Faktorerna som ska bärga ET-titeln
Det var sannerligen en magisk kväll i Bratislava igår. Under en match som bjöd på mer kamp än skönspel, men som samtidigt kvalar in på lagets “klassiska matcher-listan”, visade Färjestad åter vilken moral och styrka som finns i laget. På pappret borde kanske inte Färjestad ha haft något med slutstriden att göra med tanke på alla de spelare som saknas.
Det faktum att lagets rekordhållande förstamålvakt är på landslagsuppdrag, att en stor del av lagets stomme återfinns på skadelistan och att man tvingats avvara de två mer etablerade unga spelarna Görtz och Fröberg spelade ingen roll. Färjestads rutinerade rävar levererade och ledde laget, PW visade återigen varför han verkligen är så mycket mer än en klassisk “andrakeeper” och lagets unga uppträdde med precis den där blandningen av ungdomlig entusiasm och mognad som vi vill se. Gårdagens vinst var lagmaskinen Färjestads vinst. Och här får vi förstås inte glömma att inkludera lagets rutinerade coacher som bildar ett fantastiskt team kring spelarna.
Grana lyfts ofta fram, och det med rätta! Givetvis kittlar tanken på att han har arbetat med målvakterna i tre av de fyra svenska lag som kvalificerat sig för slutspelet. Två av dem deltar i finalen (även om Johan Gustafsson sitter på bänken ikväll)!
Men Leif Carlsson får oförskämt lite uppmärksamhet och erkännande. I den undersökning som Sport-expressen gjorde bland samtliga elitseriespelare i höstas fick han noll av 110 röster på frågan vilken elitserietränare förutsom sin egen de skulle vilja ha. Han är lugn och genomtänkt i sina svar vid intervjuer och han är inte killen som står och vrålar i båset eller som vänder upp och ned på några presskonferenser. Själv konstaterade han, när jag frågade honom igår, att pulsen givetvis rusar i båset ibland, men att det är viktigt att inte brusa upp och förlora lugnet.
Och det är just det som är en del av hans storhet, att dels kunna ingjuta lugn bland spelarna och dels inte förhastas till ogenomtänkta beslut tagna i affekt. En godmodig framtoning får dock inte förväxlas med avsaknad av pondus eller engagemang, Leif Carlssons brandtal till spelarna på träningen som föregick semifinalen är ett bevis på detta! Och FBK-coachernas taktiska kunskaper och ledarförmåga har verkligen varit en viktig del i lagets framgångar i helgens ET-slutspel.
I skrivande stund startar just andra perioden av finalen, och Luleå leder med 1-0. Själv sitter jag hemma i tv-soffan, och den värsta besvikelsen över att ha tvingats lämna Bratislava innan finalen har börjat lägga sig. Surt förstås, men på grund av andra åtaganden visste jag på förhand vad som gällde. Både Carlsson och spelarna som jag pratade med i går efter matchen framhöll att kvällens match skulle bli en riktig utmaning.
Carlsson konstaterade att lagen känner varandra väl och har mycket bra koll på varandra. Flera spelare pratade om likheterna mellan finska lag som Tappara och Luleå när det gäller den tighta defensiven, dock med förbehållet att Luleå är tuffare att möta. Trots att Färjestad i nuläget ligger under med 1-0 tycker jag ändå att taktiken med snabba omställningar och fart i anfallen är tydlig.