Högljudda agenter och domedagsprofetior

Tre omgångar spelade och snart ska årets första krislag koras i media. Blir det Färjestad? Tja, sanningen är att inget lag går säkert, det räcker med några tuffa förluster för att media ska vässa knivarna. Det är ingen hemlighet att många därute i hockeysverige ler lite i mjugg när det hackar i det stora gröna maskineriet. Inte särskilt konstigt heller, Färjestad går aldrig in i en säsong som en underdog och man hymlar dessutom inte med sina höga målsättningar.

Och inledningen av årets upplaga av elitserien har väl inte börjat så där jättelysande. Efter en stark försäsong och favoritplaceringar i förhandssnacket är det förstås en besvikelse att laget ännu inte mäktat med att ta tre poäng.

Själv är jag inte särskilt oroad över tabelläget. Färjestad har muskelkraften, både individuellt och som organisation, att resa sig och klara av tuffa lägen, och truppen består av en bra mix av omvittnat skickliga hockeyspelare som är väl förberedda på det som förväntas av dem. De har bra coacher och team omkring sig, och en lång, lång säsong framför sig. Det är trots allt först när vårsolen tittar fram som formen ska vara optimal.

Det pratas om det berömda flytet, och det har man inte idag. Det faktum att stackars Paulsson under två olika matcher, i viktiga skeden, har kommit ensam med målvakten och inte fått utdelning samtidigt som motståndarna i den efterföljande spelvändningen gjort mål är talande. Samtidigt är flyt något man förtjänar, och det är flera spelare som ännu inte kommit igång ordentligt. Som lagmaskin är man beroende av att alla spelare ”kuggar i”.  ”Vi måste ha fler med på tåget”, som Leif Carlsson själv konstaterade efter förlusten mot Rögle häromdagen.

Och visst finns det saker att ta tag i redan nu: oskicket att ta onödiga och kostsamma utvisningar är ett. Dessutom har det stundtals sett lite för bekvämt ut i egen zon. Tendensen att krångla till det i anfallszon är ett annat problem. Istället för att gå rakt mot mål och ta striden framför kassen blir det en passning för mycket.  Fullt logiskt förstås – uteblir utdelningen trots att man vinner skottstatistiken och har  ett spelövertag börjar man fundera lite extra. Och sådana grubblerier mår man bäst av att slippa!

Men det finns också positiva saker att ta fasta på: Åslund har börjat piggt, och hans båda mål i matchen mot Rögle är skolboksexempel på hur man bör spela för att få utdelning. Två snabba, snygga målgivande avslut på påpassliga framspelningar av Micke Johansson är det inspirerade resultatet av enkelt, fartfyllt och fokuserat anfallsspel.

Per Åslund visar vägen! Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Idag väntar Frölunda. Vinst i kväll och man slipper allt snack och alla jämförelser med fjolårssäsongens usla start. Förhoppningsfulla fans kan inte undgå att dra paralleller till förra hösten: det var ju som bekant i en match mot just Frölunda som säsongens första trepoängare kom. Men det lär inte bli lätt, indianerna kommer stärkta från sin makalösa upphämtning mot Modo i förra omgången och de kommer inte att ge något gratis. Ska FBK vinna den här matchen måste det finnas ett helt annat fokus än vi såg i matchen mot AIK och Rögle.

Jag räknar timmarna till nedsläpp!

– – –

Fler än jag som redan är trötta på medias hype kring NHL-lockouten?  Ingen skulle bli gladare än jag om lockouten plötsligt blåstes av, och allt snack och alla spekulationer därmed skulle falla platt till backen!

Risken att konflikten drar ut på tiden är dock större nu när fler marknader i Europa öppnas för lockoutade spelare. Eftersom de ledande och mest välbetalda spelarna är de som enklast får jobb i Europa lär de inte ha lika bråttom till förhandlingsbordet. Förlorare är spelare i de undre skikten, som skickats till AHL eller kanske till och med tvingas gå arbetslösa. Frågan är hur de olika förhållandena påverkar stridsviljan?

