Eftersnack FBK-AIK 2-1: Stafford och Lajunen målskyttar, PW gör ny stark insats i målet!
Jag skulle ljuga om jag sa att kvällens match gick till historien som den mest underhållande. Det gör sällan matcher mot ett defensivt spelande lag som AIK. Men, förutom tre riktigt viktiga poäng, fick vi en moraliskt upplyftande seger där poängen hamnade hos just de vi verkligen vill se i målprotokollet!
På presskonferensen efter matchen inledde som vanligt motståndarnas coach, i det här fallet AIK:s coach Rikard Franzén:
“Jag tycker att vi börjar den här matchen på ett bra sätt. Vi följer den gameplan vi hade lagt upp för den här matchen, borta mot Färjestad. Har ett bra försvarsspel, har tålamod och jag tycker att vi skapar en del chanser. Hade vi fått utdelning på dem hade matchbilden kunnat bli lite annorlunda… Andra perioden går vi ifrån vår gameplan lite, tycker jag, genom att vara lite ovårdade med pucken och ge bort den. Vi ger helt enkelt Färjestad lägen som de inte behöver skapa själv riktigt, och det gav dem energi. De får ta över matchen, och gör 1-0- Vi gör 1-1 efter timeouten, och det kändes bra, som om vi var på gång igen… Sedan kommer 2-1 lite för snabbt, men vi försöker spela på under resten av perioden. Jag tycker att vi gör det på ett bra sätt, även om vi kanske inte skapar så mycket. I tredje hade vi bestämt oss för att fortsätta köra enligt vår gameplan, det handlade ju trots allt bara om ett mål upp. Men Färjestad kommer ut starka och skapar tryck på oss istället. Vi får inte till det tryck och den energi vi vill ha i tredje. Sedan var inte vårt powerplay speciellt bra idag, i sådana här matcher måste man kunna utnyttja lägena och det gör vi inte heller. Så även om det är en jämn match, och det är klart att det hade kunnat studsa vår väg och vi hade kunnat få en pinne eller två pinnar på övertid eller straffar… Men annars tycker jag att Färjestad vinner rättvist!”
Franzén ville inte plussa för någon speciell i sitt lag i kväll: “Jag tycker att grabbarna gör en hyfsat match, men vi får inte igång vårt anfallsspel.”
Leif Carlsson:
“Vi försöker gå på och spela vårt spel men möter ett AIK som spelar som de brukar spela mot oss i täta matcher; de försvarar sig bra, vill att vi ska gå bort oss så att de kan få det där målet som ‘Frasse’ pratar om, i början och sedan gå på det. Inför andra pratade vi mycket om att vara mer rejäla tillsammans, det vill säga två och två eller tre, och komma fler mot mål för att skapa fler lätta avslut som tvåa och trea. Jag tycker att vi lyfter upp spelet betydligt i andra och tredje, mot det spelet vi ska spela. Men vi hade tillräckligt med chanser för att kunna vinna den här matchen på ett bättre sätt än vi gjorde idag! Även om pucken kan studsa lite hit och dit, och 2-1 inte är så mycket, tycker jag att vi som helhet skapade lite för många lägen och målchanser för att det ska vara jämnt på slutet. Men det känns väldigt skönt med tre poäng, och att vi besegrade AIK som vi slåss emot i tabellen är ju det viktigaste!”
Carlsson berömde PW i målet (“Gör återigen en gedigen insats”) och Arell (“Visar en väldig energi i spelet och vill vara med och delta både framåt och bakåt.”) Även Nygård och Bertrand imponerade på tränaren idag: “Fin skridskoåkning och skapar mycket! Det är positivt att se att de nyttjar sina verktyg på ett bra sätt!”.
_ _ _
Intressant i kvällens match var att båda målen var backmål, det första gjordes av Ville Lajunen (assisterad av Wallin och Nygård) och det andra gjordes av Garrett Stafford (assisterad av Lundh och Hillding). Viktigt och glädjande att våra backar kommer igång med målproduktionen, både för deras egen del och för lagets! Efter en förstaperiod med ganska tama avslut, där man gjorde det alldeles för enkelt för Daniel Larsson i AIK-kassen, syntes det tydligt resultat av det paussnack som Carlsson redogjorde för ovan. Mer energi i anfallen, men framför allt fler spelare som rusade fram för att ta hand om returerna gav utdelning. Båda målen var således en direkt följd av att backarna klev fram och fullföljde medan övriga spelare störde och skapade oreda framför målet.
“Ja, det var absolut skillnaden i andra perioden”, konstaterade Garrett Stafford när jag frågade honom om detta. “Mer energi och fler killar som gick på mål! Jag var väl själv spelare tre eller fyra mot mål när jag gjorde mitt mål, och när det blir så mycket trafik framför mål som det var då är det enklare att få in pucken.”
“Vi kontrollerade spelet ganska bra. särskilt i andra perioden när vi pressade dem rejält. De tvingades ju till och med ta en timeout på grund av den där pressen. Men vi körde på enligt vår gameplan, även om vi hade kunnat få bättre utdelning.
