Möt FBK:s populära “coming man” Johan Olofsson: “Ute på isen blir jag ganska ettrig…”
19 år gammal står han med den ena foten i J20-laget och den andra foten i A-laget. Han tillhör ännu juniorlaget, men hans inhopp bland de stora grabbarna har nog inte gått någon spårlöst förbi. Han är mycket populär bland fbkbloggens läsare, och det är många som imponerats av den energi , fart och kompromisslöshet som han visat under inhoppen i A-laget. Möt Johan Olofsson, speedkulan och hetsporren som tog vid där DiDiomete tvingades ge upp under fredagens match mot Mannheim!
Söndag eftermiddag. Ungdomsturneringen U20 Super Challenge är precis avslutad när jag träffar Johan utanför J20:s omklädningsrum. Det har blivit en del hockey under de senaste dagarna för Arvikasonen: Närmare bestämt sex matcher på fem dagar. Och inte vilka matcher som helst; med J20-laget har han precis gått hela vägen och vunnit U20 Super Challenge, och direkt efter sista gruppspelsmatchen i fredags gick han dessutom ut och spelade med A-laget i ET-matchen mot Adler Mannheim.
Trött?
”Svar ja, fruktansvärt trött!” Han ler, trots allt belåten efter att nyss ha fått vara med om att lyfta segerpokalen ute på LLA:s is. ”Det bli ju en del fysiskt spel när det är så tajta matcher, så det är klart att det sliter på kroppen…”
Men det handlar inte bara om täta matcher. Vi som följer FBK vet att han tvingats vila en del under säsongsupptakten. Faktum är att han inte hade spelat någon match innan onsdagens premiärmatch. Olofsson:
”Ungefär två veckor innan cupen fick jag problem med huvudvärk och illamående. De visste inte riktigt vad det berodde på, men jag hann i alla fall träna en vecka innan träningen. Det börjar bli bättre nu, men jag blir fortfarande väldigt trött av när jag spelar.”
Men det märks inte när du är ute på isen. Du ser verkligen pigg ut!
Han ler lite snett: ”Ja, det är ju tur att det inte syns, men det känns, kan jag säga…”
Johan Olofsson, som är assisterande kapten i J20-laget tackar tillsammans med lagkamraterna publiken efter finalvinsten. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Johan Olofsson betyg på sig själv i turneringen är ”godkänd”: ”Inledningsmatchen i turneringen var ju min första för säsongen, så det kändes väl lite halvknackigt. Men helt okej totalt sett, godkänt i alla fall.”
Här är han är blygsam. För faktum är att han, tillsammans med sina kedjekamrater i förstakedjan (Joakim Nygård och Juliuz Persson), drar ett tungt lass i laget. Som jag redan berättat visar killarna upp ett piggt, kreativt och fartfyllt spel i anfallszonen, och centern Juliuz Persson kom de facto tvåa i den totala poängligan och utsågs till turneringens bästa forward. I intervjun jag gjorde med Persson efter turneringen lyfte också denne fram samarbetet mellan honom själv, Nygård och Olofsson som en av nycklarna till att han fick utmärkelsen.
Finalvinsten i turneringen är förstås en ordentlig fjäder i hatten för FBK inför säsongsstarten. Att det var mot rivalen Leksand gör den knappast mindre trevlig:
”Leksand är alltid bra! Det är alltid tajta matcher mot dem, de spelar hårt, och det är alltid kul att spela mot dem. De har ett bra lag men jag tycker ändå att vi höll högre klass och var det bättre laget idag. Vi skulle nog ha kunnat hänga två, tre stycken till, tyckte jag.”
Ja, men ändå kändes det som ni var mer effektiva idag än i semifinalen mot Rögle?
”Verkligen, vi var otroligt ineffektiva mot Rögle. Vi borde ha kunnat göra fem mål till i alla fall, men deras målvakt var otroligt bra. Han räddade dem ju och fixade in dem i matchen igen, men som tur var löste vi det ändå.”
För semifinalen igår kändes betydligt svettigare än dagens final, är min känsla…?
”Ja, de kvitterade ju hela tiden, så då blir det ju lite nerver…”
Apropå nerver: Vad sa ni inför tredje perioden i finalen?
”Vi sa bara att vi skulle fortsätta som vi hade spelat innan, och inte börja gå bakåt bara för att vi hade en liten ledning. Fortsätta köra som vi gjorde, helt enkelt. Vi visste att vi, och de också förstås, skulle få chanser, men att det för oss handlade om att ligga på rätt sida och försöka spela enkelt.”
Strategin var framgångsrik. Även om Leksand forcerade och fick in en viktig reduceringspuck med halvminuten kvar hade ändå FBK bra kontroll över matchen. Laget gick obesegrat genom turneringen, och för motståndet stod de svenska lagen MoDo (6-2), Rögle (semi, 7-5) och Leksand (final, 4-3) samt det finska laget Helsingfors (7-1) och det norska J20-landslaget (4-2). På läktarna fanns scouter från nästan alla NHL-lag, och givetvis handlade deras jobb mycket om att kartlägga och bevaka framtida toppspelare.
