Rutinerade Per Åslund har klubbens färskaste nyförvärv!
En liten pratstund med Per Åslund, som vid dryga 28 års ålder står inför sin nionde raka säsongen med Färjestads A-lag.
Hallå där, Per Åslund! Första ispasset är avklarat, och den givna sportfrågan är förstås: Hur känns det?
“Det känns bra! Det var kul och det var ju väldigt mycket folk också, tycker jag!”
Jag har hört talas om att det kan vara ganska plågsamt i och med att många har ny utrustning som måste köras till. Skridskor till exempel.
“Ja, nya skridskor har vi väl allihop.”
Skavsårsplåster.com eller?
“Haha, nej! Faktiskt inte. Jag brukar faktiskt inte få det, men jag vet att en del får det.”
Hur många par skridskor använder ni under en säsong egentligen?
“Det är lite olika. Vissa kör ett par, andra använder flera – kanske sex, sju par.”
I övrigt då, räknar du med att vara ledbruten i morgon?
“Nja, inte någon träningsvärk, det tror jag inte. Men trött kommer jag säkert vara.”
Per Åslund Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Det var ett lite annat upplägg i år än tidigare, i och med att ni spelade match direkt…
“Precis, och jag tror att publiken tycker att det är kul att få se de nya spelarna igång direkt samtidigt som vi får komma in i grejerna ordentligt.”
Samuelsson sa att ni spelare hade fått göra upp formationerna i matchen själva. Det var en del intressanta konstellationer – hur kom ni fram till dem egentligen?
“I vårt lag (vita, min anm) var det Grundel som valde ut dem. Han var vår kapten, så den biten fixade han. Vi bara gjorde som han sa.”
Det var bara att gilla läget?
“Haha, precis!”
Berätta; vilka spelade du med?
“Idag spelade jag med Hillding och Asplund, han den unga killen (Rasmus Asplund, min anm).Det fungerade bra, och Rasmus var riktigt duktig”, konstaterar ‘Åsa’ imponerat. “Jag hade inte sett honom så mycket innan.”
Nej, Åslund är nog inte ensam om att ha blivit överraskad av Filipstadsfödde Rasmus Asplunds framfart i rinken.Men det lär nog inte dröja länge förrän han är ett känt namn bland FBK-fansen. Han ses som ett starkt potentiellt framtidsnamn av Färjestad, och trots att den unge landslagsforwarden inte fyller 17 förrän i december har han redan fått vara med och känna på hetluften i A-laget under sommaren. Och nu var han alltså en av de åtta lovande juniorer som deltog i ispremiärens internmatch. (En intervju med Rasmus från i våras hittar ni här.)
Om Rasmus med största sannolikhet snart kan aspirera på titeln Årets Rookie ingår Per Åslund, trots att han bara är 27 år (fyller 28 21/8,samma dag som laget spelar borta mot Vienna Capitals i CHL-premiären faktiskt), i det som kan kallas lagets ryggrad. I och med ispremiären inledde han sin nionde raka säsong i A-laget. Åslund kom från moderklubben Kil till Färjestad J18 02/03, och, förutom speltid i division 1 i Skåre (i linje med det samarbete kring juniorverksamheten man då hade) samt utlåning och allsvenskt spel i Arboga, har han spelat i Färjestadströjan sedan dess.
Hur känns det att du numera är en av de mer rutinerade spelarna? Vilken skillnad är det mellan då och nu, och ställer situationen idag andra krav på dig som spelare och person?
“Ja, det är väldigt stor skillnad från när jag först kom upp i A-laget, måste jag säga. Det är inte många som är kvar av dem som var här när jag kom. Typ ingen. Walle var väl inte med då ens tror jag.”
Nej, han var väl ute på lite äventyr då va? (Lugano, Schweiz, närmare bestämt, min anm)
“Precis, så det är väl Sammen då.” (Samuelsson coachade laget även det året, och då talar vi alltså säsongen 06/07.) “Då var man ny i omklädningsrummet, lite nervös och ville visa framfötterna direkt. Men nu, när man har varit med ett tag, vet man ju vad som gäller. Man har är avslappnad på ett annat sätt.”
Fungerar ni som mentorer för de nya spelarna? Finns det något sådant system i laget?
“Ja, det får man väl vara. Men än har jag inte behövt göra någon större insats. De klarar sig bra.” Han ler lite.
Per Åslund under ett av sommarens mer oortodoxa träningspass: i simbassängen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
I och med ispremiären lämnar ni nu alltså den mer rena fysdelen för att gå in i nästa fas av försäsongen. Hur skulle du vilja summera försäsongen så här långt?
