Krönika: Här händer det grejer!
Det blev en händelsefull måndag. Försiktigt positiva besked angående Tollefsen, farväl till en gammal hjälte och värvning av en potentiell ny dito. Dessutom vill jag fortsätta snacka norsk hockey och lite paralleller mellan GET-ligaen och SHL.
Det såg riktigt illa ut när Tollefsen skrek ut sin smärta, liggande på isen och boxandes sina handskar mot isen i en blandning av ilska och uppgivenhet. Beskedet direkt efter matchens slut från lagläkare Bosse Lindwall var inte heller särskilt hoppingivande, även om röntgen i första hand var en försiktighetsåtgärd för att utesluta benbrott. Lyckligtvis visade den röntgen som utfördes på lördagskvällen inte på några skelettskador, och söndagens och måndagens undersökningar ger hopp om att det inte är så allvarligt som först befarat!
Med detta sagt:Knäskador är inte att leka med – därav de hårda straffen – och det bara att fortsätta hålla tummarna för att Tollefsen klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Min erfarenhet är att det tar några dagar att veta säkert, om knät är svullet kan det vara både ordentligt ömt och svårt att undersöka.
Trots att det inte finns en enda filmupptagning av själva smällen – vilket är ganska unikt även om pucken trots allt befann sig en bra bit därifrån – trodde lagläkaren att Tollefsen hade hunnit förflytta tyngden från det träffade benet. Just det här med att spelaren inte har skridskon i isen just som träffen kommer har visat sig vara viktigt för att undkomma skador. Våldet mot knät blir inte lika stort.
Vi får hoppas att det var det som räddade Tollefsens knä den här gången.
_ _ _
Wow, hundratals läsningar från vårt kära grannland sedan jag lade upp den intressanta intervjun med Tönsbergsupportern Christian Aarum. Jag har fått en hel del positiv respons, men det har också hört av sig norrmän som är rädda för att vi svenskar tror att Tönsbergs publiksnitt på några hundra per match är representativ för hela ligan.
För att det inte ska råda några som helst missförstånd vill jag därför passa på att förtydliga mig lite (tack Tor för den intressanta länken): Som jag skrev i artikeln är publiksnittet högre hos de andra lagen, och man ser en klart positiv trend när det gäller publikintresset. Högst har Stavanger Oilers, som spelar i en alldeles egen liga med strax över 4000 besökare i snitt. Tre klubbar snittar över 2000 besökare, och fem klubbar har mellan 1142 och 1622 i snitt så här långt under säsongen. Sist ligger alltså Tönsberg med ett snitt på 364 besökare.
Det innebär att ligan (tio lag) som helhet har ett publiksnitt på 1792, men då får man alltså ta ha i bakhuvudet att såväl den högsta som den lägsta siffran innebär ganska stora avvikelser. Jämför man de siffrorna med svensk hockeys innebär det att snittet ligger en bit över Tingsryds (särklassig publikligaledare i division 1 med ett snitt på 1584 besökare).
Hockeyallsvenskan förra säsongen hade ett publiksnitt på 3227 personer medan Elitserien (ja, den hette så då) totalt snittade på 5707 besökare per match. Intressant i sammanhanget är att Hockeyallsvenskan ökade med 24 procent, medan högsta divisionen minskade med 11 % (motsvarande 686 personer per match). Vi har alla hört talas om publikkrisen i SHL, och oron vad den kommer att innebära såväl ekonomiskt som (i förlängningen) sportsligt för både lagen och ligan. 686 personer låter kanske inte så mycket, men match efter match under en hel säsong blir det en del pengar. Inte minst om man, som många av lagen, räknar med kringförsäljning av korv, popcorn och besök i klubb-shoppen utöver biljetten. De nedskärningar av spelarbudgetar och övrigt som lagen har genomfört visar på vikten av att publiken hittar till arenorna.
Det var också det jag ville peka på som en bromskloss för norsk hockey – för att få bättre ekonomi generellt i ligan behöver man få mer uppmärksamhet i media, vilket sätter bollen i rullning. Det gör att fler människor får upp ögonen för norsk hockey som produkt, vilket leder till större publik. Större publik lockar fler sponsorer, och så vidare.
Jag tror, att för att säkra ligans kvalitet och fortlevnad, är det viktigt att arbeta för att säkerställa att alla lag får möjlighet att överleva. Det tror jag är viktigt för norsk ishockeys utveckling. Ju bättre ekonomi, desto större möjlighet att behålla stjärnorna lite längre. För lirarna har man ju, det vet vi!
Gänget från Tönsberg Vikings tillsammans med Basse 23/11. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Sedan kan det vara intressant att dra paralleller mellan norsk och svensk hockey. Kan vi lära av varandra?
Avtal om mer och större tv-produktioner är förstås en del i att stabilisera GET-ligaens ekonomi, även om man kan diskutera om norsk hockey bör lära av SHL:s misstag. Kan det bli för mycket tv-sändningar? Är det tv-sändningarna som utgör (åtminstone en del av) publikkrisen? Sköt de svenska SHL-klubbarna sig i foten när man skrev under ett avtal som visserligen ger klubbarna rejält med klirr i kassan, men som kan vara en anledning till att de istället förlorar pengar i arenorna. Inga enkla frågor att besvara, och jag är osäker på om någon verkligen sitter inne med de rätta svaren!
