Intervju med målskyttarna Joakim Nygård och Johan Olofsson – vi snackar förväntningar på säsongen, viktiga mål och nästa steg
Vi följer upp gårdagens övertidsseger med att prata lite om det som varit och det som väntar med målskyttarna Joakim Nygård och Johan Olofsson – två hårt jobbande framtidslirare som med lite gudomlig rättvisa kom att stå som matchvinnare i genrepet mot Örebro.
Segern till trots: Färjestadsgänget var, som ni kunde läsa om i eftersnacks-inlägget som jag lade ut i natt, inte så där värst nöjda med torsdagens genrep mot Örebro. Färjestad gick ut hårt från start och fick följaktligen med sig en del powerplay. Men PP-spelet övertygade inte, åtminstone inte inledningsvis, och vi hade svårt att skapa bra lägen i en spelform som vi alla vet kommer att vara viktig framöver. Att sedan motståndarlaget får energi och självförtroende av att klara sig utan baklängesmål i det numerära underläget är en välkänd effekt, samtidigt som luften gick ur Färjestads ballong. Å andra sidan fanns det också några ljusglimtar i matchen:
* Vi presterade bra i boxplay.
* Vi hade en målvakt (Pogge) som verkligen fanns där när vi behövde honom och som ingöt mod i laget.
* Vi kom tillbaka under andra perioden, efter att Örebro tagit över matchen under andra halvan av den första perioden, och visade att spelet finns där trots en lite svajig försäsong.
*…och och så fick vi se två hårt arbetande framtidsmän avgöra med tre potentiellt viktiga mål.
I det här inlägget tänkte jag ta ett snack med dem båda.
_ _ _
22-årige vänsterforwarden Joakim Nygård må låta som en stockholmare (född i huvudstaden och med Skå IK – Ekerö – som moderklubb) men han har tillbringat mertiden av sina juniorår i Värmland. Han kom till Sunne:s juniorverksamhet som 16-åring och tog klivet till Färjestads J20-lag inför säsongen 11/12. Under sin första säsong i Färjestads juniorverksamhet gjorde han 46 poäng (16+30) under 49 grundspelsmatcher och snittade på en poäng per match under det fem matcher långa slutspelet. Sedan han kom till Färjestad har han hunnit göra landslagsdebut, såväl på ungdomssidan (U19) som på seniornivå, och trots sin relativa ungdom står han nu inför sin fjärde säsong i A-laget.
Ingen som har sett Nygård på isen kan undgå att se hans talang, hårda jobb och hans näsa för att skapa farliga lägen. Den lågmälde och ödmjuke forwarden har mycket hockey i sig, och vi är nog många som gått och väntat på att det där riktigt stora genombrottet ska komma. Inte minst handlar det om att få välförtjänt utdelning i målprotokollet.
När jag i somras pratade med Clas Eriksson, som är den tränare som har bäst överblick över försäsongsfysen, om lagets försäsong (Läs hela intervjun ) lyfte han fram just Nygård som en av de spelare som imponerat mest på honom i sommar.
”/…/ Jocke Nygård har en atletisk del i sig som är fantastisk och han ser betydligt mer muskulös ut nu. Han känns också mer självsäker nu, även i gruppen. Han hade bra förutsättningar redan tidigare, men får vi nu upp honom några procent så…”, sa Färjestadstränaren om honom då, och tillade att Nygård är lagets snabbaste spelare.
I torsdagens bortamöte, tillika försäsongens sista träningsmatch, med seriekollegan Örebro var det just Nygård som klev fram och, assisterad av en inspirerad “hemvändande” Tomas Skogs samt Linus Persson, först kvitterade till 1-1 och sedan gav Färjestad ledningen med 2-1. Dessutom jobbade han sig till en straff, som dock förvaltades av Johan Ryno. Nu ska det sägas att Nygård inte är en kille som brukar slår sig själv för bröstet eller överhuvudtaget tala med några stora bokstäver, men det är en lågmäld hjälte som tar emot pressen i omklädningsrummet efter Johan Olofssons övertidsavgörande. Det råder knappast någon segerstämning i omklädningsrummet, där spelarna nu snabbt byter om och fyller på med bränsle i form av pizza. Det är tydligt att ingen är nöjd med matchen, trots segern, vilket visar på såväl självinsikt som höga ambitioner.
“Matchen var väl inte sådär jättebra, tycker jag”, säger Nygård utan omsvep när jag ber honom summera matchen. “Vi saknade vilja, även om jag tycker att vi kom ut ganska bra. Men efter vårt powerplay tar de över, medan vi slår bort puckar… Det känns som om vi inte riktigt vill…”
Vad beror en sådan sak på? Ni såg bestämda ut i matchinledningen och tog tag i taktpinnen från start.
“Det är svårt att svara på. Jag vet inte riktigt vad som hände. Precis som du säger startade vi ju bra, men så går vi ned oss på någon vänster. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det beror på. Men sånt ska inte hända, speciellt inte i sista matchen inför SHL-starten. Då måste vi komma in med en bra match i ryggen. Å andra sidan vinner vi ju faktiskt matchen, det är ju trots allt det som det går ut på och det är något som vi kan bygga vidare på.”
