Seger i ET-premiären mot HIFK men fula smällen mot Hillding dominerade eftersnacket
Intresset för European Trophy hade på förhand känts större än någonsin, och tisdagens premiärmatch mot Helsingfors IFK visade att den känslan var korrekt. Nästan fyratusen hade övergett sommaren för att krypa in i LLA och se Färjestad ta sig an Helsingfors IFK i ET-premiären, och de lär inte ha ångrat sig. Det var full fart från start, och den lovande förstakedjan med Åslund, Connolly och fenomenale Görtz fortsatte att bjuda på kreativt spel. Men också kedjan med Wallin, Röymark och Åberg skapade en del oreda i finnarnas zon.
Matchens stora snackis blev dock av en det dystrare slaget, bara 1:41 in i perioden sänktes Joakim Hillding fult på motståndarnas blålinje av IFK:s Mika Partanen. Partanen, som, enligt de finska journalisterna på plats, ska vara en av lagets tuffingar, kom misstänkt blindside, men fick bara en två:a för interference. ”Hela laget blev förbannade över den där tacklingen och det låga straffet, och det tände laget” sa en sammanbiten Rickard Wallin i periodpausen.
Hillding själv lämnade isen omedelbart, och Mattias Hell bekräftade efter matchen att Hillding diagnosticerats med hjärnskakning. Det innebär vila i minst 6 dagar i och med att han genomgår den så kallade ”hjärntrappan” som används för att rehabilitera hjärnskakningar.
Första perioden
Hillding utgick alltså efter bara en knapp minuts spel, och hans plats i kedjeformationen med Lundh och Hyka övertogs av Linus Fröberg.
En PP-uppställning bestående av Görtz, Connolly och Åslund, förstärkt med Åberg och med Stafford som enda back inledde spelet i numerärt överläge, men det första PP-spelet blev mållöst. Med bara några sekunder kvar på det första numerära underläget kom dock ytterligare en chans då IFK:s Juuso Salmi fick en två:a för holding.
4:11, i det andra P-spelet, kom så matchens första mål, en riktig pärla signerad Ville Lajunen, med assist av Belle och Lundh. Den, i försnacket till årets säsong, ofta bortglömde Lajunen visade under matchen att han kan bli ett viktigt vapen under vinterns PP-spel.
2-0 kom 8.07 in i första perioden. Åslund sköt och först såg det ut som Görtz styrde in pucken. Åslund noterades dock för målet, med assist från Connolly. Styrning eller inte, Görtz fortsätter att vara glödhet och stod föredömligt framför mål och störde.
Även om det ibland svajade lite i egen zon stod FBK ändå pall när man fick spela i numerärt underläge. Mot slutet av perioden var det lite grinigt på isen, och Belle och DiDiomete stod upp bra mot finnarna men var ändå så kalla att det slutade med fyra minuter roughing för FBK och sex minuter dito för finnarna. Ännu ett powerplay alltså, dock resultatlöst.
Resultatet efter första perioden skrevs därmed till 2-0. Färjestad vann även skottstatistiken med 9-6.
Andra perioden
I andra perioden började Helsingfors tugga sig in i matchen, och kändes lite mer beslutsamma.
Gamla Färjestadbekantingen Eero Somervuori hamnade ensam med PW i målet, men PW stod för en fin, följsam räddning. Någon minut senare fick gästerna spela i numerärt överläge då Arell åkte ut för en slashing. 6.12, dryga minuten in i det numerära underläget, kom reduceringen till 2-1 efter en tilltrasslad situation framför målet, och då PW var överspelad efter en fin första räddning. PW gjorde för övrigt en riktigt bra match i kassen och ska inte på något sätt lastas för något av målen.
Om FBK haft greppet om första perioden böljade spelet mer i andra perioden. Men reduceringen väckte FBK och fick dem att lägga in ytterligare en växel. Bra jobb i anfallszonen av Basse, Holtet och DiDiomete vaskade fram ett PP med drygt fyra minuter kvar av perioden, och Hyka (som körde dubbla byten i sekvensen) fick till en klingande ribbträff. Mot slutet av perioden fick FBK chansen i ytterligare två numerära överlägen och skapade hårt tryck under periodens slutminuter. Lajunen fortsatte att mata på med fina skott från blå, men tyvärr blev det ingen utdelning. Än.
