Leksand tog revansch i hafsig premiärmatch

Hafsigt spel, kamp och ringrostiga spelare. Färjestads säsongspremiär, den numera snudd på traditionella träningsmatchen mot Leksand i Arvika, bjöd inte på något skönspel. Färjestad må ha haft mest av spelet, men Leksand ville mer och spelade smartare och avgick därmed med segern. Inte så mycket att dra några växlar av så här tidig, men matchen var intressant ur flera perspektiv.

Intresset var stort inför FBK:s första träningsmatch för säsongen. Det var snudd på lapp på luckan i Sparbanken Arena i Arvika vid prestigemötet med Leksand på lördagseftermiddagen. Många tillresta fans från båda lägren fanns på plats, och stämningen inför nedsläpp var förväntansfull hos båda lägren.

Ispremiären i måndags hade uppenbarligen gett mersmak såväl för spelare och ledare som fans. Och den sköna känsla som infann sig då har uppenbarligen genomsyrat resten av veckan: ”Jag är helnöjd med arbetsinsatsen under första veckan.” sammanfattade Leif Carlsson den första träningsveckan i NWT inför första träningsmatchen. (NWT:s nätupplaga 3/8) ”Killarna gör allting mycket bättre nu. De visar upp en fokusering som är väldigt bra för att vara så tidigt.”

 Och detta är naturligtvis inte någon slump: ”Vi ska toppa oss lite tidigare!” konstaterade Leif Carlsson i nätupplagan av VF i tisdags, med anledning av förra årets snöpliga utträde ur ET. Carlsson, som nu för första gången startar en säsong som huvudcoach för laget, har justerat upplägget för att snabbare nå fram till den nivå man eftersträvar. Vi som följde laget under fjolårets försäsong minns den ineffektivitet som sedan kom att följa laget under stora delar av säsongen, och som dessutom gav en rekorddålig inledning av den ordinarie säsongen som ingen vill se igen.

Följaktligen hade tränarna använt den första veckan på is till att målmedvetet bygga upp spelet inför kommande veckas ”hell week”, då tempot kommer att skruvas upp rejält inför den sista träningsmatchen mot elitseriekonkurrenten Rögle i Sunne den 14/8.

Säsongens första träningsmatch brukar, av naturliga skäl, inte innebära något skönspel. Möten med Leksand brukar dock innebära en hel del prestige och känslor på isen, och lördagens möte såg på förhand inte ut att utgöra något undantag. Färjestadsprofilen Pelle Prestberg rehabtränar fortfarande efter vårens höftoperation, och tvingades därmed se matchen från läktaren. Färjestad hade tillgång till samtliga spelare i truppen förutom Görtz, Klefbom och Fröberg som lämnade Sverige i går för att delta i juniorkronornas turnering i Lake Placid under kommande vecka.

Jag återkommer till Färjestads formationer tillsammans med ett kort omdöme lite längre ned i matchreferatet. På målvaktssidan inledde Salak, för att sedan helt enligt planerna bytas av utav PW efter halva matchen.

Första perioden

Matchinledningen präglades av ett ganska hafsigt spel där båda lagen försökte sätta sig i respekt hos motståndaren. Lagen utbytte en del chanser, och precis som väntat uteblev det riktiga finliret. Det small en hel del, och framför allt Leksand hade en tydlig plan med att ligga nära och störa FBK-spelarna. Då domare Wolmer Edqvist höll en ganska hög toleransnivå var det därmed också Leksand som vann på detta.

I FBK utmärkte sig främst kedjan med Berglund, Connolly och Lundh. Connolly fick chansen att visa upp sin fina speluppfattning med några fina passningar till Berglund, men tyvärr resulterade ingen av dem i mål. Målvakterna ställdes inte på några svårare prov, och det såg länge ut som perioden skulle sluta mållös, innan LIF-spelaren Patrik Hersley efter 19:49 kunde slå in pucken på en bortspelad Salak i FBK-kassen efter en något tilltrasslad situation framför målet.

Skotten: 8-6 i FBK:s favör.

Andra perioden

Lite bättre spel i andra perioden, men det är förstås fortfarande en bit kvar innan pucken sitter som den ska på bladet.

Efter två snabba utvisningar för LIF fick FBK spela 5 mot 3, och Connolly-kedjan snurrade friskt i LIF:s zon. Uppbackade av utmärkta backparet Lee och Lajunen, kvitterade man efter samarbete mellan Lundh och Christian Berglund (målskytt). Ytterligare ett powerplay kom senare under perioden, men man lyckades inte sätta pucken bakom utmärkte Hanses i Leksandskassen.

