Ineffektivt Färjestad föll i jämn match mot SAIK
Färjestads andra och sista anhalt på den lilla roadtrippen norröver var Skellefteå. Färjestad, som kom med två stärkande trepoängare i ryggen, hade inte gjort några ommöbleringar sedan torsdagens segermatch mot Timrå, med skillnaden att Paulsson spelade från start medan Görtz fick ta platsen som extraforward.
Marcus Paulsson med från start i dagens match. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Första perioden
Första perioden var jämn och bjöd på bra hockey med snabba omställningar. Båda lagen hade några fina chanser, och i Färjestad var Åslund den som var närmast. Tyvärr smet pucken alldeles utanför stolpen.
Färjestadsspelarna fick lufta både box- och powerplay-teamen, och Bastiansen höll så när på att få in pucken under det första numerära underläget. Powerplay-spelet har förbättrats under de senaste matcherna, men fortfarande saknades en del killlerinstinkt framför mål.
Skellefteå-keepern Markus Svensson och FBK:s Alexander Salák fick ganska omgående visa vad de gick för, och det kändes tidigt som om målvaktsduellen skulle kunna avgöra kvällens match.
Första perioden slutade mållös. Positivt för Färjestads del var att man man kom igång bra från start, med tanke på torsdagskvällens usla förstaperiod.
Andra perioden
SAIK hade tilldömts ett PP i slutet av första perioden och inledde därför perioden i spel 5 mot 4, men det var Åslund som vaskade fram periodens första målchans medan FBK fortfarande spelade med en man mindre. Åslund, fortsatt het och spelsugen, håller sig framme men har tyvärr lite svårt att få utdelning.
Detta är han dessvärre inte ensam om då ineffektiviteten var lagets värsta fiende även den här kvällen. Hillding-kedjan fick med sig kvällens andra PP i och med starkt jobb i anfallszonen, och Skellefteåkeeperna räddade först ett närskott från en frispelad Åslund innan Lee träffade insidan av stolpen så att det hördes hela vägen hem till Värmland.
I samband med att Skellefteå blev fulltaligt tvingades Salak till en kvalificerad räddning när Fredrik Styrman, direkt från utvisningsbåset, fick ett öppnande pass av en observant medspelare.
Efter ett boxplay med Nygren på botbänken kom FBK tillbaka starkt och etablerade sig i anfallszonen så till den milda grad att Skellefteåspelarna tvingades ta till en utvisning för att få stopp på pressen. Nu var PP-spelet riktigt bra, tempot var utmärkt och passningarna hade bra timing. Efter 1:40 minuter i anfallszon, utan att Skellefteåspelarna ens hade kunnat byta handlade det inte OM utan NÄR ledningsmålet skulle komma. Men, den konstanta pressen till trots, det som saknades var distinkta avslut. Ett problem är att man inte skapar tillräckligt starkt tryck framför mål. Markus Svensson hade för det mesta god sikt, och dagens målvakter är, som vi vet, täta och svårforcerade så länge de inte störs eller tvingas till snabba förflyttningar.
Ny chans i PP kom bara minuterna senare när Fredrik Lindgren åkte ut efter att ha uppvaktat Bastiansen lite för intensivt. Paulsson, fortsatt het även i dagens match, hade det bästa läget men fick inte in pucken.
Istället blev det Skellefteå som tog ledningen i PP efter att Åslund hade åkt på en oturlig utvisning. Detta då han omedvetet drog med sig en Skellefteåspelare i samband med han själv föll. Melker Karlsson fick ostört två försök på sig att slå in pucken och lyckades på andra försöket. 1-0 till Skellefteå kändes inte helt logiskt med tanke på att Färjestad hade varit hetast och hade haft mycket av spelet så långt i perioden. SAIK fick dock energi av utdelningen och började ta för sig allt mer.
Ytterligare en sur utvisning (Sanny) drabbade Färjestad i slutminuten, och laget tvingades därmed starta tredje perioden i spel i numerärt underläge.
Tredje perioden
”En ingrediens saknas och måste läggas till – och det är att vi gör mål på våra chanser” konstaterade Leif Carlsson i C-more-intervjun inför nedsläpp i tredje perioden. Carlsson efterlyste vidare ”mer tyngd i avsluten”. SAIK gav en lektion i just detta då backen Oscar Lindberg direkt ökade på hemmalagets ledning till 2-0. Målet, ett backskott som en skymd Salák inte kunde göra mycket åt, blev starten för en tung uppförsbacke för Färjestad.
