Intervju med Shawn Belle om lördagens sköna seger, transatlanter i SHL och känslorna inför All Star-matchen i Kanada
Rekordmånga transatlanter kände sig kallade när begränsningsregeln slopades, men faktum är att många redan tidigt tvingades lämna svensk hockey. En av dem som har blivit kvar, och som nu på allvar har börjat finna sin plats i svensk hockey och Färjestad är kanadensaren Shawn Belle. En starkt bidragande orsak till att han, trots höstens knäoperation, har lyckats med den omvittnat tuffa omställningen är helt klart hans öppna och positiva attityd! Jag träffade honom efter lördagens vinst mot Leksand, och passade då på att fråga honom lite om hur han ser på nordamerikanernas situation i svensk hockey.
Först och främst, Shawn; grattis till segern i kvällens match mot Leksand. Du startade målskyttet med ditt 1-0-mål, berätta!
”Jag klev upp lite i banan, vi har jobbat på att minska gapet mellan anfallet och oss backar så att vi inte ska ge motståndarna så mycket utrymme. Därför var det mest tur att jag fick pucken i pointläget, och grabbarna framme vid målet skymde på ett bra sätt, så jag sköt!”
Den stora skillnaden mellan lördagens match och torsdagens match: Idag gjorde ni mål på era chanser, men det gjorde ni inte i torsdags. Vad beror det på?
”Ja, den här gången fick vi utdelning på våra chanser. I torsdags skapade vi visserligen många lägen, men fick inte in pucken. Skillnaden är att vi hittade sätt att göra mål på idag, vi spelade bra idag!”
Men varför gick puckarna in idag och inte i torsdags?
”Ja, du… Det finns säkert en massa förklaringar, men jag kan inte säga vilka… Det jag vet är att vi, efter matchen i torsdags, sa att vi måste fokusera bättre i de skarpa lägena och se till att förvalta chanserna bättre. Idag hamnade puckarna rätt, rakt på bladen och in i målet!”
Ja, för som jag upplevde det skapade ni bättre tryck idag. Ni jobbade lite hårdare, fullföljde mer runt kassen…
”Ja, precis, det var det som vi ville förbättra. Mer press på deras spelare. Det som brukar hända när man sätter press på motståndarna är att man vinner puck, och kan vi spela med hög, stark press behöver vi inte spela så mycket i egen zon. Jag tror att alla lag i ligan, ja i alla ligor som finns, skulle säga att de hellre vill spela mycket med puck än utan… Så, vår gameplan fungerade som tänkt idag!”
Nu har du bott och spelat i Sverige i ungefär sex månader; dina intryck så här långt?
”Det har varit superhäftigt! Jag har varit med om och fått vänja mig vid många nya saker! Men det har varit en bra tid, killarna är fantastiska och staden är trevlig. Det har varit kul, och jag har inget att klaga på! Jag trivs i Sverige och hockeyn här är fantastisk. Så, så här långt har det varit en väldigt bra upplevelse!”
Största skillnaden?
”Oj, ja… Det här är ju min tredje säsong i Europa, och när man först kommer över tycker jag att den största utmaningen är att anpassa sig till hur hockeyn spelas här. Helt annorlunda från i Nordamerika där det mest handlar om ’Dump and chase’ (dumpa och jaga). Här handlar det mer om puckinnehav. Sedan måste man förstås vänja sig vid den stora rinken här, och det är helt klart den största anpassningen som man som spelare måste klara av. En del klarar den, andra gör det inte, och det är lite utav ett lotteri…”
För det är många transatlanter, inte bara här i Färjestad utan i hela ligan, som har tvingats lämna SHL då de inte har klarat av att leverera här. Varför tror du att det blir så?
”Ibland handlar det helt enkelt om att hamna rätt, att scoutingen blir rätt. Olika lag vill ha olika saker av sina importspelare. För min egen del handlade det om att jag hamnade rätt, då de vill att jag ska delta i offensiven. Där ligger min personliga styrka som spelare, så det var en lyckad matchning för min del. Det handlar inte om att de kräver en massa poäng, men givetvis vill jag göra poäng för att hjälpa laget vinna och det brukar vara en del av mitt spel att bidra med den biten. Sedan vet jag ju inte vilken filosofi som andra lag har när de värvar spelare, och visst är det tråkigt att spelare får sparken och förlorar sina jobb… Men jag är övertygad om att det främst handlar om att hamna på rätt plats.”
När jag pratade med Färjestads chefsscout/assisterande sportchef Anders Steen om det här med lyckas med nordamerikanska spelare sa han att det är bra att ta spelare som redan hunnit spela åtminstone någon säsong nere i Europa så att de har hunnit vänja sig vid den stora isen. Både du och Chris Lee kom via den tyska ligan, hur viktigt tror du att det var för din anpassning till svensk hockey att du spelade i Tyskland först?
