Vi är Färjestad! Natalie inspireras av sina hjältar
Möt 14-åriga Natalie Bergström, Färjestadsfanset från Laxå som inspirerades av sina hjältar till att själv börja spela hockey. I helgen deltog hon i Färjestad BK Hockeyallians Girl Power Camp i Kristinehamn och i det här inlägget pratar vi om förebilder, utmaningar och hockeypassion.
14-åriga Natalie Bergström från Laxå började spela ishockey så sent som i våras. När vi den sjunde augusti träffas i kylslagna Kobbs Arena, strax efter att A-lagets Kick Off avslutats i Nitton32, följer hon damlagets betydligt mer anonyma träning bara några meter från uppståndelsen i intilliggande Löfbergs Arena.
“Jag red tidigare men trappade ned och slutade förra hösten”, berättar hon. “Jag började gå alltmer på hockey och kände att jag vill göra det som de gör därute på isen.” Hon nickar mot rinken alldeles intill oss, där Färjestads damer just nu är i full färd med säsongens andra ispass. “Jag började kolla runt lite efter tjejlag i närheten av där jag bor”, fortsätter hon, “både i Hallsberg, Kumla och Örebro. Örebro Hockey Ungdom hade ett flicklag och jag har sommartränat med dem nu i sommar. Vi har inte gått på is än, men vi har fått veta att vi ska spela i en flickserie i Värmland i vinter.”
Den satsning på damlag som flera av SHL-klubbarna (och andra större föreningar runt om i landet) gjort ser ut att ha börjat fått effekt. Även om jag inte har någon statistik att tillgå möter jag i mitt bloggande många unga tjejer som har inspirerats till att börja eller fortsätta satsa på hockey. Flickserier har börjat växa fram, även om nybyggarandan förstås gör att lagen ofta består av en stor blandning av lirare. Det blir en mix av tjejer som har spelat sedan de var små (då ofta i pojklag) och tjejer som börjat först i tonåren, som Natalie gjort. Åldersspannet ochnivåskillnaden är stor även i hennes lag:
“Det är väldigt blandat – allt från små sju-åtta-åringar till femton, sexton år, kanske. Vi är en blandad kompott, kan man säga.”
Natalie konstaterar att Färjestad, och inte minst lagets damsatsning, har haft stor inverkan på hennes val att börja spela hockey.
“Jag och min familj har alltid hållit på Färjestad. Jag har sett fler och fler matcher, även juniorernas, och jag kände ju att ‘de är jätteduktiga och man vill bli likadan och komma högt och sånt’. Man vill bli som de, helt enkelt!”
“Det vore kul om man kunde bli hälften så bra som de är”, säger hon och skrattar lite. “Man har ju haft drömmen att få bli som Nygga, Walle och Tolle och de andra, det var ju där som det började. När sedan Färjestad startade sitt damlag fick man dem att titta på och följa. Det är ju trots allt lite skillnad mellan dam- och herrhockey, och det är så kul att få se tjejer spela.”
Natalies pappa och farfar är också Färjestadsfans och familjen gör resan till Karlstad så ofta de har möjlighet.
“Jag följer A-laget tätt och läser allt jag kan komma över om dem. Jag försöker att åka hit och se matcher så ofta jag bara kan, men det kostar ju också, både att köpa biljett och själva resan. Det beror lite hur det ser ut med pengarna, om man har råd åker man. Jag, pappa och farfar ju åka på hemmapremiären mot Brynäs, det har vi bestämt.”
Men Natalie nöjer sig inte med de tillfällena – hon åkte till exempel tåg och buss på egen hand till och från Karlstad för att se Kick off:en och damernas träning.
“Jag bor ju en och en halv timme med bil härifrån och det är lite svårt att ta sig hit, åtminstone så ofta som jag skulle vilja. Nu skulle jag hit på Kick off:en, det hade jag bestämt, och då tog jag reda på att damerna hade isträning strax efter. Jag försöker att passa på att se dem medan jag ändå är här. Sedan bor min faster här i Karlstad, så ibland när det blir sent på kvällen innan matcherna tar slut – som till exempel J20:s åttondelsfinalmatcher i våras – sover jag kvar hos henne om jag har åkt hit själv.”
Natalie minns sitt första möte med Färjestad och ishockey väl, och konstaterar att Färjestad alltid varit en del av hennes värld:
“Den första match som jag var på någonsin var 2005, och då var hela familjen med. Under hela min uppväxt har min pappa och farfar hållit på Färjestad och för min del har den där känslan, kärleken till laget, vuxit fram under årens gång. De flesta som jag känner, som bor i närheten av oss, håller på Örebro eftersom det laget är närmast. Men för mig har det alltid varit Färjestad. De är lite bättre helt enkelt!”
Magnus Nygren är den stora förebilden för närvarande, men Natalie börjar att lära känna damlaget och ser där mer hela laget som en förebild och motiverande faktor.
“Nygga är nog den största förebilden jag har, men även damerna är stora förebilder. Sedan har jag väl inte riktigt samma koll på damernas trupp som jag har på herrarnas”, erkänner hon. “Det har ju inte varit möjligt att följa dem på samma sätt. Men jag kan en del namn, och jag tycker att de är riktigt bra allihop.”
Någon favoritposition på isen har hon ännu inte hunnit få.
“Jag började ju först i våras, så jag vet inte riktigt hur det kommer att bli. Men spelare som jag ser upp till, som Nygga, är backar så det ligger väl nära till hands.”
Största utmaningen så här långt i hockeykarriären?
“Jag har ju inte hunnit isträna med laget ännu, men jag var till Skara förra helgen och testade på is. Det svåra är att hitta balansen, att få bra skridskoteknik helt enkelt. Jag kunde stå på skridskorna innan, men jag har inte åkt så mycket mer än fram och tillbaka. Hockey kräver en helt annan balans. Det är att hitta den där balansen som är det hårda just nu.”
