Öppenhjärtlig intervju med Niklas Arell om hans resa från allsvenskan till SHL och höstens utveckling: “Det är bara att jobba hårdare och lära sig något av det!”
Niklas Arell kom till Färjestad efter ett par fina säsonger i allsvenska BIK Karlskoga. 23-åringen, som har Djurgården som moderklubb, har haft en lite annorlunda start på sin seniorkarriär då han, efter att ha tillbringat junioråren i Malmö, spelade ett år i norska ligan (Rosenborg) innan han gick till BIK. Efter att han, precis som laget, har haft en ganska tung inledning på säsongen har han under den senaste månaden gått från klarhet till klarhet. I torsdagskvällens match mot Växjö låg han bakom lagets enda spelmål då han tog ett bra initiativ under ett annars ganska lamt powerplayspel och passade fram Christoffer Forsberg till 1-0.
Jag fick en lite längre pratstund med Niklas efter matchen, och vi pratade bland annat om det som varit och de små men viktiga förändringarna som har lett till att både han själv och laget börjar se ljuset i tunneln. Det jag var mest nyfiken på var den fina utveckling som nyförvärvet, trots tuffa förutsättningar, har genomgått och hur han har upplevt omställningen!
Men först måste jag förstås fråga dig, Niklas, om din syn på matchen mot Växjö? Vad var det egentligen som avgjorde matchen?
”Ja, det som avgjorde var förstås straffarna, men egentligen var vi för ineffektiva i powerplay och i våra chanser. Samtidigt tycker jag ändå att de, i början av perioderna, fick ett par riktigt bra chanser där Taylor räddade oss. Målvakterna var bra i kväll, det vi gjorde mindre bra var att inte sätta puckarna. I det stora hela kanske vi behöver börja perioderna mycket bättre så att vi inte får de här svackorna. Skapa fler lägen, som vi kanske skulle ha behövt idag för att sätta de här puckarna.”
I andra perioden var ni betydligt hetare, där skulle ni ha behövt få mer utdelning…
”Ja, efter dippen i inledningen kom vi igång bra. Vi fick fast dem i deras zon och fick långa byten där. Absolut hade vi chanser att sätta både en och två i andra, och då hade det varit stor skillnad att komma ut i tredje jämfört med hur det blev nu. Vi ledde visserligen med 1-0 inför tredje men så gör de mål i första bytet, och är i kapp, vilket ger dem energi medan vi istället tappar lite när vi får börja om från 1-1… Men jag tycker ändå att vi skapar chanser, och jag kunde ha gjort ett i alla fall där!”
Men det var ditt förarbete som ledde till målet. Berätta!
”Ja, det var inte så jättesvårt egentligen. De vet ju att jag är enda backen där i powerplay, och de vet ju att jag skulle försöka passa ut den till forwards. Därför täckte de kanterna och jag tog chansen att ta in den i zonen. Jag fick med mig pucken med skridskon, tror jag, och sedan nådde jag den precis… Jag hörde hur Forsberg kom bakom mig… Han ropade, så det var bra av honom, för det kan vara lite svårt att uppfatta…”
För du var ganska hårt uppvaktad av Växjöförsvaret där…
”Precis, jag hade inte någon chans att skjuta själv. Så det var bra av honom att dyka upp där, det är inte lätt att veta att jag skulle göra så där för det var ingenting som vi hade snackat om.” Han skrattar.
Nej, för någon klassisk powerplay-uppställning pratar vi ju kanske inte om här. Det handlade mer om att du tog chansen och åkte rakt igenom zonen själv och han hängde på…
”Ja, och jag har för mig att det var likadant på bortaplan. De ställer upp i mittzonen… De flesta lagen försöker ju passa ut på kanterna, och då täcker de där. Jag vet ju själv när man spelar boxplay; kommer en back upp täcker de andra spelarna eftersom man vill nästan att backen ska bära pucken. Oftast är inte de lika skickliga på det… Och jag bestämde mig för att ta chansen istället för att vänta! Har jag ingen att passa tar jag det själv!” Han ler lite.
“Har jag ingen att passa får jag ta det själv!” skrattar Niklas Arell. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Och det är alltså precis det här jag vill prata med honom om. Vi är många som har sett förändringen hos nyförvärvet, som – efter en tuff höst – nu har börjat blomma ut rejält. Det som har imponerat mest på mig är hans fina initiativ i anfallszonen där han kommer med fart och ett helt nytt självförtroende.
