Devin DiDiomete: “Jag ville så gärna ta den där killen…”
Devin DiDiomete har just spelat säsongens första riktiga match med Färjestad när jag träffar honom i omklädningsrummet. Han är fortfarande upprörd över tacklingen som sänkte Joakim Hilding, och återkommer till den vid flera tillfällen under vår pratstund. I övrigt är han, som alltid, genuint trevlig, pragmatisk och ytterst ödmjuk.
Devin, första matchen avklarad. Vad tyckte du?
”Jag måste säga att jag blev förvånad! Innan jag kom hit fick jag höra att det ska vara en renare, mer teknisk hockey och så, bara någon minut in i matchen, får jag se en av de fulaste tacklingar som jag någonsin sett i proffshockeyn! En ganska stor del av mig ville bara åka över till killen, ta tag i honom och göra något… Men samtidigt, man måste ju respektera regelboken här. Jag kan inte utsätta laget för en femma i boxplay…” Han skakar på huvudet.
Men du pratade med honom i nästa byte. Vad sa du egentligen?
”Äsch, jag berättade att det här är vår arena och du får inte göra sånt här. Fortsätter du kommer du att jag att bli tvungen att göra något åt det… Sedan om han trodde mig eller inte”, han skrattar lite, ”det är upp till honom.”
Något svar på den hövliga konversationen fick han inte, den gode kanadensaren.
”Nja. Jag vet inte om han inte förstod min engelska, eller om han bara låtsades att han inte gjorde det…”
Du och Belle hamnade i en situation framför egen kasse med Somervuori och Leinonen där ni fick med er ett powerplay. (Det delades ut varsin tvåa för roughing till alla fyra, men en extra till Leinonen, därav PP.) Ni höll er föredömligt coola där…?
”Det gäller ju att hålla sig på rätt sida så att laget slipper döda utvisningar för min skull. Det slutade ju med ett power play, men det viktigaste av allt är att ingen ska få röra vår målvakt. Det är bara att stå i vägen, ta några smällar i ansiktet. Men det är okej, vi fick ju ett powerplay.” Han ler. ”Och då får ju våra målgörare göra sitt…”
Men hur orkar du stå emot? Jag skulle antagligen bli galen!
”Äsch, det är bara några smällar. Det står man ut med!”
Matchen i övrigt då? Hur kändes det ute på isen?
”Snabbt spel. Farten är ganska lik den i AHL fast spelet är kanske lite bättre här. Lite försiktig start från min sida, lite nervöst eftersom det var min första match. Men jag känner att självförtroendet ökar med tiden, rädslan för att göra misstag minskar…”
Tränarna har sagt att de tänker ge dig några matcher…
”Ja, jag hoppas det. När man spelar på tryout är det lätt att det blir lite krampaktigt, och man är rädd för att göra misstag vilket hämmar en… Men det har varit fantastiskt här så här långt; killarna har varit otroligt välkomnande, tränarna har varit bra så, förhoppningsvis, bygger det upp självförtroendet så att jag kan bidra på ett bra sätt till laget. Det är ju det jag vill!”
Du är väldigt populär på fbkbloggen, många frågar om dig och vill se mer av dig!
”Åh, jaså? Ja, jag hoppas verkligen att jag kommer att vara kvar här. Jag ville så gärna ta den där killen ikväll, men jag kunde inte göra det. Inte i min första match! Det hade inte varit populärt…”
Andreas Johansson sade faktiskt att han var sugen på att skicka fram dig, men att det inte hade varit rätt gentemot dig eftersom du antagligen hade blivit avstängd!
”Ja, jag hade inte haft några problem med att ta honom. Men en femma där, de hade kunnat göra mål och vi hade kanske fått se en helt annan match… Oavsett hur gärna man ibland skulle vilja ta en kille och, ja, klå upp honom, får man aldrig låta känslorna ta över därute. Men visst var det tufft att tvingas hålla tillbaka, men det är något jag måste se till att göra här i Sverige.
10-12 matchers avstängning trodde Andreas att Partanen skulle ha fått i NHL…
”Ja, det är, ärligt talat, en av de fulaste smällar jag någonsin sett. Hilding tittar ju åt andra hållet och killen träffar honom rakt på kinden. Han är ju borta direkt. Oerhört fult. Jag spelar fysiskt men jag skulle aldrig göra något så billigt. Man måste respektera sporten och reglerna. Håller man på sådär förlorar man andras respekt.”
Det är bara att hoppas att Hilding återhämtar sig fort och slipper men!
”Ja verkligen! Jag har inte ens hört hur det gick med honom än.”
Han fick en hjärnskakning, så nu är det minst sex dagar som gäller innan han kan vara tillbaka.
”Oj, och det kan ju bli längre än så om man har otur. Hjärnan är inte att leka med. Det är något helt annat än bara ett benbrott.” Han knackar i träväggen bakom oss: ”Tro det eller ej, jag har faktiskt aldrig haft någon hjärnskakning .”
Fbkbloggen hoppas givetvis att den sympatiske kanadensaren ska slippa det tvivelaktiga nöjet att stifta bekantskap med hjärnskakningseländet. Och så sänder vi en tanke och en önskan om ett snabbt tillfrisknande till stackars Joakim Hilding!