Krönika: Sportsligt eller osportsligt, det är frågan?
Dagens sportmanship-award går till Linköping, och då främst Erik Lindhagen, som enligt Expressens nätupplaga (i Corren) ska ha kommenterat Tollefsens tackling på följande sätt: ”Tacklingen tar bra, den är klockren och helt regelrät”. Även rutinerade Magnus Johansson sade detsamma när Cmore visade honom tacklingen i repris, och det inger respekt i en tid när rädslan för skador snudd på blivit ett hot mot ishockeyns väsen.
Missförstå mig inte – precis som Tollefsen själv gjorde beklagar jag uppriktigt det faktum att Lindhagen fick en hjärnskakning, men man måste kunna skilja mellan äpplen och päron även i en situation med olycklig utgång.
Jag kan inte låta bli att jämföra med Christian Berglunds tackling på Peter Öberg. En tackling som renderade i matchstraff och anmälan till DN, och som DN lite ambivalent både friade och fällde. Ja, han träffar honom i huvudet, men tacklingen är det egentligen inget fel på då Berglund gör allt rätt inför och under tacklingen.
Modos Ulf Samuelssons kommentar till Berglunds tackling var också den motsägelsefull. Å ena sidan trasslar han in sig i ett resonemang om att dagens spelare inte får lära sig att hålla upp huvudet, men konstaterar sedan att det gör tacklingen osjysst. Samme Samuelsson satt häromkvällen i Wikegårds hockeymagasin i TV4 Sport och tittade på gamla klipp från sin egen karriär. “Tuffe Uffe” var, som bekant, inte någon duvunge själv, och hävdade att det var bättre på den tiden just för att ansvaret för tacklingarna delades av både tacklare och tacklad spelare.
Kanske räcker det inte att stänga av och bötfälla spelare som tacklar för att komma åt problemet med hjärnskakningar och andra ”tacklingsrelaterade” skador? Kanske måste Hockeysverige bli bättre på att utbilda spelarna när det gäller detta? Det är inte alltid smart att fokusera på att skydda pucken, spelförståelsen måste kombineras med lite ”tacklingsförståelse” om inte den fysiska delen av hockeyn långsamt ska dö ut.
Dessutom måste representanter för klubbarna besinna sig innan man uttalar sig om fallen. Vi vill absolut inte ha något anmälningskrig mot spelarna på grund av att medias rubriker skriker ut att det var en ”tuff tackling”.
_ _ _
Givetvis var det tråkigt att Micke Johansson tvingades till operation och lång rehab. Men med detta sagt tror jag att Micke har haft god nytta av de här månaderna. Inte bara för att både han fått gott om tid att bygga upp kroppen igen, utan för att han har utvecklats på ett personligt plan.
Det riktigt strålar om killen, och det beror nog inte bara på att han är ruskigt spelsugen. Johansson hade det stundtals tungt under förra säsongen, och man kunde se det på hans kroppsspråk när han lämnade isen. Spelfördelare som Micke ska spela med små marginaler, och gränsen mellan en perfekt, öppnande passning och en av motståndarna läst, farlig dito är hårfin.
Självförtroende är viktigt ute på isen, och jag tror att de här månaderna vid sidan om laguppställningen, har gjort honom gott.
Han har varit med och hållit i träningar, praktiserat i supporterbaren(!) och på olika sätt varit delaktig i aktiviteter med fans och sponsorer. Även vi som ser honom lite på avstånd kan se att han har tagit ett stort kliv framåt när det gäller självförtroendet, och jag är övertygad om att det kommer synas på isen också. Personlig utveckling glöms ofta bort i ishockeyns machokultur, men är en viktig pusselbit när det gäller framgång på isen.
Det är killar som Micke som ÄR Färjestad, och, förutsatt att ljumsken håller för öka belastning, ser jag honom som en potentiell joker i slutspelet.
Ingen skulle vara mer värd den framgången än Micke!
_ _ _
Och nu, från hiss till diss. Och ta gärna en titt på länken med Åslunds omdiskuterade utvisning i matchen mot AIK även om du råkar avsky Färjestad. För det här är anmärkningsvärda bilder OCH ett problem som drabbar alla lag, och som måste lyftas till diskussion.
Länken hittar du här: http://www.youtube.com/watch?v=auKNxqU6vSI
Notera först utvisningssituationen. Oavsett vilket lag du håller på misstänker jag att du skulle ha blivit ganska upprörd om en av ditt lags spelare blivit utvisad i den här situationen. Åslund blir helt enkelt pååkt bakifrån av en AIK-spelare som inte hinner väja.
En felaktig utvisning är förstås något som kan hända. Domare är också människor, och de har en millisekund på sig att uppfatta något som vi andra kan veva på repris efter på repris. Den här gången fick den olyckliga konsekvenser, då AIK i PP-läget som följde hann göra två mål och vinna matchen.
Men det som upprör mig här är ändå det som händer EFTER avblåsningen, när kameran zoomar in Åslund och domaren. Åslund åker, inte aggressivt men med ett uppriktigt förvånat uttryck i ansiktet, fram till domaren för att fråga vad han åkte ut för. Domaren visar med hela sitt kroppsspråk att han inte ens tänker diskutera frågan, och DET, mina vänner, är mycket underligt.
