Damernas förbundskapten Leif Boork om förutsättningar, fördomar och framtid: “Myten om att tjejerna inte är bra rustade att spela topphockey kan vi avliva direkt!”
Damhockeyn växer och vinner terräng såväl i form av fler aktiva som i media och bland hockeyfans. I samband med FBK Dams presskonferens på torsdagskvällen fick jag ett intressant snack med damkronornas förbundskapten Leif Boork om damhockeyns förutsättningar, fördomar och framtid.
Jag blir lite förvånad när frågan kommer upp under presskonferensen, där Boork medverkar tillsammans med bland andra Färjestadsspelarna Sara Kask, Tilda Antonsson, Julia Pettersson och tränaren Fredrik Kecke Wilhelmsson. Det verkar som Leif Boork också blir det för han rynkar lite förvånat på pannan innan svaret kommer.
”Om jag kan prata med tjejerna med samma jargong som jag använde med killarna? Tja, ringer förbundet Leffe Boork borde de ju veta vid det här laget, efter 45 år, vad de får. Jag kan inte göra om mig som 65-åring, utan kör samma snack, approach och attityd”, konstaterar han roat innan han blir allvarlig igen: “Och på något sätt tror jag också att det är viktigt att göra just det, därför att jag tror inte att tjejerna vill bli behandlade på något annat sätt. De vill inte bli sedda som några amatörer som man ska vara extra snäll eller fin i kanten mot. De är idrottare precis som killarna.”
Tilda Antonsson, Riksserienmeriterad back med mångårig erfarenhet av att spela med killar på såväl junior- som seniornivå, håller med:
”Jag har spelat i kill-lag i många år, upp i division tre på seniornivå, och det är ingen där som håller på och daltar med en bara för att man är tjej. Vi behöver veta när vi gör fel vi också, så att man inte hamnar i det där ’åh, stackars dig, lilla tjejen!’. ”
”Jag sitter faktiskt och ler lite när jag hör detta”, bryter coach Kecke in. ”Det var faktiskt det första jag sa till tjejerna. Ni är inga damhockeyspelare, utan ni är hockeyspelare! De vill inte bli daltade med, de vill lära sig att spela ishockey och då spelar inte könet någon roll. Jag har inga damhockey-övningar, utan det är hockeyövningar vi kör.”
Förbundskapten Leif Boork deltog vid torsdagens presskonferens Foto: Marie Angle/fbkbloggen
”Vet ni hur många nationer som spelar tjejhockey?” frågar Boork den församlade skaran journalister. ”38 länder, fördelade på fem VM-grupper. Alltså, damhockeyvärlden idag är stor och den växer så det knakar. När vi spelade OS i Sotji mot Schweiz, till exempel, var det 8500 på läktarna. Collegehockeyn i Nordamerika, där flera av våra svenska Riksserien-tjejer har spelat , spelar inför 3000-10000. Den är jättestor. Det finns verkligen möjligheter om man vill satsa och vill bli bra. Och jag tror att många stora lag, likt Färjestad, kommer att vakna upp och satsa på damhockey. Ser man det lite bredare också är det dessutom en win-win-situation när man diskuterar jämlikhet på olika områden. Jag tror att såväl sporten som klubbarna kommer att tjäna på det om man förstår detta.”
”Se bara på friidrotten – det var inte så längesedan en tjej inte fick springa mer än 800 meter eller inte fick hoppa stav eller tresteg och allt vad det nu var. Idag gör tjejerna samma sak som killarna. Vad gäller tacklingarna, som det ju pratas en del om inom damhockeyn, tror jag att det kommer att ske förändringar. Tjejerna själva VILL tacklas, de vill köra med samma regler som killarna.
”Ja, det skulle gynna oss och vårt lag”, konstaterar Kecke och den fysiska spelaren Tilda instämmer.
”Vältränade tjejer, bland annat de som spelar i landslaget idag, vill spela fysiskt”, slår Boork fast. “Vi spelar dessutom mot U16 och U18-lag med killar, och det är inte långt bort att vi får börja möta J20 också. De är vana vid att tacklas.”
”Sedan kan jag förstå till viss del att man inte tacklas, i de lägre divisionerna där det kan vara stor ålders- och storleksskillnad”, säger Tilda, ”men i Riksserien är alla mer jämlika, tränar stenhårt och har muskelmassan som krävs för att ta emot en tackling.”
”Det finns två orsaker till att man inte har infört tacklingar i damhockey”, berättar Boork. ”Nummer ett är en historisk dimension. Den stora ikonen inom damhockeyn är Melody Davidson, coach för kanadensarna. När hon kom in på 80-talet ville hon inte ha den brutala hockey som herrarna spelade, utan en mer teknisk, skridskostark hockey. Hennes röst vägde väldigt tungt internationellt. Sedan handlar det om muskelmassan, som Tilda pratar om: tjejer har generellt sett 30 procent mindre muskelmassa än killarna, och det innebär att lederna finns mindre stöd för smällar emot dem. Med det stora åldersspann som, åtminstone tidigare, fanns kunde det komma en 25-åring och spela mot en 13-åring. Det innebar stor skaderisk, framför allt då just för lederna.”