Lee prickade ribban så att det hördes i hela hallen, och det började kännas som om FBK tog över mer och mer. Nyförvärven Lee och Connolly visade upp sig, och var en viktig del i det kreativa, fartfyllda spel man uppvisade under de sista minuterna av perioden. Röymark sköt strax över krysset med bara dryga minuten kvar att spela, och Paulsson i ett släpande byte spelade snyggt med Holtet och Basse och var bara en passning för mycket ifrån att slå in ett riktigt fint spelmål. Men resultatet 1-1 stod sig efter andra perioden, och det var nog Leksandslägret ganska nöjt med.

Skotten: 11- 6 till Färjestad

Tredje perioden

Redan efter 25 sekunders spel utgick Lee efter en smäll mot benet. FBK-supportrarna höll andan medan han testade benet. Lyckligtvis var han klar för spel efter att ha testat på is. Däremot spelade inte Sanny mer, och anledningen till detta är oklar. Såvitt jag kunde se var det ingen klar skadesituation på isen som låg bakom. Calle Andersson ersatte Sanny, men tvingades i sin tur utgå efter att ha åkt på en smäll i egen zon. Han togs till omklädningsrummet direkt och spelade inte mer under matchen.

Spelet då? Tja, precis som förväntat sjönk både tempo och precisionen i och med att lagen började bli trötta. Leksands gameplan var tydlig – stör FBK-spelarna, ligg nära och ge inget utrymme och satsa på smarta kontringar. Färjestad fortsatte att ligga på, och hade följaktligen det mesta av spelet. Men Leksand var laget som bäst höll sig till sin plan, och i tredje perioden såg de starkare ut och visade mer vilja och beslutsamhet än FBK.

Efter bara 1:46 in på perioden gjorde LIF 2-1 genom Michael Raffl efter att Paulsson missat att rensa framför eget mål. Repliken kom från några minuter senare från Holtet, som kom ensam på kanten och kvitterade genom att skicka in pucken mellan benen på Hanses. Andreas Johansson, som brukar predika vikten av att skjuta mer måste ha varit nöjd.

Tyvärr varade inte glädjen länge då Lee gav bort pucken i egen zon och fick se LIF:s Jens Bergenström tacka och ta emot. En olycka kommer sällan ensam – Nygren åkte ut på en två för fasthållning, och det var precis att man lyckades reda ut det numerära underläget.

3-2 till LIF slutade således matchen, trots att FBK fick ett powerplay med bara några minuter kvar av matchen. Trots att man valde att ta ut målvakten fick man inte till något riktigt tryck, mycket på grund av att det på sina håll var ganska ofokuserat bland FBK-spelarna på isen.

Skotten: 11-11

Skotten totalt: 30-23 i Färjestads favör

Tankar om kedjorna:

Christian Berglund – Jack Connolly – Patrik Lundh
Chris Lee – Ville Lajunen

 Otvivelaktigt kvällens bästa kedja. Visar fina tendenser, och kommer antagligen bli ännu bättre när man hunnit bli mer samspelta. Viktigt att Berglund snabbt fick komma med i målprotokollet. Lee var, trots bjudningen till 3-2-målet, en av kvällens bästa spelare.

Mikael Johansson-Rickard Wallin-Martin Röymark
Ole-Kristian Tollefsen-Magnus Nygren

Wallin-kedjan hade ingen höjdarkväll. Micke fick inte mycket uträttat, Wallin drällde en del med pucken i slutminuterna och Röymark hade inte mycket att jobba med. Tollefsen axlade Frögrens mantel på ett förtroendeingivande sätt, och det känns som de båda backarna kan bli ett stabilt par i vinter. Nygren fick motta pris som FBKs bästa spelare av arrangören.

Marcus Paulsson – Joakim Hillding – Per Åslund

Sanny Lindström – Anton Grundel

Hillding & co hade svårt i egen zon, men glimrade stundtals till i anfallszonen. Sanny utgick och ersattes av Calle Andersson som även han utgick.

Marius Holtet – Anders Bastiansen – Erik Thorell
Calle Andersson – Johan Larsson

Norrmännen jobbar på som vanligt, och låg bakom en hel del chanser. Lite bättre utdelning vore förstås önskvärt, men så här tidigt på säsongen kan man inte dra alltför många växlar av detta. Johan Larsson spelade inte.

Tankar om matchen

Positivt var att Connolly-kedjan visade att förutsättningarna till stordåd finns där, och på backsidan imponerade Chris Lee med sitt lugna, förtroendeingivande spel och fina skridskoåkning.

På minussidan är det fortfarande lite omständigt vid spelomställningar. Tempot var ganska högt i inledningen av perioden, men mattades av mot slutet då den unga säsongen tog ut sin rätt. Spelet blev också hafsigare, men allt detta är ju ganska logiskt så här tidigt på säsongen. Lite oroväckande är också ineffektiviteten, den måste man snart råda bot på om man ska vinna matcher i ET.