Eftersnack och analys av FBK-Adler Mannheim: Tre mål i PP, en lös tand och en suverän målvakt
Drömmen om slutspelet i Berlin lever fortfarande i allra högsta grad efter fredagskvällens vinst mot Adler Mannheim. Segersiffrorna skrevs till 4-1, och det är en nöjd Leif Carlsson som tar emot efter slutsignalen.
”Vi har en bra drive idag mot motståndarmålet”, säger han. “När vi tar skott har vi folk som följer upp och går mot mål för att ta returen. Ta Max, till exempel, vid första målet, som står där och jobbar hårt för att få in den. Deeds (Devin DiDiomete, min anm) mål är ett annat exempel, där Holtet skjuter utifrån och Basse och Deeds går rakt mot mål och följer upp. Det är en viktig detalj som fungerade väldigt bra idag, och det tar vi givetvis med oss framöver.”
”Sedan var vi ganska kompakta, vilket fick Mannheim att bli lite frustrerade eftersom de inte kom någonvart. Tyska lag fungerar lite så, de vill gärna ha lite medstuds och får de åka i tomma intet blir det lite tomt för dem.”
Carlsson ser dock att det finns saker som kan bli bättre till söndagens ET-match mot ERC Ingolstadt. Ingolstadt, som åkte på en rejäl propp (7-3-förlust) av Frölunda i kvällens möte, lär vara revanschsugna. Och Carlsson är ganska väl förberedd på vad som väntar:
”Det vi behöver bli ännu bättre på till nästa match är just kompaktheten. Nu blir vi blir ibland lite utdragna över banan när vi styr eller checkar. Det är något som vi ska prata om och rätta till, förhoppningsvis till på söndag. Vi kommer ju möta ett lag med två svenska tränare (Niklas Sundblad och Peter Liimatainen, min anm) så laget spelar väldigt strukturerat. För oss gäller därför att vara ännu mer kompakta och spela med stort tålamod.”
Carlsson är, precis som många andra, mycket imponerad av Taylors insats och utveckling så här långt. Taylor motade 32 av 33 skott och var bara dryga nio minuter ifrån ännu en nolla. ”Jättekul att se honom idag. Han har gjort stora framsteg på den korta tid som gått sedan han kom”, berömmer Carlsson.” Idag gör han flera kvalificerade räddning och visar att han har stora kvaliteter. Han har börjat hitta rätt i det svenska spelet, på stor rink, och där har ju framför allt Erik jobbat mycket med honom. Det är ju en viss skillnad från spelet han är van vid, hur man kommer ut ur målet och sådana saker.”
Förutom Taylor i målet lyfter Carlsson fram Belle (”visar hur viktig han kommer att bli för oss därbak.”) samt Byström (”Han har gjort det bra några matcher nu. En ung kille som har haft ett jobbigt år, men som snabbt gjort fina framsteg.”) på backsidan.
Patrik Lundh utgick i andra perioden efter att ha fått en puck på munnen, men återkom sydd och gallerförsedd i tredje perioden. ”Någon lös tand” blev facit, enligt Carlsson, men någon fara för medverkan i söndagsmatchen ska det inte vara och gallret var bara en säkerhetsåtgärd för att inte det nysydda såret skulle spricka upp. Carlsson är nöjd med Peppes säsong så här långt: ”Han stod och trampade lite i fjol, fick slita för allt men visar en helt annan framåtanda i år. I år får han bättre utdelning för sitt slit, med mer målchanser.”
Även Hyka och Åberg får beröm av sin coach: ”De visar båda fina kvaliteter därute, med finurligt spel och så vidare.”
En del utvisningar blev det under kvällens match, och Leif Carlsson är inte förvånad: ”Domarna har ju poängterat att de ska ta utvisningar för till exempel slashing, och båda lagen hade ju några sådana idag. Visst påverkar det spelet en del, det blir lite ryckigt med formationerna. Men vi är i början av säsongen, det är nytt för både oss och domarna så vi måste lära oss att hitta rätt nivå. Det kommer ta ett tag, och kanske får vi under resans gång se en del utvisningar som både vi och publiken tycker ser enkla ut. Men det är något som redan är bestämt, och inte så mycket att säga om.”
Å andra sidan bjöd FBK publiken på bra PP-spel och resultatet blev tre mål i spelformen. Carlsson förklarar: ”Vi har jobbat mycket med vårt PP-spel och tycker att vi har börjat hitta rätt där. Sedan ska man förstås ha lite tur också, men i och med att vi har börjat göra mål i den spelformen stiger också självförtroendet. Det är väldigt viktigt inför framtiden.”
Wilhelm Westlund och Johan Olofsson kom direkt från U20 Super Challenge, där deras U20 timmarna innan nedsläpp besegrade det norska U20-landslaget med 4-2. Mycket hockey för de båda talangerna i helgen – redan i morgon eftermiddag väntar semifinal i U20-turneringen och eventuell final spelas dessutom timmarna innan söndagens ET-match mot Ingolstadt. Olofsson blev inslängd i kvällens laguppställningen istället för Nygård, som lämnade U20-matchen efter att ha åkt på en smäll. Båda juniorerna fick speltid: Westlund fick under sista perioden hoppa in på Arells plats bredvid Grundel, och Olofsson spelade bland annat på Holtets plats under sista perioden.
”Westlund kom in eftersom vi ville matcha alla spelarna, Johan kom in då Holtet kände sig lite hängig och förkyld. Då tar vi inga risker när det ser ut som det gör i matchen, så då fick Johan komma in”, förklarar Carlsson. ”Det var lagom med istid för dem båda, med tanke på matchen tidigare idag och den viktiga matchen i morgon. Men till söndag hoppas vi att alla spelare ska vara tillgängliga, minus Jack då.”