Och vad saknas i arenorna för att få folk att åka dit istället för att sitta hemma i tv-soffan, eller göra något annat istället för att titta på hockey? Vad funkar och vad funkar inte?
Om vi nu ska återgå till norsk hockey är det positivt att det inhemska intresset har ökat, vilket syns i ökad publiktillströmning till arenorna. Vi märker också av det stigande norska hockeyintresset här på fbkbloggen i och med att vi har många läsare från vårt västra grannland, och det hörs också i Löfbergs Arena då det ofta talas norska på läktarna.
Nästa steg som jag vill se är ett norskt deltagande i Europan Trophy. Det norska mästarlaget bör bjudas in att delta på en årlig basis, och senast jag pratade med Kulon nämnde han faktiskt detta som en möjlighet. Det tror jag skulle vara utvecklande både för publiken och sporten i sig.
Jag är inte orolig för norsk hockey, om nu någon trodde det!
_ _ _
Jag måste bara få lyfta fram PW. Tyvärr är det lätt att målvakterna får skit när laget går knackigt, jag hör folk muttra på facebook och olika forum. PW har gjort en kanonsäsong så här långt, och han har verkligen tagit chansen och visat att han är värd förstaspaden.
Han var inte glad efter strafförlusten i lördags och jag förstår honom. Efter en sådan insats som han stod för förtjänade han verkligen att få ta hem tre poäng åt laget. Skyll för allt i världen inte det utsatta läget på PW, eller Taylor heller för den delen.
PW:s år som backup och som Granqvists adept gör att han numera utstrålar lugn och pondus i kassen, och han kan också göra precis de där avgörande räddningarna som krävs för att vinna matcher.
PW förtjänar att hyllas för sin säsong så här långt! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Pelle Prestberg fick alltså inte förlängt. Inte särskilt förvånande sett till klent resultat, sparsam istid, Carlssons uttalande på presskonferensen efter matchen mot Brynäs i lördags samt det faktum att Färjestad behöver utrymme (såväl i truppen som ekonomiskt) till ytterligare värvningar.
Missförstå mig inte, jag tycker mycket om Pelle och han kommer för alltid att vara en legendar i Färjestad. Men på en position som Håkan Loob, Anders Steen och övriga ledare i föreningen sitter på har man inte råd att vara sentimental. Inte minst i den position som laget nu befinner sig.
Prestberg har gjort sitt i FBK. Rätt eller fel, åsikterna bland fansen går isär. Jag anser att det var ett korrekt beslut! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Jag tycker att det är löjligt att påstå att någon “saknar hjärta” bara för att man har stake nog att ta ett obekvämt beslut. Loob konstaterade själv att det inte var något roligt samtal när han var tvungen att meddela klubbens beslut till en gammal vän och kollega, men föreningen och det sportsliga måste gå först. På ett tryoutkontrakt lever man aldrig på gamla meriter, man lever med kniven på strupen och måste leverera i vartenda byte.
Dessutom har vi ett ansvar mot yngre spelare att ha tålamod och ge dem chansen att utvecklas.
Snipern Pelle Prestberg värvades i första hand för att ge spets i ett sargat powerplay. Precis som Carlsson konstaterade på presskonferensen efter 12 mållösa minuter i just powerplay i lördags fungerar fortfarande inte spelet i numerärt överläge. Det är, som Carlsson också poängterade, inte Pelles fel då hela laget spelar dåligt. Det är inte lätt att prestera när ingen annan i laget gör det heller. Men att säga att han inte fick chansen är fel – han spelade 9 byten (totalt 6.43) i lördags och många av bytena var i just spel i numerärt överläge.
Kalla det en floskel men powerplay är en viktig spelform om man ska vinna matcher, och Färjestad måste få fart på det snart. 12.35 i målprocent i powerplay är en skrämmande låg siffra! Därför måste man gå vidare och hitta nya lösningar. Jag tror att det tjeckiska nyförvärvet Milan Gulas kan vara precis vad laget behöver, just nu!
Gulas har varit en pålitlig poängplockare och målgörare (141 poäng,67+74, under de tre senaste säsongerna) över tid hemma i den tjeckiska ligan, och att han inte har rosat marknaden i KHL i år behöver inte betyda någonting alls! Nu är, som bekant, statistik långt ifrån hela sanningen åt något håll, men killen har bra ålder (fyller 28 i december) och har alltså flera stabila år bakom sig. Det råder ingen tvekan om att man värvat honom för att få spets, inte minst i powerplay.
Det ska bli ruskigt spännande att se honom på lördag! Är vi lite realistiska och ger honom lite tid att acklimatisera sig kan han nog bli ett välbehövligt lyft för vår powerplay-statistik!
Forza FBK! Ludwig Byström ler efter att ha visat några Brynässpelare var skåpet ska stå… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