När jag pratade med Clas Eriksson om försäsongen lyfte han fram dig som en spelare som imponerat på honom. Hur känner du själv efter sommarfysen?
“Jag tycker att det har varit en bra försäsong. Jag har blivit starkare, speciellt i överkroppen. Crossfiten har gett mig mycket styrka, bland annat i bålen. Som helhet känner jag mig mycket starkare, och det ger förstås mer självförtroende också. Man vågar hålla i pucken mer. Så när det gäller den biten har jag absolut steppat upp.”
Just det här med självförtroendet – du jobbar stenhårt och det är tydligt att du har en stor potential. Känner du själv att du är redo att ta nästa steg nu?
“Ja, det känner jag absolut. Det har varit mycket upp och ned för mig som spelare, och jag bygger mitt spel mycket på självförtroende. Självförtroendet växer när man känner sig starkare men också genom bra insatser på isen. Det gäller att hålla en mer jämn nivå, det jobbar jag på.”
Två mål, och i viktiga lägen dessutom, idag. Det måste vara bra – inte minst att de kommer så här tidigt under säsongen?
“Mm, absolut! Nu gäller det att bygga vidare på det.”
Berätta kort om målen, som du upplevde dem.
“Första målet var en två-mot-etta. ‘Book’ (Linus Persson, min anm) spelar Skogs som får med sig pucken och skjuter på bortre benskyddet. Jag stöter in den i öppen kasse. Vid det andra blir det en lite tilltrasslad situation framför deras mål och Skogs håller i pucken tills han hittar en lucka och ger mig ett jättebra pass. Jag hade bara att stöta in den i öppet mål igen”, minns han och skrattar lite.
Favorit i repris!
“Haha, ja precis. Inga jättesvåra mål, men det var skönt ändå.”
Vilka personliga mål har du för säsongen?
“Oj… Jag har väl inte satt upp några speciella mål. Jag vill bara spela så mycket som möjligt och så självklart öka på min målskörd jämfört med förra säsongen (14 poäng, 9+5, på 44 grundseriematcher, min anm).”
Det känns som om du har väldigt mycket i dig…
“Ja, det känner jag också. Jag kan göra fler mål än förra säsongen, med de chanser jag skapar. Det är främst målskyttet som jag känner är ett viktigt mål för mig i år.”
_ _ _
Arvikafostrade Johan Olofsson har ni träffat en del tidigare här på bloggen. Ni som följt oss länge vet att vi är svaga för hans stenhårda, oförtrutna arbete och imponerade över den energi han tillför under varje byte. Vi har många gånger bett om lite gudomlig rättvisa i form av utdelning i mer poäng och mer speltid för den 21-årige högerforwarden med glödande inställning.
Johan själv har bitit ihop och hållit sig kvar i laget trots begränsad speltid förra säsongen, och har fortsatt att ge allt i varenda byte han får. Gårdagens match var inget undantag, och när stora delar av laget hade det jobbigt på planen skapade Johan flera lägen och fick bland annat med sig en utvisning. Era utsända på pressläktaren sa redan tidigt under matchen att vi hoppades och trodde att just han skulle få sätta en puck denna viktiga sista kväll på försäsongen.
Och karma existerar uppenbarligen, för det blev alltså Johan som fick sätta segermålet i övertidsperiodens sista minut.
Förutom tvåmålsskytten Joakim Nygård lyfte tränare Clas Eriksson fram just Johan och hans gedigna arbete i gårdagens eftersnack:
“Jag vill lyfta fram Nygård, naturligtvis, som gör två mål. Han jobbar dessutom fram en straff för oss och ytterligare flera lägen. När Skogs slog fram passen kopplade Nygård på på ett bra sätt. Jag tycker också att det är roligt att Olofsson får avgöra – han var het och jobbade hårt. Det var kul att se!”
Olofsson själv är en vinnarskalle av rang, och ögonen blixtrar fortfarande när jag, en dryg kvart efter matchslut, ber honom sammanfatta matchen ur sitt perspektiv.
“Det här är inte alls någon bra prestation av oss!”, säger han med eftertryck. “Vi har en liten stund i andra perioden som är helt okej, men annars är det inte okej. Vi visar ingen tåga alls idag!”
Det kändes ändå som att ni kom ut piggt i inledningen av första, men sedan händer något?!
“Ja, de första fem är vi pigga men vi spelar inte ödmjukt. Vi tappar puckar på fel ställen, visar dålig offervilja och allt var piss idag, egentligen.”
Varför blir det så?
“Ja du… Visst kan det vara lite svårare att tagga till för en träningsmatch men det är ändå sista matchen inför SHL-premiären. Så det borde inte ha sett ut som det gjorde idag.”
Det kändes ändå som om ni hade bestämt er för att ta tag i taktpinnen från start. Var det er plan?
