Det går fort i hockey
Allt som oftast så kan man associera ishockey till en snabb sport med mycket som händer över isen, i Elitseriens fall så brukar det dock vara lite upp och ner med det som händer nere på rinken där underhållande matcher blandas med totala plattfall och folk som skanderar hur tråkigt det är.
Jag själv tyckte att matchen mot Luleå i omgång 5 var bland det mest tråkiga jag sett på evigheter, det blev förvisso 1-0 till Färjestad, men underhållningen som de flesta av oss vill se fanns det ingen tillstymmelse av under matchens gång. Det var två lag som främst blivit mer känd för sin defensiv, än en sprudlande offensiv styrka på senare år. Och det är just det där med hur det går upp och ner i hockeyn där det är så enkelt att blanda och ge.
Färjestad var inne i en väldigt bra form med start mot Timrå direkt efter matchen som spelades mot Luleå och vi såg ett helt annat spel från den ena dagen till den andra, detta fortsatte sedan (med en match mellanrum mot Skellefteå) när FBK skulle möta Linköping och det såg hur enkelt ut som helst att göra mål på östgötarna då Karlstadlaget gjorde hela sju mål i en och samma match. Man fick det där psykologiska övertaget som bidrog till att man vågade att gå in på mål och ta för sig i närkamperna, något som Färjestad sedan fortsatte att göra när laget två dagar senare spelade mot Brynäs och där det inte var något snack om vilket lag som var det bättre laget på isen. Självförtroendet var på topp och efter en bra period av matcher så kändes Färjestad BK som ett lag i harmoni där lagdelarna gick ihop och kedjorna såg ut att ha hittats rätt.
Spelkvalitén sjönk knappast heller när Modo kom på besök i Löfbergs Lila Arena en sen lördagsmatch i helgen som var, där det var två lag som turades om att ha spelet och en fullt rättvis förlängning och ett straffavgörande fick skilja lagen åt.
Just av denna anledning så såg jag fram emot en match mot ett stukat Växjö som tycktes ha lite självförtroende efter en lång tids dålig form med sex raka förluster och väldigt få gjorda mål. De gjorde det svårt för FBK att egentligen kunna göra så mycket och när man tänker efter så är det något som egentligen är ganska typiskt när ett lag i dålig form möter ett bättre lag att det svänger över till det “sämre” lagets fördel som har allt att vinna, och gärna vill göra det mot ett lag som just Färjestad.
För FBK’s del gäller det nu att komma tillbaka till det spel de visade upp innan Växjö-matchen, men samtidigt börja få ordning på powerplay-spelet som definitivt inte är något att hissa upp i flaggstången. 13,95% är inte något som går att vara nöjd med, och Färjestad vet av att detta är något som måste börja lossna om man ska nå ännu högre i tabellen. För målskyttet kommer alltid att komma i vågor, men för att få poängen som går till spillo så är PP-spelet något som måste förbättras, liksom skärpan i avsluten som hör till. Det går inte att bara passa runt och hoppas att det öppnar upp sig, man måste jobba för att få sådana lägen, och när de väl kommer måste man våga att avsluta och inte hålla pucken för länge. Klapp klapp klapp! Och trycka in pucken i mål.
Det går fort i hockey, ibland mer än annars. Ena dagen kan man spela som om det inte finns något annat i världen, men dipparna går det inte att bara se förbi, det krävs vilja och kraft och att man vågar vinna. Och hittar Färjestad rätt med målskyttet så finns alla ingredienser till ett vinnande recept.
För att avsluta inlägget om hur fort det kan gå i hockey så kan vi även se till de mer allvarligare delarna, som Oscar Sundh i gårdagens match mellan Luleå och HV71 där HV-spelaren blev däckad av att huvudet först slogs i plexiglaset, innan han handlöst föll mot isen som såg riktigt otäckt ut både när det skedde och av alla rapporter att döma då han inte reagerade på något under den långa stunden han låg medvetslös på isen, innan han kunde lämna arenan för färd till sjukhus i samma tillstånd.
Som tur gick det under omständigheterna bra med Sundh, för som vi alla känner när något sådant här händer så spelar hockeyn mindre roll, många hatar och älskar, men hockeyn kommer i andra hand vid tillfällen likt detta, och jag är glad att det inte var allvarligare. Det har hänt flera tråkiga saker på isarna och på planerna i sportvärlden som får en att rysa till, det går fort när det väl händer något, och det är då man inser att hockey är just bara hockey, och allt annat går före.