”Ja, vi har ju en 25-åring och en tjej som snart fyller 14 i vårt lag och det är jättestor skillnad”, konstaterar FBK:s lagkapten Sara Kask.
Tilda Antonsson lär vara en av tjejerna som förbundskapten Boork kommer hålla ögonen på i FBK Dam Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Hur ser då framtiden ut? Kommer vi få se tacklingar i Riksserien och internationellt?
”Tja, jag har varit med för kort tid för att kunna säga exakt vart vindarna blåser. Men jag tror att det kan förändras ganska snabbt, men det är bara en okvalificerad gissning. Men jag baserar den på alla de nya tjejerna som kommer in, och det faktum att de tränas av killar som tidigare har tränat herrhockeylag. De vill få in det i damhockeyn.”
Idag har, förutom Färjestad, SHL-lagen Modo, Linköping, Leksand, Brynäs, HV71, Luleå och så storsatsande Djurgården damlag. Lägg därtill den separata satsningen i Göteborg, som dock inte Frölunda står bakom. Och Boork vill förstås se fler storklubbar göra den satsningen.
”Jag tror att både uppmärksamhet och status ökar. Se bara på Färjestad, som är en av de mest etablerade klubbarna i Sverige historiskt sett. När de nu går in väger det tungt, och det kommer att suga till sig media, intresse från landslagen och fler tjejer som blir inspirerade att börja spela. Det kommer också att sätta press på de här tjejerna att göra bra ifrån sig.”
Det finns för närvarande ungefär 3500 licenserade damhockeyspelare i Sverige, och syftet med storlagens satsningar – både för klubbarnas egen del och för svensk hockey i stort – är förstås att öka det antalet för att skapa nödvändig bredd.
”Det finns en tröskel, där det gäller att få tjejer att ta initiativet så att vi blir fler. Hockey ses, traditionellt sett, som en lite manlig sport i grunden. Macho. Men första mästerskapet spelades 1990, så helt nytt är det inte.”
Leif Boork, Tilda Antonsson, Sara Kask, Julia Pettersson och Fredrik Wilhelmsson förevigade under presskonferensen. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Från Färjestads sida följs satsningen upp med en gemensam strategi i den Hockeyallians klubben har tillsammans med de andra värmländska klubbarna samt i samarbete med Värmlands hockeyförbund. Tanken är att det ökade intresse som man hoppas att damlaget ska föra med sig ska bidra till att fler tjejer börjar spela runt om i Värmland. Man håller också olika camper där damspelarna deltar.
Boork har i tidigare intervjuer lyft ett varningens finger för toppklubbarnas satsning, och ser det här samarbetet som en potentiell garant för att inte satsningen ska slå fel:
”Det är bra att storklubbarna satsar, för det är en viktig signal. Men faran det för med sig är om det innebär att flickorna i princip bara flyttas från ett lag till ett annat. Det kan i sin tur innebära att andra lag blir utarmade och kanske till och med får sluta sin verksamhet. Risken är att de tjejer som hade tänkt börja i det lokala området inte kan börja om de klubbarna försvinner. Så det finns ju en fara där, och därför är det intressant med det här allianstänket som man har här i Värmland. Det verkar vara en väldigt vettig idé att ta med sig till fler distrikt.”
Kulon och Boork, två välkända hockeyprofiler som deltar i svensk damhockeysatsning! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
När jag frågar honom om han har någon koll på Färjestads spelare erkänner han utan omsvep att så inte är fallet. Men tanken är att han ska hålla koll på FBK och de andra division 1-lagen framöver:
”Nej, jag vet ingenting än så länge. Men jag ska se dem under träningen idag och jag har pratat med Kecke som kommer att ge mig lite fingervisningar om vilka tjejerna är och om han har någon som han tycker att jag ska titta lite extra på.”
Jag upplever att det ÄR svårare att hålla koll på damspelarna än herrspelarna. De finns till exempel inte listade på Elite Prospect, och till skillnad från killarna, som verkar vara kartlagda innan de ens blivit tonåringar, känns det som om många duktiga tjejer kan flyga omkring under radarn…
”Absolut, så är det! Det tror jag helt klart. Jag tror att det finns tjejer därute som både är ambitiösa och talangfulla och vill satsa mot eliten, som vi inte har koll på. Det är därför jag försöker åka runt och lära mig vilka de är.”
Vilka anser du är de största utmaningarna som svensk damhockey står inför just nu?
”För det första att tjejerna förstår vad det innebär att vara elitidrottsutövare. Det är ett sätt att leva sina liv, och inte något du kan göra när du får tid över. Jag tror att många tjejer måste förstå just innebörden av att bli elitidrottsutövare. Det är lätt att säga att man ska satsa, men det är en annan sak att genomföra det i vardagen, varje dag, för att komma upp på högsta internationella nivå. Nummer två är att öka resurserna lite runtomkring tjejerna. Idag är det många som köper sin egen utrustning, och köper klubbor som kostar tusentals kronor, betalar resor och allt annat själv. Det handlar om mycket pengar och det kan vara svårt för unga människor att ha råd med. Inte minst när man flyttar hemifrån och samtidigt ska satsa på jobb och studier. Och då handlar det om mer än att skaffa sig basförutsättningarna, att man måste orka med. ”
”De förutsättningarna måste förbättras – inte minst träningstiderna. Att alltid träna sent på kvällarna när man har ett jobb att gå till på morgonen, och så vidare. Sedan behöver man inte behöver skrika efter de fantastiska möjligheter som killarna har på en gång.”
