Vi och tre lagkamrater sållar oss till hyllningskören: Grattis Rickard Wallin, 500 SHL-matcher!
Igår gjorde han sin 500:e SHL-match, i kväll firas han i Löfbergs Arena. I det här inlägget pratar vi minnen och lärdomar med Rickard Wallin och hör vad lagkamraterna Rasmus Asplund, Daniel Gunnarsson och Magnus Nygren har att säga om honom, hur han påverkat dem och hans bra – och mindre bra – sidor…
Han må vara född i Stockholm och ha Västerås som moderklubb, men faktum är att Rickard Wallin har tillbringat fler år av sin hockeykarriär i Karlstad än någon annanstans. Sedan han kom till Karlstad och Färjestad som junior, inför säsongen 97/98, har det blivit totalt 12 säsonger och han är nu inne på den trettonde. Detta trots att han har hunnit tillbringa totalt fyra säsonger i Nordamerika: 02/03 t o m 04/05, samt 9/10, då han spelade för Minnesota Wild/Houston Aeros samt Toronto Maple Leafs, totalt 79 NHL-matcher och 178 grundseriematcher i AHL. Han har också hunnit spela en säsong i HC Lugano, i schweiziska NLA, och, under sin tredje säsong i Färjestad, lånats ut och spelat ett år i allsvenskan med Troja Ljungby.
Debuten säsongen 1998/99 ligger så långt tillbaka i tiden i internetålderns mått mätt, att det är snudd på omöjligt att få några som helst fakta om den. På den tiden hette ligan som bekant Elitserien, och innehöll lag som Västerås och Björklöven. 25-årsjubilerande Örebro Hockey hade bara några år på nacken, och de regerande mästarna Växjö hade precis uppstått i sin nuvarande form och påbörjat sin resa mot hockeyns finrum. Fem A-lagsmatcher blev det totalt den säsongen för unge Wallin, som omgavs av klassiska hockeynamn som Sergej Fokin, Roger Johansson, Niklas Sjökvist, Trond Magnusson och givetvis killar som Jonas Frögren, Jörgen Jönsson, Pelle Prestberg och Peter Nordström för att nämna några namn. Just den sistnämnde kommer faktiskt också hyllas i Löfbergs Arena i kväll, som en del i satsningen på att lyfta fram klubbens legendarer.
Vilken är den största skillnaden mot när du började spela i högstaligan, Rickard?
“Oj, haha, det finns ganska många! Det var Färjestad ishall, alla hade träklubbor och publiken kastade in dynorna i pausen… Vi var tre femmor minns jag, och det gällde att slå sig in på tre femmor med de killarna som satt därinne i omklädningsrummet. Det var inte det lättaste – om det nu är svårt med fyra femmor var det ännu tuffare på den tiden, som jag upplevde det. Vad gäller bevakningen så var ju SVT på en hall, TV4 på en annan, och det var all tv som fanns. Och det har ju ändrat sig. Men det har ju även jag gjort, haha.”
Vilken är den största lärdom du har dragit, kanske i form av något du vet idag och skulle ha velat kunna säga till dig själv som ung lirare?
“Man har ju dragit många lärdomar längs vägen, och det finns saker man hade kunnat göra annorlunda men det som var bra var att det fanns många förebilder att se upp till. Jag hade ganska tidigt den här se-och-lära-mentaliteten, det är jag glad över att jag hade. Jag kom upp, fick känna på det, och blev sedan utlånad ett helt år. Efter det var jag redo.”
För din del var det bra med ett år i allsvenskan (37 poäng, 15+22 på 46 matcher med Troja-Ljungby, min anm)?
“Ja, det året var det bästa jag har fått, det gjorde mig redo.”
Vad är du mest nöjd med under åren i Färjestad?
“SM-gulden så klart!”
1932 är en klassisk Färjestadssiffra, men jag tänker lite spontant på 19.53…
“Ja, det är ögonblick som inte kan sluta bättre på något sätt. Det kommer jag alltid bära med mig.”
Finns det något som du ångrar?
“Nej, inte så här på rak arm. De där grejerna glömmer man. Det handlar om småsaker och i det stora hela, den här grejen, är så stor att de försvinner. Men det är klart att man ångrar saker ibland.”
