hur det gick för oss.
Det innebar att du fick se Hillding & co:s läckra matchvinnande mål. Du jublade ganska ordentligt där du satt i båset!
Ja, det var en härlig känsla att se grabbarna göra mål och sedan hålla undan. Det ska de ha ’kudos’ för!
Lika tuff som han är på isen, lika trevlig, glad och avslappnad är han vid sidan om. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Hur nervös var du igår när du skulle testa på is för första gången efter söndagens smäll?
Ja, jag testade lite efter att de andra killarna tränat, men det kändes egentligen mest bara positivt. Jag var glad att jag kunde gå på is, det hade jag inte trott på söndagen.
Två nöjda norrmän i omklädningsrummet efter kvartsfinal 2, Ole-Kristian och målskytten Martin Röymark. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Nu till något helt annat – du och Andreas Thuresson verkar vara BFF ute på isen?
Oh, ja, haha, vi är polare.
Det är inte han som har gett dig det där fula jacket på näsan i alla fall?
Nej, jag kommer inte ens ihåg vem det var, säger Tolle diplomatiskt. Men det hände faktiskt i matchen i söndags.
Det blöder ju och det ser… ont ut?
Äsch, sånt ingår i slutspelet. Som jag har sagt förut: Har man inte ont nu har man gjort något fel tidigare under året.
Det var lite komiskt att se dig och Petteri Nokelainen där i sista perioden när du och några andra spelare markerade framför PW. Du och Nokelainen munhöggs en del, knuffades väl lite och så, efteråt när känslorna hade svalnat lite grann, tog du upp och gav honom hans hjälm. Gulligt!
Haha, ja, det var ju jag som rev av honom hjälmen så då tänkte jag att jag lika gärna kunde ge den tillbaka.
“Hallå kompis, du tappade något!” Tollefsen räcker hjälmen till Brynäs Petteri Nokelainen efter ett gruff. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Apropå Thuresson och andra antagonister och alla heta känslor på isen: hur funkar det där utanför isen? Morsar ni på varandra om ni stöter ihop i korridoren efteråt?
Ja, det är klart. Så fort man får på sig hjälmen och åker ut på isen blir man fokuserad på att göra sin grej, men jag tror att de flesta av oss, om vi till exempel skulle träffas under en lunch, skulle säga hej. Det handlar om att respektera varandra, det som händer på isen stannar på isen. Utanför är det som vanligt.
Så de här hårda orden och starka känslorna följer inte med efter matchen?
Absolut inte. Man ska kriga ute på isen, när man är innanför de där sargerna. Men – that´s it!
Till sist, det var bra tryck i arenan idag och då speciellt mot slutet. Hur mycket hinner man som spelare uppfatta av ramsor och annat som skriks?
Under de sista minuterna hör man i princip ingenting eftersom man är så inne i det. Då behöver man nästan vara några meter ifrån killen som skriker för att uppfatta något. Men trycket känns, och det var bra tryck idag i hallen idag, berömmer han nöjt. Klacken var riktigt bra, pushade på och fick med sig de andra. Jag hoppas verkligen att det blir utsålt på lördag, hälsar han.
_ _ _
Fbkbloggen instämmer! Man ur huse. Alla till hallen.
Det är de verkligen värda, “Tolle” och hans mannar.