Skottstatistiken är talande: 45-26 i Färjestads favör, och med lite mer distinkta avslut hade segersiffrorna kunnat vara betydligt högre. Stafford:
“Det viktiga är ändå att vi skapar chanserna. Så länge vi gör det finns det ingen anledning att vara oroliga!”
Stafford själv trivs mycket bättre ute på isen nu än i början på säsongen. Hemligheten? Han är äntligen helt frisk. Förutom hjärnskakningen som vi tidigare skrivit om fanns det ytterligare ett problem som han drogs med redan när han landade i Sverige. Under halvvägs in i förra säsongen började han nämligen känna av problem med bukmuskelaturen, men han spelade igenom hela AHL-slutspelet trots stora problem.
“Det låg djupt inne i bukmuskelaturen, jag kan inte den medicinska termen, men det gjorde det svårt att spela. Det gör det jobbigt att åka skridskor, men bara att röra sig blev en plåga till slut. Jag kunde inte ens träna ordentligt under försäsongen! Det var riktigt tufft!”
Hjälpen fanns närmare än någon hade kunnat ana:
“Ja, min fru är massageterapeut, och specialiserad på en teknik som heter ‘aktive release’. Hemma jobbar hon för Red Wings och Detroit Tigers (baseball, min anm) och hon har jobbat mycket med mig flera gånger per dag, vilket har gjort stor skillnad! Hennes arbete, och fysträningen som jag kört med Peter Jazbetz, har definitivt hjälpt mycket!”
Perfekt att ha en fru som kan hjälpa till med sånt!
“Ja!”, han skrattar. “Jag var smart som bad henne att gifta sig med mig”, skojar han. Men faktum är att fru Stafford, genom sitt arbete i Detroit Red Wings ledarstab, är den enda i familjen som kan stoltsera med en Stanley Cup-ring. “Ja, vi brukar skoja en del om det där”, avslöjar Stafford.
Nu är Stafford helt smärt- och skadefri, och han tycker att det är skönt att äntligen kunna spela ut ordentligt och få en rättvis chans att visa vad han går för.
“Det blir bättre och bättre för varje match, och jag känner att jag kan bidra på ett bättre sätt nu. Förhoppningsvis fortsätter det så!”
_ _ _
Min kommentar till matchen:
Bra att våra tänkta poängproducerande backar kommer igång med målproduktionen. En svala gör förstås ingen sommar, men Stafford, till exempel, gör framsteg. Det är klart att det måste ha varit ordentligt frustrerande att inte kunna göra sig själv rättvisa på grund av en hämmande skada, och det är bara att hoppas att den sympatiske amerikanen nu kan ta sitt spel till ytterligare en nivå!
Arell och hans framsteg, har jag nämnt förut, och Carlsson berömde honom alltså på presskonferensen igår. Riktigt kul att se hur killen har klivit fram, trots tuffa förutsättningar i och med att han kom till laget och SHL med sämsta möjliga timing. Det är liksom inte lätt att göra den här resan när såväl stöd som tålamod från omgivningen av naturliga skäl blir en bristvara. Att Arell nu har landat och börjar ta för sig på det sätt han gör i offensiven säger något om hur stark han är som person. Där tror jag att vi kan förvänta oss ett ordentligt sparkapital framåt i tiden. Överlag syntes det hur viktiga backunderstödet är även i anfallen – när de kommer som en andra, tredje eller kanske till och med fjärde våg kommer också målen! Dagens målvakter är så skickliga och täta att det krävs trafik framför och uppföljning efter första skottet för att göra mål!
Kedjan med Connolly, Görtz och Bertrand var riktigt het, men det var som som förgjort när pucken skulle in. De hade lägen alla tre, men Connolly var nog närmast. PW är fantastisk i målet, och det var skönt att han fick vinna igår efter den nesliga förlusten mot Brynäs där han gjorde precis allt rätt utan att vinna.
Spelarna sträckte lyckligt armarna i luften efter slutsignalen, och det visar på den press som laget fortfarande lever med. Så här i mörkaste november, halvvägs in i serien, brukar serielunken göra sig påmind. Men det tuffa läget, och det faktum att AIK är en nära konkurrent i tabellen just nu, i kombination med att laget stundtals har vacklat lite på grund av lite självförtroendeproblematik gör att segern satt riktigt skönt. Precis vad man behövde nu. Ibland är tre poäng så mycket viktigare än själva underhållningen, och det här var en sådan kväll!
Nu väntar HV71 i ett minst sagt spännande bortamöte på fredag, och så Örebro hemma på lördag. Snacka om viktiga matcher. I november!
Matchfakta:
Färjestad-AIK 2-1 (0–0, 2–1, 0–0)
Första perioden: –
Andra perioden: 1–0 (5.16) Ville Lajunen (Rickard Wallin, Joakim Nygård), 1–1 (9.41) Mattias Janmark-Nylén (Teemu Ramstedt, Jonas Liwing), 2–1 (10.09) Garrett Stafford (Patrik Lundh, Joakim Hillding).
Tredje perioden: –
Skott: 45–26 (9–8, 17–12, 19–6).
Utv, Färjestad: 2×2. AIK: 1×2.
Domare: Thomas Andersson, Gävle, och Marcus Vinnerborg, Ljungby.
Publik: 4 358.