Walles jubileumsmatch inföll alltså på bortaplan, i fredagens back-to-back-match mot 25-årsjubilerande Örebro Hockey. Trots två tajt spelande lag blev det en riktigt underhållande match (som ni kan läsa mer om här). Rickard konstaterar att det, för hans del, blev en lite annorlunda uppladdning:
“Det var lite speciellt under dagen. Jag försökte njuta av den, ta in lite hälsningar och grattisönskningar och sånt som jag har fått under dagen för att sedan, när vi väl kom hit, fokusera på matchen. Jag har ju ändå gjort 499 matcher förut, så jag borde ju veta hur det går till, haha. Så jag tyckte att jag lyckades behålla fokus så mycket som det går på den här matchen. Sedan var det förstås ett fint ögonblick med fansen efter matchen, när de skrek mitt namn, då blir man lite extra stolt.” Han blir tyst en stund och samlar sig lite. Väljer orden. “Men det är svårt att beskriva känslan… Det blir ju ingen vinst, och det är svårt att glädja sig personligen när man har förlorat. Men det är klart att jag är stolt, det är jag.”
Ja, “Walle” blev alltså målskytt i sin 500:e match genom sitt 0-1-mål, och han gjorde därmed dessutom sitt första SHL-mål för säsongen. Upplagt för en riktig sagokväll, med andra ord, om det inte hade varit för att Örebro kvitterade i tredje perioden och tog bonuspinnen i förlängningen. Men målet kan ingen ta ifrån honom.
“Jag har fått många hälsningar under dagen och det var inte så få av dem som skrev att jag fick se till att göra mål också. Ibland är det ju bara så”, säger han, ödmjuk som vanligt, “man dyker upp precis i rätt läge.”
Måhända lite splittrat inför nedsläpp, men du såg väldigt fokuserad ut när Skogs droppade pucken till dig!
“Ja, för fan. Under matchsituationerna tänker man inte på något annat än: `var är pucken och var är målet´”, ler Walle och erkänner: “Det var faktiskt en miss. Den rullade lite men som tur är gick den in. Men så är det.”
Det är de målen som brukar bli de snyggaste!
“Haha, ja, eller hur!”
Hur kommer det kännas att gå ut på isen i Löfbergs Arena i morgon, med hyllningarna som väntar?
“Oj, det har jag inte funderat så mycket på ännu. Allt jag vet är att de ska göra något litet innan nedsläpp. Det är inget jag kan påverka, men det blir säkert bra!”
Kedjeformationen med Martin Röymark och Johan Olofsson har fått en riktigt bra start på säsongen och är inte bara brutalt jobbig för motståndarna att möta utan skapar en hel del framåt också, något som vi rapporterat om tidigare här på bloggen. Just “Walle” och hans lina lyftes för övrigt fram som matchens bästa av tränare Ante Karlsson på presskonferensen efter fredagens möte med Örebro. Rickard Wallin må ha fyllt 35 i våras, men är still minst sagt hungrig och helt klart “still going strong”!
_ _ _
Jag var givetvis tvungen att höra mig lite för bland lagkamraterna om deras syn på Walle!
Rasmus Asplund, född i december 1997 och som med allra största sannolikhet inte hade lärt sig gå ens när lagkompisen Walle gjorde sin Elitseriedebut, har i ett tidigare inlägg berättat om hur han minns när han som liten besökte Löfbergs Arena för första gången och fick se sina stora idoler spela. Nu spelar han tillsammans med dem.
“Jag minns så väl första gången som jag såg Rickard, det var i första matchen som jag såg med Färjestad. Det är självklart en spelare som jag haft som idol, och nu har jag fått förmånen att spela med honom halva säsongen i fjol och nu i höst. Han är en fantastisk person, både på och utanför isen, och någon som man verkligen kan ta efter eftersom han gör så mycket bra grejer. En enormt stor förebild, och har så varit sedan jag såg Färjestad för allra första gången!”
Rickard är alltid oerhört trevlig, men jag vet att han är en vinnarskalle av rang och att folk lyssnar när han tar ton i omklädningsrummet…
“Ja, han är en stor vinnarskalle. Det är vi förstås alla, men han är en riktig vinnarskalle på många sätt och vis. Det är fantastiskt bra att ha en sådan kille i laget, och han har dessutom varit kapten och allt sådant. Så han är verkligen en ledande kille både på isen och i omklädningsrummet.”
Det måste vara lite speciellt att plötsligt få spela med en av sina idoler. Hur var det att ta steget in i A-lagets omklädningsrum?
“Ja, men det är också en positiv sak: Han är en av dem som verkligen får en att komma in i laget, så att man känner sig hemma och kan prestera på den nivån. Jag har mycket att tacka Rickard för, och jag försöker hela tiden lära mig mer av honom.