Vad bör hockeyklubbarna som vill satsa på damer tänka på när det gäller den biten? För det är ju det här med pengarna, den ständiga bristvaran…
”Man kan tänka på sådana saker som att inte låta tjejerna träna sist av alla. Att inte låta dem skuffas undan och få träningstider när inte de andra inte behöver dem. Gör det mer jämlikt, helt enkelt. Hjälpa till med utrustningsbiten. Hjälpa till med att anpassa skolor och jobb till ishockeyn. Där kan en större klubb, som till exempel Färjestad, förstås ha bättre möjligheter än en mindre klubb. Så långt basförutsättningarna, och det tror jag räcker ganska långt.”
”När det gäller Färjestad vill väl ledningen först se lite vart det tar vägen. Sedan kommer man antagligen successivt öka satsningen.”
Lagkapen Sara Kask och hennes lagkamrater har tränat hårt och är redo för att sjösätta Färjestads damhockeysatsning Foto: Marie Angle/fbkbloggen
När jag själv var i lågstadieåldern ville jag inget hellre än att få spela hockey. Då var det omöjligt så jag fick spela fotboll istället. Men fördomarna kring tjejer och fotboll var stora, och min farmor var förtvivlad. Idag har vi kommit en bra bit på väg inom damfotbollen, men det känns som om det fortfarande finns en del fördomar kvar runt tjejer och hockey. Möter du, som ändå har foten i båda verksamheterna, några sådana?
”Ja, det gör jag faktiskt. Jag tror så här; mellan skål och vägg tror jag att den, ska vi kalla den den etablerade generationen idrottsmänniskor, på något sätt anser att ishockey inte är något för kvinnor. De är inte starka nog, de tacklas inte… De tycker nog inte att det här med kvinnlig hockey är något märkvärdigt. Men däremot är det inte lika uttalat längre, framför allt för att de inser att de i jämlikhetens namn får vara lite försiktiga med vad de säger.”
Hade du själv några fördomar om damhockey innan du tog uppdraget?
”Massor! Jag hade noll koll på damishockey, var inte ett dugg intresserad och jag tror knappt att jag hade sett en hel match. Ja, bortsett från kanske någon OS-match, då… Och jag blev väldigt överraskad när jag blev kontaktad. Men jag klev in i en värld där jag möttes av den här inspirationen, passionen och geisten. Inte bara intresset utan också viljan att vinna. Vinna Mästerskap, vinna medaljer – man vill upp och slåss i världseliten. Damhockeyn har ju haft en liten nedgång under de senaste åren (fallit till plats sju på rankingen, min anm), så att jag får vara med och hjälpa till, även med att öppna lite dörrar, och försöka ta igen lite förlorad mark är spännande och inspirerande.”
Den vanligaste fördomen som du springer på, och som du direkt kan avfärda?
”Det är det här att man inte tror att tjejerna är vältränade eller att man inte tror att damhockeyn är tuff bara för att de inte får tacklas. Den är tuff. På högsta nivå är den riktigt tuff. Ja, det finns ett fysiskt inslag i damhockey som är annorlunda än den i herrhockey, men den är ändå väldigt fysiskt utmanande. De tjejer vi har i laget är oerhört väl fysiskt tränade och har dessutom ambitionen att bli ännu bättre. Så myten om att tjejerna inte är bra rustade att spela topphockey kan vi avliva direkt!”
”Jag tror att tjejerna ganska snart kommer att slå belackarna, eller tvivlarna, på fingrarna. Tittar man på damhockey idag, på högsta internationella nivå, är det riktigt, riktigt bra ishockey. Det är även på väg att bli en business, en affärsmässig inriktning, på det. Ta till exempel i OS där ryskorna hade ungefär 80.000 från ryska staten, deras hockeyförbund och sponsorer i månaden för att de spelade. De nordamerikanska tjejerna ligger på långa läger, har gratis utrustning och en slant i ersättning och kan dessutom flytta med sig sina familjer.”
Jag har hört talas om att det pratas om en NHL-variant för tjejer i Nordamerika…
”Ja, och så gör man även i KHL. Och så Japan, Sydkorea, Kina… Många av de asiatiska länderna satsar också. I december kör en motsvarighet till Champions League igång här i Europa – Europa Cup heter den – och där ska regerande svenska mästarna Linköping vara med. Det är på gång! Jag tror att vi står inför ett genombrott för damhockeyn, och det kan komma snabbare än man tror. Så det är värt att satsa på tjejer och hockey”, avslutar Leif Boork bestämt.