“Ja, det hade vi pratat om innan. Vi skulle gå ut och vara agressiva och visa vilka som bestämmer från start. Det gör vi i kanske fyra, fem minuter men efter det tar de över helt. I första perioden räddar Pogge oss ett antal gånger. I andra perioden har vi några bra stunder, men det är inte tillräckligt bra. Nej, idag är det inte godkänt alls från vår sida! Vi får hoppas att vi tar oss tillbaka, som vi gjorde efter första matchen hemma mot Davos. Den var också piss, men vi tog oss tillbaka och vi får hoppas på en liknande effekt nu.”
Det är väl ändå en bra sak att ta med sig: att ni har kommit tillbaka efter mindre bra perioder – både i hela matcher och under matcher.
“Jo, det är klart att det är starkt att komma tillbaka och vinna en sån här match. Vi spelade brutalt dåligt och ändå vinner vi till slut. Det, och bra målvaktsspel, är väl det positiva vi tar med oss från idag. Sedan har vi några individuella fina prestationer: Nygård är överlägset bäst i vårt lag idag, tycker jag.”
Hur ser du på din egen insats?
“Inte speciellt bra det heller…”, säger han ödmjukt och självkritiskt. “Några bra aktioner, men inte tillräckligt bra.”
Något som jag uppskattar är hur du hela tiden fortsätter att jobba på, även när det går tungt för laget och många börjar se lite trötta ut. Du fick ju bland annat med dig en utvisning just på grund av att du låter benen gå och utmanar framför målet.
“Det är ju helt enkelt så att om det inte studsar med en måste man jobba ännu hårdare. Men vi gör inte riktigt det idag.”
Kan dipparna bero på att ni är ganska ny som grupp, med många nya spelare?
“Nej, vi har tränat ihop så pass länge och spelat så många matcher nu. Vi har inget att skylla på.”
Ni är trots allt några lirare som var med i fjol, när Färjestad fick en tuff start som låg oss i fatet hela säsongen. Är det något som ligger i bakhuvudet och oroar?
“Nej, det tror jag inte heller. Vi känner oss så pass bekväma i vår grupp och alla är trygga med varandra. Den känslan tycker jag inte finns. Med rätt inställning kommer vi att vinna – vi vet ju alla att en halvtaskig inställning inte räcker långt. Motivation slår ju, som bekant, klass.”
Du fick avgöra matchen till slut. Ni vann visserligen den jämna skottstatistiken (2-3) i förlängningsperioden men det kändes ändå som att det var mycket Örebro innan ditt frilägesmål. Hur upplevde du målet?
“Ja, de tar ett byte och jag kommer in för mitt första byte i förlängningen. Linus ser att de byter, och jag skriker på honom och får ett bra pass. Jag vet inte riktigt vad målvakten håller på med där – han försökte lägga sig ned och göra någon gammal typ av räddning – men det blev i alla fall öppet och jag tryckte dit den.”
Skönt att få sätta den?
“Ja, det var det. Även om vi inte spelar bra var det skönt att ta hem den poängen.”
Om vi ska titta på dig så har du fått flytta runt en del i kedjorna. Idag spelade du med Wallin och Röymark.
“Ja, det stämmer. Walle och Röymark är jättebra att spela med. Walle är superspelskicklig och supersmart och Röya jobbar stenhårt. Det är väldigt lätt att spela med sådana spelare, och det gör att det funkar bra där också. Sedan har jag ju spelat en del med Rasmus och Joel förut, och det har också funkat mycket bra. Men tränarna provar runt lite nu, och det är positivt att det känns bra i flera formationer.”
Nu är du inte “the new kid on the block” längre utan en mer etablerad spelare. Hur ser dina mål för och förväntningar på säsongen ut?
“Jag vill vara med och bidra så mycket som bara möjligt, och jag vill spela spela så mycket som möjligt. Ta min roll i laget och hjälpa det vinna, helt enkelt.”
Dina tankar inför SHL-premiären på onsdag?
“Det ska bli jävligt kul! Det är ju det här som man har gått och väntat på hela sommaren. Under sommarfysen är det ju det här man har i tankarna hela tiden. Det ska bli väldigt kul att få åka ned till Karlskrona och spela premiären.”
Hur ska ni se till att vara så där supertaggade och redo från start då?
“En SHL-premiär borta mot nykomlingen Karlskrona, i en fullsatt arena… Är man inte taggad då, är det något som är fel. DET ska inte vara något problem!”
_ _ _
Jag såg att en mediasajt kallade Johan för “doldis”, och det tycker jag väl inte känns helt adekvat om man följer laget någorlunda nära. Men visst är det skönt att se att det finns andra killar än de mer högprofilerade stjärnorna som kliver fram när de som ska vara ledande har en sämre kväll. Det är sådant som stavas bredd, och som är själva grundfundamentet för ett bra lagbygge.
Tomas Skogs är kanske inte värvad främst som offensiv kraft, men stod för två riktigt bra insatser i samband med Nygårds mål. Och sedan får vi inte glömma att Linus Persson, som lite orättvist) sällan får de där stora rubrikerna och inte fick det igår heller, lade grunden för och assisterade på samtliga mål.