Krönika: En tacksamhetens tanke till TV4, Wennerholm och spelare som väcker känslor
Det finns mycket att vara tacksam för just nu.
Först och främst för att Färjestad omgående studsade tillbaka efter en medioker insats mot Växjö i tisdags. Även om man fick tre poäng i den matchen var det snarare på grund av en duktig målvakt och ett ganska blekt bortalag än gediget eget spel. För ett lag med Färjestads ambitionsnivå duger det inte att bara ställa ut en skridsko på det där sättet, och kanske är det en förklaring till att man ofta spelar som sämst mot de lag som man på pappret borde ha lättast för.
Å andra sidan är det väl en del av tjusningen med hockey – hungriga vargar jagar bäst.
Det har ju snackats en del i media om åtgärder för att locka publik till arenorna, och jag misstänker att ingen av dem som i tisdags besökte LLA för allra första gången i sitt liv sprang iväg och köpte sig ett årskort av pur glädje… Detta är givetvis något för både lagen och Hockeyligan i stort att tänka på.
Till syvende och sist handlar det inte om clowner, goodiebags och diverse upptåg i paus – ska man locka publik måste hockeyn i sig vara ”the main attraction”. Det som lockar och engagerar.
Sedan kan naturligtvis inte varje match bjuda på gladhockey med tio mål eller fler.För det krävs två lag som bjuder upp, och varje lag spelar givetvis efter sina förutsättningar.
Luleå är laget som främst har fått klä skott för missnöjet mot ett själsdödande spel med tät defensiv och en offensiv som främst bygger på tålamodet att utnyttja motståndarens misstag.
Men de är inte ensamma. HV tog som bekant en fin skalp genom att spela på just detta sättet i LLA senast, och anledningen till det taktiska upplägget är förstås att det har visat sig vara en vinnande strategi mot Färjestad. Karlstadlaget har ibland märkligt svårt mot lag som spelar med den här taktiken.
Sedan är ju frågan hur effektiv den är i ett slutspel, när nya förutsättningar gäller. Någon reklam för hockeyn som sport gör den inte i alla fall.
_ _ _
Men, om det föregående mötet med HV var lika upphetsande som ett stilla parti schack, var alltså torsdagens match mot samma motståndare en sann hockeypärla. Inte bara för att den resulterade i tre poäng, utan för att matchen hade precis allt det där som man vill se i en bra hockeymatch; prestige, fartfylld anfallshockey och heta känslor.
Och även om Färjestadsfansen spyr galla över en viss herr Jämtin (samtidigt som HV-fansen med största sannolikhet gör det samma över vår egen Tollefsen) får man inte glömma att båda två bidrog till att skapa den där magin som gör att till och med luttrade krönikörer på de stora drakarna skriver hyllningskrönikor dagen efter match.
Det är ju trots allt sådana spelare, sådana fejder och sådana matcher som får fansen att koka och fikarummen på arbetsplatserna i Jönköping och Karlstad att surra dagen efter. Det är sådana matcher som sprider bilden av hockey som spännande, kul och engagerande. Det är sådana matcher som säljer biljetter.
_ _ _
Något som däremot är ett hot mot hockeyn är problemet med den varierande domarnivån. Jag vill, återigen, poängtera att det inte bara handlar om Färjestad här. Alla lag drabbas, och därmed givetvis också publiken.
Godtyckligheten kring vad som ger utvisning och vad som rapporteras till DN riskerar att påverka elitserien negativt, både när det gäller resultaten och spelet på banan. En felaktig utvisning eller avstängning kan bli ödesdiger i en tät matchserie oavsett om det handlar om slutspel eller kvalserien. Om spelarna dessutom blir osäkra på var gränserna går och rädda för att dra på sig utvisningar kommer det fysiska spelet att bli lidande.
Hur underhållande blir hockeyn utan de fysiska momenten? Se på damhockeyn, som lider ordentligt av det tacklingsförbud som obegripligt nog fortfarande gäller. Så länge spelarna har respekt för varandra och inte spelar vårdslöst måste de få fortsätta att tackla och spela fysiskt utan rädsla för att åka på avstängning om någon av misstag blir skadad. Domarna måste också bli bättre på att ha en likvärdig bedömning av utvisningssituationerna.
Ett tydligt exempel på detta är när Jämtin hoppade på Berglund i torsdags. Det är ingen idé att gnälla på Jämtin för att han gör de saker som han gör. Det är en del av hans jobb, ett jobb som han gör grundligt. Är det någon som man ska kritisera i det här fallet är det domarna, som inte är konsekventa i sin bedömning. Jag tror inte ens att HV själva hade protesterat allt för mycket om Jämtin hade fått gå och duscha efter den händelsen. Det finns trots allt flera exempel där domarna dömt matchstraff i liknande situationer.
Experterna var eniga om att torsdagens domarinsats var under all kritik. Det jag undrar är varför det är så tyst från domarhåll i media? Var är deras version? Jag har länge tjatat om mikrofoner på domarna och analyserande intervjuer efter matcherna(á la Hockeyallsvenskan), och torsdagens match visar att behovet är skriande.
Strategin att tiga ihjäl problemet är talande i sig, men löser ingenting.
