Krönika: Låt hatarna hata
Hockey engagerar. Hjärnskakningar engagerar. Färjestad engagerar. Visst är det fantastiskt? Vad vore hockeyn utan känslor?
Först av allt: Kul att se Svartvadets tröjhissning igår. Jag är av den uppfattningen att vi måste bli bättre på att ta hand om våra hockeyprofiler för att på detta sätt vårda svensk hockey som varumärke. Man får inte vara så blind av hat att man inte kan glädjas med eller uppskatta spelare som inte råkar vara ett av sitt eget lags trotjänare.
Per Svartvadet fick sin tröja hissad i taket innan matchen. Foto: Magnus Sjöberg/fbkbloggen
_ _ _
”Inte ramlade du väl av den där klubban?” pressade Boork i Cmores pausintervju efter att Kristian Forsberg suttit av två minuter för en av de där exotiska diving-utvisningarna. ”Självklart gör jag det” fräste en irriterad Forsberg till svar. Sånt är känsligt, naturligtvis, men icke desto mindre något som vi måste diskutera. Handen på hjärtat, så länge som man tjänar på att förstärka situationer kommer vi att få se misstänkta divingar. I de flesta lag, bör det tilläggas.
Men visst är det frustrerande att se att en del spelare ramlar VÄLDIGT lätt och dessutom belönas för detta? Lauritzen förlorade min respekt när han i fredagens match i LLA föll som en fura och blev liggande kvar på isen med händerna för ansiktet när reprisbilderna tydligt visar att ingenting, INGENTING ALLS, rörde vid hans ansikte.
Pinsamt.
Av samma anledning är jag själaglad över att Goren inte längre tillhör Färjestads organisation. Och sådant osportsligt beteende måste vi bli bättre på att bestraffa, annars riskerar vi att hamna i samma fälla som fotbollen gjort.
_ _ _
”Ful tackling som gav Berglund matchstraff” skriker rubriken i Expressen, som bygger sin slutsats på Ankan Parmströms kommentar: ”Han prickar huvudet på honom så det är inte så mycket att orda om. Jag vet inte varför han gick fram på det sättet.”
”Grovt brott i dagens hockey” – Aftonbladet toppar med att citera Ulf Samuelsson, som är en part i målet och som kanske inte heller är mest känd för genomtänkta, balanserade uttalanden.
Givetvis väcker Berglunds tackling på Peter Öberg starka känslor. Jag tycker att jag redan har gjort min ståndpunkt angående hjärnskakningar klar, men tydligen finns det människor som tror att bara för att man inte anser att Berglund ska ha matchstraff så tycker man att det var okej att en spelare blev skadad!? De som läst mina texter på Svenska fans och på den här bloggen vet att jag fördömer farligt spel och tydligt har tagit ställning för åtgärder som ska minska hjärnskakningarna inom sporten.
Jag vill inte se en enda skada på någon spelare, oavsett lagtillhörighet. Jag hoppas att Öberg repar sig snabbt och kan njuta av lite god mat och nyårsfyrverkerierna i kväll. Rapporter från Övik gör gällande att han var så pass pigg efteråt att han kunde skrika ett och annat till Berglund i spelargången på väg till omklädningsrummet. Det låter betryggande.
Men det jag vill ha sagt är att man inte automatiskt fördöma varenda situation som leder till skada. Jag har sett Färjestadsspelare bli skadade i situationer där jag efteråt konstaterat att det berodde på en olyckshändelse snarare än en vårdslös motståndare. Så enögd är jag sannerligen inte att jag inte kan se att utgången ibland är värre än avsikten, oavsett vem som står för handlingen.
Christian Berglund hamnade minst sagt i hetluften efter tacklingen mot Peter Öberg! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Domarna, och i viss mån även disciplinnämnden, tenderar att göra det lätt för sig och döma ut straff efter om skada uppstår. Men det är ju helt absurt. Och framför allt är man inte konsekvent – varför har vi inte hört ett ljud om Rahimis ramning av unge Nygård i onsdags? Inte några braskande rubriker som efter gårdagens hjärnskakning, inte några rop på avstängning eller någon diskussion om ansvar och farliga vinklar.
Inte ett enda ljud.
Varför inte?
_ _ _
Medias kommentarer och angreppspunkt är tveklöst viktiga i drevet som uppstår. Jag minns krönikören på en av de stora tidningarna som, efter att Frögren häromåret, fått matchstraff för tacklingen på Max Friberg fördömde Frögrens agerande trots att det i efterhand visade sig att han inte ens hade sett situationen i fråga när han skrev inlägget! Klart som korvspad att en sådan kommentar påverkar allmänhetens uppfattning, speciellt då många inte ens sett situationen utan bara förlitar sig på medias beskrivning.
Frögrens avstängning efter den tacklingen illustrerar dessutom problematiken som jag vill ta upp här: Frögren aviserar sin tackling en kvart i förväg, Friberg satsar på att smita förbi och böjer sig därmed framåt vilket sänker hans huvud. Frögren träffar huvudet och Friberg får en hjärnskakning. Frögren blir avstängd. Ingen blindside, tydlig avsiktsförklaring och rätt höjd. Skadan uppstår för att den unge Max Friberg instinktivt sänker huvudet.
Berglund vare sig tar för många skär, hoppar eller håller armbågen högt. Därför är det absurt att han ska straffas för att träffen blir olycklig. Det är min ståndpunkt, och sedan står det meningsmotståndarna fritt att tycka vad de vill. Yttrandefriheten är fantastisk och något vi ska värna om. Däremot undanber jag mig illa underbyggda eller personliga påhopp eller sammanblandning med andra människors åsikter.
_ _ _
Färjestad brukar hamna i botten på alla typer av tävlingar och kraftmätningar där andra lags spelare och fans står för tyckandet.
Jag ser det som smickrande och sporrande.
Jag tror att det var Tollefsen som sade att inga spelare i andra lag gillar Färjestad. Detta dels eftersom laget länge varit framgångsrikt och dels för att organisationen aldrig hymlar med sin höga målsättning. Men han konstaterade i nästa andetag att få av de här spelarna skulle tacka nej till ett kontrakt om Färjestad hörde av sig.
Foto: Marie Angle/fbkbloggen
För många i hockeysverige är Färjestad jätten Goliat, den onda Terminatorn eller den riktiga stora röda maskinen (på tiden när det begav sig). Många hockeyfans skulle älska att se Färjestad slaget, förnedrat och degraderat, precis som de gjorde när anrika lag som till exempel Leksand misslyckades med återtåg nummer femtioelva eller när Djurgården åkte ur elitserien. Kaxiga Malmö ska vi bara inte prata om.
Underdog-dramaturgin är djupt rotad hos oss människor efter årtusenden av älskade berättelser på det temat. Färjestads historia gör att vi knappast kommer att få sympatierna med oss, oavsett om det handlar om en bragdinsats av en oerhört decimerad trupp eller om att en av våra spelare oförskyllt fått ett för hårt straff. Avskyn mot Färjestad tenderar att slå igenom i kommentarerna efter Berglunds straff, precis som den gör oavsett om det handlar om hockeyligans gemensamt fattade beslut och liknande heta ämnen.
Men, låt hatarna hata. Själv föredrar jag att fokusera på att älska.
_ _ _
Gott nytt hockeyår önskar fbkbloggen alla läsare, oavsett lagtillhörighet!
