Krönika: Låt det som varit bidra till ett gott nytt år!
Omstart. Nystart. 2014 är bara några skälvande dagar gammalt, och ligger framför oss som ett nytt, helt oskrivet pappersark som bara väntar på att fyllas med spretiga blyertsstreck och diverse krumelurer. Bakom oss ligger ännu ett år, ytterligare ett i en lång rad, men ändå ett år som kommer att leva kvar i minnet framöver. På gott och ont. För här finns det massor att lära sig av.
Gameday. Efter några dagars välbehövlig ledighet är det dags att återvända till vardagen, och jag tänkte göra det genom en återblick över det som varit och lite tankar inför det som väntar. Sedan väntar den perfekta lördagen – först semifinal för juniorkronorna och därefter väntar den viktiga och prestigefyllda hängmatchen borta mot Frölunda.
Mumma för den hockeytokige!
Omstart x 3. Succekedjan med Christian Berglund, Jack Connolly och “guldgulas”, Milan Gulas som alla tre hade en motig start på säsongen! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Det ska sägas först av allt: En tuff sporthöst till trots, häromdagen fick vi alla en smärtsam påminnelse om att vare sig pengar eller framgångar på isen är det viktigaste i livet. Dödsbudet som kom inför måndagens match mot Leksand ger perspektiv på allt vad publikkriser och kvalseriespöken heter. Färjestads mångåriga chaufför, den av både spelare och ledare högt älskade Lennart ”Gräsmarker´n” Persson, frånfälle lämnar förstås ett stort hål efter sig. Man behöver bara läsa det brev som han själv, ställd inför faktum, hade skrivit till Färjestad (och som du kan läsa här) för att få ett litet hum om det mod, den humor och den oerhört positiva och inspirerande inställning till livet han hade. Det är inte svårt att förstå hur viktig en sådan glädjespridare blir för människor som lever under stor press, och att han fattas alla de spelare och ledare som har åkt i hans buss genom åren. Jag grät floder när jag läste brevet, och jag hade inte ens förmånen att känna honom!
Jag har bara pratat med honom en gång, men redan under det korta mötet gav han prov på den där kvicka, avväpnande humor som verkar ha varit hans signum: Jag stod och intervjuade PW utanför omklädningsrummet i Kinnarps arena i Jönköping tidigare i höstas, och Persson kom förbi, släpande på utrustning som skulle lastas inför hemresan. ”Så det är den gamla volvon som blir intervjuad idag”, kommenterade han glatt. Det var den 5:e oktober, och sista resan med laget gjorde han så sent som den 21:e november. I måndags, 30/12, dog han efter att ha förlorat kampen mot cancern.
Fuck cancer.
Färjestad kommer att hedra honom innan nedsläpp i hemmamatchen mot Frölunda nästa vecka, och initiativet med märket med initialerna GP i lilagult på hjälmarna är en fin, passande gest. Jag hoppas på stor uppslutning bland fansen så att en fullsatt arena på torsdag kan bidra till att ge honom en värdig hyllning. Jag hoppas också att vi alla tar tillfället i akt att bidra på alla sätt vi kan till att utrota denna vedervärdiga sjukdom som nog de flesta av oss har hemska erfarenheter av.
_ _ _
Ska vi nu ändå återvända till hockeyns värld tycker jag mig kunna sammanfatta tre stora utmaningar (Publiken, tabellen, turbulensen) som Färjestad har haft att tampas med under hösten. Somligt kom som en blixt från klar himmel, annat har vi kunnat se tecken på redan tidigare och några händelser hänger helt klart ihop. Oavsett vilket tyckte jag att det kändes som om skiten träffade fläkten nästan exakt samtidigt under några riktigt tuffa veckor.
Publiken
Det finns de i Karlstad som på allvar hävdar att hockeysäsongen här i Värmland inte börjar förrän slutspelet drar igång framåt vårkanten. Ett sådant resonemang visar på hur Färjestad, på gott och ont, har skämt bort oss värmlänningar genom åratal av framgångar. Faktum är att många av de yngre fansen inte har upplevt andra tider än dem med klassiska segrar, ständiga slutspel och den aura av självförtroende som växer ur vissheten om att stora, starka Färjestad kommer att fixa alla eventuella hinder på vägen.
Färjestad har, genom sina framgångar, vuxit ut till att bli en institution inom svensk hockey, ett föredöme som de runtomkring ”hatar” men samtidigt (i hemlighet) avundar, gärna studerar och ibland till och med skamlöst har kopierat. En elefant om du så vill, som alla gärna vill vara den som fäller. Den klubb som spelarna i SHL helst av allt vill se förlora, men som få tackar nej till om erbjudandet väl kommer. Vi mot världen har varit en del av dramaturgin kring hockeyn, och det har varit en riktigt häftig resa!
Samtidigt har den här vinnarkulturen paradoxallt nog fått den negativa effekten att en del fans har börjat betrakta grundserien som betydelselös. Problemet med att publiken uteblir har inte bara drabbat Färjestad, bör kanske tilläggas, men det ändrar inte på det faktum av att FBK:s ekonomi har påverkas negativt av att folk väntar till slutspelet med att bege sig till arenan.
