Intervju: Oliver Kylington om att vara tillbaka i Färjestad, en tuff men spännande säsong och viktiga lärdomar
Oliver Kylington är tillbaka i Karlstad och Färjestad. I skrivande stund har han hunnit spela fyra matcher med J20, och på söndag väntar nästa när laget tar sig an Örebro på bortaplan. Jag träffade honom efter tisdagens träning, och vi pratade bland annat om säsongen så här långt, hur det känns att vara tillbaka i Färjestad och hur han som spelare märker av den förestående draften.
”Det känns riktigt bra att vara tillbaka”, konstaterar Oliver själv när vi talas vid i korridoren mellan isträningen och fysen. ”Jag har fått en bra start – i första matchen (14/2, min anm) spelade vi mot Linköping hemma och även om vi torskade (övertidsförlust, min anm) kändes det bra för min del. Jag känner ju grabbarna sedan tidigare – de flesta var ju med i fjol så jag har spelat med dem tidigare. Det är inte så stor skillnad och det gick enkelt att komma in i gruppen. Det var bara att gå ut och spela, och jag tyckte att det funkade bra för mig. Sedan spelade vi mot Djurgården dagen efter och då fick jag göra ett mål och assist och det var förstås skönt.”
Oliver drabbades, som ni säkert känner till, av en oturlig skada strax innan JVM i december. Skador är förstås aldrig välkomna, men den här kom extra olyckligt i och med att den tvingade honom att kasta in handduken och lämna Kanada strax innan den efterlängtade turneringen skulle börja. Den höll honom dessutom borta från spel i AIK, dit han lånats ut under hösten.
Hur är din status nu, Oliver?
”Jag var ju borta under juluppehållet och missade junior-VM. Jag kom tillbaka i mitten av januari, och hann väl spela kanske en fem-sex matcher med AIK efter skadan. Jag hann komma i matchform, så det kändes bra, under de två – tre sista matcherna där. När jag åkte med landslaget ned till Tjeckien (femnationersturnering i tjeckiska Kravare/Poruba 4-8/2 med U18, min anm) kändes allt som det skulle igen.”
Ja, vi har en Färjestadsupporter som bor i Slovakien som brukar ha koll på er juniorer när ni spelar där nere, och han rapporterade att du och de andra FBK-lirarna som deltog såg riktigt bra ut i de matcher han såg.
”Ja, jag tyckte att det kändes väldigt bra. Det var tur att formkurvan kom där, under landslagsturneringen. Det gjorde mycket för självförtroendet och så var det förstås kul att få träffa grabbarna igen.”
Oliver Kylington är tillbaka i Färjestad Foto: Marie Angle/fbkbloggen
”Ja, det var skönt att få komma ifrån Sverige lite. Det var så mycket skriverier här hemma, och där kunde jag bara spela ut utan att det var så mycket mediabevakning kring oss.”
Ja, du är mitt uppe i ett väldigt händelserikt år i ditt unga liv. Du har en lite turbulent säsong bakom dig så här långt, får vi väl ändå konstatera, och i sommar är du tillgänglig för NHL-draften. Hur har du uppfattat säsongen?
”Som du säger; visst har det varit lite turbulent.” Han ler lite. ”Säsongen har väl varit lite upp och ned, får man väl säga. Jag kände mig bra efter sommarfysen, när jag kom tillbaka till Färjestad. Jag försökte kriga mig till en bra plats i Färjestads A-lag, vilket var mitt första mål. Jag ville jobba på för att prestera bra där. Jag ville nog kanske lite för mycket, lite mer än vad de hade tänkt sig, och jag bad själv om att bli utlånad till AIK.”
För att få mer speltid?
”Ja, och kanske också för att få en liten nytändning. Jag kände att jag satt lite fast, och i AIK fick jag en bra boost och det rullade på. Jag kände att jag var i bra fysisk form och det gick bra. Men så kom den här oturliga skadan i näst sista matchen innan landslagsuppehållet och JVM.”
”Det tog hårt på mig”, erkänner han. ”Jag fick till och med magproblem av att tänka på den. Att den kom just då, precis innan JVM och när jag hade fått besked om att jag hade blivit uttagen och allt…”
Var det ett av de tuffare bakslagen så här långt i din karriär?
