Krönika: Det är hög tid att vi alla – såväl föreningen som fansen – vaknar upp!
Det är nya tider nu, och det är hög tid för lite nyttig självrannsakan. För, rätt hanterad, kan den här helvetiska hösten ge den nystart som Färjestad så väl behöver. Men då krävs det att vi alla – både föreningen och fansen – inser både vad som står på spel och vad som kommer att krävas för att Färjestad ska fortsätta vara en starkt lysande stjärna på den svenska hockeyhimlen!
Orkar ni läsa fler tankar efter gårdagens mastodontkrönika? Det är klart att tankarna snurrar hos oss alla med tanke på det tuffa läget, men signalerna är inte helt nya, och jag har länge burit på en känsla att det kanske är dags att ta ett steg tillbaka och fundera över hur vi hamnat här och vad vi kan lära av detta. Det är det som jag tänker ägna den här krönikan åt.
Svarta rubriker: Nytt bottenrekord i Löfbergs Arena, 4210 besökare. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Stolta, starka Färjestad. Laget i våra hjärtan som skämt bort oss genom att, år efter år, fortsätta trumma på, leverera och dominera inom svensk hockey. Det har givetvis inte varit någon lätt resa – varenda framgång, varenda motgång och varenda guld har kostat sin andel blod, svett och tårar. Men både vi fans och alla som ingår i organisationen har haft det med sig i ryggmärgen, vi har tagit oss igenom det mesta eftersom vi vet vad föreningen är kapabel till.
Den insikten har borgat för en stor del av framgångarna. En del påstår helt enkelt att framgången sitter i väggarna. Andra pratar om en stark vinnarkultur som bygger på en inre kärna (eller ”familj” som utomstående lite hånfullt/avundsjukt brukar kalla den) som driver stenhårt mot högt ställda mål. Vill man se lite mer vetenskapligt på det hela kan man konstatera att en klok ekonomisk politik under många år, samt det faktum att en vinnande klubb attraherar talangfulla spelare och ledare, också bidragit till en storhetstid utan motstycke. Detta har givetvis skapat en hel del fiender. I media, bland motståndare och fans finns en slags motvillig beundran som inneburit att vi blivit laget alla vill slå, laget man inte unnar några framgångar.
För oss fans har det alltid varit ganska bekvämt att hålla på FBK. Vi är bortskämda med ett lag som ALLTID, utan undantag, siktar på guld och alltid är med och slåss i toppen. Svackor drabbar givetvis alla, även våra hjältar, men då har vi tryggt kunnat förlita oss på att klubben har en bra lösning.
Färjestad landar liksom alltid på fötterna.
De ekonomiska musklerna finns, liksom kunnandet och kontakterna. Tryggt och skönt.
En viktig förklaring till en lång storhetstid är också att spelarna har vallfärdat för att få spela i Färjestad. ”Jag gick till Färjestad för att jag vill vinna!”, brukar det heta. ”Alla spelare vill egentligen spela i Färjestad, ingen tackar nej om Färjestad ringer!”
Ett suddigt, tårfyllt lyckligt ögonblick från senast det begav sig! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Så här har det rullat på. Framgång föder framgång. Även om jag inte vill gå så långt som att påstå att Färjestad har varit ett självspelande piano – vi ska respektera det hårda arbete som alla inblandade lagt och fortfarande lägger ned – har man inte vare sig behövt utvärdera eller ifrågasätta sättet att arbeta på de olika planen, från marknad till sporten.
Sportsligt har man till exempel kunnat ha en strikt tanke kring budgivning och återhållsamma löner – det goda ryktet har borgat för god spelartillströmning ändå. Marknadssidan har kunnat sälja in en produkt där publiktrycket naturligt har varit stort genom åren. Publiktillströmningen låg till grund för beslutet att använda en stor del av inkomsterna under de goda åren till att bygga en egen, toppmodern arena. Ett investering som borgade för fortsatt långsiktiga intäkter. Så länge som publiken dyker upp och köper biljetter, popcorn och supporterprylar, förstås.
En smart strategi, utan tvekan. Problemet är bara att förutsättningarna har förändrats ganska radikalt.
Ta till exempel det här med att framgångarna har gjort publiken lite… bortskämd. Det har faktiskt gått så långt att Värmlandspubliken sviker under grundserien. ”I Karlstad börjar inte hockeysäsongen förrän till slutspelet”, resonerar många iskallt. Och intäkterna under året sjunker.
Höga förväntningar är aldrig fel. Hur ska man annars kunna uträtta stordåd? Vad är det annars för mening med elitidrott?
Men det har samtidigt blivit en del av problemet.
Mål! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Dessutom vet vi att ingen storhetstid varar för alltid. Det är nya tider nu. Nya vindar som blåser. Man måste hela tiden vara på sin vakt, lyssna, utvärdera och vara öppen för nya lösningar. Färjestad brukar ligga i framkant när det gäller den grenen.
