LHF-FBK 3-4 e str. En match kvar av grundserien: Tio glädjeämnen och ett orosmoln
Handen på hjärtat, någon särskilt underhållande historia VAR nu inte lördagens match mot Luleå. Det var dock knappast heller förväntat, då Luleå är Luleå och båda lagen var väl medvetna om vikten av att knipa igen och spela smart. Men det blev en riktigt trevlig kväll för oss med Färjestadsögon, och så här, morgonen efter, tänkte jag att det kunde vara trevligt att lista några av gårdagens glädjeämnen. Men det finns också ett stort orosmoln…
1. FBK tog sista chansen. Vinsten innebär att drömmen om andraplatsen fortfarande lever. I och med att vi knep bonuspoängen gick vi om Luleå, och detta på grund av fler gjorda mål. Tajt tabell var ordet…
2. … vilket osökt leder oss in på nästa punkt: Vem sade något om trött grundserie? De som fortfarande hävdar att hockey inte är intressant förrän i slutspelet vet uppenbarligen inte vad de talar om. Det blir ännu bättre av att tvåan HV71 och fyran Luleå möts i sista omgången, samtidigt som Färjestad möter Rögle.
Två spännande fajter att hålla ögonen på under tisdagskvällen, alltså, och den som tror att ett avhängt Rögle kommer att bli en lätt match bör nog tänka om. Rögle förbereder sig för kvalserien, och ser nog den här matchen som en viktig signal till sig själva. Bäddat för dramatik i slutomgången, med andra ord…
3. Bättre hemjobb. Färjestad spelade bättre i defensiven igår. Inte helt perfekt – några ödesdigra missar i markeringen fick vi se – men det var inte lika snurrigt i egen zon som det stundtals har varit. Man stod upp betydligt bättre i mittzon.
4. Målvaktsspelet. Salák fortsätter att storspela och hans fantastiska form visar inte några som helst tecken på att vara i avtagande. Det är snudd på omöjligt att förstå att killen ännu inte har lyckats slå sig in i NHL , men vi tackar givetvis och tar emot.
Sedan är det inte lätt att vara den andra halvan i ett målvaktspar med någon som Salák, och PW tenderar att hamna lite i skymundan bakom målvaktsfantomen från HC Pisek. Men PW har gjort det bra så här långt – minns inte minst ET-slutspelet – och har visat att han kan vinna matcher han också. Vi har helt klart målvakterna som kan ta oss hela vägen i år. (Och dessutom, peppar, peppar, har vi dem även nästa år.)
5. Chris Lee. Förtjänar en egen, stående punkt. Den där smarta passningen till Hillding inför 1-0-målet är bara ytterligare ett bevis på hans storhet. Livstidskontrakt anmodas, herr Jönsson!
6. Paulsson levererar. Mål nummer 19 i år kom precis i rätt tid och på rätt sätt. Klockrent, distinkt och rätt upp i krysset. Dessutom en perfekt start på “Pålles” uppladdning inför slutspelet. Vi har alla sett hans fina utveckling under säsongen, nu är det dags att han kliver fram och blir slutspelets gigant.
7. Debutanterna. Färjestad fortsätter att ösa guldstoft ur sin egen, till synes outtömliga, skattkista. Sedan tidigare har vi kunnat se Max Görtz, Calle Andersson, Simon Fredriksson, Linus Fröberg, Johan Olofsson, Wilhelm Westlund och Joakim Nygård väl förberedda och till synes orädda kliva rakt in och ta för sig i A-laget.
Igår tändes ännu en stjärna då David Rundqvist äntrade den stora scenen för första gången. Pigg, full av självförtroende och med den där härliga nu-ger-jag-allt-inställningen som är så uppfriskande. Första poängen – en smart assist till Görtz 3-3-mål, hade med lite tur kunnat bli fler. Även om inte alla killarna kan räkna med att ta en ordinarie plats i laget än på ett tag, utan kommer att få bida sin tid med juniorerna eller lånas ut, visar de med all önskvärd tydlighet att de kommer att bli att räkna med framöver.
Något som Färjestad givetvis har räknat med och jobbat hårt för i dessa tider av hög spelaromsättning och ekonomiska åtstramningar. Ett smart och publikfriande drag och en förutsättning för att kunna fortsätta leverera framöver.
Görtz är min kandidat till årets slutspelsjoker, och storformen är helt klart i antågande.