Nu måste man våga se problemet och ta tag i det. Ett första steg är att se över rutinerna kring vilka ärenden som ska rapporteras till DN. Ett andra är att ta en diskussion kring divingutvisningar. Jag tror att det är viktigt att sända signaler till spelarna om att så kallad ”förstärkning” inte tolereras. Granska gärna misstänkta förstärkningssituationer i efterhand – de bör också kunna vara skäl för en avstängning.
_ _ _
NHL igång igen, alldeles snart. Stackars elitseriejournalister. Aftonbladets Wennerholm är i alla fall ärligast då han utan omsvep erkände att han hellre hade sett att man hade ställt in hela NHL-säsongen. Elitserien blir tråkigare nu, är hans åsikt.
Och vad ska man nu skriva om? Nyhetstorkan blir extra tydlig när båda de stora kvällstidningarna gör varsin artikel (en hel artikel, för guds skull!) om att Färjestad råkat skriva fel i sitt programblad. Växjö blev Vänersborg. Häpp. Breking news, någon? Tryckfelsnisse har varit framme, var ligger nyhetsvärdet i det? Själv har jag aldrig varit särskilt förtjust i människor som märker ord. Det här måste väl vara den journalistiska motsvarigheten.
Och skulle ni murvlar tycka att livet som hockeykrönikör, med en tuff tillvaro på elitseriearenornas pressläktare och hockey 24/7, blir alltför trist nu när ni inte har några NHL-proffs som förgyller vardagen är det bara att ni slår en pingla. Vi är många som gärna skulle vilja byta med er.
_ _ _
Tack TV4 för att ni äntligen tar bladet från munnen och öppet erkänner det hockeypubliken länge har vetat: Elitserien ligger er inte särskilt varmt om hjärtat.
Tydligast har det varit i TV4:s egna sändningar, där varje avblåsning verkar ses som en potentiell reklamintäkt. I samma ögonblick som SM-finalen är avgjord brukar sändningen brytas för reklam istället för att följa firandet.
Men mest irriterande är det ändå i Cmore, ett betaltv-paket som jag betalar ganska mycket pengar för att se, och där jag tvingats se reklampauserna smyga in i samma veva som Tv4 köpte bolaget. Jag är inte blåögd – tv-kanalerna har sin finansiering och vinst att tänka på. Men när den sportsliga delen förvandlas till ett svepskäl för att få in reklamintäkter kommer intentionen förr eller senare att bli genomskådad av tittarna.
TV4 kliver över den gränsen lite för ofta.
Att TV4 nu dessutom väljer att sälja slutspelet i elitserien är, åtminstone i min bok, en tydlig avsiktsförklaring. Man hymlar inte heller med att det handlar om att tjäna pengar.
”Det handlar inte om att spara pengar utan om att fokusera på de rättigheter vi prioriterar i fri- och betal-TV och därmed kunna tjäna pengar. ” sade Tv4:s sportchef Hans Pekkari i en kommentar till försäljningen i en artikel på Aftonbladets nätupplaga i onsdags. Försäljningen är alltså en del i att prioritera vilka sändningar som kanalen vill satsa på, och TV4:s strategi är att satsa på det de kallar för ”lägereldsprogram”.
Pekkaris förklaring: ”Lägereldsprogram är program som lockar stora delar av befolkningen till att se på TV. Det är till exempel direktsänd sport av hög klass men kan också vara direktsänd underhållning som SVT:s Melodifestivalen eller TV4:s Let’s Dance /…/.”
_ _ _
Att TV4 inte anser att slutspelet är något ”lägereldsprogram” är intressant ur flera aspekter:
- En aspekt rör elitserien som produkt: Menar alltså TV4 att inte slutspelet lockar tillräckligt med tittare? Hur rimmar det med det resonemanget om att publiktappet i Elitserien beror på att många väljer att sitta hemma och se hockeyn från tv-soffan?
- En annan fråga som man inte kan låta bli att ställa sig är om TV4 köpte in elitserien i rent spekulativt syfte, det vill säga för att tjäna pengar på att sälja slutspelet vidare? Ekonomin lyfts ju fram som en anledning av såväl kanalen själv som besvikna anställda. Det kan ju inte vara särskilt roligt för Wikegård & co som givetvis trodde att de skulle arbeta med elitserien ända tills den var avgjord. Oerhört underlig personalpolitik måste jag säga.
- Fult mot Hockeyligan är det också. Klubbarna har ju ingen kontroll över vilka som får överta rättigheterna och vad de i sin tur väljer att göra med dem. De får inte heller del av eventuell vinst av försäljningen. Tvingas kanalerna som nu köpt rättigheterna pumpa in ännu mer reklam för att finansera köpet?
Å andra sidan ska man kanske vara tacksam: Man kan ju alltid hoppas att köparna har mer känsla för sporten och mindre fokus på att kortsiktigt tjäna pengar.
_ _ _
Match mot AIK idag. Jag ser fram emot att få se Connolly ta ytterligare ett kliv mot storformen senare i vår.
Eftersnacket hittar du givetvis här på fbkbloggen!
Källa citaten från Hans Pekkari: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportitv/article16044594.ab