”Ja, timingen i skadan gjorde att det var väldigt jobbigt. Jag valde att åka hem från JVM, för det gick ju inte att spela. Jag försökte in i det längsta och spelade träningsmatcherna, men det gick bara inte. Jag kunde inte ta i 100 % och då funkar det inte på den nivån. Jag ville inte spela på sprutor heller, då hade jag kanske gått sönder helt. Så jag valde att åka hem och fortsätta med rehab. Jag försökte bara att tänka positivt, och jag gick till en specialist som hjälpte mig otroligt mycket. Skadan blev bättre snabbare än jag väntat mig. Själva skadan var väl inte särskilt stor egentligen – jag kom tillbaka så pass snabbt – även om det självklart dröjde ytterligare ett tag innan jag var tillbaka i full matchform igen. I mitten av januari var jag tillbaka igen.”
”Men visst var det tufft, jag har inte varit skadad under säsong på det här sättet tidigare. Och det handlar inte bara om det fysiska, det tar ju på en psykiskt också!”
Ja, det är lätt att glömma att du faktiskt fortfarande är väldigt ung, bara är 17 år (fyller 18 i maj, min anm)!
”Ja. Men jag försökte bara tänka positivt hela tiden, och så hade jag bra folk runtomkring mig som pushade mig i rätt riktning. När jag var tillbaka efter skadan började jag lira med AIK igen, och det gick tungt för hela laget i och med att vi förlorade en hel del matcher. Det var lite turbulent i AIK över lag då, och jag hade en dialog med Färjestad och pratade med Håkan (Loob, min anm) lite då och då. Till slut togs beslutet att jag skulle hem till Karlstad igen, att det är bäst för mig just nu.”
Oliver Kylington i Färjestadströjan Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Det här med att vara en ung talang i en viktig fas i karriären, och som givetvis vill spela mycket för att utvecklas, i kombination med att man spelar i en klubb som befinner sig i ett tufft läge i tabellen måste vara lite svårt. Unga lirare måste få göra misstag för att lära sig och det finns kanske inte samma utrymme för sådana i ett läge där laget har kniven på strupen?
”Så, är det förstås. Men det handlade inte så mycket om det. Jag fick spela mycket fastän det var turbulent i AIK och jag fick en ganska stor roll. Jag hade det bra och trivdes, och det var kul att vara hemma och få träffa kompisarna och äta morsans mat. Att få vara nära familjen ett tag var bra och gav mig en nytändning. Men det känns skönt att vara tillbaka i Karlstad, och för mig spelar det ingen roll om jag spelar i A-laget eller J20. Jag vill bara spela hockey just nu, och slutföra säsongen på ett bra sätt.”
Kan det vara bra att få landa lite, och få lite lugn och ro efter den uppståndelsen som blev i media?
”Ja! Det blev så mycket fokus på mig. Jag är ju bara en vanlig grabb, jag vill bara vara en av killarna i laget. ”
Ja, för ni talanger lever med en ganska stor press på er, med alla skriverier och spekulationer inför draften och sådant. Hur mycket hänger det över en?
”Man vet ju att man blir iakttagen av folk i stort sett hela tiden. Även utanför isen. Man får lära sig att leva med en viss press. I början tyckte man väl mest att det var roligt, men det är kanske inte lika roligt hela tiden. Det är något man måste lära sig att tackla, på alla nivåer. Jag känner att jag har börjat lära mig att tackla det på ett bra sätt. Jag försöker att fortsätta bara vara mig själv och jobba hårt. Det finns många bra ishockeyspelare därute och det gäller att steppa upp, och att hitta ett bra sätt att handskas med de här bitarna.”
Media är en del av detta – jag tänker på ett lösryckt citat där du sa att du trivdes i AIK som slogs upp stort och närmast presenterades som en diss av Färjestad, trots att det inte var någon sådan.
”Ja, jag sa ju att jag kunde tänka mig att avsluta säsongen i AIK, och det var inget illa mot Färjestad. Jag spelade bra i AIK och vi kände en vittring om att vara med och slåss om en SHL-plats och jag ville förstås vara med och hjälpa till med det. Det betyder inte att jag tycker illa om Färjestad eller inte är nöjd med dem, det är ju min förening som jag har kontrakt med!”
”Det är lite jobbigt när man säger en sak till media och de tolkar det på sitt sätt. Men så funkar det ju, och det är något som jag börjar lära mig. Själv frågade jag mig själv och folk runtomkring mig varför folk bryr sig så mycket om vad jag säger. Jag är ju bara en vanlig snubbe från Sumpan i Stockholm!”
Kan det kanske, med facit i hand, ändå ha varit bra på lite längre sikt att ha haft ett lite tuffare år? Jag tänker att det är bra att man får lära sig att hantera motgångar, att det gör dig starkare och bättre förberedd inför framtiden?
