Fystränare Peter Jasbetz vet vilka knappar han ska trycka på: “Det gäller att trigga dem lite!”
Försäsongsträningen 2014 går mot sitt slut. En vecka återstår innan spelarna släpps på grönbete innan återsamlingen för fystester och ispremiär i slutet av juli. Färjestad fystränare Peter Jasbetz är hjärnan bakom upplägget, och jag fick en liten pratstund med honom efter onsdagens brottningstävling. Vi pratade upplägg, vikten av tätt återkommande kampmoment och vad som gäller för spelarna som har lov att träna på egen hand.
“Efter morgondagens träningar är det en vecka kvar nu”, berättar Jasbetz. “Vi har sprungit i Bryngfjordens slalombacke, i grusgropen därute (Sörmon, min anm) och i skogen samt på en bana. Sedan cyklar vi eller kör inlines på asfastsovalen eller tartan-underlaget (ett underlag som brukar användas på löparbanor, min anm) på Tingvalla. Underlaget tartan motsvarar skridskoåkning på ett bra sätt eftersom man får använda liknande tryck. Men det är bara några av alla de olika saker som vi har gjort.”
“Vi har kört minst två och upp till fyra pass om dagen. Den längsta dagen körde vi fyra timmar i sträck, även om vi bytte inriktning emellan.”
Innan onsdagseftermiddagens avslutande brottningspass – som alltså bestod av ett internt mästerskap där vinnarna i de tre viktklasserna tungvikt, mellanvikt och lättvikt korades – hade alltså killarna redan hunnit med två pass under förmiddagen.
“Ja, idag var det tre pass. Idag började vi i Våxnäshallen där vi körde lite spänst och snabbhet, sedan körde vi tung benstyrka efter det borta i vårt eget gym och uppe på Sats.”
Daniel Gunnarsson och Niklas Arell drabbar samman i tungviktsklassen. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Oj! Och så brottning ovanpå det!?
“Ja, men ett normalt brottningspass brukar vara en och en halv timme, med en halvtimmes uppvärmning. Idag fick de i alla fall vila lite mellan matcherna…”
Inget för amatörer, som ni hör! Jag blev utmattad bara av att titta på uppvärmningen, som definitivt har gett mig en helt ny respekt för brottningen som sport och brottare som idrottare. Lägg dessutom på ett gäng högst prestigefulla matcher där ingen sparade på krutet…
“Jo, i och med att de verkligen går för fullt blir det ganska krävande”, konstaterar Jasbetz.
Ni kör lite olika typer av träning. Jag pratade med målvaktstränare Jonathan Höjd igår, och han berömde ditt upplägg eftersom det är så allsidigt och fungerar för olika typer av spelare med olika behov. Förutom brottning tänker jag på till exempel yoga. Är det ett annat tänk idag än det var för några år sedan?
“Ja, det är det ju. Det är väldigt annorlunda idag, även om jag har kört så här ett tag. Alla var ju till exempel inte med här och körde brottning idag, utan höll på med yoga istället. Man tittar ju på vad olika killar behöver, och då ansåg vi att yogan passade dem bättre idag.”
På vilket sätt är yoga bra?
“Det handlar mycket om rörlighet, kroppskontroll. Ta PW, till exempel. Som målvakt har han större nytta av det än att brottas. En kille som Tolle har bra styrka, och kan utveckla sin rörlighet och smidighet istället, vilket yogan ger.”
Samarbetet med brottningsklubben BK Orion och dess tränare Fredrik Hofmann är intressant. Hur kom det till?
“Jag tog kontakt med Hofmann redan inför förra året och de nappade på det. De tycker också att det är kul, och det är andra året nu.”
Stor prestige, som alltid, att ro hem bucklan bland de här vinnarskallarna. Martin Röymark och Niklas Arell höjer bucklan efter lagsegern. BK Orions Fredrik Hofmann agerar prisutdelare. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Varför har ni plockat in brottning? Vilka positiva effekter ser du där?
“Det är väldigt bra och allsidig träning som samtidigt tränar smidighet, styrka, snabbhet och rörlighet. Utöver det har vi just det där kampmomentet som vi vill se.”
Ja, för det är många vinnarskallar därinne, va? Jag såg en del kolsvarta ögon på mattan, och vattenflaskor som flög…
“Ja, vi har ju något tävlingsmoment i stort sett under varje träning, och det är ofta yngre mot äldre. Det där är ju något som pågår under hela säsongen, och vi jobbar för att hela tiden få med det där kampmomentet. Ta en sådan som Jocke Nygård, som är en ganska försiktig kille, men han var kung därute idag. Det är det jag vill få fram hos just honom.”
Det är ett bra sätt att trigga dem?
“Ja, det är ju så i allt. Som i fredags när vi körde innebandy och det var snudd på fullt slagsmål ute på banan…” Han skrattar.
Hur snabbt glömmer de sånt efteråt?
