Krönika: Chans till revansch
Gameday. Alltid underbart, men extra skönt efter en sådan där tråkig historia som vi tvingades genomlida i onsdags.
Onsdagens match startade förvisso som en riktig hockeyfest med nästan 7000 hockeysugna i arenan, två uppretade klackar på stå och två spelsugna lag med guldambitioner på isen. Drabbningen handlade inte bara om prestige eller om att konservera en positiv trend, i den jämna rysare som årets elitserie håller på att utvecklas till kan alla poäng komma att bli viktiga inför grundseriens slut. En förlust för Färjestad skulle dessutom innebära att Linköping klev förbi i tabellen.
Men med facit i hand vet vi att det inte blev särskilt mycket till party i LLA den här kvällen. Inte för oss med Färjestadshjärta i alla fall. Linköpingskeepern Christian Engstrand hyllades efter matchen, men samtidigt får man inte glömma att medan Linköping fick några lätta mål prickade FBK-spelarna ribban, ramen och fan och hans moster istället.
Åslunds målramsträff i andra perioden var symptomatisk – till och med skytten själv lyfte på armarna, och pucken såg nästan ut att retfullt tveka mellan ram och ribba innan den slutligen bestämde sig för att studsa ut.
Retfullt, frustrerande och bara ytterligare ett tecken på att det här var “en sån där kväll!” En sådan kväll som får såväl spelare och ledare som fans att längta efter ny match, och chans till revansch, asap.
Tung kväll för PW och de andra i FBK Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Givetvis är det farligt att skylla på bara otur. Den FBK-anstormning i jakten på en kvittering som vi på läktaren förväntade oss i tredje perioden uteblev nästan helt. Det var ett gäng bleka spelare nere på isen, med få spelare som kom upp till godkänd nivå sett till matchen som helhet: Holtet försökte tackla igång laget, Fröberg inledde piggt och revanschsuget och Grundel fortsätter att hålla en hög och jämn klass. “Åsa”, Hillding och Lundh var bästa kedjan, tyvärr dock utan att få rimlig utdelning.
Vi som följer laget vet att FBK gick in i uppehållet med en fin form (med förlusten i ET-finalen som enda plump i protokollet) och det faktum att man saknade några viktiga spelare (Görtz och magsjuke Salák) kändes trots allt överkomligt innan matchstart. Såväl spelare som ledare har ju, trots allt, uppvisat en enastående förmåga att hantera höstens manfall.
I besvikelsen är det lätt att börja peka ut syndabockar – målvakterna är en tacksam måltavla här – men det är fel att peka ut PW och snedstudsen vid första målet (som kom i första perioden, dessutom) som anledningen till förlusten! PW hade inte en av sina bättre kvällar han heller, men han var definitivt inte ensam. Färjestad förlorade på att man var ineffektiva, ingenting annat. Dessutom är tjusningen med hockey och andra lagsporter att man både vinner och förlorar som ett lag.
_ _ _
I supporterbaren nitton32 gjorde en ny praktikant succé – Micke Johansson serverade öl med samma finess som han brukar servera läckra pass på isen.
Även om han såg ut att trivas bakom disken misstänker jag att han längtar tillbaka till isen lika mycket som vi fans längtar efter att få se honom där. De senaste rapporterna om ”Magic Mike” gör gällande att hans läkning ligger med bra sett till hans rehabiliteringsplan och Micke själv satsar på en comeback i mitten av januari. Han är med på is men kör på egen hand, och i Bratislava såg jag honom stå och nöta skott efter träningen.
Micke praktiserar i nitton32 i väntan på sin comeback på isen Foto;Marie Angle/fbkbloggen
Och han behövs i truppen. Även om Färjestad klarat höstens elddop på ett fantastiskt bra sätt med tanke på vilka tongivande spelare som stått på skadelistan/ alternativt varit avstängda, är det klart att det sliter på övriga spelare när truppen över tid är så tunn.
_ _ _
Fler än jag som gärna skulle vilja kasta en blick i Connollys läkarjournal? Det var i matchen mot AIK den 21:e oktober som Connolly, till synes utan någon specifik anledning, lämnade isen mitt under match. Det officiella uttalandet som Färjestads sjukgymnast Mattias Hell gjorde till Färjestads hemsida efter att amerikanen hade magnetkameraröntgats var: – “Trots allt ganska positiva besked eftersom det var en mindre sträckning.” Hells uppfattning var att Connolly skulle vara tillbaka i spel inom “några veckor”.
Det är nu två månader och 19 matcher sedan han klev av med sin onda ljumske, men Connolly deltar sedan juldagen fullt ut på träning och behöver, enligt Färjestadslägret, bara få lite fler träningar i benen innan han är redo att spela igen. En pigg och spelsugen Connolly kan bli snudd på ett nyförvärv i det här läget, och det ska bli spännande att se om han kan komma in som han inledde tiden i FBK.
Frågan som jag inte kan låta bli att ställa mig är om ljumskproblemen är något som han känt av tidigare, och som kanske har hämmat honom även tidigare under hösten?
