Eftersnack SAIK-FBK 3-4 eft str: SM-Guld light-känsla när FBK vågade och vann!
Jag skulle kunna skriva en roman om kvällens match.
Det ska jag nu inte göra, för jag har ett flygplan att passa i morgon och femhundra saker på min to do-list innan dess.
Men OM den här texten vore en roman skulle den innehålla precis allt det där en riktigt fängslande berättelse ska innehålla; tvättäkta hjältar, ifrågasatta och pressade, som söker och får revansch. Uppoffrande, hårt arbetande och med en inställning som kan rubba berg (eller regerande svenska mästare). Tuffa motgångar (vi hamnade i underläge två gånger om trots att vi stundtals ägde banan), vacklande självförtroende och oddsen emot oss på varenda bettingsajt i galaxen. Ett gastkramande slut, där skurkarna sånär snuvade oss på den moraliska segern, men där vi kom igen i allra sista scenen och tog det som rättmätigt var vårt. Trots att flera av de spelare vi väntat på tog ett stort steg framåt i dagens match vill jag inte lyfta fram någon enskild spelare i kväll. Det var laget som besegrade motståndaren. En för alla, alla för en.
Man kan gräma sig över att vi förlorade en viktig trepoängare när blott fyra (FYRA!) sekunder återstod. Till och med Wikegård, som inte gjort sig känd som någon Färjestadskramare direkt, hävdade i Cmorestudion efter matchen att Färjestad var så överlägsna att de borde ha vunnit med åtminstone fyra eller fem mot ett. Titta bara på skottstatistiken som vi vann med förkrossande 40-21!
En kvällstidning nära dig toppar med rubriken ”Tappade med fyra sekunder kvar”. I kvällstidningarnas värld är det trots allt negativa rubriker som säljer mest. Låt oss inte luras med i det resonemanget.
För det känns mer vettigt, och konstruktivt, att konstatera att Färjestad gjorde säsongens match så här långt. Uträknade och hånade kom man till Skellefteå för en av seriens allra tuffaste bortamatcher, tilltufsade av en turbulent vecka och med kniven på strupen. Det är nu det måste vända. Nu går det inte längre att förklara tabelläget med alla nya spelare, omställningar från andra ligor eller den traditionella sega FBK-startsträckan. Det var nog inte många i vare sig SAIK eller någon annanstans heller för den delen som förväntade sig att se Färjestad tillbaka i gammalt gott slag. Aggressiva, stenhårt forecheckande i sextio minuter och med en benhård vilja som chockade och knockade serieledarna. Precis som vi ska spela.
Där fick vi beskedet.
Wikegård erkände det i sina slutord: ”Jag har dömt ut Färjestad och sagt att årets lag är det sämsta någonsin. Men det de visar idag… Jag måste säga att det känns som Färjestad kommer bli att räkna med framöver!”
När det är tufft, blåser kallt och går trögare (och det kommer det att göra, hockey fungerar så) kan vi ha den här matchen i åtanke. Talangen finns, offerviljan finns och det där jävlar anamma som vi saknat finns där också. Nu vet alla det, inklusive spelarna själva.
Och det är det viktigaste av allt. Visst är straffavgörande ett lotteri, men idag avgick vi med den moraliska segern. Två viktiga poäng, javisst, men framför allt fick lagmoralen och självförtroendet sig en välbehövlig injektion. Så otroligt skönt var det att se Nygård trycka in den avgörande straffen att det nästan kändes som SM-Guld light. Och så fantastiskt kul för alla tillresta supportrarna som höll igång så bra på läktaren och hördes ända hem i vardagsrummet.
Gud ska veta att vi alla var värda det här efter en jobbig vecka och en minst sagt tuff start på säsongen.
Nu gäller det förstås att inte slappna av. Skutan har inte vänt ännu, bara girat tvärt. Ingen ropar hej ännu. Men vetskapen om att vi kan slå de suveräna regerande mästarna på bortaplan bär vi med oss in i den nervpärs till fajt som resten av den snuskigt jämna grundserien kommer att bli.
Slår vi dem kan vi slå precis varenda lag. Om vi ger oss fan på det, precis som vi gjorde idag.
Det får räcka för nu.
Jack Connolly gjorde ett mål och en assist i kvällens match och hans kedja var hetast på isen! Islossning? Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Skellefteå AIK–Färjestad 3–4 e str (1–1, 1–1, 1–1, 0–0, 0–1)
Första perioden: 1–0 (13.53) Martin Lundberg (Niclas Burström, Pontus Petterström), 1–1 (16.32) Joakim Hillding (Per Åslund, Joakim Nygård).
Andra perioden: 2–1 (2.01) Jonas Frögren (Petter Emanuelsson, Pontus Petterström), 2–2 (17.02) Max Görtz (Jack Connolly, Ville Lajunen) spel fem mot fyra.
Tredje perioden: 2–3 (16.02) Jack Connolly (Tomas Hyka, Patrik Lundh), 3–3 (19.56) Jimmie Ericsson (George Holloway, Erik Forssell).
Avgörande str: Joakim Hillding (Övriga straffskyttar Hyka och Nygård)
Skott: 21–40 (8–9, 3–14, 8–13, 2–3, 0–1).
Utv, Skellefteå: 6×2. Färjestad: 5×2.
Domare: Patrik Sjöberg, Gävle och Mikael Holm, Skärhamn.
Publik: 5 569.
