Krönika/eftersnack: Övergiven och oönskad, men, med lite perspektiv, värdefull!
Den står där, övergiven och oönskad, bland drickbackar och diverse utrustning. Ingen vill se på den, än mindre ta i den, och den kommer aldrig att bli höjd till skyarna. Jag pratar om bucklan, den glänsande trofé som tilldelades laget som kom på andra plats i årets European Trophy. Just nu påminner den oss om en sur förlust, men med lite perspektiv kan den komma att omvärderas.
Bucklan som ingen vill lyfta men som ändå kan visa sig bli värdefull… Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Direkt efter att slutsignalen har gått i o2 World och JYP fortfarande högljutt firar sin seger ute på isen, bara några meter från där vi befinner oss, är det tyst som i graven i Färjestads omklädningsrum. Svarta ögon, sammanbitna ansikten och mumlande röster som håller på att koordinera en minst sagt stressad bussresa till det väntande flygplanet. Pizza har levererats – energiförrådet måste fyllas på efter en tuff match – men matlusten är inte särskilt stor hos någon.
Berlin har precis gjort 1-0, i PP med vår Jack Connolly på botbänken. © 2006-2013 by Red Bull GmbH and GEPA pictures
Leif Carlsson är nog mest besviken av alla, men han biter ihop på ett oerhört imponerande sätt när reportrar från när och fjärran vill ha hans kommentarer. Han förklarar tålmodigt, om och om igen, att ’ja, det var en sämre första period från vår sida’, och ’visst behöver vi vara kallare och inte dra på oss utvisningar’ och att ’vi borde ha lyckats få in pucken när vi forcerade så hårt i sista’.
Det ingår givetvis i hans roll som headcoach att svara på frågor, oavsett om de kommer efter en skön seger eller efter en bitter förlust, men det är fascinerande att se hur professionell han är trots att han antagligen skulle vilja be alla att dra åt helvete.
”Jag tycker att vi möter ett väldigt bra hockeylag i JYP”, konstaterar han när jag pratar med honom samtidigt som hela Färjestadslägret effektivt och i rask takt monteras ned runtomkring oss. ”De första 12-15 minuterna är de bättre än oss, och vi får värja oss hela tiden. Sedan tycker jag att vi växer in i matchen, och i andra och tredje perioden tycker jag att vi är lite bättre än dem. Det handlar om väldigt små marginaler, vi har ett 1-1-läge där först när den tar på axeln på målvakten och sedan i ribban. Det blir tekning och istället gör de 2-0. Sedan reducerar vi till 2-1, och skapar enormt med chanser som ska vara tillräckligt för att kvittera. De försvarar sig med allt de har, både en väldigt duktig målvakt och ett bra försvar, men vi var ju på mållinjen flera gånger….” Han skakar på huvudet. ”Det känns lite jobbigt nu!”
”En stor besvikelse, men totalt sett ska vi, när vi kommer hem här i natt, vara väldigt nöjda med vad vi har presterat härnere. Sedan är det aldrig roligt att ha förlorat en final, och nu har vi förlorat två år i rad. Det vi måste göra är helt enkelt att bli lite bättre på att göra mål på chanserna. Vi måste upp mot tre mål i en final för att kunna vinna. Lägena hade vi, men vi satte dem helt enkelt inte idag.” säger han självkritiskt.
”Sen tycker jag att de borde ha haft några utvisningar i tredje perioden. De hängde och klängde, och vi försökte och försökte. De fick göra det, och det är bara att acceptera… Det hade inte gått i Sverige i alla fall…”
Hej hopp, vad det går! © 2006-2013 by Red Bull GmbH and GEPA pictures
Yours truly blev, lite skämtsamt, kallad för cyklop på twitter under matchen, och givetvis dras man med i ilskan och frustrationen när det går tungt för laget i ens hjärta. Lägg därtill att vi knappt fick se några repriser alls under hela matchen, än mindre av kontroversiella situationer. Jag frågar Leif om det beror på att det finns någon regel i tysk hockey som säger att domarna inte får se repriser på mediakuben, men han kan inte svara på det. Oavsett vilket är det rejält frustrerande att se Mercedes-reklam istället för en close up av en del tveksamma/alternativt potentiellt självklara situationer.
Nyggas mindre väl valda utvisning under ett gyllene powerplayläge i slutet av andra var hur som helst klockren. Det jag vände mig emot var att domarna hade svårt att se förstalägena, vilket ledde till precis den typ av frustrerade genmälen som skickar spelare rakt ut till utvisningsbåset utan att passera gå. Nygga gjorde kardinalfelet att ge igen på JYP:s Max Wärn efter en förseelse som inte observerades av domaren, och JYP-liraren föll då lite väl lätt.