“Bra träning! Det har varit väldigt tufft, så vi har kört på bra hela sommaren.”
Någon skillnad i upplägget jämfört med tidigare år?
“Det har varit typ samma, men vi har haft mer bollspel – innebandy och fotboll och sånt – i år. Det tycker jag är kul.”
Favoriten under försäsongen?
“Det är helt klart innebandy och fotboll.”
Värsta då?
“Värsta? Oj, då får jag nog säga grusgropen…”
Ja, usch. Jag nästan dog av att bara titta på, det räckte. Och så all den där sanden ni måste få i dojorna…
“Haha, precis. Det är ingen höjdare.”
Personliga mål inför säsong nio?
“Jag har inte hunnit tänka så mycket på det än, men jag vill givetvis vara med och producera så mycket som möjligt och vara en av ledarna i laget. Det är det jag satsar på.”
Om vi ska titta lite i backspegeln och gå tillbaka lite till förra säsongen, som ju var en väldigt speciell säsong: hur ser du på den så här efteråt?
“Ja, vi hade det ju väldigt tufft i början, och fick slita hårt hela säsongen. Men det innebar att det var starkt att vi gick så långt vi gjorde. Det visar på en väldig moral i hela laget.”
Tar man med sig en sådan säsong och plockar fram som inspiration längre fram?
“Ja, det är klart man gör. Det hade varit värre om man hade missat slutspelet. Nu var vi ju faktiskt med hela vägen och slogs om guldet!”
För en stund sedan pratade jag med en trogen färjestadssupporter (se inlägg i morgon, min anm) som sa att hon nog någonstans rankade fjolårets finalförlust högre än ett guld med tanke på berg-och-dalbanan vi alla genomgick under vägen dit…
“Ja, med tanke på hur det såg ut; så håller jag nog med! Lite så kändes det. Sedan räckte vi ju inte till mot Skellefteå, de var för bra helt enkelt.”
Jag tror å andra sidan inte att något lag hade rått på dem i fjol. De var som Brynäs när de vann häromåret, det kändes som om de flög genom slutspelet…
“Ja, precis. Som vi hade -09 och -11.Det är ju så det är.”
Per Åslund, Rickard Wallin och Anton Grundel i sin älskade grusgrop… Foto: Robin Angle
Så, till sist, måste jag ju få fråga: jag har hört att du och din sambo fått tillökning…?
“Ja, det stämmer. Kom i torsdags!”
Oj, så nyss. Grattis! Vad blev det?
“En liten flicka. Men vi har inte bestämt namn än, vi har några som vi väljer mellan…”
Vem fäller avgörandet?
“Jag såklart, haha. Så är det väl alltid”, skojar han. “Vi visste att det var en flicka innan, och vi hade några namn men vi har inte bestämt än.”
Ja, man måste ju få se dem och lära känna dem lite innan man vet vilket namn som är rätt…
“Precis.”
Förlossningen gick bra, berättar Per, och han och sambon Malin kom hem från BB redan efter ett dygn. Lill-Åslund sköter sig bra, även om det förstås alltid är en omställning att få barn. Inte minst det första.
“Visst är det lite skillnad, men det är bara kul och väldigt spännande framför allt. Hon vände väl lite på dygnet i början, men nu är det ingenting jag kan klaga på. Vi får väl hoppas att det fortsätter så!”
Hela grejen med att få barn är otroligt häftig upplevelse att vara med om, tyckte jag när jag fick mina.
“Verkligen, sjukt stort. Det sätter hockeyn i ett lite annat perspektiv. Hela grejen var väldigt häftig.”
Perfekt planering med förlossning under sommaren? Tänker man på sånt som hockeyspelare?
“Haha, nja, det var nog bara tur.”
Hur funkar det egentligen med föräldraledighet för en hockeyspelare? Kan man vara pappaledig?
“Jag tror nog inte att man kan det. Jag tänkte ta upp det med Leffe, så får vi väl se vad han säger, haha”, skojar han.
Ja, haha, det skulle väl vara perfekt att ta en månad under sega november och ta med ‘bebben’ på en sån där populär långsemester till solen och värmen?
“Ja, det var ett bra tips. Det får vi fundera över, haha.”
Tack för intervjun, och ännu ett stort grattis till nyförvärvet får man väl säga.
“Tack så mycket!”
Per skyndar in i omklädningsrummet.
Fattas bara annat. Hemma väntar ju säsongens första och största guldklimp!
