Bedrövad Paulsson om sista kvällen med gänget och anledningen till att det blir Davos
Paulsson är bedrövad. Rödögd och lågmäld står han i ena hörnet av omklädningsrummet, en bra stund efter att de flesta besökarna lämnat LLA, och konstaterar att det inte var så här det skulle ha slutat.
“Det är tungt att acceptera. Men slutspel är slutspel, och de spelade jäkligt bra Luleå.”
Paulsson har, precis som ryktet sagt, gjort klart med Davos. Kontraktet är bara på ett år, och Paulsson vill ha det så eftersom han vill ha möjlighet att utvärdera familjesituationen efter varje säsong. Till en början kommer familjen att bo hemma i Sverige, men tanken är att de senare under säsongen ska komma ned och bo hos honom de också. Just familjen och deras behov var en viktig pusselbit när valet föll på schweiziska ligan och Davos.
“Vi har skaffat ett hus därhemma och min sambo håller på att starta eget, så det är mycket därför. Familjen kommer att bo hemma i huset och komma och hälsa på mig. Men klubben hade scoutat mig länge och alla som jag pratat med säger att det är ett fantastiskt fint ställe. De har en tränare som är lite galen men väldigt bra på att utveckla spelare, och jag vill gå åt det hållet, utvecklas som spelare. Jag har har utvecklats bra här i Färjestad och vill fortsätta göra det nu.”
En mycket tagen Marcus Paulsson 6/4 2013, efter att ha gjort sin sista match i FBK-tröjan. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Paulsson är mycket nöjd med sin tid i Karlstad och Färjestad, både när det gäller det sportsliga och det privata: “Väldigt lärorik, jag har dessutom fått två guld och det kan ingen ta ifrån mig. Jag kommer alltid ha det med mig. Grabbarna i laget, de som jag vunnit guld med det är liksom… det känns tungt att lämna dem.” Paulsson tystnar och får bita ihop för att hålla tårarna borta. “Jag har fått så många goda vänner här, och det är den klubb jag spelat längst i på professionell nivå. Nu är det bara tungt och jobbigt, och det känns väldigt konstigt att lämna det här gänget…”
Paulsson säger att han tog beslutet om att skriva på för Davos för några veckor sedan, och att det därför kändes extra tråkigt att han inte fick till ett bra avslut: “Det är bara så tråkigt att avsluta så här. Jag ville så mycket men fick inte ut någonting och det är så djävla frustrerande.
När jag frågar om ryktena om intresset från Växjö nickar han: “Växjö och jag hade en bra dialog, det var ju nära hem och sådär. För familjesituationen hade det varit väldig bra, så sett. Jag har ju varit iväg från familjen väldigt länge, och därför kändes det också som om det var åt rätt håll. Men det är så mycket som spelar in och, särskilt med familjen. Man är ju inte själv liksom, utan måste kolla till vad som är bäst för alla och vad alla vill.”
Marcus barn, som i år fyller 5 och 3 år, är en viktig anledning till att Paulsson nu valde att satsa på ett utlandsäventyr. Jag frågar honom om det känns som lite av en “sista chansen” innan det är dags för dem att börja skolan: “Absolut, så känns det faktiskt, och sedan vad som händer efter det vet man ju inte. Man är inte så ung längre, och man vill ha lite äventyr också. Jag vet ju att NHL blir svårt, och det tänker man ju inte på så mycket längre. Visst fanns det lite intresse från Ryssland också, men jag kände att, åka dit och spela själv… Nej, jag hade saknat familjen för mycket, så det hade aldrig gått.”
“Hade jag stannat i Färjestad hade jag kanske fått vara här själv, så jag hoppas att det här kommer att fungera bra. Men det känns väldigt vemodigt nu, tungt…” Han ser sig omkring: “Jag kom hit 09, jag var med när de byggde om här och så året efter vann vi SM-guld… Det här omklädningsrummet, det är sådana härliga minnen härifrån så det känns tungt att lämna detta. Jag älskar den här föreningen!”
Semifinal 5 mot Luleå blev Marcus sista match med Färjestad. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Med det passar vi här på fbkbloggen på att tacka Marcus Paulsson för den här tiden och önska honom lycka till när han nu fortsätter sin karriär i Davos! Som en av mina favoritspelare kommer han att lämna ett stort tomrum efter sig!