”Ja, så är det säkert.” Han nickar. ”Jag har lärt mig väldigt mycket.”
Det är mycket scouter på plats under matcherna så här års. På senaste A-lagsmatchen hade jag till exempel en mycket intressant diskussion med killen intill mig på pressläktaren, som var på plats för att kartlägga spelare inför draften. Jag tänker inte avslöja vilken NHL-klubb han företrädde men det var oerhört spännande att få höra hur han resonerade. Om jag får tid och möjlighet framöver kommer jag att försöka få till ett inlägg med en intervju med någon eller några av scouterna. Jag är givetvis lite nyfiken på hur Oliver, som har nämnts en hel del i förhandsspekulationerna, uppfattar situationen från sitt perspektiv.
Oliver, hur mycket märker du som spelare av att draften börjar närma sig och på vilket sätt gör du det? Tar till exempel klubbarna kontakt med er innan?
”Jag har pratat med nästan alla klubbar. Det är scouterna som man pratar med. En del av dem träffar man under säsongen på olika möten, andra stöter man på i ishallen. De vill helt enkelt lära känna en som person. Det är kanske inte så mycket hockeysnack då. Sedan vet man ju att de kollar på en, och det gäller att försöka tänka bort den biten.”
Leif Carlsson utesluter inte att vi får se Oliver Kylington i A-laget igen under våren. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Får man som spelare några signaler om hur de tänker och hur intresserade de är?
”Nej. De ställer ungefär samma frågor allihop. De kan till exempel vara frågor som vad dina föräldrar jobbar med, om du har några syskon eller hur du ser på dig själv som hockeyspelare. Vad tycker man själv att man är bra på, vad tycker man att man behöver förbättra? Sedan snackar man lite allmänt. Det handlar om att lära känna varandra, snacka lite hockey och så kanske de säger något om vad de vill att man ska förbättra och sånt. Det är lite olika från person till person. Så det händer inte så mycket mer än att man går på möten, och sedan kommer ju själva draften när den kommer. Det är bara att göra sin del och så får man se hur det går i draften.”
En del spelare som draftas är på plats under draften, andra får beskedet på hemmaplan. Hur funkar det där egentligen?
”Jag har ingen aning, faktiskt. Jag tror att det är de som går i förstarundan som… Alltså jag har bara hört från kompisar som har blivit draftade. Min kompis William (Nylander, min anm) sa att första- och andrarundarna brukar vara på plats. Sedan blir man kallad på en så kallad `combine´, fystester, typ i slutet av maj. De håller på ungefär en vecka, och jag tror att de hölls i Toronto i fjol. Det är ligan som bjuder in och då gör man fystester åt alla lagen och kan också träffa olika scouter beroende på vilka lag som eventuellt vill träffa en. Men vilka vet man inte. Allt är ett stort spel. Man vet ingenting!” Han skrattar lite.
Jag såg filmen ’Draft Day’ med Kevin Kostner för ett tag sedan. Den handlar ju om amerikansk fotboll, men man kan ju inte låta bli att undra om det är samma hemlighetsmakerier och liknande höga spel bakom kulisserna även inom hockeyn?
”Ja, jag har också sett den. Jag frågade faktiskt min agent om det är så det går till och han sa att det är exakt så det går till, haha!”
_ _ _
Jag har fått en del frågor från er läsare om chansen att vi får se Kylington i A-laget igen i vår. Jag tog frågan till sportchef Leif Carlsson som konstaterade att man anser att en omstart i J20 är det bästa för 17-åringen i det här läget. Samtidigt utesluter han inte att det kan bli tal om A-lagsspel:
“Nej, om han presterar så bra i juniorlaget att vi tycker att han tillför något till A-laget kommer han givetvis få göra det.”
_ _ _
Oliver deltog inte i tisdagens träning, men det berodde bara på en svullen fot efter att han täckt ett skott i söndagens bortamatch mot MODO.
”Det är ingen fara”, lugnar han själv. ”Den är bara svullen, så det är inte så bra att stoppa ned den i skridskon. Jag körde fys idag och är tillbaka på isen i morgon.”
På söndag spelar Oliver och gänget (!) borta mot Örebro i den 16:e omgången av totalt 20 i SuperElit Topp-10-serien. 16.30 släpps pucken i Behrn Arena. Nästa hemmamatch för J20 kommer först 14:e mars, när laget i näst sista omgången tar emot Leksand klockan 14:00 hemma i Löfbergs Arena.
Vi här på bloggen är glada över att ha Ollie tillbaka i klubben och ser fram emot att se honom spela i Färjestads tröja igen!
