Krönika: 50 nyanser av ishockey

Igår spelade Färjestad sista matchen inför landslagsuppehållet, och jag tänker ta tillfället i akt att summera mina tankar kring den gångna veckans hockeyhändelser. Det handlar bland annat om en skön svit, killen bakom rekordmannen, vikten av vältränade biceps och ett klockrent angrepp på fördomsfullt hockeyfolk.

Färjestads sköna svit

Skön vinst mot Linköping igår. Inte bara för att laget fick tre sköna poäng, tog en fin skalp mot ett uppskrivet Linköping och fick slakta ett rekord. Detta var bara grädde på moset – det bästa är den förlängda sviten visar att laget verkligen är på gång på riktigt den här gången, med en stabilitet som vi har saknat tidigare under säsongen. Det innebär också att FBK, inför det hägrande landslagsuppehållet, har klättrat från det läskiga gungflyet kring sista slutspelsplatsen och upp till en fjärde plats i elitserietabellen.

En sån här dag känns krisrubrikerna som hängde över laget under säsongsinledningen ganska avlägsna. Samtidigt får man inte glömma att det där förhatliga strecket inte är mer än några dåliga matcher bort för något lag i den relativt jämna serie vi har att förvänta oss. Vi får inte slå oss till ro ännu. Men, med tanke på att laget presterat bra trots flera tongivande spelare på skadelistan, känns det som om laget har en fin bredd och många spelare som kan kliva fram när det behövs.

Krisrubriker efter förlusten mot Zug tidigare i höstas Foto:Marie Angle/fbkbloggen

Mål av Nygren, Görtz och Holtet. De två första klassiska hockeymål – ett dynamiskt backskott och ett sniperskott från slottet – och så ett sånt där mål som man får om man jobbar hårt och ligger på. Inte sällan blir sådana mål avgörande i en tät match, och så blev det även i går.

Görtz (nr 29) är en av spelarna som klivit fram på allvar! Foto: Marie Angle/fbkbloggen

Och ändå, bör det poängteras, spelade knappast Färjestad på topp under hela matchen. Tur då att man har en fantastisk målvakt bakom sig, en kille som verkligen kan stå på huvudet när det gäller. Detta leder oss osökt in på nästa punkt på min lista:

Salaks nollor och Granqvists visioner

204 minuter och 46 sekunder. Så länge höll Salák tätt, och det innebär att han under första perioden i gårdagens match blev ny rekordhållare i elitserien. Förra rekordet sattes för tjugo år sedan, i oktober 1992, av Djurgårdens Thomas Östlund och skrevs till 201 minuter och 18 sekunder. Noteras bör förstås att vårt kära monster, Jonas Gustavsson, har rekordet när det gäller längsta nollan under slutspel: 220 minuter och 40 sekunder. (Det satte han under slutspelet våren 2009, och vi vet ju alla hur den säsongen slutade.)

Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon statistiknörd. Jag och siffror är ingen bra kombination. Men det jag vill säga är att det inte är någon slump att det är två Färjestad-målvakter som innehar rekorden. En gemensam nämnare för de båda (och även framgångsrika målvakter som ”Torpet”, Robin Rahm och Johan Gustavsson för att ta några exempel) stavas Erik Granqvist. Granqvist, som genom sitt koncept och sin förmåga att foga viktiga detaljer till en fungerande helhet, har redan fått en hel del uppmärksamhet utomlands, men i Sverige är han fortfarande lite utav en doldis.  Salák har tidigare hävdat att han lärt sig mycket av sin mentor, och när han i höstas återvände till Karlstad efter en helvetisk säsong i Nordamerika dröjde det inte länge innan vi åter kunde känna igen den fantastiske keeper som hade lämnat Sverige i triumf våren 2011. Även ”PW” har gjort fantastiska framsteg sedan förra säsongen, och de båda målvakterna är utan tvivel ett av elitseriens starkaste par. Sedan får sportjournalisterna i den kungliga hufvudstaden säga vad de vill.

Salák gratuleras efter tredje raka nollan Foto: Marie Angle/fbkbloggen

Salák har, mycket välförtjänt, tagits ut till landslagsspel under uppehållet. Jag kan inte göra annat än gratulera honom (och Åslund också, förstås) till det ärofyllda uppdraget. Sedan behöver man ju som supporter inte jubla när viktiga spelare ska utsättas för den skaderisk det trots allt innebär att spela i landslaget. Men det är en annan femma.

Klefboms humor

Oscar Klefbom, blott 19 år gammal, visar en härlig självdistans när han bjuder på sig själv i ett galet videoklipp på Färjestads hemsida. Klefbom och sjukgymnasten Mattias Hell, hittade kameran och improviserade fram ett informativt inslag om vikten av att träna biceps. Avnjutes här: http://farjestadbk.se/artikel/30095/

Btw, Klefboms line up-låt är, föga förvånande, LMFAO:s ironiska ”I´m sexy and I know it”.

Han är inte bara en talang utöver det vanliga, killen är förbannat rolig också. Gillas.

Duchenes gnäll och elitseriens framtid

Ni vet numera att Frölunda inte är någon hm…  favorit hos undertecknad. Men, även om utspelet kom vid fel tidpunkt i samband med en svidande förlust, måste jag ändå ge Matt Duchene rätt i det han sade om spelförstörande element och domarnas inställning till detta.