Tabellen
Och så, ovanpå allt detta, kom då en höst när målen uteblev, när de nyförvärv som hade fått den otacksamma uppgiften att ersätta giganter som Lee och Salák inte levererade och när etablerade spelare inte stod att känna igen. Det (till synes) självspelande pianot hackade plötsligt. Rejält.
Klart som korsvpad att det blir otäckt när båten plötsligt börjar gunga, samtidigt som skadeglädjen helt naturligt är stor hos dem som står på stranden och tittar på.
Media var förstås inte sena att haka på, och vi har alla sett de svarta rubrikerna avlösa varandra: Ord som ”kris”, ”skräckscenario”, ”fritt fall” och till och med ”dinosauriernas dödskamp” har flashat förbi. Ja, det har till och med funnits konspirationsteoretiker som hävdat att något är sjukt i Färjestad, och som (på bästa Arkiv X-manér) bevisat sin tes genom att knyta ihop isolerade händelser flera år tillbaka i tiden för att bygga någon slags indiciekedja som sägs visa på Färjestads förestående fall.
Många fans reagerade, helt naturligt, med att söka sig tillbaka till det gamla, välbekanta från tiden då det begav sig. I forum och sociala medier talades en del om avsaknaden av profiler, om att laget var främmande och saknade hjärta. Många fans ville se Pelle Prestberg i laget, och hävdade att han skulle frälsa oss, och jag minns så väl den surrealistiska känslan där oktoberkvällen när jag gick på södra Manhattan, på väg hem efter en inspirerande kväll i Prudential Center, när en okänd man (som visade sig vara svensk och som hade sett loggan på min mans jacka) plötsligt vrålade ”har ni hört att Prestberg är klar?”.
Prestberg. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Men Pelle visade sig inte vara pusselbiten som vi saknade. Han gjorde, sett till förutsättningarna, så gott han kunde men lösningen ligger helt enkelt inte att titta i backspegeln. Lösningen, för oss alla, är snarare att ta en lång, grundlig titt på oss själva i spegeln för att sedan gå ut och blicka – framåt!
Turbulensen
Det vi alla måste förstå är att höstens motgångar, såväl de sportsliga som de ekonomiska, inte är ett resultat av att Färjestad som förening eller som lag på något sätt har blivit sämre. Nej, det handlar snarare om att världen omkring oss har förändrats. Och det handlar om att vi, såväl föreningen som oss fans, måste förhålla oss till det och anpassa oss om vi ska överleva. Färjestad försöker, med alla mål och medel, att göra just det, men vi måste förstå svårigheterna i att veta exakt vad som är rätt när det ännu inte finns något facit.
I en värld med hård konkurrens om spelarna, i en serie som är tajtare och tuffare än någonsin och där de ekonomiska premisserna ibland gör att rädslan för att förlora blir större än glädjen över att vinna ställs det nya krav på oss alla. Färjestads ledning har många variabler att ta hänsyn till när de bygger laget, där det handlar om att försöka trygga framtiden såväl ekonomiskt som sportsligt. Vi fans måste förstå att den här balansgången på slak lina inte är lätt, och att misstag kommer att begås på vägen. Vi måste också förstå att man måste våga prova nytt, sticka ut och ta obekväma beslut emellanåt.
Givetvis måste man som fans få skrika ut sin frustration ibland – det är ett tecken på engagemang – men jag börjar bli innerligt trött på att Skrik och Panik ska visa sina fula trynen så fort vi har gjort en sämre period, släppt in ett billigt mål eller bommat ett PP! Det vi som vill kalla oss själva för fans ska fokusera på är att göra vår del – stötta, heja och, framför allt, vara där så ofta vi bara kan. Det är nämligen så vi bidrar till att bära fram laget och skapa ekonomiskt utrymme för de spelare vi vill se i laget.
Glöm inte heller att vi i Färjestad knappast är ensamma om att råka ut för problem och svackor. Jag har sagt det förut, och kommer att fortsätta att upprepa det med en dåres envishet ända tills budskapet har nått fram: Alla lag drabbas av svackor under säsongen, det är svackornas omfattning och lagens förmåga att hantera dem som avgör vilka som kommer att ta guldet. Överlägsna Skellefteå har haft sin släng liksom Luleå, Frölunda har en tuff månad bakom sig och HV71 ska vi bara inte prata om. Örebro har, å sin sida, gett talesättet ”upp som en pannkaka…” ett ansikte, och – ja, ni fattar säkert grejen.
Ungdomarna visar vägen: Succékedjan med Johan Olofsson, Christoffer Forsberg och Tomas Hyka ser jag gärna mer av i vår! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Och låt för allt i världen Skellefteå vara dragloket ett tag! De har redan blivit duktigt hispiga av insikten om att de är laget som alla vill slå, och det kan vara skönt för Färjestad att få slicka såren, omgruppera, lägga upp strategin och slå ur underläge för en gångs skull. Kanske är det precis just vad vi behöver just nu?
