David Liffiton efter första matchen: “Sverige har riktigt bra hockeykultur, precis som hemma i Kanada!”
David Liffiton gjorde sin första SHL-match i torsdags efter att byråkratins kvarnar äntligen hade malt klart och alla tillstånd var färdiga. Kanadensaren, som förstås ligger några veckor efter träningsmässigt med tanke på att Nordamerikas ligor startar en dryg månad senare än den svenska och dessutom inte har spelat på stor rink tidigare, gjorde ett riktigt bra intryck nere i Schweiz när han gick rakt in i laget och tillförde både pondus och lite jävlar anamma i försvaret.
Mot bakgrund av detta, och naturligtvis också det faktum att Tollefsen har ytterligare några veckors rehab kvar innan han är redo, fick Liffiton förlängt med ytterligare en månad. På grund av papperstrasslet tvingades dock kanadensaren se de två inledande SHL-matcherna från läktaren, och efter fredagsträningen pratade jag lite med honom om hur de första veckorna i Karlstad varit, hur han ser på sin premiärmatch samt vilken bild han fått av svensk hockey.
Sedan vår första pratstund, nere i Schweiz, vet jag att den här killen är så långt från den förlegade schablonbilden ”transatlant på semester” man kan komma. Redan när han anslöt till truppen pratade han om att han ville spela till sig ett längre kontrakt, annars hade han inte antagit utmaningen. Liffiton jobbar stenhårt och målmedvetet, och är följdaktligen en av de allra sista spelarna att lämna isen efter träningens slut. Han är häftigt andfådd när han stannar till för vår lilla pratstund, och jag kan inte låta bli att fråga:
Oj, trött?
”Äsch, jag slutade med några ordentliga ruscher.”
Skönt att äntligen få vara med och spela med laget, efter all väntan?
”Ja, det var skönt att få vara tillbaka i laguppställningen och få den första matchen avklarad.”
Vad tyckte du om matchen i sig?
”Jag är nöjd med den. Det var kul, och stämningen därnere var bra. Jag tyckte att vi gjorde en bra match, och jag är glad över att jag fick vara en del av den.”
Det finns en hel del prestige mellan Frölunda och Färjestad, vilket brukar göra matcherna ganska intensiva…
”Ja, och det här var ju min tredje match mot just Frölunda, det är det enda svenska laget som jag hunnit spela mot så här långt. Men det finns helt klart en del historia och en extra spänning mellan lagen, så det var verkligen skönt att vi fick med oss tre poäng därifrån!”
Eftersom pappersexercisen dragit ut på tiden har du fått suttit bredvid och observerat de två första omgångarna. Vilken uppfattning har du fått om den svenska hockeyligan?
”Jag tycker att den håller hög kvalitet, inte minst när det gäller den tekniska delen. Stjärnorna kan verkligen åka skridskor, och när det gäller ligan i stort, till exempel mediabevakning och hur man behandlar oss spelare, är det verkligen toppklass. Det är en fantastisk liga att spela i!”
…och om du jämför den med AHL?
”Helt klart annorlunda, inte minst med den större storleken på isen.” (Olympic size, som han och nordamerikanerna kallar vår större isyta) “Dessutom är hockeyn snabbare här, mer teknisk, det är det nog de största skillnaderna. Sedan handlar det mer om att hålla i pucken här.”
Och publikmässigt?
”Ja, det är häftigt här. Sverige har en riktigt bra hockeykultur, det är skönt att få vara tillbaka i en omgivning där de älskar hockey, precis som hemma i Kanada.”
Vid sidan av hockeyn, då; Vad tycker du om Karlstad så här långt?
”Jag har flyttat in i en lägenhet tillsammans med Deeds, och det funkar bra. Karlstad är en fin stad med vackra omgivningar och så sjön. Sedan tog Anton (Grundel, min anm) med oss ut och jagade, det var kul!
Ja, det där har jag hört talas om. Lyckades du skjuta någon anka?
”Jepp, vi fick ett par stycken”, säger han och ögonen glittrar till. Ankjakten var uppenbarligen uppskattad.
Då har ni middagsmaten ordnad. Men vem lagar till den?
”Det var ju meningen att vi skulle äta dem, han skulle fixa det men det har jag ju inte hört något om alls faktiskt. Tack för att du påminde mig!”
Apropå det, DiDiomete själv påstår att han är en usel kock…
”Att jag är, eller att han är?”
Han sade att han själv är dålig på att laga mat!
”Haha. Jasså! Nä, i själva verket är han ganska duktig på att laga italienska rätter. Han är riktigt vass på pasta!”
Så det är han som fixar käket hemma oss er då?
”Jepp, tro det eller ej, men han kan faktiskt laga lite mat!” Kanadensaren skrattar.
Det låter bra. Men skämt åsido; hur ser din nya överenskommelse med klubben ut, hur långt sträcker sig ditt nya kontrakt?
”Till andra veckan i oktober. Sedan får vi väl utvärdera efter det. Men själv försöker jag bara att tänka en dag i taget framåt.”
Ja, hur är det egentligen att leva med den där pressen?
”Ja, jag försöker, som sagt, att fokusera på en dag i taget. Jag är en spelare i det här laget just nu, och nu handlar det om att komma ned till rinken, spela tillsammans med de andra grabbarna i laget och försöka bidra på alla sätt jag kan. Jag kan inte tänka på vad som kommer att hända i oktober, just nu fokuserar jag bara på dagens träning och i morgon fokuserar jag bara på matchen. Det är så jag bestämt mig för att ta mig an uppgiften.”
Jag tyckte att det såg bra ut igår, du bidrar med lugn och pondus på isen och Leif Carlsson var nöjd med din insats i defensiven.
”Tack” säger han först på engelska, sedan överraskar han genom att avsluta vår lilla intervju med att klämma i med ett rungande ”tusen tack” på klockren svenska. Språköra är uppenbarligen en egenskap han kan foga till sitt CV!
Matchstraffet han ådrog sig för att ha kommit in som tredje man i ett bråk i Frölundamatchen var dock förstås ingen höjdare, och innebar att han förlorade viktig speltid. När det gäller utvisningarna handlar det förstås om en viktig men svårtolkad nivå som han snabbt måste hitta, inte minst för att inte orsaka onödiga utvisningar. Men bortsett från den missräkningen var det många följare som, liksom jag och tidigare nämnde Carlsson, tyckte att han gjorde ett stabilt jobb i defensiven.
Räkna med att vi kommer att få se en hel del av kanadensaren, som har dokumenterat goda ledaregenskaper, under de kommande veckorna. I och med på skadorna på backsidan får han en gyllene chans att visa vad han går för, och med mer matchträning och stigande form tror jag att han kan bli ännu ett guldkorn signerat firma Steen & Jönsson. Det känns som om killen har de redskap som krävs för att lyckas, och det ska bli spännande att följa honom under de kommande veckorna.
Kanske kommer #36 Liffiton skapa ett och annat angenämt bekymmer både för tränarstaben och sportchef Jönsson framöver?