Om FBK hade dominerat den andra perioden var tredje perioden SAIK:s. Det kändes tungt när Connolly och FBK drabbades av ytterligare en utvisning, men lyckligtvis klarade man ut det här numerära underläget och var därmed fortfarande kvar i matchen.
Färjestad hade inte på långa vägar gett upp, och det kändes lovande när laget fick chansen i PP drygt 6 minuter in på perioden. Men det ville sig inte riktigt. Klarast läge hade Lundh, som lite överraskande hamnade i en lite turlig situation där han och Röymark blev två mot en framför SAIK-målet. Han valde dock att spela till Röymark , och tyvärr fick inte norrmannen upp pucken ovanför Svensson slajdande benskydd.
Istället kom Färjestads första mål symptomatiskt nog på en felträff. Magnus Nygren lobbade in målet som tände hoppet hos Färjestad. Med en minut kvar tog tränarna time out, och med 40 sekunder kvar kom läget att plocka ut Salák. Två tekningar i anfallszon lyckades man få till, men tyvärr lyckades SAIK vinna båda och få ut pucken ur egen zon. Någon riktig farlighet skapades därför inte.
Magnus Nygren var kvällens enda målskytt i FBK. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Analys
Effektiviteten. Ämnet kan tyckas uttjatat, men tyvärr är det fortfarande där skon klämmer. När man vinner skottstatistiken med 41-31 på bortaplan och ändå förlorar matchen hamnar oförmågan att få utdelning oundvikligen i fokus. Skellefteå gjorde två PP-mål, Färjestad gjorde bara ett trots flera chanser.
Frågan om hur mycket en utespelare egentligen får störa målvakten i målgården aktualiserades när Skellefteås Martin Lundberg i andra perioden slashade Salak och domarna valde att fria. Jag kom osökt att tänka på Görtz utvisning i en motsvarande situation i en tidigare match, och de elitseriematcher som jag har hunnit se visar att domarnas bedömning varierar en hel del. Detta är inte optimalt då det är svårt för lagen att veta vad som egentligen gäller.
För visst är det viktigt att man gör det så besvärligt för målvakten som bara möjligt utan att bli bortdömd. Medan Skellefteå låg nära inpå Salák i avsluten, hade Svensson det förhållandevis ganska lugnt och skönt omkring sig i Skellefteåmålet. Detta blev extra tydligt i PP, och med tanke på hur skickliga dagens målvakter är behövs det ett störande moment i skottögonblicket. Skellefteås första mål kom då Melker Karlsson, bokstavligt talat i knät på Salák, fick flera chanser att vispa in pucken. Det andra målet kom på ett backskott, där Salák föredömligt skymdes i skottögonblicket. Salák kan därmed knappast lastas för förlusten – och släpper man in två mål har man ju trots allt gett laget möjligheten att vinna.
Med detta sagt kan man inte komma ifrån att Färjestad gjorde en riktigt bra match uppe i Skellefteå. Vi får inte glömma att vi spelade jämnt mot ett av ligans förmodade topplag. Några stolpträffar och diverse olyckliga studspuckar som inte gick “rätt” hade man trots allt, och så länge som spelarna fortsätter att skapa målchanser finns det ingen grund för oro. Fortsätter man att jobba på så bra som man gjorde i eftermiddags, samtidigt som man blir lite hetare framför kassen, så kommer både målen och fler poäng att börja ramla in.
Paulsson och Åslund kändes hetast framåt idag, och uppvisar en fin form. Måtte de bara börja få lite bättre belöning för sitt slit. Då kan de bli guld värda framöver.
Matchfakta:
Skellefteå–Färjestad 2–1 (0–0, 1–0, 1–1)
Andra perioden: 1–0 (15.37) Melker Karlsson (Oscar Möller, Joakim Lindström) spel fem mot fyra.
Tredje perioden: 2–0 (0.29) Oscar Lindberg (George Holloway, Joakim Lindström) spel fem mot fyra, 2–1 (13.59) Magnus Nygren (Mikael Johansson, Rickard Wallin) spel fem mot fyra.
Skott: 31–41 (11–13, 12–13, 8–15).
Utv, Skellefteå: 8×2. Färjestad: 8×2.
Domare: Ulf Rönnmark, Stockholm, Patrik Sjöberg, Gävle.
Publik: 5 428.