_ _ _
Apropå långtidsskador: Jag tror inte att det är många som har insett hur illa ställt det är med Sanny! Sanny har inte kunnat spela sedan den 29:e oktober på grund av sviterna efter en hjärnskakning.
I enlighet med den så kallade “hjärntrappan” som tillämpas vid hjärnskakningar får inte en drabbad spelare börja träna förrän symptomen på hjärnskakning försvunnit helt, och i Sannys fall väntar han alltså fortfarande på att de ska försvinna. Två månader senare!
Sanny Lindström är fortfarande fast på första steget i “hjärntrappan”, dvs s k “hjärnvila”.Foto:Robin Angle/fbkbloggen
Hjärnskakningar är besvärliga: det finns ingen egentlig behandling förutom vila och ingen kan säga hur länge det kommer att ta innan hjärnskakningen är läkt. Dessutom är det ett lömskt tillstånd, en stor majoritet av hjärnskakningarna är av grad 1, och det innebär att både spelaren själv och sjukvården kan missa att ställa diagnosen. Det kan leda till att man “samlar på sig” mindre hjärnskakningar som till sist gör att en mindre smäll utlöser ett större trauma.
Med detta i bakhuvudet (!) tycker jag att det är obegripligt att inte Rahimis vettlösa tilltag mot Nygård diskuterades mer högljutt i media efter matchen. Från min plats tio meter från smällen hade jag inte tillgång till 24 repriser ur olika vinklar, men i min bok är en sådan grej aldrig försvarbar oavsett vad regelboken eller keep-your-head-up-förespråkarna säger. När Nygård till slut på darriga ben och med frånvarande blick reste sig kunde till och med jag, från läktarplats, ställa diagnosen hjärnskakning. Onödigt, punkt slut.
Rahimi blev nu inte utvisad, och de som sett situationen fler gånger än jag säger att tacklingen är godkänd. Jag har förgäves försökt hitta en repris på nätet, och jag tar gärna emot tips på länkar till en sådan. Men jag tror inte att vare sig Rahimi eller Linköpingsledningen hade protesterat alltför högljutt om han hade fått en utvisning där.
Och jag har sagt det förut och jag tvekar inte att säga det igen: det här med påföljd och avstängningar är lite utav lotteri. Jag har sett andra tacklingar bedömas efter skadan som uppstått snarare än uppsåt och utförande.
Om jag hade varit killens mamma hade jag stormat isen. Fast det är förstås en annan sak.
_ _ _
När vi ändå är inne på det här med vårdslösa tacklingar måste jag passa på att ta upp det här med knätacklingar och annat ofog. Ofta leder de här fula handlingarna till större problem och längre skadefrånvaro än en tackling mot huvudet. Ändå straffas de mycket sparsamt, och sällan i proportion till följderna.
Ibland kan jag ibland inte låta bli att leka med “ett öga för ett öga, en tand för en tand-tanken”: tänk om syndaren skulle stängas av lika länge som killen som fick knäet sargat tvingas vila från hockey. Givetvis är detta en utopi eftersom man inte alltid med 100 procents säkerhet kan säga att en träff är avsiktlig, eller orättvisan som uppstår om en spelare med tidigare skadehistorik blir borta längre än vad som är rimligt. Men ibland blir man bara så trött…
Tänk om alla kunde förstå att det inte bara är den drabbade spelaren och det drabbade laget som lider av att spelare tvingas till långa konvalecenser! Hockeyn behöver sina stjärnor! Dessutom är det alltid roligare att besegra ett HV, Frölunda eller vilka motståndarna nu är som spelar med det bästa laget på isen!
_ _ _
Otursförföljde (tre smällar på några dagar!) Görtz är tillbaka med specialskydd, och spelar kanske redan i kväll. Fröberg petades i elfte timmen och Calle Andersson blev oförklarligt sidsteppad när JVM-truppen behövde förstärka.
Jag lider verkligen med killarna, och jag är övertygad om att JVM-truppen hade varit bättre och haft större chanser att försvara guldet med de här tre mogna, kreativa och stabila spelarna i laget.
Reserven Calle Andersson ställdes oförklarligt nog utanför JVM-truppen, trots skador!? Foto;Robin Angle/fbkbloggen
Samtidigt är jag, som FBK-supporter, mycket tacksam över att få se dem i Färjestad istället. Skaderisken (som verkar överhängande i årets skadebenägna upplaga av JVM) i kombination med att vi verkligen behöver dem i FBK framöver gör att besvikelsen trots allt blandades med viss lättnad. De här grabbarna kommer att vara med och skriva hockeyhistoria ändå, på ett eller annat sätt, framöver!
Jag ser fram emot att se Fröberg och Andersson visa herrarna Rönnberg med flera vilket misstag de gjorde när de ställde dem utanför truppen. Chans till revansch, grabbar!
_ _ _
Brynäs i kväll. Tre raka segrar och så en skön nolla senast. Matchen kan bli riktigt kul om hela laget utnyttjar onsdagens debacle som tändvätska!
Vi ses väl där?