Johan Olofsson kom till Färjestad från Arvika inför säsongen 09/10 då han tog plats i J18-laget. Han är ännu inte draftad, och kanske beror det på att mycket fortfarande handlar om storlek på andra sidan pölen. Så liten är han egentligen inte, Olofsson mäter 1.75 cm i strumplästen, och väger 76 kilo, men allt är förstås relativt. Oavsett vilket lär han definitivt ha stärkt sina aktier efter en fin turneringsinsats i U20 Super Challenge. Han har en mycket fin skridskoåkning, är kreativ och rörlig och har fin hand med pucken.
Själv lägger han inte så mycket fokus på vad som sägs på läktarna. ”Jag pratade med min agent en sväng igår, han har varit här och kollat på ett par matcher. Han tycker att det ser bra ut.” säger han.
Johan med J20-kollegan Wilhelm Westlund, som redan har redan kontrakt med A-laget. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
A-lagsdebuten kom förra året, lördagen den 24 november, i 80-årsjubileumsmatchen och med en så gott som fullsatt, kokande arena i ryggen. Johan Olofsson skrev in sig i historieböckerna genom att, i sitt allra första byte, åka raka spåret över isen och, till publikens jubel, trycka till en lätt förvånad Frölundaspelare rätt ordentligt. Tacklingen var sjysst, men efterslängen skickade honom direkt till utvisningsbåset. I övrigt var debuten lyckad, och hans orädda, pigga och energiska spelstil gjorde att FBK-publiken snabbt fick upp ögonen för honom. Här på fbkbloggen och i våra sociala medier är han en populär spelare, både när det gäller sökningar och kommentarerna vi får.
Johan erkänner att det är viss skillnad mellan att spela juniorhockey och i SHL: ”Det är ju mycket mer kontrollerat spel i A-laget, mycket är uppgjort i förhand, och man ställer upp och åker i sina bågar. Men här, här är det liksom mer tuta och kör!”
Olofsson med nyförvärven i A-laget. Mer spel med A-laget är ett viktigt personligt mål för Olofsson i år. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Killen är lättintervjuad, svarar genomtänkt och är genuint trevlig, men när han får i uppdrag att beskriva sig själv som person avslöjar han att det finns två olika sidor av människan Johan Olofsson:
”Jag är väl oftast ganska positiv… Lite mycket överenergi ibland, kanske.” Han skrattar. ”Annars är jag snäll och glad. Inget speciellt. Men ute på isen blir jag ganska ettrig. Jag blir liksom lite elakare varje gång jag kommer ut på isen – inför match byter jag om, både personlighet och dress…”
Fast det ser verkligen ut som du har roligt ute på isen?
”Oh ja, det har jag, men man måste leva sig in i matchen, då blir det roligare!”
Men någon slagskämpe är han inte, bör kanske tilläggas. När han får välja tre ord som ska symbolisera honom som hockeyspelare väljer han ganska snabbt ”snabb”, ”lojal” och ”pucksäker”. Målet för säsongen har han också klart för sig: ”SM-slutspel (med J20, min anm), såklart, men det gäller att ha delmål först. Topp tio, är väl en bra början, sedan jobba vidare från det. För mig personligen är målet att få göra så många matcher som möjligt med A-laget.”
Positiv och glad vid sidan av isen, men Johan Olofsson säger själv att han blir en helt annan kille när han får på sig hockeydressen. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Och så, till slut, kan jag ju inte låta bli att fråga om fredagsmatchens snackis.
Ni vet den där situationen i slutminuten när Olofsson, som kom in istället för krasslig Holtet i kedjan med Basse och DiDiomete, stod upp för den sistnämnde när det hettade till på isen. När linjedomaren efter ett bråk höll i ”DiDi” gav inte de tyska spelarna upp utan fortsatte att ge sig efter kanadensaren. Något som inte Olofsson gillade, och trots att den närmaste Mannheim-spelaren var en bra bit större än junioren blev han bryskt omkullvräkt.
Jodå, Olofsson har fått höra en och annan kommentar om detta efter matchen: ”Det har ju varit några som tyckte att det där var lite roligt…” Han ler. ”Men så märkvärdigt var det väl inte, egentligen…”
Men allvarligt, killen är ju ett par centimeter större än dig, om man säger så…? Hur mycket hinner man tänka på sådant i stridens hetta?
”Äsch, de var två mot en och då tänker man inte så mycket. Jag känner mig inte liten på isen, jag vet ju att jag är det, men där och då handlade det bara om att få bort den där killen. En mot en ska det vara, det är sjyst!”, konstaterar han med eftertryck.
Lojal var ordet.
_ _ _
Och så värst mycket vila blir det nu inte för Olofsson, efter en ledig måndag väntar under tisdagen landslagssamling med juniorkronorna. J20-landslaget ska först på träningscamp i Luleå, och sedan spela fyrnationsturnering i finska Rovaniemi under resten av veckan. Olofsson blir inte den enda FBK-liraren i truppen, även Ludwig Byström kommer att delta i denna samling.
Fbkbloggen önskar stort lycka till, både med landslagsuppdraget och med säsongens olika mål. Det här är en kille som vi gärna ser mer av i A-laget framöver!
