Milan Gulas: ” Jag älskar de här lägena. Det är ju precis det som hockey handlar om, det som gör sporten så kul”
Milan Gulas är lika härlig utanför isen som på den! I den här intervjun berättar han bland annat om hur det känns att kliva ut på isen för att lägga en matchavgörande straff med sju sekunder kvar av ordinarie tid, vad som verkligen gör honom nervös och hur han känner inför en längre framtid i Färjestadsdressen.
Matchuret visar på 19.53 i den tredje perioden. 48 sekunder tidigare har Linköping kvitterat till 2-2 och när Röymark i ett sista desperat försök rycker ifrån till ett friläge och hindras från att avsluta genom ett livtag värdigt Alexandr Karelin himself signalerar domaren för straff.
I båset vänder sig Tommy Samuelsson till Milan Gulas och konstaterar lugnt:
“Den tar du, Milan!”
“Man utgår ju från dem som är heta för stunden och när det gäller Gulas är han alltid redo”, motiverar Samuelsson sitt val när jag pratar med honom om detta efter matchen. “Milan är killen som kan gå rakt in och hänga dit den, precis som han också gjorde idag. Han har en enorm mental styrka, det är det inte alla som har i ett pressat läge som detta.
Nej, det var inget litet förtroende som huvudtränaren gav tjecken: sista chansen att avgöra före full tid och ta hem tre oerhört viktiga (såväl tabellmässigt som mentalt) poäng. Det utgångsläget hade nog förvandlat många av oss till en våt fläck av nervositet.
Men Milan Gulas själv skrattar bara när han får frågan om hur nervös han hann bli:
“Nä, sånt bryr jag mig inte om. Jag reagerade på samma sätt som om läget hade kommit i den första perioden. Men det var kul att det blev tre poäng.”
Ingen press, alltså?
“Nej, jag älskar ju de här lägena. Det är precis just det hockey handlar om, det som gör sporten så kul. När Tommy sa att jag skulle ta den var det bara att gå ut och göra det.”
När och hur bestämde du dig för hur du skulle avsluta?
“Jag visste ju att isen inte var så bra så här i slutet av matchen så jag ville inte inte krångla till det. Det gällde att hålla det så enkelt som möjligt med ett skott. Jag gillar den här skottet, i mitten, och det brukar funka. Så det fick bli ett enkelt skott…”, säger han ödmjukt.
Det kanske SER enkelt ut när du gör det, men det är väl inte riktigt så…
“Nja, jag har tränat en del på det under träningarna. Målvakterna blir galna på mig, haha.”
“Det kändes riktigt skönt efteråt”, konstaterar han. “Det är ju så här hockey ska vara! Jag älskar att få fira med fansen, jag känner att jag spelar framför mina vänner och när man får göra ett sånt här mål måste man få fira med dem. Sedan var det förstås viktiga poäng också eftersom vi jagar sjätteplatsen. Vi måste fortsätta ta poäng som vi gjort i de två senaste matcherna, spela smart och enkelt, och avsluta grundserien med nio bra matcher.”
Milan Gulas spelade med det tjeckiska landslaget under förra veckans landslagsuppehåll. En upplevelse som gjorde honom gott, konstaterar han när jag frågar honom om detta:
“Ja, jag var hemma för första gången på sju månader. Det var skönt att tillbringa två dagar i min hemstad, träffa familjen och rensa skallen lite. Sedan fick jag två riktigt bra matcher med landslaget mot Ryssland. Vi vann båda.”
3-0 och 4-3 slutade dubbelmötet med det ryska landslaget, och Milan Gulas noterades för en assist. I det tjeckiska laget fanns såväl Alexander Salak som Martin Sevc.
Skönt med ett litet brejk inför den tuffa slutspurten av grundserien som väntar här i Sverige?
“Ja, de här matcherna är bra på det sättet att man får ett avbrott med lite annat spel. I SHL spelas en lite annorlunda hockey.”
I Färjestad spelar ni med ganska stor press på er, inte minst med tanke på att ni jagar sjätteplatsen. Känner du av den pressen?
“Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag har spelat så många matcher genom karriären. För sex år sedan kanske jag hade känt av den mer, men nu tycker jag bara att det är roligt. Men det var kul att spela med landslaget, det var utsålt i båda matcherna och i andra matchen var det 17.000 på läktarna. Det var fantastiskt!”
Efter den här säsongen har du ytterligare en säsong kvar på ditt nuvarande kontrakt med Färjestad. Jag har dock hört att du kan tänka dig att förlänga det. Stämmer det?
“Haha, jo, jag trivs bra här. Sedan får man nog ta en sak i taget. Jag har ju redan kontrakt och Leffe har massor att göra inför nästa säsong, så den diskussionen kan nog vänta tills nästa säsong. Men jag vill gärna stanna – om Färjestad vill ha mig vill jag det till 100 %. Jag älskar att spela här!”
Vad är det som får dig att trivas så bra här i Färjestad?
“Jag gillar stan, och jag gillar gänget här. Såväl inom själva laget som er runtomkring. Stan är perfekt eftersom jag föredrar att bo i en mindre stad där det är mindre trafik och lugnare tempo. Jag vill inte byta mot något annat, och jag skulle gärna stanna tre-fyra år här och sedan återvända hem.”
Hur ser du på den svenska hockeyn?
“Jag gillar den verkligen! Det är stor skillnad mot KHL – den svenska ligan är svårare att spela i eftersom defensiven är så pass mycket bättre och mer organiserad här. Det är alltid tuffa matcher här, och det är också en stor skillnad. Det är positivt.”
När du först kom till Färjestad var du inte så van vid att tala engelska (Milan hade uteslutande spelat i tjeckiska ligor), men du har tagit stora kliv när det gäller den biten, tycker jag.
“Nä, det vet jag inte om jag har. Jösses, min engelska är hemsk!”, skrattar han.
Jag håller inte med dig där. Och rätta mig om jag har fel, men har inte du börjat snappa upp lite svenska också?
“Nej!, hävdar han bestämt men ger skrattande med sig när han möts av unisona protester från olika håll i omklädningsrummet. “Okej då, jag kan lite svenska… Men jag kan inte prata med dig, haha.”
Jodå, något ord eller någon fras kan vi väl få höra?
“Oj, vad ska vi ta?” Han tänker efter innan han utbrister i ett rungande, välartikulerat: ‘Håll käft!'” Han gapskrattar och ögonen, som kan vara så där ilsket kolsvarta i stridens hetta ute på isen, glittrar okynnigt.
Vi kan konstatera att det uppenbarligen inte är små artighetsfraser och gängse turistglosor som man snappar upp först i den här branschen…
Kan det vara en bra sak att INTE kunna språket? Jag tänker till exempel i en situation där man är missnöjd med ett domslut?
“Haha, ja, jag brukar prata tjeckiska då. Är jag alltför upprörd MÅSTE jag prata tjeckiska, för hade jag pratat med dem på engelska hade jag fått en tia. Så tjeckiska är perfekt!”
Vi som träffar dig utanför isen vet att du är en riktigt rolig och verbal kille. Är det frustrerande att inte kunna uttrycka detta på samma sätt som du kan göra på tjeckiska?
“Ja, jag vet inte… Jag försöker lära mig, lyssnar in från killarna varje dag, och jag är säker på att min engelska kommer att vara bättre efter den här säsongen. Jag vill ju kunna prata med dig och i tv-intervjuer och sånt, och det känns inte bra när jag inte kan få fram det jag vill säga ordentligt. Det handlar om att jag ska känna mig mer säker med språket inombords, då kommer det gå bättre.”
Det tycker jag att du ska göra, för funkar ju jättebra nu!
“Vad bra, tack!” Milan Gulas skrattar lättat och paradoxen är slående: Samma kille som inte för en sekund darrar på manschetterna när det handlar om att kliva ut på isen framför tusentals människor och lägga en straff värd tre oerhört viktiga poäng är mer nervös inför intervjun efteråt.
Men det är bara ännu en sak som gör att man inte kan låta bli att älska killen.