Eftersnack till FBK-Örebro – Christian Berglund: “Jag skulle aldrig tjata, lade ut lite krokar bara…”
Två tränarröster och så ett kort snack med Christian Berglund som, hastigt och lustigt, fick se sig inslängd i hetluften efter rekordsnabb rehabilitering av en opererad axel. Ett inhopp med mersmak blev det i alla fall, enligt både Berglund själv och tränare Carlsson.
Patrik Ross och Leif Carlsson på presskonferensen efter seriepremiären 14/9 2013 Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Vi inleder med en liten summering av vad de båda tränarna Leif Carlsson och Patrik Ross hade att säga om sitt lag på presskonferensen efter lördagskvällens heta SHL-premiärmöte mellan FBK och Örebro.
Patrik Ross, Örebro:
”Första sex, sju minuterna tyckte jag att vi kom ut lite halvstelbenta, fick inte riktigt fart på grejerna. Vi var nog lite tagna av stunden allvar, men sedan tycker jag att vi jobbar in oss i matchen. De sista 10-12 minuterna av perioden tycker jag att vi var bättra än Färjestad. Andra perioden är jag inte riktigt nöjd med, jag tycker att vi svävar för mycket. Det var ingen som slog ett enda stopp på forwards, det var gamla hederliga Siljansvängar och det fungerar ju inte. Vi satte oss i svåra situationer, spelade fast oss i egen zon och bjöd in Färjestad. Istället för långa pass, starka sidan, ut med pucken och chippa ut och var nöjd med det, skulle vi börja spela lite fint. Jag vet inte varför, så här på bortaplan… Ja, det ska vi ju för övrigt inte göra på hemmaplan heller…
Sista perioden tycker jag nog att det är ganska jämnt skägg. Jag tycker att vi stänger mittzonen på ett bättre sätt än i andra perioden, skapade en del farliga lägen, men trots att det är en ganska jämn match ber jag absolut inte om ursäkt för att vi åker härifrån med två poäng.
Det var många i laget som var bra idag. Backarna slet ont långa stunder i egen zon, jag tyckte att de skötte det på ett utomordentligt sätt. Wiklander hade inte spelat så mycket i sista perioden, men kommer in och stänker in två straffar. Bra av honom att komma in och visa att han tar ansvar för den biten. Sandberg i mål är också bra, men i övrigt ska laget som helhet ska ha en eloge för arbetsinsatsen.
Men det man kommer att komma ihåg i kväll när man går och lägger sig är framför allt inramningen här i Löfbergs Arena, jag tycker att den var fantastisk!”
_ _ _
Båda tränarna var lyriska när de pratade om publiktrycket och den fina inramningen matchen fick från läktarna. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Leif Carlsson öser också han beröm över fansen, men är, av förståeliga skäl, inte riktigt lika nöjd med matchen i övrigt:
”Vi kommer inte till, de är tajta och vi visste att det skulle bli så här tajt men lyckas ändå inte lösa upp det på ett bra sätt. Istället kommer vi mycket en och en in i deras fälla, istället för att ha support, och det tycker jag gäller för alla tre perioderna.
Vi fick en bra start, sedan tappade vi lite där och får jaga för att få en kvittering. Sedan är det hugget som stucket när det blir avgörande via straffar… Det är fina straffar som Johan Wiklander lägger, och vi fick in ett med, men det är små marginaler det handlar om.
Men det vi måste bli bättre på är att supporta varandra, över hela banan, och spela ett mycket bättre förstapass så att vi kan komma med fart. Vi blir lite omständliga, helt enkelt. Vad det beror på kan jag inte svara på just, även om det är premiär är det ingen ursäkt. Nu gäller det att ta sig an den här förlusten på rätt sätt, och jobba vidare inför matchen på tisdag.
När det gäller individuella prestationer tycker jag att Hyka visar vilken fantastisk hockeyspelare han är. Åberg visar också fina kvaliteter. I övrigt är det många som kan betydligt bättre, så vi får jaga igång dem så att de är redo på tisdag.