”Ja, ju mer tid som du har tillbringat på stor is, desto mer van har du hunnit bli! Det är definitivt en av de saker som har hjälpt mig! Sedan är givetvis farten betydligt högre här än i den tyska ligan. Och det handlar ännu mer om puckinnehav här än vad det det gjorde i Tyskland, men vanan vid den stora rinken gjorde det enklare att anpassa mig till SHL.”
Om du hade en vän, en hockeykollega, hemifrån Nordamerika som frågade dig om råd när det gäller att anta ett erbjudande från Sverige, vad skulle du då säga till honom?
”Jag skulle absolut säga till honom att komma hit! Oavsett hur situationen ser ut, det spelar ingen roll, så skulle jag säga att han definitivt ska ta den chansen och berätta för honom att det är en bra liga, med många duktiga spelare och fantastiska fans och fina arenor. Är han sugen på att åka till Europa så tycker jag absolut att han ska försöka slå sig in här. Det värsta som kan hända är att han får åka hem igen. Antingen det, eller så kommer han att älska att vara här!”
Om man ska generalisera lite här, tror du att det finns en risk för att en del transatlanter underskattar nivån på svensk hockey? Det finns de inom svensk hockey som hävdar att de gör det, inte minst med tanke på hur många som har fått sparken i år…
”Jag vet inte om det handlar om underskattning… Den här ligan är väldigt defensiv, och den är tuff att spela i eftersom många lag spelar väldigt tajt, med fällan… Men det handlar nog främst om en annan mentalitet: När man kommer från Nordamerika är man så van vid att dumpa och jaga samt att tacklas att när man kommer till den stora isen, blir det något helt annat. Det blir det här stora utrymmet, där spelarna har mycket mer tid på sig att bestämma sig för vad de vill göra med pucken, och det gör det mycket svårare för oss att hantera. Så jag skulle inte säga att det beror på underskattning, det är den stora isen som är huvudorsaken!”
Om vi ska lämna hockeyn och titta lite på den svenska kulturen och eventuella kulturkrockar…?
”Den svenska kulturen är bra, tycker jag. Det som jag har sett av den så här långt tilltalar mig. Karlstad, som är en liten men mycket trevlig stad, har allt jag behöver. Jag har inget att klaga på!”
Hur är vädret och klimatet om man jämför med hemma i Kanada?
”Jag bor ju i Edmonton, och där kan det vara riktigt kallt, kallare än här. Men jag har ju inte varit så mycket i Edmonton när det är kallt, och jag föredrar när det är varmt. Så sett har det varit bra här, åtminstone så här långt! Vi får hoppas att det fortsätter så här i Karlstad!”
Absolut! Jag gillar inte heller kyla, så jag tycker att årets snöfria vinter är den bästa vintern på länge!
”Jepp, håller med!” Han skrattar.
Och maten? Har du hunnit vänja dig vid den svenska maten?
”Jag älskar maten, den är bra! Jag har ju hunnit bo några år i Tyskland och är därför van vid att prova nya saker… Jag har varit på många nya platser och har smakat en hel del nya maträtter, och brukar vänja mig snabbt.”
Någon favorit på den svenska menyn?
”Oj, det finns massor. Mycket…” Han tänker efter en stund.
De berömda svenska köttbullarna?
”Ja, de är med på listan”, säger han, måhända en smula diplomatiskt.
Något som du INTE gillar med Sverige?
”Hm…” Han tänker en stund. ”Nej, inte som jag kan komma på på rak arm… Jag har verkligen haft det bra ända sedan jag kom hit, det har varit fantastiskt hela vägen.”
Några kulturella skillnader mellan Kanada och Sverige som du har reagerat på?
”Vet du vad; jag brukar faktiskt säga till de svenska killarna i laget att svenskarna är Europas motsvarighet till kanadensarna: svenskar är så trevliga, precis som kanadensare är! Vi kommer båda överens med alla, och det är lätt som kanadensare att passa in här. Så jag har det bra här!”
Apropå Kanada: Om en knapp månad är det dags för dig och resten av laget att åka till just Kanada för att möta transatlantiskt motstånd i form av AHL:s All Starlag samt AHL-laget (tillika NHL-laget Toronto Maple Leafs farmarlag) Toronto Marlies. Hur ser du på den upplevelsen?
Belle gapskrattar. ”Vill du ha min ärliga åsikt? Tja, jag spelade sex år i AHL och kom aldrig med i någon All Star-match. Nu ska jag äntligen få spela min första All Star-match, men det krävdes att jag åkte till Sverige för att det skulle bli verklighet!” Han skrattar gott.