_ _ _
Backen Daniel Gunnarsson beskriver lagkamraten så här:
“Han har en enorm erfarenhet efter att ha varit med på den här nivån i så många år, och jag vet inte hur många SM-guld han har tagit. Han vet precis vad som krävs, hur man går hela vägen och bidrar med viktig rutin till laget. Hans främsta egenskap som spelare är väl hans spelsinne – han hittar hela tiden lösningar och är en bra passningsspelare.”
Du har även mött honom som motståndare på isen. Hur var det?
“Haha, han var väl rätt grinig, måste jag säga. Det var inte den roligaste spelaren att möta. Tur att man är i samma lag numera!”
_ _ _
Kapten Magnus Nygren:
“Han är min absolut största förebild! Han var det kanske inte när jag började titta på hockey men när jag insåg att jag själv kanske någon gång skulle spela i Färjestad var det honom jag tittade väldigt mycket på. Han är oerhört sympatisk som människa och har blivit en av mina absolut närmsta vänner. Han hjälper mig med allt, finns alltid där om det skulle vara något. Som människa är han väldigt jordnära, blöder oerhört för föreningen och är på jobbet varje dag. Kanske har han det största hjärtat av oss alla! En bra människa på alla sätt och vis, jag förstår varför hans fru Lovisa tittade ut honom! Jag har många fina minnen med honom och jag hoppas att det blir många fler!”
Han hyllas, med rätta, av alla som jag har pratat med. Men du som känner honom så väl – har han inte NÅGON sämre sida?
“Jodå, det skulle väl vara att…” Magnus tystnar och tänker efter. “Ja, vad fan skulle det vara i så fall? Nej, jag kommer faktiskt inte på någonting! Möjligtvis skulle jag väl vilja att han bjöd på sig själv lite mer. Han är lite inåt och så, men å andra sidan har han alltid varit sådan.”
Han är inte killen som dansar på bordet?
“Nej, definitivt inte, haha. Eller, det kanske han har varit. Men det är nog åldern som tar ut sin rätt”, skojar Nygga. “Men när man ska umgås är det jag som ringer och säger att han ska öppna dörren om en kvart, så lite mer öppen kunde han ju vara. Å andra sidan vet jag att han tycker att det är kul när man åker ut till honom och sliter upp dörren lite spontant.”
Lagets egen tjuren Ferdinand?
“Ja, det är han. Han är precis som Ferdinand! Så brinner det till ibland, på match som träning!”
Nygga skrattar lite åt liknelsen innan han blir allvarlig:
“Han är en oerhört smart människa, både på och vid sidan om isen, med kloka värderingar. Det är klart att det blir mycket hyllningar nu, men med de erfarenheter jag har av honom är det så det ska vara. Han har hjälpt mig mycket på traven när jag kom upp, det var en sådan kille som man sökte sig till och han stod där med öppna armar. Han såg väl något i mig, och vi har haft mycket roligt ihop.”
_ _ _
Vi här på fbkbloggen sållar oss förstås till hyllningskören och passar på att gratulera Rickard till den imponerande milstolpen. Killar som Rickard växer inte på träd, inte bara på grund av en ny och ständigt föränderlig hockeyvärld där få spelare tillbringar mer än några få år i samma klubb.
Nej, förutom det imponerande hårda och osjälviska jobb som Walle alltid garanterar på isen är han minst lika fantastisk och viktig vid sidan om isen. Som ryggradslirare, pådrivare och mentor i laget men också som en kille som alltid står rak i ryggen och svarar på frågor även efter matcherna när det blåser storm. Trots att han har lagets kanske svartaste ögon efter en förlust.
Förutom alla fantastiska ögonblick med viktiga mål och SM-guld minns jag speciellt hans kamp för att komma tillbaka efter den tuffa ryggskadan, hans ödmjuka inställning till sin nya roll och den stora kärlek till föreningen som han har visat i och med detta.
Det är ingen slump, och ska tas som en komplimang, att killar som Walle inte gillas av motståndarna eller deras fans. För det är killar som Rickard Wallin som ÄR Färjestad!
_ _ _
Jag hoppas att så många som möjligt tar sig till arenan i kväll för att se Part #2 av helgens spännande drabbning med Örebro och hylla allas vår kung Walle.
Nedsläpp 18.30.
Varför inte också passa på att se damerna ta sig an tuffa konkurrenten Leksand i ett av Division 1 Västras mest intressanta möten. Nedsläpp i Kobbs 15.15 – och fritt inträde!
Alla till hallen!