I en tid då elitserien slåss mot vikande publiksiffror är det viktigt att erbjuda en attraktiv produkt, och den här defensiva köttmurshockeyn som blivit en framgångsfaktor för lagen som praktiserar den ÄR inte kul att titta på! Lag som bygger sin hockey på att ställa upp en massiv mur i mittzon, hänga tätt, tätt inpå motståndarna och hålla dem utanför slottet för att sedan själv kontra in ett eller två mål förstör för sporten.

Jag ser hellre Färjestad få stryk av ett offensivt lag än av ett lag vars taktik får schack att framstå som en actionsport. Och jag är trött på att se spelare hänga som kranskullor kring anfallande spelare utan att bli utvisade. Jag är naturligtvis medveten om att hockey, precis som all sport, kommit att handla allt mer om taktik och styrspel. Men om tre poäng blir det enda viktiga, och vägen dit är ovidkommande, riskerar hockeyn att förlora en viktig del av sin själ.

Jag vill se underhållande hockey, där jag kan njuta av hockeygodis serverat av skickliga spelare även utanför mitt eget lag!

Det är betydligt roligare att se ett spelande lag på motståndarsidan än en mänsklig mur med bläckfiskarmar. Foto: Marie Angle/fbkbloggen

Kanske är det därför allsvenskan, med ett mer öppet spel och där skickliga spelare får mer utrymme, blir allt populärare? Jag ser regelbundet allsvenska matcher på Viasat hockey, och planerar ett och annat besök hos BIK Karlskoga i vinter. Jag gillar verkligen hockeyn som ligan bjuder på!

Isabel Boltensterns videoblogg

Har ni sett Isabel Boltensterns (Hockeysverige) videoblogg om tjejer och hockey? Om ni inte har gjort det bör ni kolla in den direkt. Ni hittar den här: http://www.hockeysverige.se/blogg/isabel/13678581/videoblogg-20-kommentarer-till-tjejer-som-jobbar-med-hockey#comments

Hennes hysterisk roliga råsop på insnöat gubbar i alla åldrar kan ses som en sorts parafras på Julia Gillards bitterljuva uppgörelse med Tony Abbott och hans gelikar i det australiensiska parlamentet. För det är inte bara australiensiska politiker som bör se sig själva i spegeln, den svenska hockeyn bör ta en lång, självrannsakande titt i densamma.

Igenkänningsfaktorn i Boltensterns uppräkning är brutal. Som tjej och hockeyintresserad upphör man aldrig att förvånas över de fördomar som fortfarande, år 2012, finns bland vanligt, hyggligt (?) hockeyfolk. Jag är trött på att mitt intresse, mina kunskaper och mina avsikter ständigt ifrågasätts. Som kvinna är det svårare att bli tagen på allvar, och jag såg för några veckor sedan till exempel hur en känd hockeyprofil via twitter efterfrågade en namngiven kvinna som programledare till tv med motiveringen att ”hon är vacker att vila ögonen på”.  Inte ett enda ord nämndes om hennes hockeykunskaper.

Den här synen på oss kvinnor som är genuint intresserande av sporten är förnedrande för alla parter? Och, ärligt talat, vad är det egentligen som är så stötande med en kvinnlig sportreporter? Varför anses vi ofta per automatik mindre lämpade än våra manliga kollegor? Även om många av oss tjejer inte själva haft förmånen att få spela ishockey på högre nivå finns det gott om manliga bloggare och journalister som inte spelat hockey sedan knatteåldern (om ens då). Men det är ingen som ifrågasätter dem för detta.

Och nej, bara för att jag är tjej behöver jag inte make up-kurser under pausen och goodiebags för att lockas till hockeyrinken! Bra hockey räcker gott.

Winter classics betydelse och Mackans beslut

Häromdagen kom beskedet om att NHL ställt in årets upplaga av Winter classic, som i år skulle ha bjudit på ett klassiskt hockeymöte mellan Detroit och Toronto. Tidigare under säsongen har det spekulerats i om ett sådant beslut skulle innebära att resten av säsongen skulle ställas in, och spekulationerna tog mycket riktigt fart i och med tillkännagivandet. Men rapporterna som kommit under det senaste dygnet säger att parterna stängt in sig och påbörjat förhandlingar. Kan främst ägarsidan tona ned sina tydliga propagandautspel och spelarfacket i sin tur enas internt kan det bli hockey redan i december. Jag har en känsla av att det är nu eller aldrig, att det här mötet kan ge det definitiva besked som hockeyvärlden behöver.

Marcus Johansson gjorde sitt första mål för BIK Karlskoga igår! Foto: Marie Angle/fbkbloggen

Marcus Johansson har skrivit på för BIK Karlskoga, med en out-klausul för Färjestad. Det känns skönt, och jag är säker på att Jönsson kommer att kunna få styrelsen med sig om ett definitivt besked om inställd säsong trots allt skulle komma. Jag är fortfarande av åsikten att jag inte vill se elitserien invaderas av matchotränade legosoldater, och ärligt talat har varken Modo eller Frölunda frälsts av sina förstärkningar. Men Mackan är ingen främling, och han har visat fin form i BIK Karlskoga. Jag passar på att njuta av hans härliga skridskoåkning där så länge det går. Blir det ingen NHL-säsong ser jag honom gärna i LLA i vår. Men det där vet ni ju redan.