Krönika: Peppar, peppar…
Tio landslagsmän! T i o Färjestadsspelare lämnar alltså truppen för olika landslagsuppdrag under den kommande veckan: Åslund, Paulsson och Nygren spelar med Tre kronor, Salák med det tjeckiska landslaget, de fyra norrmännen med det norska, Lajunen med det finska och så spelar unge Wilhelm Westlund med juniorerna.
Lajunen togs ut till landslagsspel som tionde och siste man i FBK. Kollegan Anton Grundel blir dock kvar i Karlstad under uppehållet. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Fantastiskt kul och välförtjänt för dem alla. Och givetvis ett facit på att Färjestad har ett slagkraftigt, talangfullt lag. Fast visst är känslan lite kluven: som hockeynörd och medmänniska gläds jag verkligen med grabbarna, som FBK-supporter kan jag inte låta bli att oroa mig för skador. Med den skadedrabbade säsong laget har bakom sig är varje potentiellt nytt avbräck ytterligare en belastning på redan hårt belastade spelare, och formen tenderar dessutom att försvinna i och med förlorat matchtempo hos en rehabiliterande spelare.
Nåväl, det gäller att betrakta glaset som halvfullt. Visst blir det roligare att se den så här års annars ganska urvattnade landslagshockeyn nu när man några man känner lite extra för i lagen.
_ _ _
Och Jönsson, se för guds skull till att prioritera Paulssons kontraktförhandlingar när han återvänder! Något säger mig att prislappen just åkte upp ett par snäpp i och med landslagsplatsen. Och den lär inte bli lägre i vår.
Paulsson måste prioriteras! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Paulsson är, i mina ögon, en underskattad spelare. Kanske för att han, under de senaste säsongerna, inte riktigt fått ut den potential som han har inom sig. Han jobbar hårt, är en duktig skridskoåkare och gillar att spela fysiskt. Lägg dessutom till en ödmjuk och lojal attityd. Med andra ord en spelartyp som alla lag söker. Därför är det oerhört kul att se att han i år har fått precis det lyft, och den utdelning , som många har väntat på. Han delar elfteplatsen i elitseriens poängliga med Chris Lee, internt endast slagen av landslagskollegan Åslund. Tittar man på antalet gjorda mål delar han och nämnde Åslund på fjärdeplatsen i ligan med 17 mål vardera.
Så, åtminstone i min bok, är Paulsson en prioriterad utgift i kommande års budget!
_ _ _
Hur psykologiskt viktiga är tidigare inbördes möten mellan lagen som möts i slutspelet? När jag ställde frågan till Martin Röymark igår svarade han att vinster så här års blir lite extra viktiga inför slutspelet. Ser man till Färjestads tidigare möten med de förväntade slutspelslagen finns det helt klart lag som är mer eller mindre önskvärda som motståndare.
Det brukar pratas om att alla bara går och väntar på slutspel så här års, och att matcherna saknar betydelse i en på pappret redan avgjord grundserie. Så enkelt är det inte! Bortsett från att det börjat röra sig lite kring slutspelsstrecket, finns det också en hel del att spela om för Färjestad och de andra lagen som redan har säkrat en slutspelsplats. En förstaplats i grundserien (eller åtminstone en högst realistisk andraplats) ger förutom valmöjligheten dessutom den viktiga hemmaplansfördelen.
Skellefteå vs FBK i årets SM-final? Foto: Marie Angle
Laget som Färjestad i det längsta bör undvika torde vara serieledande Skellefteå, som man har förbaskat svårt att göra mål på. Även om det så vackert brukar sägas att “vinnaren måste besegra alla lag” är Skellefteå helt klart ett lag som konkurrenterna vill möta så sent som möjligt. Jag är ganska säker på att Skellefteå kommer att vara ett av årets två finallag, om man inte mot förmodan gör en “Luleå” och tappar allt lagom till slutspelet.
Luleå och HV71 är två ganska kompletta lag, från målvakterna och hela vägen framåt, och det råder ingen tvekan om att en matchserie mot dem skulle bli både lång, tuff och oviss. Båda har haft fina formtoppar tidigare under säsongen, under vilka media har slagit fast att “ingen kommer att rå på dem”, men båda lagen har också haft dalar som visat att de är högst mänskliga. Viktigast av allt är att FBK ändå har visat att man har verktygen som krävs för att besegra dem.
Linköping är, fortfarande så här långt in i säsongen, ruskigt svåra att veta var man har, och såväl Frölunda som Modo har egentligen både spelarmaterial och rutin nog att kunna gå ut och “skrälla”. Men med tanke på hur de två sistnämnda har blandat och gett så här långt under säsongen har jag svårt att se något av dem gå hela vägen i år.
Vad Brynäs beträffar, är det väl ingen som missat att förra årets svenska mästare nu är ordentligt under isen. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt – året efter guld är traditionellt sett alltid tufft, laget har dränerats på en hel del talang och har dessutom ett målvaktspar som är lite för ojämnt för att övertyga.
Men samtidigt är det livsfarligt att tro att det finns några enkla motståndare i slutspelet. Slutspelet är trots allt något helt annat än grundserien. Det värsta man kan göra i ishockey är att luta sig mot gamla meriter. Fråga Luleå, eller HV71 med för den delen, om den där gången när de skulle göra processen kort med AIK…
Nä, någon enkel resa mot vårsolen på torget blir det inte tal om inte oavsett vilka som kommer att stå för motståndet under slutspelet. Framför allt gäller det att hålla tummarna, korsa fingrarna samt be en liten bön till valfri gud om att våra hjältar håller sig friska och på isen framöver.
_ _ _
Ingen elitserie på över en vecka. Abstinensen kommer att vara ett faktum redan tisdag kväll. Tur då att man kan se NHL i stort sett dygnet runt på tv. Blir abstinensen efter våra hjältar trots detta allt för stor får ni här ett litet klipp från LLA i lördags att njuta av.
En liten dokumentation av när FBK hyllar och blir hyllade av ståplatspubliken i LLA efter vinsten mot HV hittar ni nämligen här
