Krönika: Vi måste våga!
Klockorna klämtar. I kväll kan säsongen vara över. Eftermiddagens match kan vara ”sista natten med gänget” för en del av spelarna. Vi vill inte tro att det ska vara så, men oavsett vilket finns det några frågor som vi måste våga ställa oss denna vackra lördagsförmiddag. Pajkastning och rena hot i media, hyschhyschet kring spelarövergångar och juniorer i laguppställningen är dagens ämnen.
Först ut är något som rör svensk hockey mer allmänt: det här med sociala medier och de senaste incidenterna. Twitterförbud? Munkavlar på spelarna?
Givetvis ska spelarna fokusera på att prestera på isen, men jag är säker på att dagens medievana spelare klarar av att göra två saker samtidigt. Den här hållningen från klubbarna visar att man fortfarande inte har insett potentialen i den nya tekniken och de sociala medierna.
Jag har sagt det förut, i en tillvaro där man måste vara öppen för nytänk för att locka publik och marknadsföra sporten är närheten mellan spelare och fans oerhört viktig. I en tid där spelare sällan stannar mer än högst två, tre säsonger i en klubb är twitter och andra sociala medier ett bra sätt att bygga relationer med fansen och skapa profiler.
Sanny Lindström är en av flera duktiga och uppskattade twittrare i laget. Minns väl hans hockeygala på twitter förra året och det genomslag som den har fått! Foto:Robin Angle/fbkbloggen
Det handlar inte bara om profiler från den egna klubben – svensk hockey vinner på den här öppenheten. Linköpings Mike Helber är till exempel mycket intressant att följa, snacka om att få inblick i en klubbdirektörs liv, och vi på fbkbloggen har märkt av ett ökat intresse från olika klubbar och deras bloggare att följa varandra och diskutera på twitter när lagen möts.
Mycket roligt, och det tillför definitivt en dimension till sporten vi alla älskar. Det tror jag också kan vara ett sätt att skapa bra supporterkultur.
Att sociala medier är ny och utforskad mark för många innebär naturligtvis lite barnsjukdomar, och det är viktigt att klubbarna kommer överens om någon slags policy kring vad som gäller för både ledare och aktiva. Klubben måste vara tydlig gentemot sina anställda i vad som gäller i kommunikationen med fansen, för att ta ett exempel.
Spelarrollen ÄR utsatt, spelar du i en klubb som berör får du räkna med kommentarer på ICA, vid dagishämtningen och via twitter om spelet hackar.
Detta är något man som offentlig person måste lära sig hantera – media och omvärldens uppmärksamhet är en oundviklig del i att leva sitt liv i offentlighetens ljus. En privat spärr på facebook är inte svår att ordna, liksom att hålla koll på mobilen när du är ute och festar. Det duger inte att säga att det var någon annan, helt okänd snubbe, som liksom bara tog din telefon och passade på att hota det där pain-in-the-ass-fanset när han ändå skulle facerapa dig.
Du är lika ansvarig för din mobil som du är för din egen klubba, för att använda en något haltande jämförelse.
Twitter – framtidens informationskanal (dock med vissa barnsjukdomar) Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Sedan måste jag säga att jag inte riktigt förstår hur man som fans kan attackera sina egna spelare. För det första lär knappast en spelare i sitt livs djupaste formsvacka rycka upp sig och spela som en gud bara för att någon talar om för honom vilket sorglig sopa han är. Snarare tvärtom , skulle jag säga. Supporterns roll är, precis som ordet antyder, att supporta. I vått och torrt. Glädjas och dela glädjen i medgång och heja och stötta i motgång.
Jo, jag vet hur frustrationen kan bli stor ibland. Man älskar ju sin klubb och en förlust för laget är även en förlust för mig uppe på läktaren. När blodet kokar är det lätt att glömma att hockeyspelarna också är människor av kött och blod.