Förutom en del bläckfisktendenser bland JYP:s stora, starka backar reagerade jag bland annat på ett rejält yxhugg mot Belle, utdelat precis framför domaren men utanför bild. Jag vill under inga omständigheter skylla förlusten på domarna, men det är klart att den varierande nivån gjorde matchen svårspelad. Det blir lätt så att man som allt mer frustrerad spelare fokuserar på fel saker.
”I andra perioden tar vi några dumma utvisningar, tre stycken, av Belle, Nygren och Jack. Det är ren frustration, men den disciplinen måste vi ha”, konstaterar Carlssson. ”Det var den disciplinen som gjorde att vi vann med 4-0 mot Eisbären i fredags. Nu var det vi som tog utvisningarna och fick slita ont. Det kan vara en av anledningarna till att vi inte riktigt orkar 100 % i avsluten. Det får vi ta med oss och lära oss av.”
Stora starka backar med bläckfiskarmar… © 2006-2013 by Red Bull GmbH and GEPA pictures
Själv är jag är precis lika besviken som alla andra. Den sköna känsla som jag hade innan matchen ersattes tidigt under tredje periodens stenhårda men fruktlösa forcering av en föraning om förlust. Det SKA straffa sig att spela så hårt på en ett-måls-ledning som JYP gjorde, men finnarna hade inte bara en fantastisk målvakt (Tuomas Tarkki, utsedd till turneringens bästa) utan också ett flyt a la Brynäs under guldsäsongen 2012. Ni vet då någon osynlig kraft tycktes bära dem genom slutspelet och fick dem att verka oslagbara…
_ _ _
Jag räddar bucklan från att åka i golvet, där den står på sin utsatta plats mitt i gången när stora trunkar hivas över den, och bär ut den till bussen. Ingen vill fortfarande så mycket som se åt den, där den står längst fram hos Stefan “Bearroad” Eriksson, men jag vet att det kommer bli annorlunda bara besvikelsen har hunnit lägga sig. Trots en lite tuff höst är vi ändå ett av Europas absoluta topplag, det epitetet har man gjort sig förtjänt av när man kvalificerar sig för final två år i rad!
Bucklan kom med på bussen till slut… Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Leif summerar turneringen nyktert och ur ett större perspektiv: ”Vi gör en jättebra första match, vi gör en bra andra match och vi GÖR en bra match här i finalen. Hade vi vunnit allt hade vi varit ’fantastiska’ och allting, men ikväll gör vi inte målen och det blir lite smolk i bägaren. Men jag tycker ändå att vi, i morgon, ska vara nöjda. Det är aldrig roligt, och man ska inte vara nöjd, när man förlorar. Men spelmässigt, om vi slår ut det på tre matcher, har vi gjort framsteg!”
Visst har han rätt; med facit i hand har det varit några fantastiska dagar här i Berlin. Det enda negativa är egentligen att vi inte når riktigt ända fram i sista matchen, i övrigt har vi som tittat på bjudits på bra spel och fått se framsteg i de flesta moment som laget behöver förbättra.
Detta gör mig övertygad om att laget kommer att ha nytta av den här turneringen framöver. Vi har förhoppningsvis lärt oss av kvällens misstag, och tar dessutom med oss det fina spel och det självförtroende som den här turneringen har bevisat finns i laget inför SHL-omstarten mot Luleå på annandagen.
Just Luleå är ju förövrigt det lag som Carlsson innan matchen jämförde JYP med spelmässigt.
Jag kommer att flyga med laget i det specialchartrade planet och vara på plats i Norrland och rapportera. Till dess vill jag passa på att tacka alla läsare för den här gången, och önska er alla en god jul och ett gott nytt år!
Inför nedsläpp i European Trophys sista final 22/12 2013 Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Fotnot: Rickard Wallin blev liggande efter en tackling (som jag tyvärr inte fick se någon repris på) men som såg ut som en knätackling. Han spelade dock efter tacklingen, och när jag pratade med honom efter matchen berättade han att det handlade om en lårkaka. Lårkakor kan vara både smärtsamma och besvärliga, men det handlar i alla fall inte om någon ytterligare smäll mot ryggen.
Kvällens enda målskytt för Färjestad var alltså Anton Grundel, med en riktig strut. Målet kom i en spelvändning under ett pågående boxplay, och han spelades fram av Rickard Wallin.