Det är inte så bara…
“Haha, nej, precis. Det är verkligen inte BARA!” Hon skrattar gott och pekar ut mot rinken där damerna nu grillas i just skridskoteknik av Kecke & co. “Man ser hur de åker omkring därute och kastar sig fram och tillbaka i hög fart – det ser så enkelt ut men det är mycket svårare än vad man tror!”
Under den gångna helgen (13-16/8) deltog Natalie i det populära hockeylägret Girl Power Hockey Camp som hölls i Kristinehamn och Filipstad. Campen är ett hockeyläger initierat av Färjestad BK:s hockeyallians som riktar sig till unga hockeytjejer. Årets upplaga var den femte i ordningen det är öppet för alla – från nybörjare till avancerade – där spelarna delas in i grupper som får träning utifrån förutsättningar och behov. Spelarna instrueras av aktiva spelare och ledare, bland annat från Färjestad BK, och landslagsstjärnan tillika en av krafterna bakom det nystartade damlaget i Djurgårdens IF:s avancemang till Riksserien i vintras, Danijela Rundqvist, gästade såväl i år som förra året.
“Det här lägret är ju för alla i Sverige, men jag vet att några från mitt lag kommer vara med”, säger Natalie. “Jag kommer vara med i nybörjargruppen.”
I höst följs campen dessutom upp av den andra upplagan av Girl Power Cup, som anordnas 18-20/9 och riktar sig till hockeyspelare födda mellan 2001-2005. Ett bra initiativ värt att nämna lite extra mycket är att även spelare utan lag kan anmäla sig för att delta, vilket är viktigt i en tid när tjejhockeyn inte har täckning överallt. Läs mer om den turneringen och hur man anmäler sig här.
Målsättningen med och drivkraften bakom Natalie Bergströms hockeysatsning är tydlig:
“Det är att få spela med damerna någon gång. Drömmen vore att få spela i Färjestad någon gång i framtiden!”
_ _ _
När jag under tisdagskvällen följer upp helgens äventyr på Girl Power-campen i Kristinehamn med Natalie är det en mycket nöjd hockeyspelare som nu kan se tillbaka på fyra fullmatade och lärorika dagar:
“Vi hade totalt sju ispass och en internmatch under de fyra lägerdagarna. Under ispassen tränade vi på lite olika saker och vi hade andra ispasset med Danijela Rundqvist, vilket var jättekul. Sedan gjorde vi ju lite andra saker också, vi spelade bland annat brännboll och lekte någon slags katt och råtta-liknade lek med Virre, som var en av ledarna. Vi spelade också en kort fotbollsmatch och lite såna saker, så det var lite andra saker blandat med ispassen.
“Jag måste säga att lägret påverkade mig på ett väldigt bra sätt”, konstaterar hon. “Jag var väldigt nervös innan eftersom jag knappt hade stått på några skridskor innan och jag hade väldigt dålig balans.”
Natalie har problem med ett knä sedan tidigare, och var lättad över att det höll:
“Jag var rädd att det skulle hända nåt med knät så att jag inte skulle kunna vara med, men det gick ju bra i alla fall. Detta läger har påverkat mig som hockeyspelare väldigt positivt då jag har fått mer självförtroende. Det är viktigt att ha självförtroende och tänka att man visst kommer klara det då alla inte är proffs från början. Så jag känner att jag också fått bättre självförtroende, då det var väldigt dåligt innan.”
Roligt, motiverande, tufft och lärorikt, är nog orden som jag vågar påstå sammanfattar Natalies upplevelse:
“Vissa is-övningar som vi gjorde hade jag svårt för att göra då jag precis börjat spela hockey. Men då fick jag liksom bara åka på isen fram och tillbaka och träna upp skridskoåkningen och det gav ju resultat. Under och efter internmatchen kände jag mig väldigt nöjd då jag kände att jag hade blivit lite bättre efter dessa dagar”, summerar hon och poängterar blygsamt att hon inte vill att det ska ses som skryt. “En av anledningarna till att jag själv kände att jag gjort framsteg var att vi hade så bra tränare på lägret. Dom var verkligen toppen! De gav jättebra tips, och stöttande var dom med!Så jag känner att detta hockeyläger hjälpte verkligen mig som spelare att bli bättre än vad jag var innan.”
“Roligast var såklart ispassen! Även fast de var lite jobbiga ibland så var de helt klart det bästa och det var ju det jag kom dit för. Sen var ju sakerna vi gjorde mellan ispassen väldigt roliga också måste jag säga. Alla som var med på lägret var väldigt snälla och trevliga även fast det var några som höll på fel lag, haha”, skojar hon.
“Jag var väldigt nervös inför internmatchen som vi spelade sista dagen men den gick över mina förväntningar bra och jag är jättenöjd med detta läger”, summerar hon. “Nu gäller det bara att träna mera, med mycket skridskoåkning så ofta jag kan. Åka mycket skridskor helt enkelt.”
Målsättningen är fortfarande detsamma:
“Ja, som jag sagt förut, att en dag vill jag ju bli som Nygren, Micke och dom andra i Färjestad. För att nå dit måste man träna hårt och mycket för att lyckas!”
_ _ _
Det krävs mod och beslutsamhet för att ge sig på en ny sport som 14-åring, inte minst som det är en sport som utmanar kroppen på alla möjliga sätt och är tämligen krävande när det gäller allt från skridskoåkning till puckhantering och spelförståelse. Natalie är en hjälte i min bok, en av många olika hjältar i familjen Färjestad!
Vi här på bloggen önskar henne all lycka till med satsningen!