Media är knappast neutrala i sin rapportering. Det råder ingen tvekan om att skribenterna själva vill se NHL-proffs i elitserien, och det är klart tanken på att hänga med spelare som Henrik Lundqvist, Sidney Crosby och Marian Gaborik i omklädningsrummen lockar. Men samtidigt behöver inte journalistkåren ta ansvar för de långsiktiga konsekvenserna. (Tvärtom får man snarare mer spännande stoff att rapportera om ifall situationen skulle få sportsliga och ekonomiska konsekvenser.)

Men än värre är det faktum att jäviga spelaragenter och deras åsikter tillåts ta en så stor plats i rapporteringen. Agenternas agerande drivs inte av något annat intresse än att deras klienter ska få sin vilja igenom, och de är därmed parter i målet. Det är deras jobb att stå upp för sina klienter, allt annat vore tjänstefel. Men som läsare måste man vara observant på medias vinklingar! Läs till exempel artiklarna kring Modo och Steens eventuella återkomst i laget, så ser ni att de som står för uttalandena är just Steen och hans agent Kalle Bodén. Stämningen piskas upp, lagen spelas ut mot varandra och fansen kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är naturligtvis en del av mediadramaturgin, men det gör det extra viktigt att ställa sig lite kritisk till rubrikerna.

Det blir snudd på komiskt när lag som inte vill se korttidskontrakt anklagas för att vara själviska och handla i egen sak. Gör inte alla lag, oavsett vilken sida som man står på, just det? Lagen hade varsin röst vid Hockeyligans omröstning, och majoriteten av dem valde trots allt att säga nej. Och naturligtvis har även journalister, agenter, elitserispelare och NHL-spelare sin alldeles egen agenda som de utgår ifrån.

Konkurrensverket har sagt sitt, men det hindrar givetvis inte elitserieklubbarna från att bestämma sig för att inte ta in några NHL-spelare. Frågan är bara hur lojala lagen kommer att vara mot sin överenskommelse? Jag är säker på att lagen i hemlighet scoutar utbudet, även om ingen vill säga det högt. Man bevakar varandra och den dagen som någon bryter överenskommelsen kommer lagen att vara väl förberedda.

Skulle överenskommelsen spricka är jag mest orolig över de långsiktiga effekter den här sprickan kommer att få på hockeyligans framtid. Bryts en överenskommelse finns det ju ingen anledning att lojal nästa gång man inte får som man vill.

Dessutom kan jag inte låta bli att fråga mig hur lagen ska finansera försäkringarna för stjärnor som sitter på långa, dyra kontrakt. Med tanke på hur många av lagens ekonomier ser ut idag kan fartblindhet i racet kring attraktiva spelare bli förödande.Vi pratar inte småpengar här, och jag är inte helt säker på att det verkligen lönar sig om man inte har väldigt starka och uthålliga sponsorer.  Med det tv-avtal som man har idag tror jag inte att man kan räkna med att locka tillräckligt med extrabesökare för att balansera utgiften.

Spelmässigt ligger dessutom NHL-spelarna långt efter i säsongsförberedelserna, och då hockey är, som bekant, en lagsport gör sällan en eller två spelare så stor skillnad. Inställningen är också viktig, och lagbalansen kan rubbas om man förväntar sig att någon annan ska komma in och göra jobbet.

Spela för klubbmärket eller för att komma i form? Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Färjestad har inte ändrat sin ståndpunkt, men Håkan Loob har sagt att man är beredda att anpassa sig om lockouten skulle bli långvarig eller om spelreglerna skulle ändras. Kontakterna finns, tvärtemot vad vissa kritiker tycks tro, men något säger mig att inte Rundqvist & co kommer att kasta sig in i något som kan äventyra verksamheten på något sätt. Min personliga åsikt är att jag hoppas att man gör allt för att få hem Marcus Johansson. Inte bara för att det skulle vara riktigt jobbigt att se honom i Brynäs, utan för att han är en typ av spelare som passar in och kan tillföra vår offensiv viktig kompetens.

I övrigt ser jag inte någon anledning att stressa upp sig. Det kommer att finnas en uppsjö intressanta spelare att välja bland framöver.