Krönika: Det är nu det gäller – alla till hallen!
Det är jobbigt att sitta sisådär sextiofem mil bort från händelsernas centrum, krampaktigt hållandes i mobilen och hysteriskt uppdaterande var tredje sekund. Ibland funkar det inte som man vill, och hur gärna jag än ville vara på plats i Helsingfors var jag tvungen att välja bort den här matchen. A girl´s gotta’ eat, om ni förstår vad jag menar. Alla Färjestads andra grundseriematcher i ET kommer jag dock att se på plats. Och blir det sedan Berlin i december, ja då kommer fbkbloggen vara på plats där också. Lita på det.
I torsdags tackade jag gud för FBKlives eminenta direktrapportering från Tikkurila Valtti Areena. Strålande jobb.
Men handen på hjärtat, hockey ÄR bäst live.
Och det verkar jag inte vara ensam om att tycka. Suget efter hockey är redan stort – hemmapremiärens 3812 personer är en fin publiksiffra så här i mitten av augusti, när många fortfarande helst vill njuta av de sista soliga kvällarna.
Däremot är jag inte förvånad.
För det första har Färjestad en av de mest intressanta trupperna som jag sett på flera år. Här finns inte bara många potentiella publikfavoriter. Lagbygget känns också mer komplett än på länge med en kompetent mix av hårdjobbare och finlirare, defensivspecialister och offensiva krafter. Det finns många spelare som kan kliva fram och avgöra, i torsdags var det vår egen Linus Fröberg som visade att han är med och krigar om speltid.
Det är klart att det svider ordentligt när Jack Connolly, en av försäsongens bästa så här långt och en spelare som kommer att vara viktig i år, blir axelskadad med en förväntad konvalescens på minst ett par veckor. Men sådan är hockeyn; skador kommer vi att drabbas av under säsongen, precis som alla andra. Då känns det skönt att vi har flera lovande kedjesammansättningar och nya, hungriga lirare som vill ha del av poängkakan. Nyckeln till framgång sett över en lång säsong är att ha en bred trupp som inte är så beroende av ett fåtal spelare.
Kul också (om än inte särskilt förvånande) att se att vårt i media lätt ifrågasatta målvaktspar fått en riktigt fin start. PW har sett stabil ut, och Danny Taylor fick till och med hålla nollan i torsdags trots att han enligt rapporterna testades ganska ordentligt av Jokerit. 0 insläppta mål på 32 skott placerar Taylor i toppen i turneringens målvaktsliga.
_ _ _
Innan säsongen fanns det FBK-fans som pratade om ”det sämsta laget någonsin”. Hur man drog den slutsatsen förstår jag inte riktigt.
Det faktum att laguppställningen innehåller nya namn innebär inte att det är sämre namn.
Vi som följt laget genom åren vet att FBK har skämt bort oss med fina resultat, och vi har haft ynnesten att få se en hel rad nya stjärnor födas. Årets upplaga är inte något undantag, och kikar man runt på forum och fb ser man hur opinionen även bland de mest skeptiska fansen har börjat svänga. Tre vinster av tre så här långt under säsongen, snyggt och fartfyllt spel och en rad olika spelare representerade i poängprotokollet. Kan man begära så mycket mer?
Sedan får man naturligtvis inte ha orealistiska förväntningar, som till exempel att tro att vi kommer gå obesegrade genom säsongen. Svensk hockey är jämnare än någonsin, och det är klart att det kommer att finnas tyngre perioder även för vårt kära FBK. Fattas bara annat. I med- och motgång – det är en del av tjusningen med att följa sitt lag genom säsongen. Då gäller det att inte falla in i kvällstidningarnas stundtals hysteriska jakt på ”kriser” och syndabockar, utan att lita på laget och de som finns runt omkring det.
Färjestad har gjort sin del. Laget har en genomtänkt disposition med kloka nyförvärv och heta talanger, veteranernas fysvärden är bättre än någonsin och spelarna har presterat på topp trots en stenhård träningsvecka i benen. Nu är det upp till fansen att dra sitt strå till stacken för att vi tillsammans ska kunna lägga ännu en framgångsrik säsong till vår redan digra samling.
FBK behöver vårt stöd lika mycket nu som i vår, och lika mycket i ET som i SHL.
_ _ _
Men det stora intresset för hockeyn så här långt handlar inte bara om laget i sig.
