Intervju med Oliver Kylington: “Jag måste följa mitt hjärta, och det är här, och inte i landslaget, jag kommer att bli någon!”

Oliver Kylington, 16 år, är på väg att spela sig till ett A-lagskontrakt. Han fortsätter imponera med sitt mogna men kreativa spel, och stod för en assist i lördagens sköna seger mot Modo. Efter matchen fick jag ett snack med honom om läget, anledningen till att han tackade nej till landslaget och vilken inverkan titeln “lagets yngste” har på biceps. Dessutom fick jag stifta bekantskap med en bedårande charmig liten Beybladespelare på tillfälligt besök i Färjestads omklädningsrum!

Grattis till segern, Oliver Kylington. Berätta om matchen!

”Riktigt rolig match att spela! Bra intensitet, bra stämning i hallen och mycket känslor på isen! Då är det alltid roligt att spela hockey, tycker jag!”

Väldigt bra liv på läktarna, hur mycket märkte ni av inramningen?

”Alltså, det måste ha varit fullsatt idag?”

Nja, snudd på… (7952, min anm)

”För det såg fullsatt ut, och det är alltid kul att spela inför stor publik. Klacken var med ända in och… ja, det var riktigt roligt!”

Ja, de körde lite klassiska ramsor som till exempel ’Sopa på, FBK’…

”Precis! Riktigt, riktigt bra!”, skrattar han.

Jag har förstått det som att du valde att avstå från WorldU17-turneringen med U17-landslaget i Kanada under nyårshelgen för att spela med A-laget. Stämmer det?

”Ja. Jag hade ett samtal med Håkan och Leffe och de sa att de ville ha kvar mig här. När de frågade mig vad jag tyckte och kände om det, kände jag att det var rätt beslut för mig. Jag vill ju etablera en plats här i A-laget, och det är rätt för tillfället. När jag pratade med mina landslagstränare höll de med mig, delvis, om detta…”

Ja, det är väl klart att landslagscoacherna gärna hade sett dig i landslaget…

”Ja, men jag måste följa mitt hjärta, och det är här jag kommer bli någon, inte i landslaget! Så det var ett enkelt beslut för mig att ta…”

Landslaget hinner du ju med senare…

”Ja, precis. Det får man se som en bonusgrej!”

Men tanken är att du ska spela med A-laget istället?

”Ja, och det är ju det bästa för min utveckling just nu.”

_ _ _

Apropå A-laget, ja. I skrivande stund pågår förhandlingar mellan Kylington och Färjestad gällande ett A-lagskontrakt. Jag pratade med Leif Carlsson efter presskonferensen och då sa han så här om Kylington och A-laget:

”Vad gäller själva kontraktsbiten får du ta den med Håkan, men så länge som Oliver fortsätter spela på det här sättet och är pigg och fräsch kommer han vara med oss. Skulle vi sedan känna att han behöver ta en liten paus, då får han gå ned och spela i J20. Det är det som är så bra med att han är så ung, han kommer inte tappa några matcher.”

”Men just nu ser jag framåt, och jag ser att han kan tillföra mycket till oss. Det är klart att även han kan få dippar, precis som alla andra. Idag fick till exempel Arell vila. Det betyder inte att Oliver ska ned till J20, om han får vila en match, utan han behandlas som en A-lagsspelare. Så länge han presterar och vi känner att han har orken kommer han vara med oss och träna.

_ _ _

Jag tar frågan vidare till Oliver själv: Jag pratade med Leif om dig förut. Han sa att du kommer att träna med A-laget framöver. Vad har ni sagt om detta?

”Jag har inte hört så mycket eller pratat så mycket med Håkan och Leffe om det. Men just nu känns det som att jag har fått, inte en plats, men lite… eller mycket förtroende… Men jag tar en dag i taget, och vill inte stressa fram någonting. Jag vill bara köra! Det är kul att få vara med i laget!

Så det här med förhandlingar kring ett A-lagskontrakt sköts helt och hållet av din agent?

”Ja, just det så jag vet inte när det blir klart. Jag har inte hört så mycket om det, det har varit så mycket matcher nu också!”

Det känns som du har kommit in bra i gänget. Vilka hänger du mest med?

”Jag hänger med juniorkillarna; Foppa, Ludde, Åberg och Nygård. Sedan hänger man med Nygga mycket också… Nämen, det är många man är med, man hänger med alla. Alla är riktigt sjyssta mot mig, tycker jag!”

För du har flyttat till Karlstad hit helt själv, om jag har förstått det hela rätt?