8. Straffarna. Handen på hjärtat, straffarna har inte varit några höjdare i år. Givetvis handlar det inte om dåliga skills hos straffskyttarna, utan om gigantiska men följsamma och mycket välutbildade målvakter. Det ÄR svårt att dra en målvakt idag. På fredagsträningens strafftävling vann Connolly och han fick också inleda gårdagens straffskytte för Färjestad, följd av Nygren och Berglund. Intressant att notera: inte en enda dragning. Rautio plockade visserligen Connollys skott, men krutröken har knappast lagt sig ännu i Coop Arena efter Nygrens patenterade slagskott och Berglund var inte sen att hänga på den nya, lyckosamma skott-trenden.
9. Lagmoral och hockeykarma. Idel glädjeämnen så här långt. Och även om pressen på laget och killarna som individer ökat rejält nu inför slutspelet gäller det att kunna njuta av situationen. Framgång kräver att du vågar slappna av och trivas i den här situationen, trygg med dig själv, ditt lag och med kraven som ställs. Det är här som lagmoralen och den där “hockeykarman” som jag skrev om igår kommer in. Och vi såg en del av båda två igår.
10. Kontraktsläget. De goda nyheterna håller sig inte bara till isen. Kontraktsförhandlingarna går framåt , och Hillding och Fröberg är de senaste att krita på nya kontrakt. Oavsett utgången av årets slutspel ser jag gärna att man försöker behålla truppen så intakt som möjligt. Truppen är en bärande mix av erfarenhet och ungdomlig entusiasm, och om man ska lyckas skapa profiler är det viktigt att inte spelarna ständigt byts ut.
Men visst finns det orosmoln på himlen. Ett av dem rör sådant som hockeyspelare egentligen inte ska lägga något som helst fokus på, men som tyvärr återigen har blivit en faktor som lagen måste ta i beräkning: domarnivån. Hur ser domarnas formkurva ut inför slutspelet?
Gårdagens match var lite bättre än katastrofen häromkvällen, men den gångna veckans omgångar sätter ändå fingret på en öm punkt i svensk ishockey. Får man lättare utvisningar mot sig om det står ett visst namn på tröjan? Varför har olika domare olika syn på klubbor i ansiktet? Vad gäller egentligen när spelare kör över målvakten – ibland kan de mangla utan åtgärd, ibland blir de inknuffade och utvisade? Frågorna är många, och några svar får vi inte. Därav problemet.
Jag vet att domaryrket inte är något tacksamt yrke. Det går fort därute, mycket fort, och det är något helt annat än att se matchen ur läktarperspektiv eller hemma i tv-soffan med femtioelva repriser att studera. Men samtidigt måste vi få till en bättre dialog mellan domarna och oss andra. Jag har sagt det förut och jag fortsätter med en dåres envishet att upprepa mitt mantra: Varför inte anamma NHL:s system där domarna meddelar domen direkt i en mikrofon. Domarna bör också komma till tals efter matchen. Varför inte under presskonferensen, eller genom intervjuer á la Viasats sändningar ifrån Allsvenskan. Det rör sig i stort sett om samma domare, varför fungerar det i ena serien och inte i den andra? Sedan vill jag i pauserna se disciplinnämnden läsa upp och motivera (tillsammans med rörliga bilder) hur man tänker kring de ärenden som hamnar på deras bord.
Att tysta kritiken och förbättra situationen genom att sopa problemen under mattan fungerar inte. Inte för någon part.
Och ingen av oss, vare sig vi är fans till lagen, aktiva i lagen eller domare, vill väl se matcher eller till och med en guldstrid avgöras på grund av oklarheter kring bedömningen.
Matchfakta från aftonbladet.se:
Luleå–Färjestad 3–4 e str (0–0, 1–1, 2–2, 0–0, 0–1)
Andra perioden: 0–1 (10.27) Joakim Hillding (Chris Lee, Magnus Nygren), 1–1 (17.45) Niklas Olausson (Johan Fransson, Jens Jakobs).
Tredje perioden: 2–1 (0.18) Toni Koivisto (Niklas Olausson, Pavel Skrbek) spel fem mot fyra, 2–2 (7.27) Marcus Paulsson (Magnus Nygren, Patrik Lundh), 3–2 (11.23) Pavel Skrbek (Joonas Vikho, Peter Cehlarik), 3–3 (13.49) Max Görtz (David Rundqvist, Martin Röymark).
Avgörande str: Magnus Nygren.
Skott: 23–33 (7–3. 7–14, 6–11, 3–4, 0–1).
Utv, Luleå: 8×2. Färjestad: 3×2.
Domare: Marcus Linde, Kungälv, och Patrik Sjöberg, Sundsvall.
Publik: 5 363.