Även European Trophy har äntligen börjat få den status som den förtjänar. I Sverige, bör det kanske tilläggas, då turneringen redan är stor och populär bland fansen nere på kontinenten. Hemma i Sverige är det väl numera främst (de bittra) fansen till lagen som en gång valde att stå utanför som med dårars envishet fortsätter att hävda att turneringen bara är försäsongsutfyllnad.
Faktum är att både de deltagande lagen och SHL som liga kommer ha mycket nytta av ET. De deltagande lagen får inte bara viktiga intäkter, de får också möta utvecklande motstånd inför ligastarten. SHL drar, å sin sida, nytta av den status som svenska framgångar i turneringen ger internationellt. Även om vi inte kan locka spelare genom att erbjuda de högsta lönerna, kan vi erbjuda en ansedd hockeyliga av hög kvalitet och med goda möjligheter till utveckling och en skjuts i karriären. För spelarnas del handlar det om prestige. Att spela i Europas bästa klubblag smäller högt, fråga bara de regerande mästarna Luleå.
En win-win-situation med andra ord.
_ _ _
Mot den bakgrunden förvånar det mig att Viasat, som har rättigheterna till ET för den svenska marknaden, inte hade fingertoppskänsla nog att hänga på redan i år. Kanalen, som profilerar sig själva med sin satsning på en egen hockeykanal, valde att släppa rättigheterna till klubbarna. Med kort varsel dessutom. Givetvis kan förklaringen vara att det är en stor apparat att ro iland, med många matcher under kort tid och med ganska stora geografiska avstånd.
Förhoppningsvis kommer Viasat att gå all-in nästa år, när ET står inför nästa stora och viktiga utvecklingsfas. Att de regerande ligamästarna varje år kommer att bjudas in är en välkommen nyhet, men det finns fler. Mer om ET:s framtidsplaner läser du här.
_ _ _
För Färjestads del lever målsättningen om slutspel i Berlin i allra högsta grad efter en perfekt start. Två omgångar med två vinster bådar gott. Men tro för allt i världen inte att det kommer att bli någon enkel resa. Frölunda seglade till exempel upp i divisionstoppen på grund av bättre målskillnad efter två målfester mot samma finska motståndare.
Den slitna floskeln ”alla matcher räknas” är verkligen sann i den här turneringen, då bara divisionens segrare kan vara säker på att kvalificera sig till slutspelet. Frölunda, Färjestad och tyska ERC Ingolstadt har alla full pott så här långt, och de andra lagen vill förstås också ta chansen att stjäla poäng och komma ikapp. Kommande helgs hemmamatcher mot just Ingolstadt samt Adler Mannheim blir med andra ord duktigt spännande, liksom roadtripen till Schweiz (ZSC Lions och EV Zug) helgen efter. Håller de båda svenska lagen ställningarna kan sedan det avslutande dubbelmötet med Frölunda kan bli en riktig rysare.
Kommer allt, precis som i fjol, att avgöras i den sista grundspelsmatchen?
_ _ _
Mindre än en månad kvar till nedsläpp i SHL. Örebro och Leksand väntar i de två första omgångarna av SHL. Det kommer att bli två tuffa matcher. Inte bara på grund av att det är två lag som längtat efter att få komma tillbaka till hockeyns finrum, eller för att en vinst mot stora starka Färjestad alltid är en fjäder i hatten för alla lag. Nej, den viktigaste faktorn kommer att vara lagens sjätte spelare. Människorna på läktaren. Fansen.
Örebro har hyrt hela Kobbs arena intill för en jättelik förfest. Tusentals Örebrosupportrar väntas invadera Löfbergs lila arena lagom till nedsläpp. Leksand, som i och med diverse misslyckade återtåg och ett utsålt Globen, ofta påstås ha Sveriges lojalaste hockeyfans, lär inte vara sämre.
Då gäller det att Färjestadsfansen går man ur huse för att visa att LLA tillhör oss, och att inga närkingar eller dalmasar har något att säga till om här. Det är klart att spelarna tänder till lite extra när de har publiken i ryggen, och även på läktaren blir upplevelsen lite häftigare och lite roligare när ljudnivån stiger. Publikdueller, och då givetvis fredliga sådana, är en del av tjusningen med hockeyn. Upplevelsen blir en helt annan när fajten på isen ackompanjeras av en lika het fajt mellan två klackar på läktarna. Passion, spänning, prestige och en nypa humor mitt i allt, det är ingredienserna i de där matcherna som man minns.
Det är det som gör att hockey är bäst live. Alltid.