Men då gäller det att bita ihop och inte glömma att spelare också har känslor, och att de lever under en konstant hård press. Uttrycker man sig som en del supportrar gör gentemot spelare kan man inte vänta sig några gulliga ord tillbaka (även om hot givetvis aldrig kan rättfärdigas).
Har du inget snällt att säga så säg inget alls, som Stampes kloka mamma en gång sade.
Kontentan är enkel.
Rätt använt, är twitter ett fantastiskt sätt att dela information med andra.Du gör urvalet, får nyheterna lika snabbt som de traditionella medierna och dessutom direkt från källan. Snacka om informationssamhälle!
Så, släpp twitter loss, det är vår!
_ _ _
Sedan måste vi också våga ta upp saker till saklig diskussion, även om de är känsliga. Det leder mig osökt in på det här med domarnivån. Allvarligt talat. Det pratas om att fokus på domarna är för stort och att vi måste tona ned kritiken.
Men hur ska något kunna förbättras om vi inte vågar lyfta fram problemet och prata om det?
Sättet som svensk hockey har hanterat problemet tidigare, där en sopborste och en tjock, dammig matta ingår, är knappast rätt sätt. Precis som spelarna jag nämnde ovan är domarna inga onda människor utan hårt arbetande killar i ett tufft yrke. De gör så gott de kan i varje match, och även de vill förstås bli uppskattade för att de utför ett svårt men viktigt arbete.
Handen upp den som aldrig har gjort en miss på jobbet.
Och då måste man dessutom minnas att de flesta av oss andra inte har ett jobb där vi konstant befinner oss i direktsändning under hela arbetspasset.
Domarna i fokus, ännu en gång. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Det är således inte den enskilda individen som jag vill åt här: domare kommer alltid att missa saker eller ta tveksamma utvisningar oavsett vilket namn (eller då snarare, nummer) det står på ryggen. MEN, med detta sagt, måste vi börja titta på förutsättningarna.
Vem ska bestämma vilka repriser som ska visas på arenans mediakub?
När och hur mycket ska domarna titta på den – för det gör de, det har jag själv sett?
Varför inrättas inte ett gemensamt war room á la NHL som tar hand om alla videogranskningar av målsituationerna?
Varför finns det ingen tydlig policy kring vem eller vilka som ska anmäla fall till disciplinnämnden?
Varför kan vi inte få en mer synlig disciplinnämnd som på Brendan Shanahan-manér går ut i hockeykväll/periodpausen under match och genom livebilder tydligt visar och motiverar varför ett visst straff blir utdömt.
Dessutom bör domarna delta i presskonferenserna efter match. De ska givetvis ”göra media” precis som alla andra inblandade.
Jag är säker på att domarna skulle tjäna på att bli lite mer synliga istället för att, som nu gömmas bakom ett anonymt nummer. Anonymiseringen avhumaniserar, vilket gör att knäppgökarna som hatar och hotar får ännu svårare att se människan bakom zebraränderna. Låt domarna erkänna när de missat en utvisning eller felaktigt dömt bort ett mål istället för att låtsas som det regnar, det är lättare att förstå och förlåta den som erkänner att denne gjort ett misstag.
Med den ögonblicksbedömning som domarna lever med skulle vi alla missa ibland. Så långe vi inte erkänner det kommer fokus bara bli ännu större på de misstag som faktiskt görs.
Och det blir svårare att fixa något om man inte pratar om det.
_ _ _
Apropå det här med mediahantering…
Jag vill inte bli en del av hetsandet, men ärligt talat: Osten och Luleås agerande efter matchen i torsdags var pinsamt. Luleå vann matchen helt rättvist genom att vara det bättre laget och så solkar de ned prestationen genom att hålla på att prata om anmälningar hit och dit. Varför?
Jag trodde att alla hockeyintresserade kände till den hederskodex som gäller – klubbarna anmäler inte varandra. Färjestad gör det aldrig, utan litar precis som resten av klubbarna på att domarna gör sitt jobb här. Det gäller givetvis även i fallet med Robin Jonssons hjärnsläpp: helt väntat har domarna rapporterat händelsen till disciplinnämnden och FBK har inget med den anmälan att göra.