”Det är stor skillnad, det är det ju absolut”, konstaterar han själv. ”Det är inte något man får gratis, utan något jag har kämpat för. Sedan får man fortsätta jobba under varje träning och varje match för att behålla det! Det går så mycket snabbare att förlora självförtroende än att bygga upp det!”
Efter en bra start på säsongen, både för honom själv och laget, då laget vann sin division i European Trophy-grundspelet och var det första laget att kvalificera sig för finalen (som går av stapeln nästa vecka) har det varit en tuff höst. I och med att laget har haft svårt att göra mål har vartenda baklängesmål varit betydelsefullt, och varje misstag i egen zon blivit dyrköpt. Då är det inte helt lätt att komma som ny till ett lag som dessutom har oerhört höga krav på sig. Och grunden till framgången ligger i att få självförtroende och känna trygghet i egen zon. Arell:
”Mm, det är sådana misstag i egen zon, otur eller inte, som sänker en. Baklängesmål, oavsett om du gör ett fel spelmässigt eller tappar balansen, du är ju ändå delaktig i dem…”
“Jag försökte hålla huvudet högt. Det gäller att förstå att det bara är att jobba hårdare och lära sig något av det!” Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Lite lurad blev både han och resten av laget av framgångarna i European Trophy. Arell:
”Ja, jag tror att Europan Trophy håller en lägre nivå än SHL, med en helt annan hockey. Försäsongen och serien är två helt olika saker. Sedan låg ju de svenska lagen i topp i serierna, och det bevisar ju bara att SHL är en bättre liga…”
Ja, och där är ju Djurgården också intressant i och med att det hörs protester utomlands om att vi inte kan ha ett andralige-lag med. Och sedan kvalificerar de sig för slutspelet!
”Ja, och de tar de ju som en jätterolig stor grej!”
Men tillbaka till din egen resa. Blir det lätt en ond cirkel när det går tufft? Misstag gör ju alla, det är inget konstigt, men när man har en tung period som du och laget har haft under hösten, tänker man extra mycket då?
”Ja, absolut. Ingen vill ju göra något misstag över huvudtaget, men straffar det sig i mål bakåt är det ju ännu tråkigare. Jag försökte hålla huvudet så högt som bara möjligt, det gäller att förstå att det bara är att jobba ännu hårdare och lära sig av det…”
Och, om man ska vända på det, visar det ju på en mental styrka hos dig som kan vara bra att veta att du har och kan plocka fram… För svackor kommer ju och går!”
”Mm, och på något sätt tar jag det ju hellre i början än mitt i eller på slutet av säsongen.”
Är detta en av de tyngre perioder som du har haft i hockeykarrären, eller hur skulle du ranka den?
”Hm, ja… Eller, jag vet inte. Man har väl försökt glömma de tyngre perioderna… På något sätt har det nog varit det, men samtidigt är det ju också så att det är den högsta nivån som jag har spelat på. Det är klart att jag har gjort lika mycket misstag under en period tidigare, i allsvenskan eller var som helst. Men jag har inte blivit straffad på samma sätt för dem.”
Sedan är ju uppmärksamheten kring dem större här i SHL, där bevakningen är större…
”Ja precis, allt är ju större här. Det kanske gör att det känns tyngre. Men nu känns det som om det var ganska länge sedan.” Han skrattar lite.
“Jag gick tillbaka till grunderna, det som gav mig trygghet och fick mig att känna mig bekväm!” Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Ja, för vi som har följt er på nära håll har sett en tydlig förändring, och då inte bara för lagets del, under november månad. Även din utveckling har tagit stora steg, du ligger mer rätt i defensiven, tar initiativ framåt och hela ditt spel har lyft!
”Mm, jag började om, kan man säga! Jag hamnade lite… Jag tillbaka till basics, grunderna, helt enkelt. Det kan låta fånigt, men jag gick till exempel tillbaka till den längd jag hade på klubban tidigare. Jag har ganska kort klubba från början, men när jag kom hit fick jag lära mig att jobba mer stick-on-stick, som man säger. Alltså jobba med klubban mot motståndarnas klubba för att stressa dem. Och då försökte vi med att jag skulle använda en längre klubba, och det kände jag mig aldrig riktigt bekväm med.” Han skrattar lite. ”Det kan låta skitfånigt, men om man har haft något på ett sätt i flera år och så, i en ny miljö på en ny nivå ska du ändra sådant också… Jag kände mig helt enkelt inte bekväm med det så jag bestämde mig för att gå tiillbaka till den längd jag hade förut.”