Men verkligheten är tuff och besluten många och svåra för alla lag just nu. Det ekonomiska läget är prekärt för hela ligan med tanke på konkurrensen utifrån. Och hela tiden jagar nya klubbar i hasorna, fast beslutna om att ta över tätpositionen. Klubbar som till exempel Skellefteå som byggt upp sin egen framgångsmodell, klubbar som till exempel Frölunda som, efter år på dekis, nu är på gång att återfödas efter en del tuffa men nödvändiga förändringar. Kanske är det inte någon slump att vi kamperar i botten tillsammans med just HV71, vår stora rival under guldåren, som verkar vara lika konfunderade, chockade och knockade som vi är just nu.
_ _ _
Vad är det då som har gått snett? Och hur ska det fixas? Tja, visste jag det skulle jag antagligen sitta på ett guldkantat konsultkontrakt uppe på Färjestadskansliet. Men några saker är tydliga:
1. Vi måste alla acceptera läget. Det gäller både föreningen och fansen.
Vi fans måste sluta bete oss som bortskämda småbarn som uteblir så fort det inte längre handlar om champagnehockey, nya rekordsviter och SM-guldvittring i vårsolen. Vi måste också fatta att myten om Sveriges rikaste klubb är just en… myt! På pappret har vi pengar, men de är i princip inlåsta i en dyr arena som kräver publik för att generera pengar. Vi kan med andra ord inte bara gå ut och handla bara för att det går knackigt. Och vi kan definitivt inte byta ut ett halvt lag bara för att laget underpresterar! Att köpa ut spelare/ledare är inte gratis – Niklas Czarnecki grävde som bekant ett djupt hål i kassakistan som vi tvingades ta pengar från Lee/Salák-försäljningen för att täta! Vi måste stötta nu, komma till hallen även de dagar det känns tungt. Svälj förtreten, sluta snacka ned laget och kom till arenan, helt enkelt.
När det gäller Färjestad kan man inte längre förutsätta att spelare väljer Färjestad på gamla meriter. Jag är ett stort fans av tanken att satsa på ungdomar och att leta oväntade guldkorn ute på spelarmarknaden. Värvningen av Chris Lee visar på den fingertoppskänsla som finns när det gäller det sistnämnda. Men det är samtidigt riskabelt att bara tänka så med tanke på att lagen numera i hög grad byts ut så ofta. Med ett stort gäng nya osäkra kort hela tiden tar det ett tag att få ihop ett fungerande lag. Lee behövde (helt naturligt)några månader på sig att acklimatisera sig, och frågan är om det finns utrymme för flera sådana spelare i laget i en tajt, tuff serie. Ta Stafford till exempel, en kompetent spelare som jag är helt övertygad har allt som krävs för att göra ett fantastiskt jobb. Men han har ännu inte kunnat leverera på sin viktiga tänkta position. Och det har varit kostsamt, både sportsligt och ekonomiskt (i och med att publiken sviker).
Per Åslund är en av alla de bärande spelare som haft en tung höst och underpresterat. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Färjestad måste gå en tuff ekonomisk balansgång mellan en ansvarsfull spelarbudget utan utsvävningar som riskerar överlevnaden på sikt, och en farlig ”snålhet” som även den kan äventyra klubben – sportsligt (vi ligger på kvalserieplats) och ekonomiskt (publiken sviker). Ingen lätt avvägning, förstås. Men icke desto mindre är det verkligheten just nu. Kanske måste vi i lite högre grad vara med och bjuda på lite dyrare men etablerade spelare när de dyker upp på marknaden?
Sedan måste man givetvis vara rättvis här: Oturliga och omfattande skador i truppen har givetvis förvärrat läget. Flera av de ledande spelarna har saknats – spelare som ska bära det nya, unga laget – och skadorna har också begränsat coachernas möjlighet att bänka spelare som underpresterar. Det skapar en ond cirkel. Vilka ska spela när ingen är het?
2. Omgång 19 och spelet fungerar fortfarande inte!
Färjestads spel hackar. Ordentligt. En del i detta är att vi är ganska sönderlästa. Vi pratar alltid om att vi ska spela vårt spel, och alla vet hur det ser ut. Det kan vara vackert, strålande och alldeles… underbart. När det fungerar.
För ett lag i kris, där självförtroendet är lågt och uppspelen inte direkt sitter på bladen blir det svårt. Jag var inne på det lite redan i gårdagens krönika, där jag skrev om hur tydligt det är hur lag ska spela för att neutralisera oss. Hög checking, en stängd mittzon och så drar de nytta av vår ineffektivitet när de retfullt kontrar in sina mål efter att vi förgäves snurrat i deras zon en kvart.
Detta är ett akut problem, som ständigt återkommer.
_ _ _
Folk gnäller på våra målvakter. Det är inte deras fel att vi förlorar. De släpper in 2.35/2.46 mål per match just nu, och ligger med den statistiken på samma nivå som övriga målvakter i serien (bara Rautio och Ullmark ligger för närvarande under 2.0). Både PW och Taylor började strålande, Taylor toppar till och med ET, och de har fortfarande en räddningsprocent på över 90. Man brukar säga att en målvakt som släpper in två mål per match ger laget chansen att vinna.