Jag håller med experterna med Wikegård & co i spetsen: Det VAR en smärre domarskandal att de missade händelsen under matchen. Domare kan som sagt missa, men fyra par ögon SKA inte kunna missa en sådan grej framför målet. Men en avstängning i efterhand är ointressant för oss eftersom skadan redan är skedd.
En sådan smäll innebär stor skaderisk – hjärnskakning kan bli en följd förutom utslagna tänder och annan skit, och enligt regelboken skulle vi ha haft minst 2+2 och antagligen en femma+matchstraff för den där grejen. Men nu är det som det är, och färjestadstränarna valde som vanligt att lägga händelsen bakom sig tämligen snabbt för att inte störa fokus på det som man kan påverka.
Domarna har lite att stå i… Foto; Marie Angle/fbkbloggen
Att då, som Luleå, dra upp gamla grejer och dessutom börja dravla om att Salák ska ha sparkat någon och så vidare är bara så genant. I slutspelet ger och tar man, och vi hamnar lätt i en sandlådesituation om man börjar gnälla över alla tjuvknep som utövas i man mot man-spelet. Alla spelare, även Luleås, håller på med detta. Att Luleå dessutom hotar med att ännu en gång frångå överenskommelsen och anmäla om Jonsson blir avstängd är så ovärdigt en förening och ett lag av Luleås kaliber.
Lägg ned, snälla. Ni förstör bara för er själva. Ni är så mycket bättre än så.
__ _
Jag fortsätter att sticka ut hakan: Vi måste också våga fundera över om det här med all hysch hysch kring övergångar. Varför är det så känsligt att tala om att man har gjort klart med en ny klubb inför nästa säsong? Jag är helt säker på att det skulle vara så mycket bättre både för den enskilda spelaren och slutspelshockeyn om vi slapp alla rykten, intriganta frågor och långsökta kopplingar om det som väntar efter sommaren.
Spelaren vet, klubben vet och alla vi andra anar.
Varför inte göra det officiellt att en del spelare spelar för kontrakt och att en del inte kommer att stanna – det borde om inte annat vara bra för dramaturgin: typ ”Paulsson lämnar för Davos, ska han få ett sista guld med gänget?”
Klart att Calle Andersson lämnar för Malmö. Tråkigt, hade gärna sett honom kvar. Foto;Robin Angle/fbkbloggen
Det tror jag också skulle skapa ett lugn i laget och bland spelarna som slipper jagas av scoop-sökande journalister.
_ _ _
Våra coacher har också några tuffa beslut framför sig i dag. Vågar man bänka några av de spelare som har haft det tungt under slutspelet? Vågar man satsa på ungdomarna, och då menar jag ordentligt? Inte ett byte då och då utan på allvar. Magnus skrev om det i sin krönika igår, och många i twitterflödet har önskat det: in med de pigga, talangfulla och framgångsrika juniorerna.
Hete poängplockaren David Rundqvist meddelade via Twitter (givetvis!) att han valt att stanna hemma från en Thailandssemester i hopp om att få chansen i A-laget. De här killarna vill verkligen spela, och de är mer än redo att ta chansen.
Pressen är inte heller för stor – en förlust idag och respass i slutspelet kan inte skyllas på juniorernas eventuella medverkan. Den (med Färjestads mått mätt) för tidiga semestern grundlades långt tidigare genom sviktande spel redan i kvartsfinalen. Visst kan det kosta lite i defensiven, det här med tålamod brukar inte vara någon paradgren hos det yngre gardet spelare. Men killarna är väl utbildade och ibland måste man våga chansa lite.
Idag är det full fart framåt som gäller. Om inte säsongen ska vara slut i kväll måste alla vilja, kunna och våga ta ett steg till.
_ _ _
Snart bara fem timmar till nedsläpp i årets viktigaste match. Vi ses väl där?
Alla till hallen!