I centimeter handlar det inte om några stora förändringar – Arell måttar med tumme och pekfinger och det rör sig i runda slängar om ungefär fem centimeter. Men de påverkar mer än vad man kan tro…
”Man har väl tränat upp en viss teknik med en viss längd, så ett längre tag gör ju att det jag gör inte längre sitter i ryggmärgen. Sedan, om det hade någon påverkan på mitt spel, det vet jag ju inte. Men jag blev bekväm direkt, och kände att jag blev snabbare på det planet direkt. Då kunde jag bygga upp självförtroendet på träningarna och så…”
Sedan spelar det väl egentligen ingen roll om det är en mental grej eller inte? Huvudsaken är väl att det bidrar till att det känns bättre?
”Ja, det var precis det jag kände. Jag går tillbaka eftersom det gav trygghet och fick mig att känna mig bekvämare.”
_ _ _
Bekväm är ordet Niklas återkommer till, och just det ordet har jag också fått i huvudet när jag ser honom spela. Han ser betydligt mer hemma ut i egen zon, och han vågar ta initiativ framåt. Han ser helt enkelt ut att ha vuxit in i SHL-kostymen, och en viktig del i den processen är förstås att känna att man är rätt man på rätt plats nere på isen. Bekväm i rollen, med andra ord.
”Det blir så när man har en tung period. Man vill väldigt mycket, och det kan bli så att man överarbetar situationerna. Man har helt enkelt inte lugnet som man behöver ha som back med pucken och i vissa situationer. Då kanske man bara rusar ut, går på en kille som redan är markerad av någon annan och så vidare. Småsituationer kanske men sedan är folk mycket skickligare på den här nivån, så när man gör de här misstagen gör de mål. De ser luckorna mycket bättre, helt enkelt… Men jag är glad att jag har kommit ifrån det, och det känns bättre nu!”
Mm, för du går från klarhet till klarhet , både när det gäller spelet i egen zon men framför allt i initiativen du tar framåt!
”Ja, det kommer väl! Jag började ju med att jobba med det defensiva, bara för att ha något att utgå ifrån. Som back måste du ju alltid se till att skapa trygghet i och med att du spelar bra defensivt, och när jag kände mig trygg där började även det offensiva komma mer och mer. Jag försöker följa med och ta lägena när jag får dem. Jag känner igen mig själv mer nu än vad jag gjorde i början, så är det ju! Nu är det bara att fortsätta…”
Och bytet av klubba var alltså en del i det hela. Har ni gjort något mer? Tränat på något speciellt sätt, till exempel?
”Ja, vi tränar ju varje dag på de här bitarna. Radek och Leffe analyserar våra byten efter varje match, och kan se vad man gör fel och vad man gör bra. Sedan, till slut, sätter sig vissa saker av sig själv. Det är svårt att spela om man tänker för mycket – var ska jag vara, vad ska jag göra nu…” Han knäpper med fingrarna. ”Det måste ju liksom komma så här, för det går så pass fort…”
Det är en skillnad som många som bytt från Allsvenskan till SHL brukar lyfta fram?
”Ja, precis! Där gjorde man ju sakerna så här (knäpper med fingrarna igen) och de sakerna räcker kanske inte här, på den här nivån…” Han skrattar lite. ”Det var nog en stor anledning – sitter det inte då, utan att du behöver tänka efter… då går det för långsamt, med puck och allt, så det är kanske där som all träning och alla matcher har gjort att jag inte behöver tänka lika mycket längre. Det har börjat sätta sig helt enkelt!”
Apropå Allsvenskan. Hur stor koll har du på ditt gamla lag, BIK Karlskoga?
”Jag har följt dem och ser att de går väldigt bra i år. De tappade ju en hel del spelare inför den här säsongen, men lyckas ännu en gång… Det är skitkul att se. Jag har varit där och kollat några matcher.”
Förvånad över att det fortsätter att gå så bra för dem?
”Nej, egentligen inte! Jag har ju spelat där två säsonger och då har det gått bra. Stommen är ju kvar, och de äldre spelarna pushar på de yngre på ett bra sätt. Det är en speciell stämning, en känsla, i det där omklädningsrummet…”
Ja, för det känns som om de blir uträknade titt som tätt och ändå så…
”Ja, de är uträknade vartenda år känns det som. Ingen expert verkar våga sätta dem som topp tre, och därför får man slå ur underläge hela tiden. Jag tror att det passar laget på något sätt. Jag tror att det är bättre för dem än att bli tippade topp tre. Det är ett krigargäng med stor vinnarinstinkt”, berömmer han, ”och många yngre killar som vill ta sig uppåt. Hungern och viljan finns, och så får de speltid som de kanske inte skulle få på så många andra stället!”
