Eftersnack Färjestad-Brynäs 3-5. Johansson: “Allt annat är ursäkter!”

Det finns grader i helvetet, tänker jag när jag i bilen hem från arenan lyssnar till president Obama som ömsom förbannar sina meningsmotståndare och ömsom ber om ursäkt för den ekonomiska katastrof som USA och antagligen också resten av världen står inför. Givetvis måste man sätta saker i rätt perspektiv, och sett till USA:s förestående “konkurs” är det måhända futtigt att tänka på att en hockeymatch uppe i det avlägsna lilleputtlandet Sverige gick åt helvete.

Men för oss som andas och lever Färjestad är det oerhört tungt just nu. Inget snack om saken. Faktum är att jag verkligen lider med killarna i Färjestad, och då inte minst med coacherna. Glåporden som kastas över dem på väg ut till omklädningsrummet, frågorna som haglar över dem i pressrummet och tankarna, deras egna, som antagligen inte lämnar dem i fred över huvud taget. För pressen är stor, nästan omänskligt stor för närvarande, och i och med den publikkris som Färjestad, liksom de flesta SHL-lagen, just nu brottas med blir situationen knappast lättare.

En ledning med 2-0 inför tredje perioden. Ett läge som kändes fullständigt under kontroll mot ett Brynäs som inte bjöd på särskilt stort motstånd. En ny tredjeperiod när allt, till synes helt utan grund, faller och ett Brynäs som förvaltar sina chanser. Periodsiffrorna 1-0, 1-0, 0-5 tillhör väl knappast vanligheterna. PW, som gjorde en kanonmatch senast då han höll nollan mot HV71 i lördags, ska inte lastas för kollapsen. Sweatts 1-2-mål satt klockrent i krysset, kvitteringsmålet till 3-3 kom efter en olycklig studs och det sista målet kom i tom målbur. Brynäs, som bara hade skjutit 11 skott efter två perioder, fördubblade sånär skotten i sista perioden. Och Färjestad lyckades inte sätta matchbollen i sista, utan fick se ett mål i baken i spel i numerärt överläge. Sånt gör ju inte direkt underverk för självförtroendet…

Några ljusglimtar: Connolly ser fortsatt pigg ut, och fick dessutom viktig utdelning när han styrde in Tollefsens skott till 2-0. Kylington (se separat intervju under morgondagen) och Olofsson, som kom in istället för Belle och Berglund, gjorde det mesta av sin tid på isen. Hillding blev tvåmålsskytt, och det är kul att se att alla kedjor kan vara med och producera.

Det går tungt just nu… Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Brynäs Tommy Jonsson var givetvis nöjd med att, hastigt och lustigt,  lyckats bärga tre poäng i och med att man låg under med 0-2 inför tredje perioden. Men inte ens Brynäscoachen var särskilt nöjd med tillställningen, erkände han under presskonferensen:

“En märklig tillställning… Som vi genomför våra två första perioder är jag givetvis inte nöjd med vår prestation. Jag tycker inte att det är någon bra hockeymatch, vi är bleka och tama och har bara 11 skott efter två perioder. Färjestad är bättre än oss, vi har inte energin, vinner inte kamperna, slarvar lite och är inte där mentalt, känns det som.”

Jonsson fortsätter: “Sedan vad som händer i sista perioden, det är svårt att förklara. Skönt givetvis för mig som befinner mig på den här sidan. Vi visar en väldigt stark moral, det kan ingen ta ifrån oss, när vi går ut och vänder på steken på sättet som vi gör…. Det är starkt, med tanke på att det inte finns någonting som talar för oss efter två perioder. Vi pratade i omklädningsrummet efter andra perioden att vi inte var nöjda med hur det sett ut, och att vi skulle gå ut och köra allt vi hade i sista och se hur långt det räckte… En avgörande grej var nog när Färjestad hade powerplay och vi fick in ett mål. Hade de fått in 3-1 där hade det nog varit en helt annan sak! Istället får vi en medgång där, som gör att vi får kontakt.”

“Jag håller med Tommy”, sade en sammanbiten Andreas Johansson, ” – det är svårt att förklara exakt vad som händer där i tredje perioden. Det är ingen spelare som vill att det här ska hända. Men i detalj vad som händer är att vi förlorar närkamper framför mål, vi gör små misstag som vi kom undan med under de första perioderna. Däremot tycker jag inte att vi var överlägsna på något sätt, trots att vi ledde med 2-0, och till slut blir man straffad. Visst fick de energi av det där målet i boxplay, men det är inte där egentligen… Det kunde lika gärna ha stått 2-2, inget lag var bättre eller sämre än det andra!”

“Vi började jävligt bra under de första tio minuterna, då var vi bra!” Johanssons talande tystnad efter den meningen sa allt, så mycket mer än de tio minuterna var han inte nöjd med. För Andreas Johansson och de andra coachernas väntar en videokväll innan det är dags att ta tag i morgondagens utmaningar. Johansson vet att det väntar en ny match alldeles runt hörnet, och att det gäller att vara förberedd inför den:

“Först ska jag se matchen ikväll, sedan tillbaka hit i morgon för att  försöka få in ny energi i killarna, få dem att hålla huvudet högt. Vi ska ta nya tag, med jävligt bra träning imorgon, och sedan ska vi åka till Luleå (match torsdag, min anm). En härlig utmaning. Vi ska vinna nästa match – det är det som det handlar om. I 55 omgångar!”