“Nja, det sitter nog allt kvar till nästa gång, till nästa tävling. Sedan påpekar de som leder – och just nu är det de äldre – hela tiden hur ställningen är, och då blir ju många av de yngre stenförbannade.”
Jag pratade med Nygård förut, och han påstod att anledningen till att de äldre leder är att du dömer till deras fördel… Kommentar till det?
“Ja, men det är ju för att trigga dem lite!” Han ler, lätt spjuveraktigt. Han vet vilka knappar han ska trycka på.
Försäsongen har två viktiga mål – dels den personliga utvecklingen och dels att bygga ett lag. Just laget är det som Jasbetz själv väljer att lyfta fram när jag ber honom ta ut någon eller några som imponerat lite extra på honom:
“Jag skulle nog säga hela laget. Alla har jobbat stenhårt och alla har gjort framsteg. Det finns ingen speciell, utan det är laget som går framåt. Vi håller inte på med något individuellt här, utan det är laget som ska gå framåt tillsammans.”
Men visst har ni individuella utvecklingsplaner för var och en av spelarna?
“Ja, till viss del. Vi ser ju på vad varje spelare behöver, som idag när några brottades och några höll på med yoga. Ibland har vissa spelare spelat badminton eller tennis för att få snabbare fötter.”
“Hockey är kanske den mest komplexa idrotten av alla, så det gäller att försöka få med alla delarna i träningen: snabbhet, agility, spänst, styrka, uthållighet… Man kan räkna upp hur mycket som helst.”
Själv bor jag i en av Kristinehamns brantaste backar, och när jag växte upp sprang hockeyspelarna upp och nedför backen med varandra på axlarna tills de spydde. Det verkade vara den stora grejen. Det känns som om synen på försäsongsträning har förändrats en del sedan dess…
“Ja, det var ju så på den gamla tiden. Jag har också gjort det där, men det var ju mer en grej, att det ‘skulle vara så’. Idag kör vi till exempel pulsbaserad träning. Man måste köra efter individen, eftersom varje individ i en grupp på 25 inte har samma förutsättningar. Ska de jaga den tar de slut direkt, och det handlar ju om att utveckla var och en. Därför kör vi pulsbaserad träning, där var och en får lära sig att ha koll på sin egen puls, sin kropp och hur den fungera samt sin egen utveckling.”
_ _ _
100 % och full kamp – i varje moment! Jasbetz vet vilka knappar han ska trycka på… Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Några spelare är inte med under försäsongsträningen. Det handlar dels om transatlanterna (Pogge, Aquino och Lalonde) men också om Gulas, som är hemma i Tjeckien.
Hur fungerar upplägget med dem?
“Gulas har jag samtal med via Radek (Hamr, min anm), i och med att han är lite dålig på engelska. Nordamerikanerna pratar jag med via Skype, och jag har skickat över material till dem. De befinner sig ju inte på samma ställe i Nordamerika, och de flesta går ihop i ett gäng som består av spelare som spelat ihop under uppväxten och som återsamlas under somrarna för att träna tillsammans.”
Hur säker kan man vara att de kommer väl förberedda till samlingen och fystesterna i slutet av juli? Lite osäkert måste det ju vara?
“Man får ju lita på deras ord. Alternativet är ju att åka över och vara med dem varje dag, och det fungerar ju inte. Men det här är ju deras jobb, och sköter de inte det har de ju inget jobb.”
Jag förstår att de tar det hela professionellt. Men, med tanke på hur många transatlanter som fick vända hemåt från SHL förra säsongen: finns det en fara i att de underskattar förutsättningar och krav i vår liga?
“Jo, vi vet ju hur förra säsongen såg ut, men de har fått instruktionerna, vi testar av dem direkt och de måste ha skött den här biten. Kommer vi till vårt arbete oförberedda så… Men vi litar på dem.”
Det låter bra! Nästa vecka avslutas försäsongsträningen med en sista lagtävling. Berätta!
“Vi har haft en genomgående tävling där vi lottat fram fyra lag som har följts åt. Det var en riktig VM-lottning vi hade, när vi drog namnen ur en skål.” Han ler åt minnet. “Förra gången cyklade vi, och vi har spelat innebandy och basket. Nästa fredag är det dags för den sista, och ännu så länge hemliga, deltävlingen. Lag ett, lag Rohdin, är det som leder.
Rohdin verkar vara en kille att räkna med! En riktig kämpe som vann dagens brottning ( i tungviktsklassen) och jag har hört talas om kämpainsatsen han stod för efter en massiv magsjuka strax före förra veckans cykeltävling!
“Ja, de fick nästan sjuva honom i mål, men han var med. Utöver honom är Wallin, Tollefsen och PW samt Grundel med i laget.”
_ _ _
Räkna med att bloggen finns på plats på fredag när A-lagets försäsong ska krönas av en sista avslutande batalj och lagmedaljerna ska delas ut! Ni kan också räkna med ett och annat inlägg innan dess – fler reportage och intervjuer är på G! Senare under dagen kommer en film från brottningsturneringen samt ett litet bildspel med lite kommentarer från killarna.