Mm, det är lite tvärtom mot Färjestad, som ständigt lever med pressen att prestera och vara med i toppen! Här i Karlstad finns det ju trots allt många som på fullaste allvar hävdar att inte säsongen börjar förrän i februari-mars när slutspelet drar igång…
”Ja, om man tänker på pressen att vara ett topplag så är det ju annorlunda mot Karlskoga. Samtidigt, under de åren som jag var där sa vi visserligen att vi hade som mål att vara topp sju. Men egentligen hade vi topp tre i tankarna… Men det är klart att det blir en annan press.”
_ _ _
En fin utveckling under senhösten gör att Niklas Arell numera definitivt fyller ut Färjestadströjan! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Niklas Arell gick alltså ifrån att vara en ledande spelare i den allsvenska underdogen BIK Karlskoga till att hamna i ständigt favorittippade Färjestad i SHL. Det i sig är ju en stor omställning. Att dessutom göra den här resan samtidigt som föreningen upplever en av sina värsta höstar på många år kan inte heller vara så lätt? Otur i tajmingen helt enkelt, eftersom det inte finns lika mycket utrymme för att vara ny när laget spelar med kniven på strupen…
”Jo, visst är det så. Det handlar ju om det mentala. Hade vi vunnit, trots att man hade gjort misstag som lett till ett insläppt mål, hade man kunnat släppa det på ett annat sätt.”
Det blir ju inte lättare att hitta sin egen formkurva när hela laget kollektivt verkar ha tappat sin. Pressen på laget, på alla spelare, blir ju större samtidigt som tränarna får krav på sig att agera…
”Precis, tränarna försöker ju hitta vad som är fel och göra förändringar… ”Han skrattar lite. ”Det finns antagligen många orsaker till att det har sett ut som det har gjort, och jag är glad över att jag får börja glömma bort den där tiden nu!”
Ja, och med facit i hand, är det häftigt att se hur du, och laget, har kämpat er igenom den här tiden. För det känns som om allt hänger ihop…
”Så är det ju. Det är ju fler som tagit stora steg och kommit ur sina svackor, och det bidrar ju till att det blir bättre för alla. Självförtroende smittar ju av sig på samma sätt som svackor gör det. Det är väl det som har hänt, fler och fler har blivit bättre och fått bättre självförtroende. Då får också laget som helhet större självförtroende, så börjar vinsterna komma! Känslan är att vi har tagit oss ur den där värsta svackan nu. Sedan är det väl svårt att vinna varje match, trots det…”
_ _ _
Nu väntar en match, lördagens bortamatch mot Örebro, innan det är speluppehåll i SHL. En del spelare ska på landslagsläger, och för Färjestads del väntar alltså Red Bull Salute i Berlin då laget ska göra upp med fem andra lag om den inofficiella titeln som Europas bästa klubblag. Arell erkänner utan omsvep att varken han eller resten av laget har hunnit tänka så mycket på slutspelet ännu. Hemma i SHL är varje poäng viktig i jakten på laget ovanför ”slutspelsstrecket”, och matchen mot desperata bottenlaget Örebro lär bli en holmgång.
”Vi har jättestort fokus på lördag, men sedan kommer det bli en rolig roadtrip med laget att få åka till Berlin! Vi kommer göra allt för att försöka vinna den där turneringen, där vi trots allt började väldigt bra. Sedan är det bra med ett uppehåll, där vi kan jobba på det vi behöver jobba på och få ännu mer energi och självförtroende inför omstarten.”
Kanske bra också att ni får ägna er åt något helt annat? I Berlin har ni inte tabelläget att tänka på, där är ni på noll och kan förhoppningsvis spela ut på ett annat sätt?
”Precis, vi har inte den stora pressen där utan kan gå ut och spela med en annan glädje. Visserligen tycker jag att vi redan har bra glädje i laget, men vi kan säkert spela ut på ett annat sätt och det ger ju också självförtroende! Det vore inte helt fel, så vi ska gå in i den där turneringen med 100 %. Då kan vi få ut mycket av det här laget, tror jag!”
Och så blir det julmarknad på spellediga lördagen, förmodar jag?
”Haha, jaså? Ja, jag vet inte hur det är i Berlin… Jag har aldrig varit där, faktiskt.”