Andreas Johansson fick ta emot en del frågor från de församlade journalisterna om hur han trodde att dåligt spel och förluster påverkar de skakiga publiksiffrorna, och han väjde inte för frågan:

“Självklart är det så att när vi inte presterar, då kommer inte folk, och så har det alltid varit. Det finns många förklaringar, och andra detaljer också förstås, och jag har inte alla svar. Jag kan bara stå för hockeyn, och spelar vi inte bättre än så här så…”

Johansson vägrar också att skylla problemen på alla de skador som laget har dragits med och fortfarande dras med på viktiga pjäser:

“Alla lag vill ha en full trupp, och alla lag vill ha alla tillgängliga. Men jag tycker att de killar vi tagit in… Jag menar, Oliver (Kylington, min anm) vad är han, 16 år, gör det jättebra! Det finns ingenting att klaga på där. Man har det lag man har! Allt annat är ursäkter!”

“Sedan tycker jag att “Åsa” gör sin bästa match hittills idag. Även om han är -3 här när jag tittar här (på matchprotokollet) här… Men när saker och ting inte går bra är det så, precis som det blir tvärt om sedan när det går bra. Då får man de där studsarna med sig istället…”

De tio första minuterna. Det var allt Andreas Johansson var nöjd med i kvällens match. Foto: Marie Angle/fbkbloggen

De finns de som säger att vi här på fbkbloggen hör till dem som inte kan eller vågar vara tillräckligt kritiska, och att vi inte heller tycker om att andra är kritiska. Låt mig klargöra att andra får tycka precis vad de vill. Färjestad vilar någonstans allra närmast hjärterötterna på de flesta av oss fans, och det är klart att sura förluster, oroväckande trender och uteblivna resultat gör något med en. Jag blir precis lika frustrerad som ni när det går dåligt för Färjestad, och jag är väl medveten om saker som man kan vräka ur sig i affekt. Jag tillhör arten ruskigt dåliga förlorare, och det är stundtals inte vackert alls.

Men jag har så mycket ledarskap, psykologi och ekonomi under bältet att jag vet att läget inte kommer att bli ett dugg bättre för att man öser ovett över spelare, idiotförklarar ledarna eller bojkottar arenan i protest.

Se bara på tugget om hur lite folk det är i arenan. Det känns nästan som om det enda de stora drakarna skriver om just nu är  kriser hit och kriser dit, och inte fan bidrar det till att det blir mer folk i arenan? Man brukar prata om självuppfyllande profetior, och all denna negativism som präglar en stor del av rapporteringen kring SHL gör knappast produkten mer attraktiv.

Och Färjestad kommer inte att börja vinna matcher för att folk skriker åt dem att skärpa sig. Så enkelt är det. De svartaste ögonen jag någonsin sett tillhör Rickard Wallin efter en förlust. Ikväll var de svartare än någonsin, men han stod där i omklädningsrummet eftermatchen och tog rakryggat emot pressen, Han är inte nöjd, och det finns inte en enda spelare eller ledare i Färjestad som är nöjda så här långt in på säsongen. De vill så mycket, de är lika frustrerade som vi andra och de jobbar stenhårt varenda dag för att få stopp på den här berg- och dalbanan som utgör årets säsong så här långt.

Mitt hjärta kommer alltid att klappa för Färjestad, under den tunga våren 1994 precis lika mycket som under det senaste guldfirandet, och jag tänker stolt stå bredvid laget genom alla prövningar, och alla triumfer, som vi kommer att vara med om även under den här säsongen. Överdrivet positiv? Naiv? En som sopar problemen under mattan? Kalla mig vad du vill, men jag anser att det är i nöden som vännerna prövas.

Det bästa, ja till och med det enda, som vi fans kan göra för att få laget in på en stabil kurs är att göra VÅRT jobb bra. Vara en supporter i ordet sanna bemärkelse. En som ger support. En som finns där, i vårt och torrt, och som sjunger, hejar, manar framåt  och sporrar till nya stordåd.

Det är, för mig, ett äkta fans.

_ _ _

Färjestad – Brynäs 3-5 (1-0, 1-0, 1-5)

Första perioden: 1–0 (3.43) Joakim Hillding (Per Åslund, David Liffiton).

Andra perioden: 2–0 (16.10) Jack Connolly (Ole Kristian Tollefsen).

Tredje perioden: 2–1 (3.23) Bill Sweatt (Anton Rödin, Lukas Kilström), 2–2 (9.31) Greg Scott spel fyra mot fem, 3–2 (10.32) Joakim Hillding (Patrik Lundh, Anton Grundel) spel fem mot fyra, 3–3 (12.25) Petteri Nokelainen (Anton Rödin, Ryan Gunderson) spel fem mot fyra, 3–4 (18.16) Ryan Gunderson (Simon Bertilsson, Andreas Thuresson), 3–5 (19.42) Jesper Ollas.

Skott: 28–20 (13–5, 9–6, 6–9).

Utv, Färjestad: 4×2. Brynäs: 5×2.

Domare: Morgan Johansson och Mikael Holm samt Henrik Pihlblad och Ola Adamsson.

Publik: 4 551.