Eftersnack FBK-LHC 1-2 e str: Ett regelrätt rån?
Kolsvarta Färjestadsögon och en isande tystnad i spelargången efter matchen. Vi som såg matchen från läktaren pratade desto mer, och resonemanget handlade om allt från “en sån där kväll” till “regelrätt rån”. Oavsett vilket – trots en väl genomförd match tvingades Färjestad lämna ifrån sig två viktiga pinnar i jakten på Skellefteå och en serieseger.
“Givetvis är vi inte nöjda med att förlora poäng när vi jagar serieledarna” sade en samlad Leif Carlsson på presskonferensen efter matchen. Carlsson, som är erkänt skicklig i att se nyktert på matcherna även efter svidande förluster, tog inte på något sätt segern ifrån Linköping. Däremot tyckte han att FBK hade tillräckligt med bra chanser för att kunna göra fler mål. Vidare var han inte nöjd med det annars så framgångsrika spelet med en man mer på banan – där han konstaterade att “det gick troll i powerplay-spelet idag”.
Endast två mål fick vi alltså se under 65 minuters spel, och båda kom i den tredje perioden då först Linköping tog ledningen när Sebastian Karlsson lite oväntat lyckades tråckla in ett inte särskilt avancerat skott. Pucken smet in vid förstastolpen när en i övrigt utmärkt Salák misslyckades med att täta springan.Efter alla resultatlösa målchanser för båda lagen var det lite snöpligt, och ganska symptomatiskt, att första målet skulle bli av karaktären “skitmål”. Färjestads replik kom, som tur var, tämligen omgående när Wallin dryga minuten senare styrde in ett skott från Berglund. Även Lajunen fick assist på kvitteringspucken.
Förlängningen är inte mycket att orda om, men desto mer oroande var det att endast Åslund lyckades näta i det efterföljande straffavgörandet. Åslund, Hillding, Lee, Åslund och Paulsson lade i tur och ordning straffarna, och det var alltså bara “Åsas” första straff som gick in. Varken Hillding eller Lee lyckades med sina avslut. Å andra sidan var det två riktigt heta målvakter som vaktade burarna den här kvällen.
Över lag var alltså Carlsson ganska nöjd med lagets prestation, och han valde också att lyfta fram laget som helhet på frågan vilka spelare som han var extra nöjd med. Och så är det ju givetvis – man kan välja att gräma sig över uteblivna poäng eller så kan man, precis som Carlsson är inne på, välja att se positivt på det faktum att laget ändå skapar tillräckligt med bra chanser för att kunna göra mål och avgöra matchen. Färjestad hade ett klingande stolpskott (Nygren) och några frilägen (bland annat Paulssons, då en liggande Engstrand mirakulöst lyckades få upp plocken och avvärja ett givet mål).
Vidare bör det nämnas att matchen, trots det målfattiga resultatet, var en underhållande historia med heta känslor, böljande spel och två fantastiska målvakter. Kedjeformationerna med Paulsson, Hillding och Micke Johansson samt Basse, Thorell och Röymark var på ordentligt spelhumör och visade upp ett fartfullt och kreativt spel. Ska man klaga på något var det att den där sista skärpan vid avsluten ibland saknades, då Engstrand ibland fick det lite för komfortabelt när skotten kom.
Christian Engstrand fick välförtjänt beröm efter matchen, och intressant att notera i hans fall var att den andra stormatchen i just LLA. Magnus Hävelid, assisterande coach i Linköping, valde på presskonferensen inte helt oväntat att plussa extra mycket för Engstrand. “Vi fick tuffast tänkbara start, med ett boxplay där Engstrand blev viktig. Christian utstrålar en säkerhet som ger lugn, och han gjorde några riktigt bra räddningar.”
Det har naturligtvis inte gått Hävelid och Linköping förbi att Engstrand spelat bra i LLA, och det är säkert ingen högoddsare att vi får se Engstrand i målet igen om lagen skulle mötas i slutspelet.
Hävelid pratade om ett “ställningskrig mellan två tunga lag” och erkände att Färjestad spelmässigt var bättre i första perioden, men berömde sitt eget lag för att man “krigade hårt framför Christian”. Skottstatistiken skrevs till 33-24 (10-6, 15-7, 5-6 och 3-4).
Rån eller inte? Även om inte statistiken på pappret till fullo stödjer den slutsatsen förstår jag att många som såg matchen igår fick den känslan. Samtidigt ska man inte ta ifrån Linköping att de helt enkelt var mer effektiva. Oavsett vilket är den här typen av matcher är inte helt ovanliga, och drabbar alla lag då och då. Det bästa är antagligen att glömma bort resultatet så fort som möjligt. Visst svider det att det handlar om två poäng som kan komma att kosta oss viktiga fördelar i slutspelet. Men det är inte ett särskilt konstruktivt sätt att tänka.
Och, låt oss vara ärliga, väl i slutspelet är allt det som varit fram till dess ändå bortglömt och historia!