Storhetstider
Färjestad och Luleå vidare till semifinal, likt Skellefteå och Linköping. Det är de lag som ställs mot varandra när vi går in i skedet där det ska avgöras vilka lag som gör upp om SM-bucklan nu i april. Vad är det dock vi ser när vi tittar bland de lag som gått vidare? Jo, likt de tidigare säsongerna några år tillbaka nu så har vi inte längre HV71 och Frölunda i en semifinal, tar vi exempelvis HV så har de åkt ur tre år på rad i en kvartsfinal och egentligen inte haft något alls att hämta där. Frågan är om jättarna från Jönköping och Göteborg har haft sin storhetstid?
HV71 åkte förra säsongen ut mot Färjestad med 4-2 i matcher i kvartsfinalen som för övrigt var en sevärd sådan då det griniga spelet var stort och det kändes som finalstämning på isen bland alla tjuvknep och Joensuu’s cross-checking i ansiktet på Sanny Lindström. Men ser vi på Jönköpingslagets trend efter deras senaste SM-guld som kom mot Djurgården säsongen 2009/2010 så är det alltså uttåg ur kvartsfinalen samtliga tre säsonger, först mot AIK med 0-4 i matcher, sedan som sagt mot FBK med 2-4 i matcher och i år mot Linköping med 1-4 i matcher.
Trenden talar sitt tydliga språk där laget inte alls varit med i kampen om att ta sig vidare från den första slutspelsrundan utan det har egentligen inte varit något snack om vilket lag som varit det bättre.
Att det brukar gå tungt efter ett vunnet SM-guld den efterföljande säsongen är känt, men i den här graden som HV har presterat så tyder det dock på helt andra saker. Flertalet personer som har sitt hjärta tillhörande hos HV i form av supportrar beskriver det som att hjärta för klubben saknas inom organisationen, vilket jag kan vara beredd att hålla med om.
För även om det har sett helt katastrofalt ut i slutspelet så har det ändå gått helt okej tycker jag för klubben i seriespelet men där något dramatiskt inträffar när det börjar hetta till och man ska vara som bäst. Jämför vi det här med Färjestad som i princip år efter år är med och kämpar om guldet så ser vi en klubb med många personligheter och som har sitt hjärta på rätt ställe, nämligen i Färjestad Bollklubb. Vi har en organisation som har tydligt satta mål med en bra gruppdynamik som spelar i ett lag som vet vad som förväntas av dem år efter år. Det är spelare som spelar för klubbmärket som är broderat på sina tröjor och där alla går i samma riktning, för även om seriespelet brukar gå upp och ner så brukar ändå laget prestera när det väl kommer till kritan.
Semifinaler och finaler hör mer eller mindre alltid till när det kommer till Färjestad och har gjort så under så väldigt lång tid som gjort laget till den stormakt de är inom svensk hockey där stora profiler och rollspelare förknippas till vad Färjestad BK står för. För även om det är kul att se att klubbar som HV71 och Frölunda inte längre kan jämföras med Färjestad uppenbarligen så är det samtidigt lite tråkigt att det har hunnit gå så långt som det har gjort med dessa organisationer som det i princip alltid blir bra matcher emot.
Istället har vi två andra lag som tagit över dessa klubbar uppe i toppen som har fått sin storhetstid, nämligen Skellefteå och Luleå. De här lagen har snabbt tagit över efter HV och Frölunda i toppen och har gjort det på ett sätt som undertecknad egentligen inte har insett förrän nu. Valde jag att blunda för det? Oavsett så är det sanningen i mina ögon och att Färjestad, Skellefteå och Luleå är tre starka kandidater till SM-guldet råder det inga tvivel om. Sen har vi detta Linköping som är så svårt att alltid placera var man har dem. Kommer de att vika ner sig mot starka Skellefteå? Eller kan de fortsätta från sin överkörning av HV även i en semifinal? Det är i alla fall två klubbar som längtar något enormt efter ett guld. Samtidigt som FBK och Luleå möts igen efter finalen i European Trophys Red Bulls Salute.