Domarna måste synas mer i debatten, både under match och efter match! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Vad i hela fridens namn talar emot att en domare tar sig två sekunder för att förklara ett domslut för den utvisade spelaren. Det krävs ingen whiteboard, power point och trettio minuter i ett konferensrum för att tala om att ”jag anser att du….” Borde inte det vara ett obligatoriskt inslag i domarens uppdrag?
Att de sedan inte har tid att stå och argumentera med båset efter varje avblåsning är en helt annan sak. Och fick vi de där mikrofonerna, i kombination med en kort genomgång med domarna efter matchen (som jag tjatat om ett tag) skulle vi nog snart se en förändrad opinion när det gäller domarna.
Att se en domare stå i Viasat Hockey och erkänna att ”det där var nog en felbedömning från min sida, jag tyckte att han hakade men nu visar reprisbilderna att det inte var fallet” ger mer förståelse för och sympati med domarna. Ska domarkåren ta sig ur den här kritikstormen med äran i behåll krävs det att de görs mer synliga. Och att man vågar vara mer självkritisk.
_ _ _
Härdsmälta eller dagens sanningssägare? Växjö Lakers pressade vd Anders Öman ventilerade sin ilska och frustration i media tidigare i veckan när han pekade ut Brynäs som en fuskare i och med den ifrågasatta affären med Cody Franson.
Brynäs har agerat i en gråzon i och med att man använt sig av teknikaliteter kring hur man definierar en NHL-spelare. Cody Franson, under hösten kontraktslös men vars rättigheter tillhörde Toronto, skrev som bekant på ett kontrakt med Brynäs som Brynäs hävdade gällde för resten av säsongen men som bröts då lockouten var över. Brynäs förklaring är att Franson har köpt ut sig från kontraktet, men den förklaring är ifrågasatt. En misstanke som lyfts fram är att Brynäs hela tiden varit medveten om att det här scenariot kunde uppstå, och att ”utköpet” varit en del i den (eventuellt inofficiella) ”NHL-klausul om säsong startar” som Franson med största säkerhet hade kommit överens om med klubben.
Sådana klausuler, även inofficiella, får förstås inte förekomma. En ny sådan praxis skulle kunna skapa kaos om skadedrabbade NHL-lag börjar få för sig att locka över heta elitserielirare mitt under säsongen. Men frågan är om det innebär att klubben, genom en smart skenmanöver, har brutit mot Hockeyligans beslut eller om det handlar om vilket korttidskontrakt som helst? Även Modo och Frölunda hänvisade till tolkningsrätten då de hävdade att överenskommelsen inte brutits, i och med att de tagit in NHL-spelare enbart för att ersätta skadade spelare.
Uppfattningarna om detta är många, men oavsett om Brynäs och de andra lagen ”gjort fel” eller inte är det olyckligt att klubbarna kan kringgå beslut genom att hävda olika tolkningar. Om man ska få en sportslig och ekonomisk rättvisa får det inte finnas kryphål. Och när de väl finns bör inte klubbarna använda sig av dem utan att ha fått klartecken av ligan.
Är Järnkrok och hans lag fuskare? Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Öman, som gjorde en imponerande pudel när han väl hunnit sansa sig, ville se saken prövad rättsligt, och visst skulle det vara intressant. Ja, kanske till och med nödvändigt för att slå fast att klubbade beslut inte godtyckligt kan tolkas och brytas. Ett samarbete där inte majoritetsbeslut och uppgjorda överenskommelser hålls är ju inte något samarbete. Jag har dock svårt att tro att Hockeyligan kommer att vidta några som helst åtgärder. Det senaste som man sagt är att man kommer att inleda en undersökning, men min känsla är att klubbarna helst av allt vill lägga locket på och glömma det som varit. Situationen har redan orsakat ett ovälkommet mediakrig, och bestraffningar i form av poängavdrag och liknande kan innebära komplikationer och orättvisa som drabbar övriga lag i serien.
Färjestad har hållit en oerhört låg profil i frågan. Kanske är en anledning till detta att man fick ta oförtjänt mycket kritik i media efter att Hockeyligan hade röstat för ett förbud. Ska man tro de mest skruvade inläggen var det i princip Loob som hade tvingat de andra lagen, och detta för att ” man själv inte hade några NHL-proffs att plocka in.” Sanningen är väl snarare att Färjestad var ett av lagen som berördes minst av beslutet: man har en stark grundtrupp som räcker långt även om motståndarna förstärker, men också muskler att kunna värva om behov finns. Det viktiga med förbudet var att undvika en kapprustning som kunde få både sportsliga och ekonomiska konsekvenser. Tittar man på Mora, för att ta ett exempel från allsvenskan, är det tydligt att livet efter proffsen kan bli extra tufft. För lag med stora skulder kan den här kapprustningen bli ödesdiger.
En viktig aspekt i den här soppan är förstås att elitligorna i Sverige inte är stängda. Lagen måste hela tiden förhålla sig till risken att man åker ur, och allt vad det innebär såväl ekonomiskt som sportsligt. Detta gör det extra viktigt att lagen håller sig till överenskomna beslut.