”Ja, men min pappa och lillebror är här och hälsar på nu. De brukar komma ibland under helgerna och så, och mamma också. Men jag bor här själv, och trivs jättebra här i Karlstad. Det är en jättemysig stad, med mycket trevligt folk!”

Oliver bor i en lägenhet i ett mindre hyreshus tillsammans med en kollega ur J18-laget: ”Det är rätt stort, en trea. Jag trivs riktigt bra!”

Jag är ju lärare så jag måste fråga: Hur påverkas egentligen skolan av den här fantastiska utvecklingen som du haft under hösten och vintern?

”Det påverkar mycket, om jag ska vara ärlig. Den här första terminen, höstterminen, har jag inte varit i skolan sådär jättemycket, faktiskt… Det har varit mycket med A-laget, mycket träningar och så har jag ju blivit inringd hit när jag var varit i skolan och så. Man missar mycket, men jag får ta igen med uppgifter jag får hemskickade via datorn. Så det blir mycket grejer att göra, men man får ta det också! Jag tänker inte hoppa av skolan, åtminstone inte just nu!

Det kan kanske vara skönt att ha den ibland också, att få något annat att göra och tänka på?

”Exakt, precis! Alla polare är ju där, man får hänga med dem och det är skönt och avslappnande att få komma dit ibland!”

Du går väl tillsammans med de andra som går hockeygymnasiet också om jag har förstått det hela rätt?

”Ja, jag går med alla J18-spelare som går första året. Vi är ett skönt gäng!”

Och de har förståelse för din situation i skolan på grund av samarbetet mellan klubben och skolan?

”Ja, ibland ska ju även de andra på HG träna och göra sådana saker…”

Favoritämne i skolan?

”Alltså, jag gillar engelska och historia, faktiskt.”

Bästa ämnet?

”Engelska. Men matte… det är under all kritik, katastrof!”

Han må vara en unik talang på isen, men när det gäller synen på matte är han alltså ganska representativ för dagens gymnasieelever.

En sak till; du är ju yngst i laget, och har varit så genom hela din karriär. Jag såg hur du slet och släpade på trunkar nere i Berlin. Hur är det med det där egentligen? Stämmer det där att de yngsta spelarna gör allt sådant?

”Ja, det funkar exakt som du såg!” Han skrattar. ”Vi får bära trunkarna, och det är väl något som ingår i jobbet, om man säger så! Men jag gnäller INTE”, betonar han, ”man är yngst i laget och visar respekt för de som är äldre. Det har jag inga problem med att göra; plocka puckar efter träningarna och sådana saker. Jag har ju alltid varit yngst i varje lag som jag har spelat i…”

Ja, jag tänkte på det när vi pratades vid sist, du är van vid att bära trunkar och plocka puckar, med andra ord?

”Ja, precis, men vi hjälps åt. Vi är ju fyra yngre spelare här i laget, så vi hjälper varandra! Inga problem!

’Gratis’ extrafys?

”Precis, man blir extra stark i axelpartiet och så lite biceps!” Han demonstrerar greppet om en gigantisk hockeytrunk.”

Haha, vad bra! Och idag blev det en assist mot Modo!

”Ja, det var skönt. Lite tur kanske?”

Du gillar Modo?

”Haha! Ja, vad har jag gjort: 2 poäng på tre matcher mot dem… Det är rätt skönt och få göra det mot dem.”

Och det ser bra ut i övrigt också. 5 poäng (2+3, min anm) på 11 matcher är det väl om jag har räknat rätt?

”Jag har inte koll på hur många matcher jag har spelat”, erkänner han. ”Men kanske…”

Har man koll på sådant som spelare, hur många matcher man spelat och hur statistiken ser ut?

”Jag följer inte min egen statistik så där jättemycket, kanske följer folk som följer mig statistiken. Men jag vill inte tänka så mycket på det där. Det är klart att det är viktigt att göra poäng, för lagets skull. Men jag är glad varje gång laget vinner och tänker inte så mycket på den biten.

Här kommer Olivers bedårande lillebror Adrian in i bilden. Lillebror bryr sig inte så mycket (eller inte alls, faktiskt) om journalisterna som svärmar runt storebror utan leker obekymrat och koncentrerat med sin Beyblade på golvet intill.

När jag frågar honom om hans betyg på brorsans insats i dagens match spricker dock ansiktet upp i ett stort, stolt leende: ”Bra, förstås!”

Och det får vi väl hålla med om!