Krönika inför elitseriestarten: Stora förhoppningar och tuffa beslut
Det är nära nu! Mindre än ett dygn återstår tills årets elitserie drar igång. Försäsongen har varit intressant ur flera perspektiv, och jag ska här summera lite tankar och reflektioner kring några av sensommarens snackisar.
NHL-spelare i svensk hockey?
Bomben slog ned i hockeysverige i går – Allsvenskan gör en kovändning och tillåter NHL-spelare. Och risken att vi kommer att få se NHL-spelare i Europa i höst är överhängande: I skrivande stund står NHLPA och NHL-ledningen långt ifrån varandra, och tidsfristen löper snart ut. Enligt rapporterna handlar det inte OM det blir en lockout, utan hur långvarig den blir. Och den ovissheten påverkar förstås också debatten här hemma, eftersom det gör det svårt att ta beslut utifrån flera olika tänkbara scenarion.
Det spekuleras vilt om hur allsvenskans kursändring kommer att påverka elitserieklubbarnas nej. Elitserieklubbarna hävdar fortfarande att de står fast vid sitt beslut om att inte tillåta NHL-spelare på korttidskontrakt, men experter med insyn i Hockeyligans verksamhet säger att även elitserieklubbarna snart kommer att tvingas backa. Det ska bli spännande att följa utvecklingen i det brännheta ämnet.
Själv är jag kluven. Det går att se situationen ur olika perspektiv, och jag kan förstå både elitseriespelare, NHL-spelare och klubbarna på de olika sidorna om beslutet att inte tillåta NHL-spelare på korttidskontrakt.
Det är klart att det vore kul att få se NHL-stjärnor förgylla i höstmörkret, och som publik och hockeyälskare har jag många positiva minnen från senaste lock-out-säsongen trots att det inte blev något guld för mitt lag. Jag skulle älska att få se ”Mojo”:s fantastiska skridskoåkning och eleganta pucktransport i LLA i vinter.
Men det är helt klart en komplicerad situation.
Det är enkelt att säga ja om man tänker med hockeyhjärtat, men svårare om man börjar tänka praktiskt. Hur ska ersättningar och försäkringar regleras, hur många spelare ska beredas plats och hur påverkar det truppen och lagmoralen i övrigt? Lag som har få exporter, dålig ekonomi eller redan har maxantalet transatlanter i truppen riskerar förstås också att missgynnas.
Hur man än försöker lösa situationen blir det spelare eller klubbar som kommer i kläm. Sedan finns det scenarion som kan göra det hela direkt orättvist – helt olika laguppställningar/motstånd i olika matcher i kombination med en tät tabell är ett exempel. Modo utan bröderna Sedin & co i tisdagens omgång och med dem i torsdagens omgång ÄR en viss skillnad. En annan hypotetisk situation är om konflikten drar ut på tiden och NHL-säsongen så småningom ställs in. Då kan vi få se elitserielag som i kvalserien ställs mot allsvenska lag som hunnit förstärka rejält med kvalitetsspelare från NHL. Djurgården lär vara ganska nöjd med allsvenskans nya beslut, om man säger så…
Hur kommer ”överenskommelsen” stå sig i SEL om konflikten blir drar igång och visar tecken på att bli långvarig?Vissa tecken på djupare splittring mellan klubbarna i elitserien har skymtat, och det vore inte första gången som något lag kliver utanför ramarna och bryter överenskommelser.
En svag punkt i resonemanget om att man har valt att tacka nej till NHL-spelarna för att värna om lagets befintliga spelare och ett intakt lagbygge, är att man å andra sidan tillåter lagen att värva nya spelare från andra ligor så sent som i januari innan det sista transferfönstret stänger. Kommer vi få se kreativa sportchefer i desperat behov av påfyllning hitta kreativa lösningar för att kringgå överenskommelsen och plocka in NHL-spelare ifall lock-outen skulle dra ut på tiden? Jag är ingen jurist, men med tanke på alla out-klausuler och låneavtal som finns idag borde det inte vara omöjligt. Och hur påverkar detta i så fall ligornas fortsatta samarbete?
Vänder man på hela resonemanget är det faktiskt inte alls säkert att tillfälliga gästspel från NHL-spelare verkligen kommer att göra ett lag så mycket bättre. Ishockey är trots allt en relativt komplex lagsport, där det gäller att bygga en fungerande enhet bestående av ett urval individer. Individualister förstör ofta mer än de tillför, och finns inte den svårfångade harmonin i ett lag uteblir ofta resultaten. Det har vi sett åtskilliga exempel på genom åren.
Sedan kan jag tycka att snacket om att svensk hockey är skyldig att ta emot svenska spelare är lite absurt. Min före detta arbetsgivare är knappast skyldig att ta tillbaka mig sedan jag tackat för mig och gått vidare till en ny arbetsgivare. Och framför allt vore det inte sjyst mot killen eller tjejen som jobbat sig till min plats.
European Trophy
Turneringen, som av många förutspåtts som omöjlig att etablera, har vunnit terräng. Jag är mycket positiv och tror på idén, även om man nu står inför ett vägskäl. Om turneringen ska ta ytterligare ett kliv mot etablering måste de inblandade vara beredda att avsätta mer resurser till liverapportering och mediaproduktion. Nu är det för amatörmässigt, och om turneringen ska locka fler än hardcore-fansen är det viktigt att man signalerar att det är en professionell turnering. TV-sändningar, kanske i form av ett PPV-paket för en högst rimlig kostnad, känns som något att prioritera. Kanske kan paketet ingå som bonus vid säsongskortsköp?
