Intervjuer och analys efter premiärmatchen: Det nya Färjestad håller på att ta form
“Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka” skrev Karin Boye så vackert om allas vår inneboende rädsla för förändringar. För visst kan det vara smärtsamt att släppa taget om det som varit? Men till slut, konstaterar Boye, kommer ändå våren, varje år, och det för att den vågar känna tillit till världen.
“Tiden går, våra hjältar ändras. Men våra hjärtan har ej förändrats”. Övre Stås banderoll från matchen igår var en nutida variant på Boyes dikt. Två meningar som beskriver ett Färjestad i förändring,. En del kallar det rätt och slätt för en generationsväxling, jag skulle snarare kalla det för utveckling. För det är precis just det som det handlar om. Ett nytt Färjestad håller på att ta form.
_ __
Med risk för att låta lite tjatig: Årets upplaga av Färjestad är verkligen den mest spännande jag sett på år och dagar. Många nyförvärv är en del av detta, många lovande ungdomar som står inför sitt genombrott är en annan. För att inte tala om vår beskärda del av alla de talangfulla men lite oskrivna transatlantiska kort som i och med regeländringen sökt sig till Sverige. Märk väl, inte gamla, trötta och otränade föredettingar på Europasemester, som förr var den gängse fördomen, utan unga, talangfulla och målmedvetna killar som är här för att de ser SHL som det bästa karriärsteget på vägen för att nå NHL.
I en tid när svensk hockey allt tidigare tappar många unga, talangfulla spelare är slopandet av maxantalet utomeuropeiska spelare en bra strategi för att fylla ligan med spännande framtidsnamn.
Att det står nya namn på tröjryggarna är alltså inte något att rygga inför, utan snarare en del i tjusningen med försäsongen. Det finns inget häftigare än att få följa och se hur ett nytt lag ta form, där nya och gamla spelare ska hitta varandra och skapa nya, framgångsrika enheter. Att sedan inte alla så kallade experter gör vågen och på stående fot utnämner FBK till svenska mästare redan nu ska vi ta med en nypa salt. Hur många gånger tippar de rätt vinnare redan på försäsongen?
Och är det inte förbaskat skönt att, för en gångs skull, få möjligheten att slå ur underläge? För det är precis vad jag tror att det här laget kan göra.
_ _ _
Alla som, liksom jag, följt laget under den första veckan på is och i premiärmatchen säger alla samma sak: det ser bra ut. Förbannat bra.
Det handlar inte bara om nyförvärven, utan om själva lagbygget där Jönsson ser ut att ha fått ihop en smakfull blandning av sött och salt. Offensivt tänk med stabil defensiv som grund – vi har speedkulorna, vi har kreativa speluppläggare, vi har killar med bra skott och vi har tyngden att plocka fram när det blåser.
Och det är verkligen inte bara nyförvärven som imponerat så här långt. Flera av de “gamla” killarna uppvisar bättre fysvärden än på länge (och ibland någonsin), och det lyser i ögonen på ett helt nytt sätt på många av de äldre uvarna (om man nu får använda ett sådant uttryck). Åslund ska ha provat ett nytt träningsupplägg med mer styrka i år, unge Westlund har lagt på sig muskelmassa som kommer bli minst sagt användbar i sarghörnen i vinter och Wallin har bättre värden än han haft på flera år. Bara för att ta några exempel.
Leif Carlsson var, av naturliga skäl, nöjd med lagets insats mot Stavanger i gårdagens 9-3-vinst:
“Det är svårt att jämföra motståndet men visst är jag mer nöjd med årets säsongsstart. Vi ser piggare ut, vi har mer fart och det kommer vi att försöka bygga på samtidigt som vi inte ska släppa vårt traditionella spel i vissa lägen. Vi får inte heller glömma att vi har några som inte är med här: Åberg och Hyka som båda står för fart, sedan har vi Berglund som står för tyngd och så Tollefsen.”
Carlsson berömde nyförvärven, bland annat Byström (“Ludwig visar att han är en mycket spelskicklig back. Han spelar med ett lugn som gör att det ser ut som om han spelat på den här nivån en längre tid.”) och Arell (“Visar att han är en jättebra tvåvägsback, fantastisk skridskoåkare som visar att han vill delta och är rejäl i närkamperna. Väldigt bra, tycker jag, för att vara första matchen.”)
Det är bara att instämma här; framför allt Byström (en assist) imponerade med sin skridskoåkning och tog för sig på ett bra sätt på isen. Arell (ett mål) inger trygghet i egen zon. Sedan måste jag också nämna Lajunen, som glömts bort lite i snacket, men som noterades för två mål och ett assist!
Också de båda tunga pjäserna, Belle (två assist) och DiDiomete (ett mål) imponerade på Carlsson:
“Belle spelar med pondus därute och var riktigt rejäl i några närkamper, precis så som vi vill att han ska vara. Dessutom visade han upp sin fina skridskoåkning. Bra start!”
Trots att han ofta utpekas främst som en defensiv back stod Belle för två assist, vilket inte är ett dugg förvånande för oss som följt honom under veckans isträningar. Han är rapp på rören och söker hela tiden fina passningar.