Helsingfors vann alltså perioden med 0-1, skottstatistiken efter andra perioden blev 8-6.
Tredje perioden
Det kändes som om matchen stod och vägde lite inför tredje perioden, och lyckligtvis fick FBK utdelning tidigt då Tomas Hyka satte viktiga 3-1-pucken redan 1:13 in i perioden. Lundh och Belle assisterade även här, och målet kom alltså i PP då det var fem sekunder kvar innan IFK skulle ha varit fulltaliga efter utvisningen i andra periodens slutminut.
Efter 5:58 åkte Belle ut för en crosschecking, och FBK uppvisade ett mycket fint Box play-spel där Röymark & co tvingade fram en utvisning för IFK då man snabbt vände spelet.
Släkten är värst, konstaterade vi med drygt fyra minuter kvar av perioden då Eero Somervuori gav matchen nerv igen genom att reducera till 3-2. En riktigt snygg snärt upp i nättaket som en liggande PW inte kunde göra något åt. Med knappa minuten kvar (18:49) av perioden tog Helsingfors time out och plockade ut målvakten inför nedsläpp i FBK-zonen. Men något mål blev det inte, istället kunde Marius Holtet slå in pucken i tom bur. 19.56 stod matchuret på när han fastställde slutresultatet 4-2.
FBK vann således också sista perioden, 2-1, och skottstatistiken med 10-9 (totalt 27-21)
Efter matchen fördelades matchens stjärnor enligt följande:
En stjärna: Eero Somervuori
Två stjärnor: PW
Tre stjärnor: Jack Connolly
Inte alls orättvist att Connolly och PW prisades, Connolly spelar med en fart, ett självförtroende och en glöd som är härlig att se. Han, Åslund och Görtz är en fröjd att följa ute på isen. Men samtliga kedjor var klart godkända idag, och Wallinkedjan känns riktigt lovande. Hyka kom igång bra allteftersom matchen gick, och det är bra att han fick göra ett mål direkt i premiären. Ville Lajunen har tagit ett kliv i år och växer med ansvaret.
Belle fick lämna matchen med fyra sekunder kvar på grund av en personlig tia för misconduct. Lär ha handlat om att han inte var helt överens med domarna…
Och det var fler som inte var helt nöjda med åtminstone ett domarbeslut under kvällen. Kvällens snackis var, utan tvekan, tacklingen av Hilding och domarnas val att bara ge den skyldige, Mika Partanen, en tvåa.
Andreas Johansson skrädde inte orden när jag efter matchen frågade honom om knocken av Hillding: ”Alltså, jag förstår inte hur domarna resonerade där när han bara fick en två:a. Vi har sett reprisen flera gånger nu, och i NHL hade det varit 10-12 matchers avstängning direkt. Blindside, och han hoppar dessutom in den så att axeln träffar huvudet.”
”När de inte straffar en sådan grej ordentligt… Jag hade god lust att skicka in DiDiomete direkt på den där killen. Tyvärr hade ju bara det drabbat oss och DiDiomete; han hade blivit avstängd och jag vill ju att DiDi ska få vara med och spela.”
DiDiomete själv hade mer än gärna lärt syndaren ett och annat om vad man inte gör på en hockeyrink. Nu är han, som vi vet, killen som lyder order och mer än en liten pedagogisk pratstund med finnen blev det inte. Men mer om detta får ni läsa i en separat intervju.
I övrigt var Johansson på det stora hela nöjd med kvällens match:
”I första perioden var vi pigga och gjorde det bra. I andra slappnade vi av lite för mycket, bytena blev lite för långa och så. Sedan fick vi ju 3-1 i tredje, vilket var viktigt. Jag är glad att vi vann, vi är fortfarande lite slitna efter att ha kört hårt förra veckan. Sedan är det klart att det finns saker att jobba med, mer att önska. Men vi gör två power play-mål, PW gör en jättebra insats i målet och Jack ser väldigt bra ut. Lundh är bra, och Belle förtjänar också att nämnas.”
På onsdag morgon, efter morgonträningen, sätter sig hela laget i bussen för att åka upp till Stockholm för att där sätta sig på flyget till Helsingfors. ”Det är svårt att veta exakt vad som väntar”, säger Andreas när jag frågar honom om torsdagskvällens motståndare, Jokerit. ”Men lite skickligare än Helsingfors förväntar vi oss att de ska vara.”