Vilka slutsatser kan man då dra av deltagarlagens resultat? Elitserielagen som det har gått bra för säger att de tycker att turneringen är viktig och intressant, medan spelare i lag som inte direkt rosat marknaden hävdar att European Trophy inte är något annat än utfyllnad i väntan på att säsongen ska starta på riktigt. Men man kan fundera över vad som är hönan och vad som är ägget i det sistnämnda uttalandet. Var det en sådan inställning från början som gjorde att laget gick dåligt, eller rör det sig om en efterkonstruktion för att tona ned en dålig insats?
Oavsett vilket, försäsongens resultat behöver naturligtvis inte spegla resten av säsongens resultat. Men lite intressant är det ändå att titta i backspegeln, och se att till exempel just de problem som Färjestad drogs med under hela förra säsongen var tydliga redan under försäsongens matcher.
Elitserielagen har, generellt sett, stått sig bra i årets upplaga av ET. Luleå och Hv leder sina grupper, och Färjestad är trea och i allra högsta grad involverade i striden om slutspelsplatserna. Då man i sista gruppspelsomgången senare i höst möter just tvåan Jokerit krävs vinst eller övertidsvinst (målskillnad) för att passera och bli tvåa i gruppen. Förutom det faktum att man kan klara målsättningen att nå slutspelet i ET, har laget visat ett positivt facit när det gäller målsättningen att öka målproduktionen. Det som fortfarande återstår att slipa på är effektiviteten i Power play.
Men jag tycker ändå att man redan nu kan se en milsvid skillnad i spelformen jämfört med i fjol. Och Connolly, tvåa i poängligan, visar att han mycket väl kan vara bli offensiva spets vi saknade i fjol. Jag är mycket förhoppningsfull inför säsongen 2012/2013 efter att ha följt laget genom försäsongen! Känslan är helt annan än i fjol.
Regeländringarna
Det är inte svårt att ana anledningen till att de föreslagna ändringarna kring sparkmål och spelare i målgården antogs. Hockeyligan vill se fler mål, och domarna vill förenkla sin arbetssituation.
Men jag är kluven även här. Frågan är om vi inte får fler svårbedömda situationer, inte minst när det gäller vad som krävs för att en spelare i målgården ska anses ha stört målvakten.
Missförstå mig inte – jag vill gärna se fler mål, och jag tycker att ett bortdömt mål på grund av en ynklig liten skridskospets på fel sida linjen kan vara våldsamt frustrerande. Men samtidigt är frågan är om vi inte istället öppnar för fler tveksamma situationer och ifrågasatta domslut. I dagens tajta hockey kan en match, en kvalserie och en SM-guldfinal kan hänga på ett sådant beslut.
Sedan rimmar beslutet om att man ska tillåta spelare i målgården illa med målsättningen att freda målvakterna. Den sårbare målvakten är en viktig pjäs för lagen, och vi har sett flera incidenter med påkörda målvakter i hockeyn under de senaste åren. Uppmuntras spelarna att fullfölja hela vägen in i målgården kommer de närmare målvakten, vilket i sig rimligtvis borde leda till en ökad skaderisk för målvakterna.
Flytten av den förlängda mållinjen tycker jag däremot är spännande, och det ska bli kul att se vilken effekt de där 70 centimeterna kommer att få på spelet framför mål. En regeländring som jag gärna vill se att man tar bort utvisningen för Puck Out. En helt idiotisk regel, som ofta slår hårt och orättvist då den ofta är resultatet av en oturlig puck på högkant
Nio svenska mästarlag 2013?
Jag förstår inte riktigt upphetsningen över majoriteten av elitserietränarna utropade sig själva som blivande vinnare i vid Elitseriens upptaktsträff! Jag tycker snarare att det är upprörande att inte alla tränarna gjorde det. Om man inte tror på sitt eget lag, hur kan man då förvänta sig att andra ska göra det?
Jo, jag vet: det handlar om att ”lyfta pressen från sitt eget lag”. Men, ärligt talat, känns det lite kontraproduktivt. Har man verkligen rätt målbild om man utåt tror på en annan segrare? Är det inte bättre att vara ärlig och stå för att allt annat än en seger är ett misslyckande? Det är trots allt elitidrott vi talar om här.
Även om man kan vara realistisk och inse att vissa lag, på pappret, har bättre förutsättningar att vinna är den mentala inställningen viktigt. Svårare än så är det inte. Fast det är klart; genom att klargöra målet för både den egna organisationen, fansen och övriga hockeysverige sticker man förstås ut hakan. Och sådant gillas, som bekant, inte av alla i jantelagens Sverige.
Vem vinner då? Tja, det känns som elitserietabellen och slutspelet blir allt svårare att förutsäga för varje år. Detta då det idag finns så många lag som kan vara med och slåss om en slutspelsplats. Och vi vet ju att, väl i ett slutspel, kan allt hända.
Med tanke på hur lång säsongen är och hur mycket som kommer hända under vägens gång är det nästan lite läskigt att tänka på vilka små marginaler som till sist avgör vilka lag som spelar slutspel, tar ovälkommen semester eller dväljs i kvalserien.
I morgon ska vi på fbkbloggen försöka oss på att tippa utgången av årets elitserie. Det är inte lätt. Jag sitter och bollar lite med några av lagen som jag tycker är särskilt svårbedömda i år – Frölunda, Linköping och AIK vållar mest huvudbry så här långt. Vi får väl se hur väl tipset står sig när vårsolen tittar fram.
Men nu är i alla fall snart den långa väntan snart över. På torsdag väntar elitseriepremiär mot laget som engagerar, och som brukar få hela hallen på fötter. Det blir inte bättre än så, gott folk. Fbkbloggen, i form av undertecknad, kommer givetvis att vara på plats.
Se till att vara där du också!