Det har ryktats om en snabb comeback för Connolly, men Leif vågar inte sia om det blir redan till torsdagens roadtrip till Schweiz. ”Det har gått framåt, och fortare än vi trott. Med den skadan han har i axeln är det väldigt svår att förutsäga när han blir spelklar. Han är ju med och åker för fullt, kan skjuta och så men det som återstår är kontaktbiten. Vi vet inte hur det är med det förrän på tisdag när vi samlas efter att ha varit lediga under måndag, då får vi ta beslut kring honom.”
Carlsson säger att det kan bli aktuellt att plocka med några juniorer på Schweiz-resan, inte minst då både Åslund och Lajunen är uttagna på landslagsuppdrag. ”Jag hoppas förstås att övriga spelare är hela, men sedan får vi se om vi ska plocka med några juniorer. J20 är färdiga med sin turnering då, då finns det några att plocka av.”
DiDiomete, målskytt alltså i kvällens match, och dessutom en snigel på ögat på Mannheimspelarna fortsätter att vara namnet på allas läppar. Tryoutspelaren fick beröm av Carlsson: ”Han gör ju sin roll, målet idag kommer ju till exempel när han ligger i ansiktet på motståndarna. Sedan, när man möter ett lag med många kanadensiska spelare, blir det mycket trashtalk, för att komma in under skinnet. Och det där är en viktig del. Ska jag vara riktigt ärlig är inte svenskar speciellt bra på det där, transatlanterna är mer vana vid det och i Belle och DiDiomete har vi två spelare som är bra på den här biten.”
”De blir en trygghet för våra spelare. Belles storlek är ju också bra här, det är skönt för våra yngre, mindre och nyare spelare att ha de här spelarna med sig på isen.”
Lite kul i det sammanhanget var när Devin DiDiomete i slutsekunderna hamnade i bråk med Mannheims Mike Vernace. ”DiDi” motades snabbt bort av en bestämd linjeman, men Vernace fortsatte att åka efter och skrika. Då trädde helt sonika 174 centimeter och 69 kilo Johan Olofsson in och fick till ett brottarkast på antagonisten som fick killen att tappa hakan. Han är inte storvuxen, den gode Olofsson, men tuff är han utan tvekan. Han är en riktig energikick som verkligen tar chansen varje gång han får den, och en kille som jag gärna ser mer av i A-laget framöver.
Beslut om DiDiometes framtid i klubben ska tas någon gång efter Schweiz-resan nästa helg. Carlsson berömmer kanadensaren, och vill gärna nyansera den svartvita bild av tryoutspelaren som kvällstidningarna basunerat ut: “Vi ser ju faktiskt en kille som kan hantera puck också, och jag tror att han tycker att det är väldigt roligt att få göra det också. Han har haft mer puck här än under hela sin karriär”, ler Carlsson, “för där borta är det ju ett helt annat rollspelupplägg där han kanske bara är inne fem minuter på hela matchen för att göra sin grej. Sedan är det skönt att ha en kille som han i laget, han skapar oreda och får motståndarna att lägga energi på honom vilket ger ytor till de andra i laget. Men det slutgiltiga beslutet kring honom tar Jörgen (Jönsson, min anm) och Anders (Steen, min anm), och han ska få besked i god tid inför seriestarten.”
Carlsson håller med om att DiDiomete har vuxit med ett ökat självförtroende. “Absolut, och det är ju också en helt annan träning här än han är van vid. Därborta är det ut och kör, här jobbar vi mycket med individuell utveckling och skills. Så för honom, och hans hockeykarriär, har nog detta varit lite av en ny vår. Så hur det det än blir för honom, om det blir här eller någon annanstans, kommer han nog ha nytta av tiden här.”
Martin Röymark tilldelades helt rättvis tre stjärnor för sin insats. Han och hans kedjekamrater Linus Fröberg och Pontus Åberg ställde till en hel del oreda i Mannheimförsvaret, och vaskade därmed fram flera power play åt Färjestad. En positiv sak är att laget visar upp en fin bredd där många olika spelare och formationer kliver fram och bidrar. Detta ser man inte minst i poängprotokollet.
Carlsson konstaterar avslutningsvis även han att det ser bra ut så här lång, trots att lagbygget ännu inte på långa vägar är klart: ”Med tanke på att vi befinner oss tidigt i säsongen är vi nöjda med hur det ser ut. Vi vinner på hemmaplan, tredje raka vinsten, så något gör vi helt klart bra därute. Men vi har absolut inte nått vår topp ännu, det kommer ta ett tag och det ska det göra. Det finns inget lag som är på topp just nu…”
Låter lovande.
Känslan jag haft sedan försäsongen drog igång är att det här laget har något stort på gång. Den känslan är inte mindre påtaglig idag.
Matchfakta: Färjestad – Adler Mannheim 4-1 (1-0, 2-0, 1-1)
Första perioden:
12:58 1-0 Max Görtz, PP2
Andra perioden
8:49 2-0 Rickard Wallin (Shawn Belle, Tomas Hyka) PP1
9:14 3-0 Devin DiDiomete (Marius Holtet)
Tredje perioden
8:06 4-0 Ville Lajunen (Rickard Wallin), PP1
10:58 4-1 Christoph Ullman (Matthias Plachta)
Skottstatistik: 34-33 (13-6, 13-12, 8-15)
Utvisningar: FBK 5 x2 minuter, 1 x2+2, Adler Mannheim 10 x 2, 1 x2+2
Kvällens stjärnor:
1: Nr 46, Jon Rehault, Mannheim
2: Nr 40, Niklas Arell
3: Nr 23, Martin Röymark