Det är bara att jobba vidare. Vi är i början av ett långt maratonlopp, det är 54 matcher kvar så vi ska inte summera något idag! Vi har ju visat tidigare, under European Trophy-spelet, att vi har kuggat i varandra. Att det inte fungerar idag beror förstås också på att Örebro gör sin grej bra, de gör det svårt för oss och vi får slå svåra pass vilket gör att vi inte får det flyt vi vill ha.”
_ _ _
Christian Berglund, som alltså kommit tillbaka rekordsnabbt efter vårens axeloperation, kom lite överraskande in i laguppställningen på lördagen och kom sedan också in på isen mot slutet av andra perioden. Detta trots att Carlsson tidigare hintat i media om att man inte tänkte ta några risker med en nyrehabiliterad, matchotränad spelare.
”Tja, vi fick ju en plats öppen i och med att vi inte hade någon mer back att sätta in (Liffiton väntar på att pappersexercisen ska bli klar och Westlund har hjärnskakning, min anm), så vi tyckte att Berglund kan bidra med mycket annat i både bås och omklädningsrum.” säger Carlsson när han får frågan om vad som fick tränarstaben att ändra sig. ”Sedan, under matchen, ville vi få till en liten förändring och han var väldigt sugen på att hoppa in. Inga beslut som vi tar står ju skrivna i sten. Vi försöker alltid vinna matchen, och har man en kille som är het och vill in när vi gått lite i stå så är det inget att tveka på. Och han hade ju två vassa skott redan i sitt första byte, och visar väldigt fin tåga trots att han bara har fyra hela träningar bakom sig. Så han är definitivt redo att spela!
Christian Berglund gjorde comeback i matchen mot Örebro. En comeback med mersmak! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Huvudpersonen själv är efter matchen en av de spelare som är mest omsvärmad av media i omklädningsrummet:
”Jag fick beskedet i morse på värmningen. Jag ville ju vara med, axeln är inget problem det är ju matchträning som jag saknar. Men nu fick jag en perfekt start, jag kom in bra i matchen, satte några tacklingar och fick något bra skottläge. Det enda saknades var förstås att vi hade vunnit matchen.”
“Matchen var en typisk premiärmatch, det blev nog lite spänt. Men jag tycker att grabbarna visade bra karaktär och vilja, även om det inte var vår bästa match så här långt. Stämningen på läktaren var underbar, det är svårt att toppa något sådant!”
Några känningar i den opererade axeln har han inte efter matchen;
”Nä, det är värre med benen!” skrattar han, och grimaserar lite. Det är tufft att kliva rakt in i en glödhet seriepremiär utan en enda match i benen, och efter bara fyra ordentliga isträningar. ”Jag är inte 18 år gammal längre”, skojar han. ”Men det är jobbigt i början, det är bara att acceptera. Det är bara att blockera hjärnan och kämpa tills man kommer in i det.”
”Nej, jag har inte tjatat” säger han och ler snett när han får frågan från det samlade pressuppbådet. ”Jag skulle aldrig tjata. Lade ut lite krokar bara… Men visst var jag sugen på att få spela, och jag är väldigt tacksam över att jag fick det också.”
Beskedet om att han skulle få hoppa in i spelet kom en dryg minut innan det var dags:
”Gör dig redo, fick jag höra, och då förstod jag att det snart var dags. Och det blev ju ett perfekt första byte, jag fick chansen att proppa en direkt och det var precis vad jag behövde. Sedan var de snälla och gav mig pucken två gånger, både Åsa och Jack.”
En liten diskussion med Örebros Emil Kåberg hann det bli under matchen, men Berglund skrattar bort det och väljer att hylla sin före detta medspelare:
”Honom ska man uppskatta. Han krigar och ger och tar, gnäller inte och kör med sjysta medel så att man vet var man har honom. En sådan spelare som alla vill ha i sitt lag!”
Hur blir det då i nästa match? Finns Christian Berglund med från start då?
”Tja, det är sånt man har tränare till, det är ju de som tar de besluten. Det är klart att jag vill spela, men det är en lagsport och jag accepterar förstås deras beslut. Sedan gäller det förstås att skynda långsamt, även om jag alltid, ändå från det att jag var liten, har haft svårt med den biten. Men de har naturligtvis en plan för detta, och vi har en lång säsong framför oss.”
