Förhandlingar har inletts! Intervju med Milan Gulas om succén, framtiden och om hårdhänta små hockeylirare
”Gulas är ensam värd entrépengen”. ”Förläng med Gulas NU!” Hyllningarna avlöste varandra på de sociala medierna under lördagens match, och det är alltså många fans som hoppas på en förlängning mellan Färjestad och succéförvärvet Milan Gulas efter säsongen. Detta är också något som Färjestad hoppas på, avslöjade chefsscout/assisterande sportchef Anders Steen för mig efter matchen. Efter matchen snackade jag därför framtid med den kreative tjecken, och han berättade också lite grann om varför KHL inte är ett alternativ, om den förväntade interna bestraffningen för 10:an samt om ett nytt sätt att spela bordshockey…
När jag frågade er läsare om frågor och synpunkter inför intervjun med Milan Gulas efter matchen var det många som ville veta hur läget ser ut inför nästa säsong. Hur ser Gulas respektive Färjestad på en fortsättning, och hur långt har man i så fall kommit i förhandlingarna? Vad är därför lämpligare än att börja med Anders Steen, chefsscout och assisterande sportchef:
”Ja, vi har pratat med honom om detta just idag, faktiskt. Vi har kommit så långt som att prata om förutsättningarna inför nästa år, och, som det känns nu, vill vi absolut ha honom kvar.”
Vilka signaler har ni fått från honom så här långt?
”Han trivs jättebra här, och han är öppen för att stanna hos oss.”
Handlar det om ett längre kontrakt i så fall, från er sida?
”Ja, två år i första hand.” Steen betonar: ”Men det är tidigt i diskussionerna än, även om vi har börjat lite smått!”
_ _ _
Positiva besked från Steen och Färjestad alltså, och dem tar jag med mig när jag möter en glad Milan Gulas i omklädningsrummet efter matchen. Gulas är oerhört ödmjuk, humoristisk och trevlig att prata med, men han är inte så van vid engelskan än och förra gången vi talades vid bad han ständigt om ursäkt för detta. Men han tar sig tid, kämpar på och lyckas, via en klart förbättrad engelska och en del gester, förmedla sina tankar.
Milan, fansen öser beröm över dig, jag såg just ett tweet där ett fans skrev att ”Milan Gulas är ensam värd entrépengen!”. De gillar verkligen dig, och sättet du spelar på!
”Åh, tack! Men det handlar egentligen helt och hållet om laget, inte om en spelare!” säger Gulas ödmjukt. “Det här laget är så skickligt, vi spelar bra tillsammans som ett lag!”
Självklart, det är ju en lagsport. Men det ÄR kul att se dig spela!
”Jag vill hjälpa laget, vara med och bidra så bra jag bara kan. Och steg för steg har både jag och laget blivit bättre…”
Ja, laget har svajat lite under senare tid, och haft svårt att spela bra under 60 minuter…
”Ja, de två senaste matcherna har det definitivt varit så, men idag tyckte jag att vi hade lärt oss av det som varit. Idag tycker jag att vi gjorde en bra match, och fick tre viktiga poäng. Vi behöver dem inför slutspelet.”
Hur stor roll spelar publiken för resultatet? Inspireras man och spelar bättre när det är mycket folk (8044, min anm) och mycket liv i arenan som det var idag?
”Ja, alla vill ju spela och göra det bra. Idag är vi bra, från målvakten som gör en perfekt match, försvaret gör sin viktiga del och så gör vi mål också idag!”
Jag frågade mina läsare om de hade någon fråga till dig, och alla ville veta hur det ser ut inför nästa år: hur ser du på att stanna kvar här? Anders Steen säger att de gärna ser dig stanna här ett tag framöver…
”Jag gillar Färjestad, jag gillar Karlstad och jag gillar fansen! Min fru och familj och jag är trivs här, och vill gärna stanna. Men det är förstås något som vi måste diskutera tillsammans med Färjestad, och nu fokuserar jag främst på de viktiga matcher vi har framöver…”
Men du vill stanna, förutsatt att ni kommer överens om kontraktet förstås?
”Ja, så är det ju.”
Är KHL ett alternativ?
”Nej, nej, nej!” säger han med eftertryck. “Jag vill inte tillbaka till KHL, eftersom jag inte gillade tiden i Ryssland. Jag var ju där innan jag kom hit och det fungerade inte så bra för familjen. Jag vill att min familj ska vara lycklig – ’happy wife, happy hockey’ – och här mår jag bra, får mycket istid och så…”
Det här att du mår bättre nu, kan det vara förklaringen till att du skämmer bort oss här i Karlstad med dina fina handleder och härliga kreativitet? Passningen till Nyggas 2-0-mål var riktigt läcker!
”Ja, tack, jo, det känns ju bra, skallen känns bra, så ja… ja, jag är lycklig här!”
Och din engelska blir allt bättre!
”Haha, tycker du? Tja, steg för steg, du vet… Efter den här säsongen kan jag lite, men efter nästa säsong kommer jag förhoppningsvis kunna prata lite till…” Han skrattar.
”Efter nästa säsong pratar du väl flytande svenska också!
”Knappast!” Han slår ut med armarna och skrattar innan han häver ur sig ett klockrent ”tjena!” på svenska. Men där tar hans kunskaper i svenska alltså slut, om man ska tro honom själv.
Men du pratade ju faktiskt lite med domarna idag… Vad sa du egentligen till dem när du fick 10:an?
”Det är nog inte lämpligt att uttrycka i media…” Han skrattar igen. ”Lite blandning av olika språk, kan man kanske säga…”
Haha, men HAN förstod din engelska i alla fall kan man säga?
”Haha, ja det kan man helt klart säga att han gjorde!”
Hur är det med det där egentligen: får ni något internt straff i laget om ni drar på er en sådan utvisning?
”Ja, det lär bli så att jag får bjuda på mat. Jag vet inte riktigt vad det blir, det är de äldre spelarna som bestämmer. Men jag tror att det blir något ätbart…”
Apropå det: den svenska kulturen, med mat och allt sådant, hur har du och din familj hunnit anpassa er till den?
”Det är perfekt här! Allt fungerar jättebra, vi bor i ett fint hus och trivs bra här i Sverige!”
Bodde din fru och lille son med dig i Magnitogorsk?
”Ja, det gjorde de, men det är stor skillnad mellan Karlstad och Magnitogorsk! Stor skillnad!” Han nickar med eftertryck och skrattar. Han har nära till skratt, Milan.
Lite mer likt hemma i Tjeckien?
”Ja, det är det!”
Till sist måste jag ju få fråga dig om de där två hockeyspelen (klassiska Stiga hockeyspel, min anm) som du fick i de båda matcherna där du blev matchens bäste spelare nere i Berlin. Ett hade du, berättade du senast vi talades vid, gett till Radek Hamr, men det andra skulle du ta med hem till din lille son. Hur gick det, har ni hunnit spela något?
”Ja, men han är nog lite för liten… Han gillar att…” (Milan gör en kastande rörelse med handen för att demonstrera sonen hårdhänta lek med spelarna.)
Åh, så nu är alla spelarna skadade?
”Haha, ja det stämmer. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men han liksom… (Ny demonstrativ rörelse, den här gången mer liknande en tennisserve.)
Aha, lite mer åt tennishållet, alltså? En blivande tennisspelare, kanske?
”Jepp, det kan man nog säga!”
Hur var det nu, vilka lag var det som följde med spelet?
”Det svenska och det finska landslaget.”
Och vilket spelar du helst som?
”Det svenska. Såklart!”