Vi kan kanske inte längre vänta oss idel segrar, final vart och vartannat år och att april på värmländska är synonymt med SM-guld. Men det vi kan fortsätta förvänta oss är en förening och ett lag fullt av spelare och ledare som jobbar stenhårt och hängivet, tror på sig själva och på det de gör. Vad mer kan man som fans egentligen begära?
_ _ _
Och något hände mot slutet av året. Något bra. Det förtvivlade läget börjar ge vika, laget har börjat kugga i och publiken ser ut att vara på väg att återvända.
Den nyttiga nystarten i Berlin var en del av det hela, även om vändningen hade börjat skymtas redan tidigare. Några tuffa beslut, säkerligen inte roliga att fatta men likväl en fingervisning om den professionalitet och beslutsförmåga som finns inom föreningen. Ett lag som har börjat kugga i, individer som börjat finna glädjen och lusten efter en höst med kniven på strupen. Etablerade spelare som hittat svaren på varför inte kropparna svarat, nya spelare som har börjat hitta rätt efter en tuff start. Ungdomar som Kylington och Forsberg samt nya spelare som Gulas och Nygga som har kommit in och visat vägen. Målvakter som har fortsatt imponera.
Jag är helt övertygad om att vi bara har sett början på vad det här laget kan åstadkomma.
_ _ _
Så, ska vi alltså summera hösten 2013 som en skithöst som vi ska glömma så fort som möjligt?
Nej, snarare tvärtom.
Ni som känner mig vet vid det här laget att jag hellre ser det där berömda glaset som halvfullt.
Tar man det hela på rätt sätt kan de här prövningarna snarare ses som en möjlighet att svetsa samman såväl de aktiva som fansen. Det är VI, tillsammans, som ska och som håller på att vända på det här. Det är ju, inte för inte, VI som är Färjestad.
Det är tack vare svårigheterna som vi har fått möjlighet att lära oss och ta tag i de problem som funnits där under ytan ett tag. De vikande publiksiffrorna är ju inte nya, och beror som sagt inte bara på att laget har sladdat i tabellen. Det är lätt att snacka om bortskämda fans och medgångssupportrar. Men det engagemang som har manifesterats på chattforum, på sociala medier och i de otaliga diskussioner som jag haft med fans från både när och fjärran under hösten visar att fansen inte har övergett Färjestad. Nu gäller det att kraftsamla och gå man och kvinna ur huse för att visa detta, och spelarna var lyriska över uppslutningen (nästan 8000) och stämningen i arenan senast.
Vad gäller laget såg jag killarna nere i Berlin – spelglädjen, förmågorna, moralen och viljan – och jag pratade med sportjournalister från hela Europa som var imponerade av det de hade sett av laget. Kapaciteten finns där, och det vet vi alla som var med under de där magiska dagarna. Att sedan laget, precis som alla andra lag, kommer att torska ibland, och spela som nötter emellanåt, är inget att vara hysterisk över. Tittar man lite nyktert på den tajta tabellen är det, trots alla krisrubriker, inte mer än några få poäng som skiljer mellan oss och lagen på rätt sida om det ”riktiga” slutspelsstrecket. Och nu vet vi alltså att vi kan mäta oss med lagen ovanför oss.
Vad gäller ledningen i klubben har den, genom visad beslutsamhet och några vältajmade manövrar visat att man inte har tappat stinget. Tvärtom har Loob, Steen, Carlsson och de andra stått rakryggade och tagit ansvar genom prövningarna, trots stort sportsligt och medialt tryck.
Nu kör vi! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Januari månad och omstart idag. En tuff och poängmässigt viktig hängmatch borta mot Frölunda väntar under eftermiddagen, och resten av månaden blir inte ett dugg lättare: Skellefteå borta på tisdag, Frölunda hemma på torsdag, två möten med årets ”spöke” Leksand, bortamöten med konkurrenterna Brynäs och Linköping och så ett möte vardera med desperata bottenlagen HV71 och AIK.
Det är 13 omgångar kvar till OS-uppehållet i februari och dags att sålla agnarna från vetet. Lagens resultat under januari kommer att bli viktiga indikatorer på hur sluttabellen kommer att bli, och för Färjestads del handlar det lika mycket om att fortsätta klättra och samla viktiga poäng som att fortsätta samla bevis på bärkraften i det unga laget.
Vem pratade om serielunk?
_ _ _
På tisdag kan du följa med laget upp till Skellefteå. För bara 695 kronor får du en komfortabel flygresa, transfer och biljett. För att inte tala om en oförglömlig upplevelse! Du bokar här!
_ _ _
Till sist en liten parantes: Jag gläds verkligen med Andreas Johansson, en vinnarskalle, spännande tränare och person som jag gillar skarpt, som tog en skön skalp (3-0 mot BIK) i sin första match som tränare för Södertälje. Tråkigt att det inte funkade i Färjestad, men det kan ju vändas till något positivt i och med att det ledde till det första (och säkerligen inte sista) jobbet som huvudcoach. Lycka till Andreas!
Lycka till, Andreas! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