Nej, problemet är snarare att vi inte gör några mål. Bristen på spets framåt, som det brukar kallas. Vi har sällsynt svårt att komma till avslut, och när de väl kommer är de ofta tama och utan den uppvaktning som moderna målvakter måste utsättas för, för att bli tillräckligt störda. Och hur många frilägen har våra forwards bränt i år, egentligen?
Tänkta bärande spelare har inte levererat. Precis så enkelt och så svårt är det. Då blir pressen för stor på unga nyförvärv, som knappast kan förväntas ta ett stort ansvar direkt från start. Och något säger mig att det är där Håkan Loob & co måste och tänker sätta in resurserna i nuläget.
Garrett Stafford har haft en tuff höst! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
De offensiva backarna, oerhört viktiga i PP, är ytterligare en aspekt på den uteblivna målskörden. Stafford är på väg tillbaka, och jag vet att man lagt mycket krut på att förbereda honom inför comebacken. När jag för ett par veckor sedan pratade med Carlsson om amerikanen betonade han att Stafford måste få en ärlig chans innan man tar några beslut. Kanske har skadan gett viktigt andrum för den upphaussade värvningen, och en chans att komma ikapp efter en tuff försäsong och omställning till stor is? Jag tror även att Belle kan ha vunnit en del på sin rehabtid när han kommer tillbaka.
Värva? En het offensiv back växer som bekant inte på träd. Med största sannolikhet måste man i så fall blicka utomlands, och även ett nyförvärv behöver tid att landa i laget/ligan. Ska vi värva spets framåt måste vi sannolikt också låta folk gå. Vilka? Och till vilken kostnad? Bör vi ta in en extern coach? Är mental stöttning till befintliga spelare en nyckel? Frågetecknen är många. Och jag är, som sagt, säker på att Färjestad redan frenetiskt vänder på varenda sten när det gäller den här biten. Jag tror att vi kommer få se ledningen agera redan under kommande vecka.
3. Problemen är varken nya eller bara sportsliga
Man behöver bara ta en snabb titt i tabellen för att konstatera att det sportsliga läget är akut. Men handen på hjärtat har tendensen funnit där redan tidigare år, med skillnaden att både mål och poäng ändå har ramlat in i en omfattning som inte gjort problemen så tydliga. Den nedåtgående trenden i publiktillströmningen är inte heller någon överraskning även om läget givetvis ställs på sin spets i ett sånt läge som vi nu befinner oss i. Därför kan man inte se dagens prekära situation som någon tillfällig, eller snabbt övergående, svacka.
En smart klubb (som Färjestad nu är) tar tillfället i akt att prestigelöst överblicka, analysera och utvärdera situationen. Varför ser det ut som det gör? Vad gör man bra och bör fortsätta med? Vad måste förändras? Rätt hanterad kan den här hösten bli en nystart som borgar för en ny storhetstid. Det är så vi måste angripa problemen vi har framför oss.
Den sportsliga biten ska inte jag på några sätt vara förmäten nog att ge råd om. Givetvis har såväl coacher som alla andra sportsliga funktioner i föreningen för länge sedan sett exakt de problem på planen som också vi fans nu ser. Spelarna är väl medvetna om att de underpresterar, och gör allt de kan för att dra sitt strå till stacken. Den biten tog jag upp i senaste krönikan, och har inte för avsikt att ta upp igen.
Hur ska Färjestad rusta för framtidens hockey? En viktig del i detta spelar givetvis relationen till publiken, och i förlängningen till hur man attraherar sponsorer! Ta tillfället i akt nu! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Men krisen handlar inte bara om det sportsliga. Det föreningen kan och måste ta tag i omgående är relationen till fansen. De som ska betala för kalaset. För där finns det massor att göra. I tuffa tider, när inte spelet i sig drar publik till arenan, blir det än viktigare att marknadsföra sig och skapa täta band till publiken. Kanske kan man vända den här helveteshösten till något positivit genom att man samlar styrkorna och på så sätt får musklerna att bygga upp varumärket Färjestad till forna glansdagar. För det är nu, mer än någonsin, som man måste ha fansen på sin sida! Och med fansen kommer sponsorerna, och med sponsorerna kommer det inkomster. Positivt mitt i allt elände är att Färjestad har en rejält stark kärna med lojala eldsjälar omkring sig, som gärna är med och drar tåget. Supporterinitiativet på ståplats är ett klockrent exempel på detta.
Det här arbetet kommer nästa krönika att handla om.
_ _ _
Men nu laddar vi för kvällens match. Det vore skönt med en stark avslutning och helst tre viktiga poäng inför nästa veckas uppehåll, inte minst för att få lite välbehövlig arbetsro. Många som hört av sig till fbkbloggen är försiktigt positiva, och det verkar som om många bestämt sig för att bege sig till hallen för att visa sitt stöd och sitt hjärta. Bra så! Det är ett steg i precis rätt riktning!
