Krönika: Hemmaseger, skymningar och återstart av NHL!
Luleå på en lördagskväll, på förhand kanske inte intressantare än HV, men av det vi såg så var det en stabilare insats än den mot HV71 i torsdags, och efter en så när mållös förstaperiod så kom 1-0 när det var 1:59 kvar av perioden när Chris Lee hittade rätt för tredje gången den här säsongen sedan han drog iväg ett handledsskott från backplats som seglade in i mål bakom en skymd David Rautio.
Ett förlösande mål efter HV-matchen, och som också gav energi som krävdes för att bara kort därefter även kunna göra 2-0 när Marcus Paulsson slår in ett mål till vänster om Luleåmålvakten som inte hann med i sidan. FBK gjorde inte fler mål den här kvällen, men det räckte nätt och jämnt till seger sedan Luleå lyckades reducera till slutresultatet 2-1 och det blev onödigt jämnt, men tre poäng är det som räknas i sådana här täta matcher, och skönspelet kan man inte ha som garanti i dessa möten.
Men mycket om matchen tänkte jag inte dra i stora drag, utan Marie sammanfattade på ett mycket bra sätt i sitt eftersnack med Leif Carlsson och presskonferensen i övrigt i denna artikel.
Istället ville jag prata om det här med skymningar framför mål, och en speciell spelare i Färjestad som gör detta så bra, nämligen Per Åslund. Tittar vi tillbaka på matchen mot HV71 så fanns det oroväckande få individer som var villig att gå in framför Gunnarsson i HV-målet och skymma för styrningar och returer. En skottkavalkad med 39-19 i skott spelar ingen roll här, utan det är hur skotten ser ut och hur man jobbar för att få in pucken. Per Åslund har varit den som den här säsongen tagit mycket stryk framför mål, likt som Rickard Wallin brukar göra. I Åslunds och Wallins fall så får dessa också utdelning för sitt hårda jobb framför målet och är alltid i toppen av lagets interna poängliga, detta är ingen tillfällighet. Utan det är två FBK-spelare med stort hjärta för laget och är villig att ta kamperna framför målet, och som jag har sett i Per Åslunds fall så var han ensam om att göra detta i matchen mot HV vilket gjorde att Gunnarsson enkelt kunde rädda FBK’s puckanstormning matchen igenom.
De fyra senaste matcherna Färjestad har spelat så har det vinnande laget vunnit med ett enda mål, vilket visar betydelsen av att skapa trafik framför mål för att puckarna i dagens Elitserie ska gå in, att forwards hjälper sina backar och sig själva genom att täcka och gå på retur är av stor betydelse. För visst är det så att Elitserien blivit en mer defensiv liga där fokus ligger på att bygga upp det defensiva spelet och ha en trygghet längst bak, då blir det än mer viktigt att få till skotten mot och på mål.
Att Chris Lee äntligen fick utdelning igen är väldigt kul, med flertalet assistpoäng (17 st) och sina tre mål tar honom till en femteplats i den interna poängligan den här säsongen och att målen inte kommit från honom är mer eller mindre otur tycker jag, jag vet inte hur många gånger han träffat målramen och spelar bra över hela isen, och fortsätter han avlossa skott mot mål och medspelarna går mer in på mål så lär assistpoängen bli fler också, liksom målen likt det vi såg mot Luleå vid 1-0.
Från Elitserien till något annat – NHL är äntligen på gång igen! För mig som fullkomligt älskar NHL så var söndagens besked om att NHL äntligen ska starta igen högst välkommet. Som det ser ut så har vi en 48 eller 50 matcher lång säsong framför oss med en återstart inom två veckor. Vi har sett flera NHL-spelare gå till HockeyAllsvenskan som Cam Fowler, Bobby Ryan och Anze Kopitar m.fl. Och mycket kritik har riktats mot Hockeyligan och dess beslut att inte ta in lockoutade spelare i Elitserien får ju ses som väldigt positivt nu, och inte minst från Färjestad som inte drabbas alls av detta likt flertalet av de andra lagen. Jag hade inte fällt en tår direkt om vi hade fått se Marcus Johansson i Karlstadlaget fram tills nu, där han ville spela. Men då han nu vänder tillbaka till USA och Washington efter att ha fått kliva av spelarbussen idag vid en bensinmack så slipper FBK några konsekvenser i spelare som lämnar sina lag, vilket ändå är bra då Jörgen Jönsson nu inte behöver leta några ersättare.
Personligen så blir jag överlycklig över att få se Teemu Selänne i Anaheim Ducks och att han nu ska slippa lägga skridskorna på hyllan p.g.a en lockout, och han får ett avslut som det nu ser ut att bli i en sista, om än en komprimerad säsong i NHL så blir det något alldeles extra att få se denna magnifika hockeyspelare äntra isen inför fansen. Men som FBK:are så blir det spännande att se Jonas Gustavsson i Detroit Red Wings också dit han gick inför den här säsongen från Toronto, jag tror det är en bra miljö för honom med många svenskar och en annan trygghet än den som fanns i Toronto med massor av målvakter inom organisationen och med ett tålamod från ledningen som måste göra det frustrerande för en målvakt att ena stunden få ett stort förtroende, för att sedan får näst intill noll förtroende.
De sena hockeynätterna är saknade med NHL-hockeyn och de stora stjärnorna i Nordamerika, och helt plötsligt så blir Elitserien vinnare av en återstart av NHL, likt dess fans i vårt land och på andra sidan av Atlanten.