Om DiDiomete sa Carlsson följande: ” Han visar att han vill vara med och slåss om en plats och nu fick han ju ett mål också, vilket självklart är bra för hans självförtroende. Men framför allt vinner han närkamperna. Han finns på banan när det börjar hetta till där några gånger och om vi till exempel tar han Kristiansen (Tommy Kristiansen, tidigare i HV71, min anm) som visade en väldig tuffhet när han spelade i HV: jag tyckte att han nästan åkte och bytte så fort DiDi var inne på isen. Och det är DiDIs jobb, hans roll. Det är det vi vill av honom, vi kräver inte att han ska vara någon speldosa därute, det här är hans jobb och det gör han bra!”
Riktigt kul att “DiDi”, som Carlsson alltså kallar honom, har fått en bra start. Han ser inte ut att vara särskilt hämmad av att han ligger några veckor efter med försäsongsträningen, men mest imponerande är ändå att han spelar smart och väljer sina lägen. För en spelare som DiDiomete är det lätt att bli övertänd – dels i rollen som agitator men också med tanke på det han som tryout-spelare har att bevisa. Men kanadensaren visar kyla och hamnar rätt i den svåra balansgången.
_ _ _
Mest uppmärksamhet efter matchen fick dock, med rätta, gårdagens förstakedja bestående av Görtz, Connolly och Åslund. 4 mål och tre assist talar sitt eget, tydlig språk, och kedjan kan också ses som en representant för det nya Färjestad: en ung lovande spelare, en transatlant och en rutinerad Färjestadsprofil. Carlsson igen:
“Som jag sagt under hela veckan; Görtz har visat sina framfötter och han börjar med två mål. De hittar varandra bra, Åslund fortsätter på den inslagna linjen sedan i fjol och jag tycker också att Jack ser väldigt pigg ut här nu. Ännu piggare än när han kom förra året, han ser kvickare ut på något vis. För oss är han nästan som ett nyförvärv med tanke på den tråkiga säsong han hade förra året. I ET var han jättebra, men i serien hade han tufft med skador, så för oss är han som ett nyförvärv. Och Max blir nästan också som ett nyförvärv. Han gjorde det bra i fjol, men nu har han vuxit in och ser ut som en elitspelare. Åsa behöver man inte säga så mycket om, han gör alltid sitt, är där och skapar utrymme…”
Trots att inte de tre spelat med varandra mer än en träning verkar de ha funnit varandra. Tvåmålsskytten Max Görtz, hyllade samarbetet:
”Klart att det var kul att få göra mål direkt, men det var två bra pass. Det var inte så mycket att tänka på när jag fick läget, bara att skjuta. Det känns bra med Jack som center så att jag och Åsa kan köra på på kanterna, och gå lite på djupet. Och så Åsa, jävla duktig i offensiv zon, vrider och vänder.”
Fbkbloggen har redan rapporterat om Görtz förbättrade fysik, men själv är han inte killen som slår sig själv för bröstet. Han har båda fötterna fast förankrade i jorden trots att både tränare Carlsson och de samlade journalisterna öser beröm över honom: ”Vi får ta den här matchen för vad den var, vi kommer möta tuffare motstånd. Men visst är det bra för självförtroendet att få göra mål, det var jätteskönt”, säger han och avslöjar att han dessutom slipat en hel del på skottet under sommaruppehållet. Såväl i skottrampen I Karlstad som under sommarledigheten hemma i Skåne. 100-200 skott per dag, hela semestern. Syftet var att få upp snabbheten, men också hårdheten har förbättrats.
Kedjeformationerna är ännu inte på något sätt spikade, men Carlsson tycker ändå att man börjat hitta rätt:
“Vi har ju ändrat hela veckan, men formationerna som vi hade idag hade vi även i går (på träningen, min anm). Den här så kallade förstakedjan har vi ju haft lite i tankarna, och vi tycker att de ska kunna hjälpa varandra på ett bra sätt. Jag tycker att vi har hittat lite kombinationer som känns bra, och så har vi ju en tung kedja där med Basse och DiDi och Röymark samt en ungdomlig kedja med Walle i mitten. Jag tycker att Walle ser fantastiskt bra ut, och det här är nog den bästa första vecka för honom som jag har varit med om.”
Färjestad lär dock inte fira segern alltför våldsamt. Nu väntar en riktigt tuff vecka då man både ökar träningsdosen och börjar gå in och jobba mer med själva spelet.
“Vi ska träna ordentligt här under veckan, och börja gå in mer på hur vi ska spela. 7 ispass på fyra dagar med dubbla ispass tisdag, onsdag och torsdag innan vi, efter ett fyspass på fredag, tar ledigt under lördag söndag för att återhämta oss”, säger Carlsson. “Och så ser vi fram emot European Trophy-premiären hemma mot Helsingfors den 13:e augusti.”
Jag är böjd att hålla med, det ska bli fantastiskt spännande att följa laget i årets upplaga av ET. Gårdagens match må bara ha varit en träningsmatch, men Färjestad bjöd på ett förvånansvärt kreativt och fartfyllt spel med tanke på hur tidigt det är på säsongen. Spelarna uppträder inspirerat och med självförtroende, och jag är säker på att den konkurrens som kommer att råda inom laget sporrar spelarna. Det ska bli mycket intressant att se laget prövas mot sina konkurrenter i ET-gruppen.
Och, som vi brukar säga i Värmland: Alla till hallen.
Vi ses väl där?